Läkemedel vid hypertyreos

Sammanfattning

Sammanfattning

Hypertyreos - för mycket sköldkörtelhormon

Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida. Dess viktigaste uppgift är att styra ämnesomsättningen i kroppen genom sköldkörtelhormoner som heter tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3. Hypertyreos kallas det när det kommer ut mer sköldkörtelhormon i kroppen än normalt från sköldkörteln. Då ökar ämnesomsättningen och kroppen går på högvarv. 

Flera orsaker till för mycket sköldkörtelhormon i kroppen

I dagligt tal används ofta termen "giftstruma" för alla tillfällen där sköldkörteln bildar för mycket hormoner. Men det finns olika orsaker bakom tillståndet.

Den vanligaste orsaken till att man har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen är en överfunktion i sköldkörteln, som kan bero på en så kallad autoimmun reaktion. Det innebär att man har en rubbning i immunförsvaret som gör att sköldkörteln stimuleras att producera för mycket hormon. Det här tillståndet brukar kallas giftstruma, Graves sjukdom, Basedows sjuka, eller toxisk diffus struma.

En annan orsak till att det bildas för mycket sköldkörtelhormon utan att immunförsvaret är inblandat kan vara överproduktion i en eller flera knölar i sköldkörteln, så kallad toxisk nodös struma. I ovanliga fall kan en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit, göra att körteln tillfälligt producerar för mycket hormon.

Olika behandlingsformer

Det finns tre sätt att behandla överproduktion i sköldkörteln - med läkemedel, radioaktivt jod och kirurgi. Den här texten beskriver läkemedelsbehandlingen.

Två typer av läkemedel

De två grupper av läkemedel som kan användas vid hypertyreos är

  • tyreostatika
  • betablockerare.

Tyreostatika

Tyreostatika används för att få sköldkörteln att minska sin produktion av sköldkörtelhormon.

Läkemedelsgruppen används om man har toxisk diffus struma och toxisk nodös struma, men har ingen effekt om man har en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit.

Det finns två typer av tyreostatika; tiamazol och propyltiouracil.

Betablockerare

När man har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen används betablockerare för att mildra symtom som hjärtklappning, oro och darrningar. Betablockerarna påverkar däremot inte själva orsaken till att man har för mycket hormon.

De betablockerare som används vid hypertyreos innehåller propranolol eller metoprolol.

Ofta kombineras tyreostatika och betablockerare

När man får hypertyreos och har kraftiga besvär med till exempel hjärtklappning och darrningar, får man betablockerare för att man snabbt ska känna sig friskare. Betablockerare används bara för att lindra symtomen vid hypertyreos. De påverkar inte sköldkörtelns produktion av sköldkörtelhormon, som tyreostatika gör. Samtidigt kan man få tyreostatika eller behandling med radioaktivt jod för att minska hormonbildningen, som är orsaken till symtomen.

När behandlas man med läkemedel?

Om man har en lindrig form av sjukdomen kan man behandlas med läkemedel. Då läker sjukdomen ofta utan att återkomma. Om man däremot har höga halter av sköldkörtelhormon i kroppen och är mycket påverkad av sjukdomen, blir resultatet sämre med bara läkemedelsbehandling. Då behövs ofta andra behandlingsmetoder.

Läkemedel kan användas som ett komplement före och efter en behandling med radioaktivt jod.

Om man ska opereras behandlas man ofta med tyreostatika först, eftersom man bör ha normala hormonvärden innan operationen. Man kan också behandlas med enbart betablockerare innan operationen görs. Vanligtvis kan man opereras efter två till fyra veckors läkemedelsbehandling. Då har blodproven visat normala värden och besvären gått över.

Barn och ungdomar måste ofta behandlas under lång tid med tyreostatika och behandlingen brukar skötas av barnläkare. Gravida som har hypertyreos behandlas oftast med tyreostatika. Dosen ska hållas så låg som möjligt och kan ofta minskas mot slutet på graviditeten.

Fäll ihop

Tyreostatika

Tyreostatika

När används tyreostatika?

Tyreostatika används för att minska sköldkörtelns bildning av sköldkörtelhormon vid överproduktion. Läkemedlen används i första hand av personer som lider av giftstruma.

Tyreostatika kan även användas av den som har toxisk nodös struma, men bara under kortare tid när man väntar på annan behandling. Man kan också få tyreostatika före en planerad operation av sköldkörteln.

Tyreostatika har ingen effekt om man har en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit.

Så fungerar tyreostatika

Tyreostatika minskar produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3, i sköldkörteln genom att påverka ett enzym som heter peroxidas som är nödvändigt för att sköldkörtelhormonerna ska kunna bildas. Höga doser av läkemedlet kan helt stoppa produktionen av sköldkörtelhormon.

När produktionen av sköldkörtelhormon minskar eller helt upphör minskar även de besvär med hjärtklappning, svettning, viktnedgång, skakningar, med mera, som beror på överproduktionen.

Två behandlingsmodeller

Det finns två sätt att behandla med tyreostatika. Den ena modellen går ut på att man tar så mycket tyreostatika att den egna produktionen av sköldkörtelhormon stoppas helt. Därefter får man ett tillskott av konstgjort hormon, levotyroxin, för att hålla sköldkörtelhormonet på en lämplig nivå i blodet.

Den andra modellen går ut på att man tar en så låg dos tyreostatika att man får en lämplig nivå i blodet av sitt eget sköldkörtelhormon.

Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig friskare och ha bättre blodprover. Behandlingstiden om man lider av toxisk diffus struma är ofta 1 till 1,5 år. Efter den tiden har sjukdomen i allmänhet läkt eller så har man börjat med annan behandling såsom radiojod eller operation för att minska överproduktionen av hormoner. Oavsett vilken behandling man fått blir de flesta varaktigt friska utan återfall.

En fördel med läkemedelsbehandling är att den inte leder till någon bestående försämring av sköldkörtelns hormonproduktion. En nackdel är biverkningarna.

Skillnader mellan olika tyreostatika

Det finns två typer av tyreostatika; tiamazol och propyltiouracil.

Tiamazol är det läkemedel som brukar väljas i första hand. Det har längre verkningstid och är något effektivare. Men om det är bråttom att sänka produktionen av sköldkörtelhormon används propyltiouracil. Propyltiouracil ger en något snabbare effekt eftersom det hämmar omvandlingen av tyroxin till trijodtyronin, som är det ämne som orsakar mest besvär vid hypertyreos.

Propyltiouracil brukar vara det läkemedel som läkaren väljer i första hand till en kvinna som väntar barn. Propyltiouracil ökar inte risken för fosterskador och passerar inte lika lätt till fostret som Tiamazol.

Propyltiouracil passerar inte lika lätt över i bröstmjölken och kan därför vara att föredra när man ammar.

Viktigt

De vita blodkropparna måste alltid kontrolleras med blodprov innan man påbörjar behandling med tyreostatika och när man har börjat ta sin medicin.

Om man får tecken på infektion, till exempel feber eller halsont, ska man omedelbart ta kontakt med läkare. Tyreostatika kan i ovanliga fall påverka benmärgen så att antalet vita blodkroppar sjunker och därmed försämra kroppens försvar mot infektioner.

Om gravida kvinnor behöver läkemedlet måste det ske under noggrann uppsikt av läkare, eftersom tyreostatika kan sänka även fostrets ämnesomsättning.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del som behandlas med tyreostatika kan få hudutslag och klåda. Utslagen ser ofta ut som nässelutslag. Utslagen försvinner om behandlingen avbryts. Om man får denna typ av biverkning under behandling med ett läkemedel kan det vara värt att prova det andra.

De här preparaten tillhör gruppen tyreostatika

  • Thacapzol, som innehåller tiamazol
  • Tiotil, som innehåller propyltiouracil.

 

Fäll ihop

Betablockerare

Betablockerare

När används betablockerande läkemedel?

Betablockerare har många användningsområden. De används till exempel vid högt blodtryck, hjärtsvikt, kärlkramp eller mot störningar av hjärtrytmen.

Om man har hypertyreos används betablockerare för att lindra de besvär som man får av den ökade mängden sköldkörtelhormon i kroppen. Betablockerarna fungerar bäst mot symtom som hjärtklappning, skakningar, oro och ångest. De fungerar lika bra oavsett om besvären beror på en tillfällig sköldkörtelinflammation eller på en kronisk, varaktig överproduktion av sköldkörtelhormon. Däremot påverkar de inte själva orsaken till att man har för mycket hormon.

Man brukar ta betablockerare till dess att produktionen av sköldkörtelhormon har blivit normal igen, till exempel efter behandling med tyreostatika, behandling med radioaktivt jod eller efter det att en inflammation i sköldkörteln har läkt.

Så fungerar betablockerare vid hypertyreos

Adrenalin och noradrenalin är hormoner som ökar i kroppen när man blir stressad, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. Hypertyreos innebär en mycket kraftig fysisk stress för kroppen som ökar adrenalinhalten i blodet. I kroppen finns mottagare för adrenalin som kallas betareceptorer. Betablockerande läkemedel blockerar dessa mottagare så att adrenalinet inte påverkar dem. På det sättet dämpas adrenalinets effekter i kroppen. När adrenalinet hindras från att verka i kroppen minskar de symtom som man får av överproduktionen från sköldkörteln.

Skillnader mellan olika betablockerande medel

Alla betablockerare verkar genom att blockera betareceptorer ute i kroppen. Men vissa betablockerare påverkar främst de betareceptorer som finns i hjärtat och i blodkärlen. De kallas selektiva betablockerare.

Andra betablockerare kallas för icke selektiva. Förutom i hjärtat och blodkärlen verkar de även i luftvägarna. Det kan minska luftrörens förmåga att vidga sig. Därför är det viktigt att läkaren får veta att man har astma, om man ska få behandling med betablockerare.

De betablockerare som är godkända i Sverige för behandling vid hypertyreos är propranolol och metoprolol. Propanolol är icke selektiv och metoprolol är selektiv. Båda är lika bra vid hypertyreos. Gemensamt är att man måste ta en ganska hög dos eftersom läkemedlen passerar levern och bryts ner i snabbare takt när man har hypertyreos.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Exempel på biverkningar som kan förekomma när man använder betablockerare är trötthet, huvudvärk, yrsel och mag-tarmbesvär. Händer och fötter kan bli kalla. En del som använder betablockerare tycker att de inte har samma ork som tidigare. Det beror på att betablockerarna påverkar hjärtats och musklernas arbete.

Betablockerare som används vid hypertyreos

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-04-19
Skribent:

Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin, Karlstad.

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Filipsson Nyström, läkare, specialist i hormonsjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg