Emla

Skriv ut
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Emla?

Emla är en lokalbedövande medicin som kan användas när man ska lämna blodprov eller få en spruta. Läkemedlet används också vid ytliga operationer, till exempel om man ska få en vårta borttagen.

Emla innehåller de verksamma ämnena lidokain och prilokain.

Recept och högkostnadsskydd

Emla finns som kräm och plåster. Mindre förpackningar kan köpas receptfritt, medan de större förpackningarna är receptbelagda.

Alla förpackningar utom den receptfria krämen ingår i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär att man aldrig betalar mer än ett visst belopp under ett år för läkemedel som man får på recept.

Så här fungerar medicinen

Emla bedövar genom att tränga in i underhuden och blockera nervimpulserna. Det gör att nerverna inte kan föra vidare smärta från det område som behandlas. Den bedövande effekten kommer efter en timme.

Hur använder man Emla?

Krämen lägger man i ett tjockt lager på det ställe som ska bedövas minst en timme före ingreppet. För att undvika att krämen smetas ut kan man täcka den med ett tättslutande plåster eller förband.

Plåstret sätter man på det ställe som ska bedövas minst en timme före ingreppet. Huden ska vara ren och torr när plåstret sätts på.

Emla plåster ska förvaras i rumstemperatur.

Dosering

Det är viktigt att följa doseringsanvisningarna. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar. Om läkemedlet är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Då ska man följa de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Annars ska man följa de anvisningar om dosering som står på förpackningen eller informationsbladet som finns i förpackningen, den så kallade bipacksedeln.

Plåster: En vanlig dos för vuxna och barn över ett år är ett eller flera plåster samtidigt i minst 1 och högst 5 timmar. Dosen till barn under tre månader är ett plåster. Barn som är 3-12 månader kan använda 1-2 plåster. Barn under ett år ska ha medicinen på huden i högst en timme.

Kräm: En vanlig dos för vuxna är en halv tub på 5 gram till en hudyta som är ungefär lika stor som en femkrona. Till barn ska man ge en fjärdedel av tuben, cirka 1 gram, till samma hudyta. Hur stor hudyta som kan smörjas in på barn beror på barnets ålder. Vuxna och barn som är äldre än ett år ska ha krämen på huden minst en och högst fem timmar.

Emla används oftast inte för bedövning av slemhinnor eller skadad hud, till exempel sår eller eksem. Om man har fått Emla utskrivet för sådana områden på huden, är det viktigt att följa läkarens anvisningar om hur länge man ska ha medicinen på huden.

Om krämen eller plåstret sitter på huden en till två timmar varar effekten cirka två timmar efter att läkemedlet tagits bort.

Viktigt

Emla ska inte användas till spädbarn som är födda för tidigt.

Man ska inte använda Emla i närheten av ögonen. Kommer Emla av misstag i ögat, ska man skölja med vatten eller koksaltlösning.

Emla kan användas i samband med de flesta vaccinationer. Om man ska vaccineras kan det vara bra att först fråga den som ska vaccinera om det går bra att använda Emla.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Biverkningar

Läkemedlet ger sällan biverkningar om man följer anvisningar som följer läkemedelsförpackningen.

En del personer kan få övergående hudirritation som blekhet, rodnad eller svullnad på det behandlade området.

Graviditet och amning

Man kan använda läkemedlet när man är gravid.

Man kan använda medicinen när man ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om man följer doseringsanvisningarna är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Andra läkemedel som innehåller samma verksamma ämne

Det finns andra läkemedel som innehåller lidokain. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera preparat som innehåller samma verksamma ämne, eftersom dosen då kan bli för hög.

Exempel på läkemedel som innehåller lidokain och används på huden är:

  • Rapydan
  • Xylocain.
Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-08-14
Manusunderlag:

Åsa Schelin, farmaceut, Stockholm.

Granskare:

Peter Lidbrink, läkare, specialist i hudsjukdomar,
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.