Godartad prostataförstoring

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Prostatakörteln ligger runt urinröret och har till uppgift att bilda transportvätska åt mannens spermier. Med åldern kan prostatakörteln förstoras. Ofta gör det att urinröret trycks ihop och urinen får svårare att passera.

Ungefär varannan man över 60 år, och fyra av fem män över 80 år, har prostataförstoring. Att förstoringen är godartad innebär att man inte har cancer. Prostataförstoring är en vanlig orsak till att män får nedre urinvägsbesvär.

Drygt hälften av alla män som får godartad prostataförstoring har besvär. Oftast är besvären oförändrade under lång tid, men de kan både förbättras och försämras.

Symtom

Vanliga symtom är att urinstrålen blir svagare, att man behöver krysta för att tömma blåsan helt eller att det känns som att blåsan inte blir helt tömd.

Det kan också bli avbrott en eller flera gånger när man kissar. Man kan behöva kissa ofta, få bråttom till toaletten och behöva gå upp flera gånger på natten. Ibland hinner urin läcka ut innan man hinner fram till toaletten.

Om man får svåra besvär kan man få totalstopp, vilket gör att man inte kan kissa alls. Man kan också få stenar i urinblåsan och någon enstaka gång problem med njurarna.

Behandling

Alla män med godartad prostataförstoring behöver inte behandling, men om man har besvär finns det läkemedel som kan hjälpa.

Om man har mycket besvär kan prostatakörteln minskas genom till exempel operation.

När ska man söka vård?

Man ska kontakta en vårdcentral om man har blod i urinen, svårt att kissa, läcker urin eller behöver kissa ofta.

Om man inte kan kissa alls ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Förstorad prostata hör till åldrandet

Godartad prostataförstoring är vanligt och hör ihop med ökande ålder. Att prostataförstoringen är godartad betyder att det inte är cancer. Ungefär varannan man över 60 år har prostataförstoring och hos män som är över 80 år har fyra av fem en förstorad prostatakörtel.

Prostatakörteln ligger runt omkring urinröret just där det lämnar urinblåsan och går ut i penis. Prostatakörtelns uppgift är att bilda transportvätska för spermierna på deras väg från urinröret i penis till ägget i livmodern. Prostatavätskan innehåller ämnen som gör det lättare för spermierna att ta sig fram genom slemmet i livmoderhals och livmoder. Prostatas funktion styrs delvis av det manliga könshormonet, testosteron, som bildas i testiklarna.

Prostatakörteln kallas också blåshalskörteln.

prostata Prostatan ligger runt urinröret just där det lämnar urinblåsan och går ut i penis.

Svårare att kissa

Om man får en förstorad prostatakörtel trycker den ofta ihop urinröret, så att det behövs ett ökat tryck för att det ska öppnas och urinen kunna passera. Det kan bli besvärligare att kissa. Prostataförstoring som inte beror på allvarlig sjukdom kallas godartad prostataförstoring, eller benign prostatahyperplasi, BPH. Orsaken till prostataförstoring är inte klarlagd.

Varannan 70-åring brukar ha besvär med att kissa. Även om prostataförstoring är vanligt kan det också finnas andra anledningar till besvären. Exempel är överaktiv blåsa, urinrörsförträngning, urinvägsinfektion och neurologiska sjukdomar.

Över hälften får inga besvär

Drygt hälften av alla män som har prostataförstoring har inga besvär alls. Även om man har besvär kan dessa minska med tiden, även om prostata inte minskar i storlek. För många kvarstår besvären, även om det ibland kan kännas lite bättre och ibland lite sämre. Vissa får ökade besvär.

Utvecklas inte till cancer

Det finns ingen risk att godartad prostataförstoring utvecklas till prostatacancer. Däremot kan man ha prostataförstoring och prostatacancer samtidigt. Eftersom prostatacancer också kan leda till att prostatakörteln förstoras, kan symtomen på de två sjukdomarna ibland likna varandra.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Vanliga symtom

Om man har besvär av prostataförstoring är de vanligaste symtomen att

  • urinstrålen är svagare
  • man behöver krysta för att tömma blåsan helt
  • det känns som att urinblåsan inte töms helt
  • det blir avbrott en eller flera gånger när man kissar
  • man behöver kissa oftare under dagen
  • man behöver gå upp och kissa på natten
  • urin läcker i samband med att man plötsligt känner sig kissnödig.

Urinvägsinfektion och stopp

Om det inte går att tömma urinblåsan helt, och det kommer in bakterier i blåsan, kan man få en urinvägsinfektion. Då brukar det svida när man kissar och man kan få täta trängningar och ibland feber och blod i urinen.

Vid vissa tillfällen blir det totalt stopp för urinen, så kallad urinstämma. Då får man svåra trängningar och stark smärta. När urinen har svårt att passera, kan också njurarna påverkas, men det är ovanligt.

Om urinblåsan inte töms ordentligt, och man har mycket urin kvar i blåsan, kan det leda till urininkontinens. Det innebär att små mängder urin läcker både på dagen och natten. Denna speciella form av inkontinens kallas överflödesinkontinens eller överrinningsinkontinens. 

Inledande undersökningar hos läkaren

Om man har besvär som kan bero på prostataförstoring bör man i första hand kontakta en läkare på en vårdcentral. Hos läkaren beskriver man sina besvär och svarar på frågor om hälsan, levnadsvanor, andra sjukdomar och om läkemedel som man använder. Läkaren gör några inledande undersökningar:

  • En allmän kroppsundersökning.
  • En undersökning av prostatakörteln genom ändtarmsöppningen. Läkaren tar på sig en handske och för försiktigt in ett finger i ändtarmsöppningen för att kunna känna på prostatan. Undersökningen kan kännas lite obehaglig men gör inte ont. Läkaren bedömer hur stor prostatan är och om det finns hårda knölar i vävnaden.
  • Blodprov för att kontrollera njurarnas funktion.
  • Urinprov för att utesluta andra sjukdomar i urinvägarna, till exempel urinvägsinfektion.
  • Om läkaren är osäker på om blåsan töms fullständigt mäts också hur mycket urin som blir kvar i blåsan efter det att man kissat, så kallad resturin. Det görs nästan alltid genom en enkel undersökning med ultraljud, som tar några minuter och är helt smärtfri.
  • Om läkaren är osäker på om det rör sig om en godartad förstoring eller tumörbildning tas också ofta blodprov för bestämning av PSA, ett ämne som bildas i prostata. Värdet kan vara förhöjt både vid godartad prostataförstoring och vid cancer. Ett förhöjt värde leder ofta till fortsatt utredning hos en urolog, en läkare som är specialist på sjukdomar i njurar och urinvägar. 

Mätningar som görs hemma

Man får också göra egna mätningar av urineringen och fylla i två protokoll. Det första kallas miktionslista och i detta skriver man upp klockslag och hur mycket urin som kommer ut vid alla urineringarna under vanligtvis två dygn. Det andra kallas för tidsmiktion och man mäter då hur många sekunder det tar för den första decilitern urin att komma ut. Protokollen ger ett bra mått på hur förmågan att tömma blåsan påverkas av prostataförstoringen.

I ett frågeformulär ombeds man också bedöma graden av sina besvär. Detta hjälper läkaren att ta ställning till vilken behandling man eventuellt kan behöva.

Om läkaren hittar tecken på prostatasjukdom som kan kräva kirurgi eller annan behandling kan man komma överens om ett besök hos en urolog.

Undersökningar hos urologen

Urologen gör en egen undersökning av prostatakörteln genom att föra in ett finger i ändtarmsöppningen och känna på prostatan. Andra vanliga undersökningar är:

  • Mätning av hur fort urinen rinner genom urinröret genom att man kissar i e:n flödesmätare.
  • Bestämning av den mängd urin som blir kvar i urinblåsan efter att man har kissat. Detta mäts oftast med ultraljud.
  • Provtagning av blod och urin.

Bildundersökningar och tryckmätning behövs ibland

Om urologen inte säkert kan avgöra orsaken till besvären eller bestämma vilken behandling som är bäst, kan ytterligare undersökningar behövas.

Ett exempel är ultraljudsundersökning, som görs för att bestämma prostatakörtelns storlek och ibland också används för att ta vävnadsprov från körteln. Denna undersökning innebär att ett speciellt litet ultraljudsinstrument förs upp via ändtarmen så att läkaren kan se körteln och eventuellt ta prover med en tunn nål.

Undersökningen av prostatans storlek tar några minuter och gör inte ont. Att ta vävnadsprov tar 5-10 minuter, och eftersom det kan kännas obehagligt får man lokalbedövning. Provet undersöks i mikroskop för att fastställa om prostataförstoringen är godartad eller beror på prostatacancer.

Läkaren kan också kontrollera urinblåsan och prostatakörteln med hjälp av så kallad cystoskopi. Då får man först lokalbedövning, och sedan för läkaren in ett smalt rör genom urinröret. Röret fungerar som en slags kikare och gör det möjligt för läkaren att titta in i urinröret och urinblåsan. Ofta är röret kopplat till en kamera och en bild visas på en bildskärm.

En annan undersökning som kan göras är urodynamik, en sk tryck-flödesundersökning. Då får man en tunn slang, en kateter, införd i urinblåsan genom urinröret. Trycket i urinblåsan och urinflödet mäts samtidigt. Då bedöms hur stark urinblåsan är och om det finns något hinder för urinens flöde i urinröret.

Ytterligare undersökningar

En röntgenundersökning görs bara när det finns någon särskild anledning, till exempel när läkaren misstänker att njurarna är påverkade. Njurarna kan antingen avbildas med röntgen eller med hjälp av ultraljud. Läkaren kan då se om det finns sjukliga förändringar som stenar eller tumörer i njurarna. Läkaren kan också bedöma hur njurarna fungerar och hur urinen rinner från njuren ned till urinblåsan.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Ibland behöver man inte behandling

Om man har en förstorad prostatakörtel som inte ger besvär, eller bara små besvär, behöver man ingen behandling.

Ibland är symtomen så besvärande att man vill ha behandling. Det kan till exempel vara att man

  • upplever att strålen är mycket svag och urinen måste krystas fram
  • måste kissa ofta under dagen
  • ofta känner sig osäker på vad man kan göra, eftersom man inte vet om det finns en toalett tillräckligt nära
  • får gå upp för många gånger på natten.

Att vänta och se

Det är inte ovanligt att besvären minskar av sig själv, även om prostatakörteln inte minskar i storlek. Ibland kan besvären komma tillbaka igen. Det allra vanligaste är att besvären är oförändrade under en lång tid.

Om man har måttliga problem med urineringen, och undersökningarna visar att de beror på en godartad prostataförstoring eller vanliga åldersförändringar, kan man lugnt vänta och kontakta sjukvården först om besvären blir värre. Man bör alltid samråda med läkare om man ska behandlas eller inte.

När prostataförstoring kräver snabb behandling

Om man inte alls kan kissa, utan får totalstopp av urinflödet behöver man behandling snarast. Vanligtvis gör det så ont att man själv kontaktar en akutmottagning. Man behöver också behandling när en stor mängd urin blir kvar i urinblåsan efter att man har kissat, eftersom det kan leda till upprepade urinvägsinfektioner eller urininkontinens.

Läkaren kan ibland ställa en diagnos som innebär att det är nödvändigt med snabb behandling. Det kan till exempel vara om undersökningarna visar att njurarna fungerar sämre, om upprepade blödningar kommer från prostatakörteln och om det finns kvarvarande urin som ger stenar i urinblåsan, så kallad blåssten.

Flera olika behandlingar

När man får behandling mot godartad prostataförstoring finns det några olika metoder:

  • behandling med receptbelagda läkemedel
  • operation
  • behandling med mikrovågor eller annan värmebehandling
  • behandling med spiral eller kateter i urinblåsan. 

Behandling med läkemedel

Det finns olika typer av läkemedel som används vid prostataförstoring.

Den ena kallas alfareceptorblockerare och gör att musklerna kring urinröret och prostatakörteln slappnar av. Prostatakörtelns storlek minskar inte men besvären kan ändå minska. Läkemedlen verkar snabbt, redan inom två till tre veckor.

Den andra kallas 5-alfa-reduktashämmare och minskar prostatakörtelns storlek. Läkemedlen har bara effekt när man har en mer påtaglig förstoring av prostatakörteln. Det kan ta upp till ett halvår innan medicinerna ger full effekt.

Om man har både godartad prostataförstoring och erektionsproblem kan man få ett läkemedel som vanligen används vid erektionsproblem. Det har visat effekt på urinvägsbesvären vid godartad prostataförstoring 1-2 veckor efter påbörjad behandling.

Ibland behövs operation

Olika former av operationer är ofta de effektivaste sätten att behandla godartad prostataförstoring. Operation rekommenderas oftast om prostataförstoringen medfört att man har fått

  • urinstämma, det vill säga totalt stopp för urinen
  • sämre funktion i njurarna
  • upprepade urinvägsinfektioner
  • upprepade blödningar från prostata
  • stenar i urinblåsan
  • stora besvär att tömma blåsan.

En operation varken ökar eller minskar risken att få prostatacancer senare i livet.

När prostatavävnad tas bort via urinröret

Om man behöver opereras är det vanligt att prostatakörteln görs mindre med hjälp av en metod som kallas TURP (transuretral resektion av prostata), eller hyvelmetoden.

Innan operationen får man bedövning, oftast lokalbedövningsmedel genom en spruta i ryggen. På så sätt bedövas hela den nedre delen av kroppen. Under operationen ligger man på rygg med benen i upphöjda stöd och operationen tar 30-60 minuter.

Prostatakörtelns vävnad tas bort genom att ett instrument, ett smalt rör, förs upp i urinröret. På toppen av röret finns en liten elektrisk slynga med vars hjälp läkaren bit för bit kan skära bort vävnad så att urinkanalen kan återta sin form och fungera bra igen.

Efter operationen har man oftast en tunn slang, en kateter, i urinröret. Slangen leder urin från urinblåsan ut i en urinuppsamlingspåse. Katetern brukar få sitta kvar någon dag och under den tiden får man vanligtvis stanna på sjukhuset.

De flesta som opererats på det här viset upplever ett bra resultat. Det finns en liten risk att besvären återkommer. Omkring var tionde man som opereras får återfall under en tioårsperiod.

Det är ovanligt att förmågan att få erektion försämras efter en TURP-operation. Däremot är det vanligt att sädesvätskan går bakåt in i urinblåsan i stället för att gå ut genom penis, och då blir det svårare att få barn. 

Operation genom ett snitt i buken

Ibland, särskilt om prostatakörteln är kraftigt förstorad, är det inte möjligt att ta bort vävnad från körteln genom att små bitar skärs bort efter hand. Då kan körteln i stället tas bort med en operation genom den nedre delen av buken, nedanför naveln.

En sådan operation är mer omfattande, och kräver både längre tid på sjukhus och längre tid med kateter. Man kan räkna med att behöva stanna på sjukhus i en vecka. Operationen brukar ge en stor förbättring av besvären.

Värme från mikrovågor kan göra körteln mindre

Man kan också genomgå en behandling då delar av den förstorade prostatavävnaden förstörs med hjälp av värme. Den vanligaste metoden kallas TUMT, transuretral mikrovågsbehandling, som innebär att värmen kommer från mikrovågor.

När man behandlas får man först lokalbedövning i urinröret. Sedan förs en kateter in i urinröret och upp till prostatakörteln. I katetern finns en mikrovågsantenn som producerar värme så att prostatakörtelns inre delar värms upp tills vävnaden förstörs. När de innersta delarna försvinner minskar körtelns storlek.

Man genomgår behandlingen under ett tillfälle och det tar mindre än en halvtimme. Risken för biverkningar är liten. Efteråt har man en kateter i urinröret under några veckor. Plastslangen leder urinen från urinblåsan ut till en urinuppsamlingspåse. Katetern behövs eftersom prostatan tillfälligt kan svullna efter behandlingen och göra att man får svårt att kissa. Dessutom stöts rester av den värmebehandlade prostatavävnaden ut genom katetern och ut i uppsamlingspåsen. Det kan svida och göra ont i urinröret under tiden som man har kateter och några veckor efter att den har tagits bort.

Fördelen med en värmebehandlingen som förstör vävnaden och minskar prostatakörtelns storlek, är att man kan gå hem samma dag. Det är också mindre risk för komplikationer än vid en operation. En nackdel är att man måste ha kateter något längre tid efter behandlingen. Det finns också en risk för att en ny behandling behövs.

Värmebehandling med laser eller nålar

Prostatakörteln kan också värmas upp med hjälp av laser. På samma sätt som vid mikrovågsbehandling förstörs vävnad och körteln minskar i storlek. Ofta lindras urineringsbesvären. En annan behandling innebär att nålar skapar värme som sedan förstör prostatavävnaden. Nålarna placeras i prostatakörteln och genom dem leds värme från radiovågor eller laser. Det här är mindre vanliga behandlingar.

Kateter i urinblåsan

När man inte kan kissa alls behöver man tömma ut urinen genom en kateter, en slang, som förs in genom urinröret till urinblåsan. En kateter kan också användas i väntan på operation.

Om man av någon anledning inte kan opereras kan man behöva ha katetern under en längre tid. Då byts den var tredje månad, eller oftare om det blir stopp i den. Ibland opereras katetern in genom magen och in i urinblåsan, vilket kan minska irritationen i urinröret. När man har en kateter under lång tid finns alltid bakterier i urinblåsan, som kan orsaka urinvägsinfektioner.

Ett alternativ till en kateter kan vara att man får lära sig så kallad självtappning. Då använder man engångskatetrar som man för in genom urinröret till urinblåsan för att tömma den på urin. Man tömmer ut urin ungefär fem gånger per dygn. Den här metoden ger mindre irritation i urinrören och urinblåsan.

Ibland, men det är mycket ovanligt, kan i stället en spiral läggas in i urinröret och hålla en passage för urinen öppen.

Alternativ behandling

Inom alternativmedicinen har sedan länge olika plantextrakt, till exempel pollenpreparat, använts vid prostatabesvär. En del mindre undersökningar kan tyda på viss effekt, men det finns inga säkra vetenskapliga bevis för att sådana medel har effekt.

Vart ska man vända sig?

Till en början brukar man få behandling för sina besvär hos en läkare på en vårdcentral.

Operation, värmebehandling och andra typer av ingrepp görs nästan enbart på urologiska kliniker eller på kliniker som har tillgång till urologer.

Läkemedelsbehandling kan man få av antingen en läkare på en vårdcentral eller en urolog, men det brukar vara läkaren på vårdcentralen som följer upp behandlingen.

Tillgången till en urologisk klinik eller en urolog varierar beroende på var man bor i landet. Man kan få en remiss av sin läkare på en vårdcentral, eller ringa till sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart man kan vända sig.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-04-02
Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Jan-Erik Damber, läkare, professor i urologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge