Senast reviderad 2010-09-15

Hur behandlas svår njursvikt?

Fråga

Vilka är behandlingsalternativen vid avancerad njursvikt?

Svar

Njurarnas viktigaste funktion är att filtrera bort slaggprodukter och skadliga ämnen från blodet. Om njuren av någon anledning inte klarar detta utvecklas ett tillstånd som kallas njursvikt. Vid njursvikt sker en ansamling av slaggprodukter i blodet vilket påverkar hela kroppen negativt.

Njursvikt kan ha många olika orsaker. I Sverige är de vanligaste orsakerna diabetes, högt blodtryck, olika slags inflammationer i njuren och vissa ärftliga njursjukdomar.

Man kan även få njursvikt om man hamnar i chocktillstånd i samband med blodförlust, vattenbrist eller i andra situationer då blodtrycket plötsligt faller snabbt.

Ett hinder som gör det svårt för urinen att passera från njuren kan också leda till sämre njurfunktion. Sådana hinder kan orsakas av exempelvis infektioner i njure och urinledare. Det kan också bli svårt för urinen att passera om urinledaren är trång på grund av exempelvis njursten mellan njuren och urinblåsan.

Även olika former av cancer kan orsaka njursvikt.

Hur behandlas njursvikt?
Till att börja med behandlas den bakomliggande orsaken till njursvikten. Det är också viktigt att minska belastningen på njurarna. Det kan man göra genom att ändra sin kost, exempelvis äta mat som inte innehåller så mycket protein. Man kan också behöva ändra livsstil, till exempel sluta röka och dra ner på alkoholkonsumtionen.

Vid svårare njursvikt får man behandling med dialys. Det innebär att slaggprodukterna filtreras bort från blodet på konstgjord väg. Det finns två former av dialys – bloddialys och bukhinnedialys. Vid bloddialys leds blodet ut från ett blodkärl i armen via en slang och genom en dialysmaskin som renar blodet. Vid bukhinnedialys, eller "påsdialys", renas blodet med hjälp av en särskild dialysvätska som förs in i bukhålan genom en inopererad slang och sedan tappas ut igen.

Vid svår kronisk njursvikt är njurtransplantation ett alternativ som prövas. Man kan få en ny njure från en levande donator, till exempel en anhörig, men det är vanligare att njuren ges av en avliden person. Bristen på lämpliga njurar kan dock vara ett problem.

Herbert Sandström, Läkare, specialist i allmänmedicin