Bruten handled hos barn

Vanligt att barn ramlar och skadar handleden

Det är vanligt att barn skadar handleden eller underarmen när de faller och tar emot sig med handen. De flesta skador av den här typen drabbar den nedre delen av underarmen, inklusive handleden.

I underarmen finns två ben. Det är strålbenet, som går från armbågen ner till handleden på samma sida som tummen, och armbågsbenet, som går från armbågen ner till handleden på lillfingersidan. Vid skador mitt på underamen skadas oftast bägge benen, medan det är något vanligare att bara strålbenet skadas när skadan är nere vid handleden.

Barn får andra skador än vuxna

Både barn och vuxna drabbas av brutna armar och ben, så kallade frakturer, vid olycksfall. Men det växande barnskelettet och det vuxna, färdiga skelettet får olika typer av skador.

Några skillnader mellan barn och vuxna:

• Musklerna fäster på skelettet med senor. Hos barn är skelettet mjukare och mer poröst än senan och senfästet. När barn råkar ut för olycksfall går därför inte senan eller muskeln sönder, utan de får oftare en skelettskada än vuxna.
• På grund av att skelettet är mjukare får barn ibland skador där skelettet inte bryts av som hos vuxna, utan bara böjs. Dessa skador behandlas som vanliga frakturer.
• Barn har tillväxtzoner i skelettet som är mjukare och porösare än det övriga skelettet. Här kan barnet få ”förskjutningar”, så kallade epifysiolyser. Även dessa skador behandlas som vanliga frakturer.
• Barnets skelett bygger om sig när det växer. Därför behöver felställningar efter arm- och benbrott inte alltid opereras eller läggas till rätta. Hos barn rättas felställningarna till av sig själva, medan vuxna som har samma felställningar oftast måste behandlas.
• Läkningen går mycket fortare hos barn än hos vuxna och därför är behandlingstiden kortare.

Svårt förebygga den här typen av skador

Det är svårt att förebygga arm- och benbrott som inträffar när barnen leker. Det enda man kan göra är att försöka använda sitt sunda förnuft, och inte till exempel låta för små barn klättra i träd eller cykla. Lite större barn kan använda handledsskydd när de till exempel åker inlines eller snowboard.

Det gör ont och handleden är svullen

När barnet har skadat handleden gör det ont, och barnet använder inte handen vid lek. Ofta finns en synlig svullnad på handledens insida. Ibland kan svullnaden bara anas.

När ska man söka vård?

Om barnet har ramlat och har mycket ont eller inte använder armen ska man kontakta vården. Eftersom huden oftast är hel ser man inte hur allvarlig skadan är, och för att ta reda på det måste barnet undersökas. Man tar kontakt med en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan också ringa sjukvårdsrådgivningen för råd vart man ska vända sig.

Vad kan man göra själv?

För att lindra smärtan kan man linda handleden med en elastisk binda, eller låta handen och armen tillfälligt få vila i en så kallad mitella. En mitella kan man göra själv genom att vika till exempel en sjal till en trekant och knyta den bakom barnets nacke så att underarmen kan vila i tyget, strax ovanför midjehöjd. Viktigast är att det känns något så när bekvämt.

När barnet skadar handleden måste det ibland sövas under behandlingen. Därför är det viktigt att barnet är fastande eftersom det annars finns en risk att det kräks under narkosen och att innehållet i magsäcken hamnar i lungorna och orsakar andningsbesvär. Om barnet inte är fastande förlängs väntetiden till dess att läkaren kan göra något.

Trots att barnet ska vara fastande kan man ge receptfri smärtlindrande medicin, till exempel Alvedon, Panodil eller Pinex. Läkemedlen finns i olika former och dosen anpassas efter barnets vikt. Det finns anvisningar på förpackningen. Om man ger barnet vanliga smärtlindrande tabletter genom munnen ska de sköljas ner enbart med lite vatten.

Underarmen undersöks och röntgas

Läkaren som undersöker barnet känner på handleden och underarmen för att undersöka var det gör ont, om det är svullet och om det gör ont när barnet böjer på handleden.

Om läkaren misstänker skelettet är skadat görs en röntgenundersökning. Då får barnet lägga underarmen stilla på ett särskilt röntgenbord. Sedan tas minst två röntgenbilder, dels när barnet har handflatan nedåt och dels när det har handens lillfingersida mot bordet. På så sätt fås två bilder som visar om skelettet är skadat och om det har någon felställning. Därefter bestämmer läkaren vilken behandling som behövs.

Det gör inte ont att ta röntgenbilder. Däremot kan det göra ont när läkaren böjer eller sträcker på handleden. Som förälder kan man vara med under hela undersökningen, men man måste ha ett skyddande förkläde eller gå ut ur rummet just när röntgenbilderna tas.

Ibland kan det vara en så liten spricka i skelettet att det inte syns på röntgen. Om läkaren ändå misstänker att benet är brutet behandlas barnet som om skelettet vore skadat. Efter drygt en vecka får barnet komma tillbaka för en ny undersökning och först därefter fortsätter eller avbryter läkaren behandlingen beroende på vad den andra undersökningen visar.

Det kan vara bra att tillsammans med barnet se den tecknade filmen i 1177.se om Gabriella Gnu, som måste åka till sjukhuset för att bli röntgad.

Olika skador kräver olika behandlingar

Behandlingen av skador i handleden beror på var skadan sitter och hur felställt benet är.

När barnet växer rättas felställningar oftast till

Om barnet har fått en skada precis intill handleden kan skelettet ha ganska stora felställningar utan att de behöver läggas till rätta. Det beror på att skelettet bygger om sig när barnet växer, så efter ett halvt till ett års tid går det inte längre att se någon felställning.

Den här typen av skada behandlas därför oftast genom att barnet får en gipsskena från knogarna och upp till armbågen. Skenan sitter på hela dygnet under tre till fyra veckor. I vissa fall kan gipset behöva gå ända upp till axeln. Därefter behövs ibland en skena som sitter på dagtid under ytterligare ungefär en vecka.

Handleden gipsas

När handleden ska gipsas mäter läkaren först barnets arm för att se hur långt gipsbandage som behövs. Sedan läggs flera lager blöt gipsbinda på ett lager av vadd. Denna gipsskena läggs sedan på armen och hålls på plats av elastiska bindor.

Ibland måste brottet läggas till rätta

Ibland måste felställningen läggas till rätta. Det heter att handleden reponeras. Då brukar barnet oftast få narkos, det vill säga sövas.

Innan barnet sövs är det viktigt att magsäcken är så tom som möjligt så att barnet inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför man inte ska ge barnet något att äta eller dricka innan man åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtlindrande medicin.

Hur går det till när barnet sövs?

Först brukar barnet få bedövningssalva på huden i armvecket eller på handen på den oskadade armen. Salvan får verka i ungefär en timme. Därefter sätts en tunn slang in i ett blodkärl, antingen på handen eller i armvecket. Någon gång kan barnet ha så ont att det behöver smärtlindrande medicin i blodet genast. Då använder inte läkaren bedövningssalva innan, eftersom det tar för lång tid innan den verkar.

När barnet ska sövas sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in i den tunna plastslangen. Ibland sövs barnet genom att först andas in sömnmedel genom en andningsmask. Därefter sätts den tunna slangen in i armen så att mer sömnmedel kan ges. En förälder eller annan närstående får följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar. En narkosläkare och en sköterska kontrollerar att barnet mår bra och inte har ont under behandlingen. 


När barnet sover gott och inte längre känner smärta kan läkaren, som vanligen är en kirurg eller ortoped, rätta till felställningen på det skadade stället.


Information för barn

I 1177.se kan man se en tecknad film om Oliver, som skadat sig i armen och måste åka till sjukhuset för att opereras under narkos.

Ibland behövs metallstift

När skadan har lagts till rätta bedömer läkaren om läget på brottet känns stabilt eller om skadan också behöver stabiliseras med metallstift.

Om skadan måste stabiliseras med metallstift gör läkaren först små hål i huden. Sedan förs fem till sju centimeter långa metallstift in genom hålen och sätts in i benet. Oftast behövs två stift. En liten del lämnas kvar utanför huden, så att stiften senare lätt kan dras ut.

Operationen avslutas med att armen gipsas

När läget är stabilt får barnet ett gipsförband på samma sätt som beskrivs ovan. Oftast får barnet ett gipsbandage från knogarna och upp till armbågen.

När operationen och gipsningen är klar körs barnet i sin säng till en så kallad uppvakningsavdelning. Där får barnet ligga tills det vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. En förälder eller annan anhörig kan sitta bredvid sängen under tiden. En del barn kan må illa efter uppvaknandet.

Oftast kan man åka hem samma dag

Oftast kan man åka hem från sjukhuset några timmar efter operationen eller gipsningen. Ibland behöver barnet stanna på sjukhuset en natt efter en operation. Det är vanligt att en röntgenundersökning görs innan man får åka hem, om inte en kontroll med röntgen gjordes direkt i samband med operationen.

Efter att barnet har fått gips bör man som förälder vara lite uppmärksam på om barnet till exempel får svullna eller blåa fingrar. Det kan vara tecken på att gipset sitter för hårt. Då ska man ta kontakt med en läkare eller sjuksköterska. Personal på sjukhuset brukar ge mer information om vad man gör om detta händer.

Första dagarna efter operationen kan barnet ha ont och behöva någon form av smärtlindrande medel med paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Det är också bra om barnet försöker sova med armen på en kudde de första nätterna.

Barnet kan behöva vara hemma några dagar efter en operation.

Barnet har förband i några veckor

Barnet brukar få ha gipsbandage dygnet runt i tre till fyra veckor. Ibland får det sedan ha en skena under dagtid i ytterligare ungefär en vecka. Oftast görs en röntgenkontroll drygt en vecka efter att barnet har fått gips.

Metallstift får oftast sitta kvar i ungefär fyra veckor. Det brukar inte göra ont att dra ut stiften och det kan oftast göras utan bedövning. När stiften har dragits ut får barnet tillbaka sin gipsskena under ytterligare en till två veckor.

Om skadan inte är komplicerad kan föräldrarna ibland få ta bort barnets gipsskena och bara komma på återbesök om det behövs.

Det kan vara jobbigt för barnet att ha gips

Om barnet får ett gips kan det tycka att det är spännande under några dagar, men sedan kan det bli jobbigt. Efter ett tag kan det till exempel börja klia under gipset. Man kan låta barnet klia sig försiktigt med ett långt trubbigt föremål som till exempel en så kallad strumpsticka, men man måste vara försiktig så att den inte glider in och fastnar under bandaget. Gipset hindrar också rörligheten.

Förbandet skyddas mot vatten

Barn som har gips ska inte bada. Duscha går, men förbandet måste skyddas mot vatten eftersom gips luckras upp av vatten. Ett förband med ”plastgips” blir inte förstört av vatten, men vätan stannar kvar innanför förbandet och det gör att huden inte mår bra. Då finns risk för svampinfektion.

På apoteket finns speciella plastskydd som kan användas när barnet duschar. Man kan också använda en tät plastpåse.

Barnet kan behöva hjälp när det duschar eller för att komma åt alla ställen på överkroppen med till exempel en tvättlapp.

Om gipset går sönder när barnet till exempel har trillat brukar det lagas, så länge det inte bara är några dagar kvar på den tid barnet måste gå med gips. När gipset gått sönder och måste lagas bör man ta kontakt med det ställe där barnet behandlats och fått sitt gips.

Bra röra på fingrarna

Det är bra om barnet rör på fingrarna då och då under tiden som armen är gipsad, så att inte fingrarna svullnar och blir stela. Det kan annars försvåra tillfrisknandet när gipset tas av.

Vissa kan tycka att det är otäckt att ta bort gipset

En del barn kan uppleva det som otäckt att ta bort gipset. Om det handlar om ett gips som omsluter hela armen måste gipset sågas upp med en speciell såg. Det gör inte ont, men kan ge en vibrerande känsla och upplevas som lite skrämmande. När det tunga bandaget har tagits bort kan det kännas som om armen svävar upp i luften av sig själv.

Oftast behövs ingen rörelseträning efteråt

När barnet har fått gipset borttaget undersöker läkaren om handleden verkar ha läkt, om det behövs fler återbesök, och hur länge barnet måste avstå från att idrotta.

Barnet kan inte alltid använda armen på en gång när gipset tas av. Det tar tid att vänja sig att vara utan gips och att böja och sträcka på lederna igen. Men det är ytterst sällan som en handledsskada hos barn behöver speciell träning, när gipset tagits bort. De dagliga rörelser som barnet gör när det till exempel klär på sig, äter och leker brukar vara fullt tillräckliga för att barnet ska få tillbaka styrka och rörlighet.

Det brukar ta mellan fem och åtta veckor från skadetillfället till dess att barnet kan vara med på idrottslektionerna i skolan igen.