Läkemedel vid kroniskt förmaksflimmer

Skriv ut
Skriv ut

Översikt

Översikt

Två former av förmaksflimmer

Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår med oregelbunden rytm. Den oregelbundna hjärtrytmen kan komma i form av korta attacker och kallas då attackvis förmaksflimmer eller på fackspråk paroxysmalt förmaksflimmer. Om man har flimmer hela tiden kallas det för kroniskt förmaksflimmer.

Hjärtat slår ständigt med oregelbunden rytm

Om hjärtat mer eller mindre ständigt slår fortare än vad som är normalt i vila kan man på sikt utveckla hjärtsvikt. Det innebär att hjärtats funktion blir nedsatt, vilket gör att hjärtat får svårare att pumpa ut blod i kroppen.

Innan man får kroniskt förmaksflimmer har man ofta haft en lång period med kortvariga förmaksflimmerattacker. Attackerna har sedan kommit allt oftare för att så småningom bli ihållande. Man har då fått ett så kallat kroniskt förmaksflimmer.

När man har kroniskt förmaksflimmer slår hjärtat ständigt med oregelbunden hjärtrytm. Det finns så kallade rytmstabiliserande läkemedel som kan få ett kroniskt förmaksflimmer att återgå till normal regelbunden rytm. Det vanligaste sättet att återfå en normal hjärtrytm är annars att få behandling med hjälp av en elektrisk strömstöt, så kallad elkonvertering.

Om förmaksflimret återkommer trots behandling med läkemedel och elkonverteringar får man acceptera att leva med förmaksflimmer. Framtidsutsikterna är goda, egentligen inte sämre än om man skulle ha normal regelbunden rytm, under förutsättning att

  • hjärtrytmen kan regleras så den inte är för snabb i vila
  • man får behandling för eventuell ökad risk att det kan bildas blodproppar.

Vilka läkemedel används vid kroniskt förmaksflimmer?

Syftet med läkemedelsbehandlingen när man har kroniskt förmaksflimmer är att kontrollera hjärtrytmen så att man får en rytm som, om än oregelbunden, ligger mellan 70 och 100 slag per minut i vila. Man kan dessutom få blodförtunnande läkemedel om läkaren bedömer att man har en ökad risk att få en blodpropp.

Det finns en risk att hjärtats arbete gradvis försämras och att man får hjärtsvikt om hjärtat slår för fort i vila.

Det finns flera olika grupper läkemedel som används mot kroniskt förmaksflimmer. De läkemedelsgrupper som används är

  • betablockerande läkemedel
  • kalciumflödeshämmare
  • rytmstabiliserare - antiarytmika
  • blodproppshämmande läkemedel
  • digitalis.

Vilket eller vilka av dessa läkemedel man får beror bland annat på om man har andra sjukdomar, som till exempel hjärtsvikt, astma eller KOL.

Betablockerande läkemedel

När man har kroniskt förmaksflimmer används betablockerare i första hand för att bromsa och försöka stabilisera hjärtrytmen så bra som möjligt. Betablockerare fungerar ungefär som en skyddande broms på hjärtat.

Kalciumflödeshämmare

Om betablockerare inte ger tillräcklig effekt, eller om man får besvärliga biverkningar, kan man pröva vissa kalciumflödeshämmande läkemedel för att få en så stabil hjärtrytm som möjligt.

Rytmstabilserande läkemedel - antiarytmika

Man kan även få behandling med rytmstabiliserande läkemedel, så kallade antiarytmika.

Till gruppen rytmstabiliserande läkemedel hör en rad olika typer av läkemedel som minskar retbarheten i hjärtats elektriska system. Det gör att risken för nya flimmerattacker minskar.

Rytmstabiliserande läkemedel bromsar vanligtvis inte hjärtrytmen mitt under en attack, utan används oftast för att förhindra nya attacker.

Kroppen kan så småningom själv bromsa hjärtats hastighet

När man har kroniskt förmaksflimmer brukar hjärtrytmen så småningom bromsas upp av sig själv, genom kroppens egna system. Man kan därför ibland få sluta ta bromsande läkemedel efter en tids behandling. Men detta ska naturligtvis alltid ske i samråd med läkare.

Blodproppshämmande läkemedel

Om man har förmaksflimmer är risken att få en blodpropp lite större än normalt. Bedömer läkaren att man har en betydelsefullt ökad risk kan man ibland få behandling med ett blodproppshämmande läkemedel.

Digitalis

Digitalis är mindre lämpligt om det enbart syftar till att bromsa hjärtrytmen. Det beror på att digitalis huvudsakligen bromsar hjärtat när man är i vila men gör att det slår fortare när man anstränger sig. Om man däremot samtidigt har hjärtsvikt med nedsättning av hjärtats arbetsformåga, så kan ibland digitalis användas även vid kroniskt förmaksflimmer.

Annat alternativ

Ibland kan det vara svårt att komma till rätta med förmaksflimmer med läkemedel. Då brukar läkaren överväga alternativa möjligheter till läkemedel, till exempel avbränning, så kallad ablation, av hjärtats elektriska ledningssystem.

Fäll ihop

Betablockerare

Betablockerare

Så här fungerar betablockerare vid kroniskt förmaksflimmer

Adrenalin och noradrenalin är hormoner som frisätts när kroppen utsätts för stress, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. När mängden stresshormoner ökar i blodet stiger blodtrycket och belastningen på hjärtat ökar. Då måste hjärtat arbeta hårdare och hjärtmuskeln behöver mer syre.

I kroppens blodkärl och i hjärtat finns mottagare för stresshormonerna, så kallade betareceptorer. Betablockerande läkemedel blockerar dessa mottagare så att hormonerna har mindre effekt på dem. Då sjunker blodtrycket och pulsen och hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. Man kan säga att de här läkemedlen fungerar som en skyddande broms på hjärtat.

Om man har förmaksflimmer kan betablockerare även bromsa den elektriska överledningen i den så kallade AV-knutan i hjärtat. AV-knutan är en speciell cellanhopning som finns mellan hjärtats förmak och kammare.

Vilka betablockerare används vid kroniskt förmaksflimmer?

De betablockerare som används mot kroniskt förmaksflimmer innehåller oftast något av de verksamma ämnena atenolol, metoprolol eller bisoprolol.

Alla betablockerare verkar på ungefär samma sätt. Men eftersom människor fungerar olika kan det ändå hjälpa att byta till en annan typ av betablockerare om den man prövar först inte fungerar tillräckligt bra eller om man får besvärliga biverkningar.

Viktigt

Eftersom betablockerare dämpar hjärtats aktivitet och bromsar hjärtrytmen är det viktigt att doseringen noga prövas ut av en läkare.

Man ska aldrig avbryta en behandling med betablockerande läkemedel på egen hand. Gör man det kan blodtrycket stiga och hjärtat påverkas negativt. En behandling med betablockerare bör avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Om man har astma, KOL eller andra besvär av luftrören och lungorna ska man berätta det för läkaren innan man börjar använda betablockerare.

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda betablockerare när man är gravid eller när man ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. Vissa får biverkningar när de tar läkemedel, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man tagit medicinen en tid, men om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man behöva pröva ett annat läkemedel eller en annan behandling.

Betablockerande mediciner kan till exempel göra att man blir trött, får huvudvärk, känner sig yr, mår illa, kräks eller får diarré. De kan även göra att hjärtrytmen blir långsam och att händerna och fötterna blir kalla. Man kan också få mardrömmar.

Om man använder betablockerare kan man uppleva att man inte orkar lika mycket som tidigare. Om man anstränger sig normalt spelar det oftast ingen roll, men om man håller på med vissa idrotter eller tränar hårt kan betablockerare vara olämpliga.

Andra tillstånd där betablockerande läkemedel används

Betablockerare har många olika användningsområden. De används till exempel mot högt blodtryck, kärlkramp, hjärtsvikt och förmaksflimmer.

Exempel på betablockare som används vid kroniskt förmaksflimmer är

Fäll ihop

Kalciumflödeshämmare

Kalciumflödeshämmare

Så här fungerar kalciumflödeshämmare

För att en muskelcell, till exempel i hjärtat eller i blodkärlen, ska kunna dra ihop sig måste det finnas kalcium i blodet. När muskelcellen ska dras samman transporteras kalcium från blodet in i muskelcellerna genom speciella kanaler.

Kalciumflödeshämmare minskar flödet av kalcium till muskelcellerna. De kalciumflödeshämmare som används mot kroniskt förmaksflimmer innehåller verapamil eller diltiazem och påverkar främst hjärtats muskelceller. Dessa kalciumflödeshämmare bromsar upp den elektriska överledningen i den så kallade AV-knutan i hjärtat. AV-knutan är en speciell cellanhopning som finns mellan förmak och kammare i hjärtat. Läkemedlen sänker pulsen och minskar hjärtats arbete.

När används kalciumflödeshämmare?

Kalciumflödeshämmare används framför allt mot högt blodtryck eller kärlkramp, men vissa av dessa läkemedel påverkar även det elektriska retledningssystemet i hjärtat. De kan därför även användas för att bromsa hjärtrytmen när man har förmaksflimmer och få hjärtat att slå i en lugnare takt. De kalciumflödeshämmare som har den verkan innehåller något av de verksamma ämnena verapamil eller diltiazem.

Oftast används kalciumflödeshämmare mot kroniskt förmaksflimmer först efter att man prövat betablockerare. Kalciumflödeshämmare används för att man ska få en så stabil hjärtrytm som möjligt.

Viktigt

Det är viktigt att aldrig avbryta en regelbunden behandling med kalciumflödeshämmare på egen hand. En behandling ska alltid avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Man bör inte använda läkemedlet när man är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. Vissa får biverkningar när de tar läkemedel, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man tagit medicinen en tid, men om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man behöva pröva ett annat läkemedel eller en annan behandling.

En del som använder kalciumflödeshämmare kan få biverkningar på grund av att kroppens blodkärl vidgas. Till exempel kan man bli röd i ansiktet, få svullna vrister, få huvudvärk, bli trött eller må illa. Oftast går biverkningarna över efter några dagar, men det gäller inte alltid fotsvullnaden.

Ibland kan man också bli förstoppad av kalciumflödeshämmare, framför allt av dem som innehåller verapamil. Det kan man motverka genom att äta mat som innehåller mycket fibrer. Man kan också använda receptfria läkemedel som innehåller laktulos. Om biverkningarna är besvärliga bör man kontakta sin läkare.

Exempel på kalciumflödeshämmare som används vid förmaksflimmer

  • Cardizem, Cardizem Retard och Cardizem Unotard
  • Isoptin och Isoptin Retard
  • Verapamil Mylan.
Fäll ihop

Blodproppshämmande medel

Blodproppshämmande medel

Risken för blodpropp något ökad vid förmaksflimmer

Risken att få blodpropp ökar något om man har förmaksflimmer. Risken ökar också med åldern, särskilt om man också har större risk att få en blodpropp av andra skäl, som till exempel klaffsjukdom i hjärtat, högt blodtryck, hjärtsvikt eller diabetes.

Om man tidigare har haft en blodpropp i samband med förmaksflimmer är risken större för att man ska få en ny blodpropp.

När används blodproppshämmande mediciner vid förmaksflimmer?

Om läkaren bedömer att man har en betydelsefullt ökad risk för att få en blodpropp behandlas man med ett blodproppshämmande läkemedel, ett så kallat antikoagulantia, som innehåller det verksamma ämnet warfarin, som finns i Waran eller dabigatran som finns i Pradaxa.

Om man endast har en lätt förhöjd risk för blodproppar räcker det ofta att använda acetylsalicylsyra, som finns i till exempel Trombyl. Det kan även vara ett alternativ om man har ökad risk för blödningar.

Så här fungerar blodproppshämmande mediciner

Warfarin motverkar att det bildas blodproppar genom att påverka vissa ämnen i blodet som behövs för att blodet ska levra sig.

Dabigatran verkar genom att blockera ett ämne i blodet som medverkar i bildningen av blodproppar.

Acetylsalicylsyra minskar blodplättarnas, trombocyternas, klibbighet så att de inte så lätt klumpar ihop sig och bildar blodproppar.

Viktigt

När man behandlas med warfarin måste man lämna regelbundna blodprover så att man får rätt dos av läkemedlet.

När man behandlas med dabigatran behöver man inte lämna regelbundna blodprover för att mäta hur mycket läkemedel som finns i blodet. Det beror på att effekten av medicinen inte skiljer sig åt mellan olika personer, och inte heller varierar beroende på vad man äter eller dricker.

Man ska inte avbryta behandlingen med warfarin, dabigatran eller acetylsalicylsyra utan att först rådgöra med sin läkare eftersom risken för allvarliga blodproppar kan öka om man slutar med medicinen.

Om man använder warfarin, dabigatran eller acetylsalicylsyra och planerar att bli gravid bör man rådgöra med läkare.

Man ska tala om för sin läkare om man använder:
- inflammationshämmande och smärtstillande läkemedel, så kallade cox-hämmare eller NSAID, till exempel Magnecyl, Treo, Ipren och Diklofenak

- Medel som innehåller johannesört.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. Vissa får biverkningar när de tar läkemedel, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man tagit medicinen en tid, men om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man behöva pröva ett annat läkemedel eller en annan behandling.

Warfarin och dabigatran kan medföra en ökad risk för blödningar, men det är ett effektivt skydd mot blodproppar vid förmaksflimmer.

Hos en del som använder acetylsalicylsyra ökar risken för blödningar. Andra kan få magbesvär som till exempel sveda i magen eller matstrupen.

Exempel på blodproppshämmande läkemedel

  • Pradaxa
  • Trombyl
  • Waran
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-06-25
Skribent:

Kenneth Pehrsson, docent, överläkare, kardiologiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm

Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ronnie Willenheimer, specialist i kardiologi och internmedicin, docent i kardiologi, Lunds universitet och Medicinsk chef vid Heart Health Group i Malmö.