Viktigt att kontakta vården
Om man misstänker att man har hepatit C ska man alltid kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning för att genomgå en undersökning.
Regler om man har blivit smittad
Det är viktigt att undvika att smittan sprids vidare. Om man har smittats av hepatit C får man därför vissa förhållningsregler ur Smittskyddslagen av sin läkare.
Vanliga regler är till exempel:
- Om någon kommer i kontakt med ens blod måste man berätta att det är smittat med hepatit C. Han eller hon ska då ta kontakt med en vårdcentral eller infektionsmottagning för att lämna blodprov för att avgöra om smitta skett.
- Det är viktigt att tänka på att inte dela toalettartiklar som rakhyvel eller rakapparat med andra. Man bör heller inte dela tandborste eftersom man kan blöda i tandköttet när man borstar tänderna.
- Om man tar narkotika med spruta måste man ha egna sprutor och nålar och inte låta andra använda dem. Man ska inte använda gemensam blandningskopp och man bör förvara sprutverktygen så att de inte riskerar att smitta andra.
- Man bör inte tatuera sig, ta hål i öronen eller något liknande som gör att man blöder. Om man ändå gör det måste man berätta att man har hepatit C.
- Man får inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
- Man ska vara noga med att sätta plåster eller lägga förband även på små sår och att använda plasthandskar när man ska sätta nytt förband på en skada.
- Innan man kastar något som är nedblodat, som till exempel plåster eller bindor, bör man förpacka det noga.
- Blodfläckar på exempelvis golv tar man bort med desinfektionsmedel. Kläder som fått blod på sig bör man tvätta i maskin och inte för hand.
- Man måste berätta att man har hepatit C när man söker sjukvård eller tandvård.
- Man är skyldig att komma på de återbesök och provtagningar som läkaren anser nödvändiga.
Sjukdomen kan smitta mycket länge, ibland hela livet. Först efter provtagning och efter att en läkare avgjort att man inte längre smittar kan man sluta följa förhållningsreglerna. Men även om man inte längre smittar får man inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
Behandling av akut hepatit C
Oftast får man ingen specifik behandling mot akut hepatit C. Om man har svår klåda eller värk kan man behöva lindring, men eftersom läkemedel kan påverka levern man ska man alltid rådfråga sin läkare om vilka mediciner man kan använda.
Om man har akut hepatit C som inte går över efter tre månader får man ibland behandling med interferonsprutor i sex månader.
Även om det är mycket ovanligt kan akut hepatit C ge livshotande symtom som till exempel akut leversvikt. Då behöver man vård på sjukhus och ibland behandlas på intensivvården.
Behandling av kronisk hepatit C
Kronisk hepatit C kan behandlas med läkemedel, till exempel interferonsprutor och ribavirintabletter. Interferon hjälper kroppens immunförsvar att hejda hepatit C-viruset. Oftast kan man själv ta sprutorna men man brukar få hjälp de första gångerna. Ribavirin är ett ämne som hindrar hepatit C-virus att föröka sig. Läkemedlet förstärker effekten av interferonbehandlingen.
Under behandlingen måste man lämna prover regelbundet och sex månader efter avslutad behandling kan en läkare se om infektionen har läkt.
Före en behandling ska man genomgå en undersökning för att se om man tål medicinerna. En behandling kan vara jobbig och innan den startar ska man vara säker på att man ändå vill genomgå den. Om behandlingen avbryts i förtid eller om man inte tar medicinen regelbundet, så fungerar den inte.
Man kan inte behandlas när man är gravid.
Om behandlingen lyckas blir man smittfri
Det finns olika typer av virus som är olika svåra att behandla. Knappt hälften av de som smittats med hepatit C-virus typ 1 och 4 blir friska efter ungefär ett års behandling. Hepatit C-virus typ 2 och 3 är vanligen lättare att behandla och cirka 80 procent av de smittade blir friska efter sex månaders behandling.
Om behandlingen lyckas blir man smittfri och inflammationen i levern läks. Då minskar risken för att man ska få skrumplever eller levercancer. Den leverskada man hade före behandlingen finns kvar men kan ibland förbättras efter en lyckad behandling.
Många nya läkemedel mot hepatit C utvecklas för närvarande. Under hösten 2011 kommer läkemedel med bättre effekt mot hepatit C virus typ 1 att registreras, och många fler nya läkemedel väntas komma om några år.
Biverkningar av behandlingen
Biverkningar av medicinen är vanliga, nästan alla får feber och frossa i början och man brukar känna sig trött och nedstämd. Om man haft depressioner tidigare är det viktigt att tala om det för sin läkare eftersom man har en ökad risk att bli deprimerad igen under behandlingen. Om man tror att man är på väg att bli deprimerad, bör man söka hjälp hos sin läkare.
Läkemedlen gör också att man får sämre kondition och att man lättare får infektioner.
Blodprov
Inför och under behandlingen av hepatit C får man lämna flera blodprov. Proverna undersöks för att läkaren ska se bland annat hur levern fungerar. Blodproven ger också möjlighet att mäta mängden virus i kroppen för att avgöra smittsamheten och effekten av behandlingen.
Leverprov
Ibland behöver också vävnadsprov tas från levern, så kallad leverbiopsi. Biopsin visar bland annat hur leverns celler ser ut och om det finns tecken på inflammation och ärrbildningar. Leverbiopsin är viktig för att bedöma hur allvarlig leverskada man har och om behandling behövs. Man får oftast ligga på rygg eller på vänster sida när en leverbiopsi görs. Först bedövas huden och bukväggen med lokalbedövning. Själva biopsin utförs genom att en nål förs in mellan två revben till leverns yta. Provtagningen tar bara några få sekunder och känns lite mer än ett blodprov. En liten bit levervävnad sugs ut och undersöks sedan i mikroskop.
Om levern blir sämre
Kronisk hepatit C utvecklas långsamt och kan på lång sikt orsaka skrumplever och därefter levercancer. Risken att få de sjukdomarna ökar om man samtidigt har andra typer av hepatitvirus, om man har försämrat immunförsvar eller om man dricker alkohol.
Den som har mycket svår skrumplever eller levercancer kan ibland få genomgå en levertransplantation. Operationen görs bara vid livshotande leversjukdom och om man bedömer att en levertransplantation kan vara till hjälp.
Om man blir svårt sjuk av akut eller kronisk hepatit C och får symtom som till exempel oro, förvirring och extrem trötthet, ska man omedelbart söka vård.
Graviditet och hepatit C
Om man har hepatit C när man är gravid kan barnet smittas under förlossningen men risken är liten, ungefär ett av 20 barn får infektionen om mamman är smittad. Barnet ska kontrolleras för hepatit C på Barnavårdscentralen. Det finns inte någon ökad risk för fosterskada eller för tidig förlossning och man kan amma om man har infektionen.
Hur påverkas livet?
Om man har kronisk hepatit C kan man oftast leva som vanligt förutom att man ska undvika alkohol och tänka på smittrisken. Ibland kan man bli botad med hjälp av behandling.
Det kan kännas jobbigt att berätta om sjukdomen för till exempel sin partner eller sina arbetskamrater. Då är det bra att vara påläst så att man kan lugna dem. Om man har kronisk hepatit C får man ofta lämna blodprov varje år under hela livet för att kontrollera hur levern mår och för att ta ställning till om man ska få behandling. Man vänjer sig oftast vid reglerna om hygien och de blir efterhand en naturlig del av livet.
Om man har ett barn som har kronisk hepatit C ska man samråda med barnets läkare om hur man ska informera förskole- och skolpersonal. Det kan kännas bra att ha kontakt med andra som har barn med samma sjukdom.
