Läkemedel vid typ 1-diabetes

Barn och unga får typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes kallas också för barn- och ungdomsdiabetes eftersom man oftast får sjukdomen i barn- och ungdomsåren. Man kan också få typ 1-diabetes senare i livet, men det är mindre vanligt.

Ofta utvecklas typ 1-diabetes snabbt och kan leda till allvarliga symtom inom några dagar. Om man får typ 1-diabetes måste man därför behandlas med insulin så fort som möjligt. Sjukdomen går vanligen inte att bota och man måste då fortsätta med insulinbehandling resten av livet.

När kroppen inte tillverkar eget insulin

När man får typ 1-diabetes kan kroppen inte producera det egna hormonet insulin. Insulin behövs för att socker som finns i blodet ska kunna tas upp av kroppens celler. Om man har typ 1-diabetes måste man därför tillföra kroppen insulin. Läkemedlet insulin finns inte som tabletter utan man tar det med hjälp av sprutor. Insulinsprutor ser oftast ut som pennor och kallas därför insulinpennor. Det går också att använda en insulinpump som doserar små mängder insulin till kroppen dygnet runt.

Olika typer av läkemedlet insulin

Det finns flera sorters insulin. De börjar verka olika snabbt i kroppen och effekten håller i sig olika lång tid.

Måltidsinsulin tas i samband med måltid och verkar snabbt, men effekten sitter inte i så länge. De kan delas upp i direktverkande och snabbverkande insulin.

• Direktverkande insulin verkar under fem timmar. Ofta tar man sprutor tre till fyra gånger varje dag.
• Snabbverkande insulin har något längre verkan, fem till nio timmar. Vanligtvis tar man sprutor tre gånger per dag.

Basinsulin är mer långverkande och ska tas en eller två gånger varje dygn. Effekten sitter i nästan hela dygnet och ger en låg basnivå av insulin i blodet mellan måltiderna. Basinsulin kan delas upp i medellångverkande och långverkande insulin.

• Medellångverkande insulin tar man ofta en gång per dygn, vanligtvis till natten.
• Långverkande insulin tar man ofta en gång per dygn.

Blandinsulin är en kombination av direktverkande och medellångverkande insulin. Man tar oftast blandinsulin två gånger per dygn.

Skräddarsydd behandling

I samråd med sin läkare kan man välja den insubehandling som passar bäst. Man kan ta sprutor eller använda en pump som tillför små mängder insulin dygnet runt. Eftersom det finns många olika typer av insulin är det möjligt att skräddarsy behandlingen efter personliga önskemål. Det som skiljer de olika typerna av insulin från varandra är hur snabbt effekten kommer och hur länge effekten sitter i.

Den vanligaste insulinbehandlingen när man har typ 1-diabetes är att ta en spruta med medellångverkande eller långverkande basinsulin en gång per dygn. Oftast tar man den sprutan på kvällen. Dessutom tar man ett snabbverkande eller direktverkande insulin före varje måltid. Det är alltså vanligt att ta fyra till fem sprutor per dygn.

Behandling utifrån vanor och rutiner

Behovet av insulin påverkas bland annat av hur mycket eller lite man rör på sig och vilka matvanor man har. Därför är det bra att undersöka hur kroppen reagerar på de dagliga rutinerna när man ska börja ta insulin. Efter en tid kan man ofta lära sig att anpassa insulindoserna till de vanor man har. Om man har en behandling som passar den egna livsstilen är det lättare att hålla blodsockerhalten i balans.

Att mäta blodsockervärdet

Om man har diabetes och behandlas med insulin behöver man ha en egen blodsockermätare. Det finns flera olika typer att köpa på apotek. Man kan be sin läkare eller diabetessjuksköterska om hjälp att välja rätt sort.

För att lära känna sina blodsockervärden kan man mäta och skríva ner mätresultaten vid olika tillfällen på dagen, till exempel före och ett par timmar efter en måltid. Tillsammans med sin läkare eller diabetessjuksköterska kan man sedan utifrån värdena hitta en lämplig behandling.

Så här fungerar insulin

För att kroppen ska fungera behövs bränsle, energi. Energin transporteras i blodet framför allt i form av druvsocker, glukos. Insulin är ett hormon som, när man är frisk, bildas i bukspottkörteln och som behövs för att sockret som finns i blodet ska kunna tas upp och användas av kroppens celler. Insulinet minskar också kroppens egen produktion av socker.

Om man har typ 1-diabetes måste man tillföra kroppen insulin utifrån. Eftersom insulin förstörs om det kommer i kontakt med mag- och tarmkanalen går det inte att ta i form av tabletter utan läkemedlet tas i stället med sprutor. Behandling med insulin måste fortsätta livet ut när man har typ 1-diabetes.

När kroppens egen tillverkning av insulin upphört helt eller minskat kraftigt blir blodsockerhalten för hög. Genom att man tar läkemedlet insulin kan blodsockret hållas på rätt nivå. För att må bra och slippa följdsjukdomar av diabetes är det viktigt att försöka ha en så väl avvägd blodsockerhalt som möjligt.

Måltidsinsulin - direktverkande insulin

Direktverkande insulin tar man flera gånger per dag eftersom det har en kortvarig effekt, men det börjar verka snabbt i kroppen. Man tar det strax före en måltid, tre till fyra gånger om dagen. Insulinet börjar verka efter ungefär 15 till 20 minuter och har som störst effekt efter cirka en halvtimme och upp till två timmar efter det att man har tagit sprutan. Effekten sitter i upp till cirka fem timmar.

Exempel på direktverkande insulin är Apidra, Humalog och NovoRapid.

Måltidsinsulin - snabbverkande insulin

Snabbverkande insulin verkar snabbt och har något längre effekt än direktverkande insulin. Man tar det inom en halvtimme före en måltid, vanligen tre gånger per dag. Insulinet börjar verka efter en halvtimme och effekten sitter i under cirka sex till åtta timmar. Effekten är störst efter en till tre timmar.

Exempel på insulin som börjar verka snabbt och har lite längre effekt är Humulin Regular, Insuman Rapid och Actrapid.

Basinsulin - medellångverkande insulin

Medellångverkande insulin har effekt under 10 till 24 timmar. De tar man ofta en gång per dygn, vanligtvis till natten, som basinsulin. Det tar något längre tid innan de börjar att verka, cirka en till två och en halv timme. Insulinet verkar som mest effektivt efter fyra till åtta timmar. Den totala effekten kan sitta i upp till 24 timmar.

Exempel på insulin som har en medellång verkan är Insuman Basal, Humulin NPH och Insulatard.

Basinsulin - långverkande insulin

Ett långverkande insulin tar man som basinsulin en gång per dygn, vanligtvis till natten men det kan även tas på morgonen. Om det behövs kan man ta det långverkande insulinet Levemir två gånger per dygn. Insulinet börjar verka efter två till fyra timmar. Ett långverkande insulin verkar jämnare över dygnet och det ger ingen tydlig maximal effekt på samma sätt som med de mer snabbverkande typerna. Effekten sitter i under 16 till 28 timmar.

Exempel på långverkande insulin är Lantus och Levemir.

Blandinsulin

Det finns olika typer av blandinsulin. Den typen av insulin är blandningar mellan direktverkande och medellångverkande insulin i olika proportioner. Man tar oftast blandinsulin två gånger per dygn, vanligen till frukost och middag. Med blandinsulin kommer effekten efter 15 till 20 minuter. De har störst effekt efter 30 minuter och upp till 12 timmar, och effekten sitter i under 10 till 24 timmar.

Exempel på blandinsulin är Humulin Mix, Insuman Comb 25, Humalog Mix och NovoMix.

Viktigt

Det är viktigt att insulindosen är anpassad till hur mycket man äter och hur mycket energi man gör av med, till exempel genom motion och kroppsarbete.

Om man tar en för stor dos insulin sjunker blodsockervärdet och man kan få en insulinkänning. Det kallas även hypoglykemi. Om man får en insulinkänning så kan man vara hungrig, matt, orolig eller få darrningar, huvudvärk, svettas mycket och bli blek. Hypoglykemi försvinner i de flesta fall ganska snabbt om man äter något sött, till exempel druvsocker, sockerbitar eller något annat med mycket socker i. Även ett glas mjölk kan hjälpa. Därför kan det vara bra att alltid ha med sig druvsockertabletter eller sockerbitar.

Man bör vara försiktig vid bilkörning om man ofta drabbas av lågt blodsockervärde, eftersom reaktionsförmågan och synskärpan blir sämre när blodsockret sjunker.

Om man tar en för låg insulindos stiger blodsockerhalten, och det kallas hyperglykemi.

Om man ska resa utomlands kan tidsskillnader göra att man under resan måste anpassa insulindoserna och äta på andra tider.

När man får en infektion kan det påverka blodsockervärdet och man kan behöva anpassa insulindosen. Man ska aldrig sluta helt med insulin om man får en infektion, till exempel magsjuka, utan sänka dosen och själv följa blodsockervärdet.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar olika läkemedel samtidigt som man använder insulin finns det risk att medicinerna påverkar varandra. Det kan till exempel ha betydelse för vilken insulindos man ska ta. Därför ska man alltid berätta för sin läkare eller diabetessköterska vilka andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel man använder. Även apotekspersonalen kan ge råd.

Biverkningar

Om man tar sprutor på samma ställe många gånger kan det bildas en fettansamling på huden som försämrar upptaget av insulin. Därför är det bra att ta insulinsprutorna på olika ställen. Man kan få hjälp av en diabetessköterska med att lära sig att ta sprutor.

Graviditet och amning

Man kan använda insulin när man är gravid och när man ammar.

Spruträdsla går oftast över

I början kan det vara ovant och svårt att ta sprutor. Många tycker att det är obehagligt att sticka sig själv men de flesta vänjer sig om det är nödvändigt för att må bra. Ibland kan spruträdsla bero på oro eller rädsla för själva sjukdomen.

Insulinpennor

Insulinsprutor ser oftast ut som pennor och kallas därför insulinpennor. Det finns insulinpennor av engångstyp som är fyllda med en viss mängd insulin och som kastas när de har använts. Det finns också flergångpennor som fylls med en ny ampull när insulinet har tagit slut.

Insulin doseras i så kallade enheter och alla insulinsorter innehåller 100 enheter insulin per milliliter. Insulinpennor är graderade i enheter och det innebär att risken för feldoseringar minskas.

I ena änden av insulinpennan sätter man på en nål. Moderna insulinnålar är mycket tunna och injektionen känns därför nästan inte alls. Nålen på insulinpennan ska bytas före varje ny injektion.

I andra änden på insulinpennan sitter en knapp. På flergångspennor vrider man på knappen för att ställa in den mängd insulin man ska ta. På pennan finns en skala som tydligt visar hur många enheter insulin som man har vridit fram.

När man ska ta sprutan nyper man med tummen och pekfingret så att man får ett kraftigt hudveck i magen eller på låret, beroende på var man ska injicera sitt insulin. Sedan sticker man in nålen i hudvecket och trycker på knappen i pennans andra ände. Man måste trycka på knappen tills allt insulin har sprutats in.

Lätt att ta själv

Det är sällan några problem att ta sina insulinsprutor själv. Det är bra att variera ställe där man tar sprutan. Många sprutstick på samma ställe kan göra att det bildas en fettansamling på huden som försämrar upptaget av insulin.

Effekten av insulinet kommer oftast lite snabbare om man tar sprutan i magen jämfört med om man tar den i låret.

Barn som behöver sprutor

Barn som inte har börjat i skolan än får ofta hjälp av sina föräldrar med att ta sprutorna. När barnen blir lite äldre kan de lära sig att ta sprutor och mäta blodsockret själva. I början kan de behöva hjälp med att dosera insulinet och tolka blodsockermätaren.

För att barnet ska vänja sig vid att ta sprutor kan det vara bra att berätta vad insulin är och varför barnet måste ta det. Försök att göra situationen så trevlig och trygg som möjligt. Ett litet barn förstår inte alltid sambandet mellan orsak och verkan på samma sätt som en vuxen. Därför kan det vara bra att tala om för barnet att sprutorna behövs för att barnet ska må bra, orka leka och göra andra roliga saker.

Man kan försöka hjälpa barnet att få en avspänd inställning till att ta insulinsprutorna. Olika leksaker kan hjälpa barnet att lära sig acceptera sjukdomen. Man kan till exempel låta barnet sticka en nalle eller docka. Ofta ger rädslan med sig när man får öva sig att sticka i en trygg och invand miljö.

Även om barnet lär sig att ta sprutor kan problem och protester ibland komma senare. När barnet blir äldre ökar behovet att få kontroll över kroppen. Då kan det vara bra att ge barnet större möjligheter att påverka sin egen situation i lagom stora doser. Barnet kan till exempel välja var sprutan ska tas.

Rädsla för sprutor

Barn är olika, en del är känsligare i nya situationer än andra. I början kanske föräldrarna också är spända eller oroliga över den nya situationen. Det kan vara bra för både barn och föräldrar att prata med en diabetessjuksköterska eller en psykolog när insulinbehandlingen ska påbörjas. För ett barn som är väldigt oroligt för sprutorna är det viktigt att få känna att det går att påverka och förändra rädslan.

Om man är förälder till ett barn med diabetes är det viktigt att man försöker ha en avslappnad inställning till sprutorna. Barnet känner lätt på sig om en förälder är rädd eller osäker. Därför är det bra att bearbeta och tala om sin egen skräck eller osäkerhet med någon annan vuxen.

Så här fungerar insulinpumpen

Det finns också elektroniskt styrda insulinpumpar som man kan använda om man har diabetes. Pumparna är ungefär lika stora som en mindre mobiltelefon. En pump går att bära i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna.

Om man använder en pump behöver man inte ta insulinsprutor. Pumpen doserar dygnet runt små mängder insulin till kroppen. Doseringen styrs av ett schema som man själv kan programmera in i pumpen. Om man har ökat eller minskat behov av insulin vid vissa tillfällen går det att reglera hastigheten på pumpen och öka eller minska dosen. Innan en måltid tar man extra insulin med pumpen. Man kan behöva behöva öka insulintillförseln om man till exempel har en infektion, men om man ska motionera kan man behöva sänka dosen.

Insulinet förs från pumpen till kroppen genom en tunn plastslang, en så kallad kateter. På katetern sitter en liten nål som fästs i magen. Man ska byta katetern minst två gånger i veckan. Att byta kateter går till på ungefär samma sätt som att ta en spruta med insulinpenna.

Många pumpar är vattentäta och det går att koppla ifrån den om man ska duscha eller bada.

Behandlingen med insulinpump sköts vid diabetesmottagningar på sjukhus. Där finns läkare och sköterskor med speciella kunskaper om den här typen av insulinbehandling. I början kan man få hjälp att lära sig hur den fungerar och hur den ska skötas.

När kan man använda pump?

Om man har en svårinställd diabetes, med till exempel stora svängningar i blodsockerhalt, kan behandling med insulinpump vara bra.

Viktigt att mäta blodsockervärdet

Man måste följa sitt blodsockervärde noga om man använder en pump. Blodsockerhalten kan öka snabbt om insulintillförseln bryts, till exempel om pumpens kateter glider ut. Det beror på att man i en pump använder något av måltidsinsulinerna som verkar under kort tid, direktverkande eller snabbverkande insulin. Eftersom det då inte finns någon reserv av insulin i kroppen kan man få syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett allvarligt tillstånd som kan vara livshotande. Illamående, kräkningar och magont är ofta symtom på syraförgiftning.

Pumpen måste ses efter

Meningen med en pump är att insulin ska fyllas på hela tiden så att man får en kontinuerlig effekt av medicinen. Därför har uppgifter om maximal effekt och hur länge effekten sitter i inte så stor betydelse när man använder en pump. Men eftersom insulin med kort verkningstid används i behandlingen är det viktigt att man regelbundet ser efter att pumpen fungerar och att nålen inte har glidit ur sitt läge. Insulinreserverna i kroppen är inte så stora vid pumpbehandling och blodsockervärdet kan öka ganska snabbt om pumpen slutar att fungera.

Insulin för behandling med pump

Med en insulinpump använder man vanligtvis direktverkande eller snabbverkande insulin. Läkemedlet börjar verka efter ungefär 15-20 minuter och effekten sitter i hela tiden medan pumpen är inkopplad.

Exempel på insulin för behandling med insulinpump är Actrapid, Insuman Infusat, Humalog och NovoRapid.