Operationen görs på specialistavdelning
Barnet opereras på öron-näsa-halsklinik eller öron-näsa-halsenhet. Barnet sövs med genom narkos vilket innebär att det får ett narkosmedel som gör att det sover under operationen.
Viktigt inför operation vid narkos
Magsäcken ska vara tom när barnet ska sövas med narkosmedel, annars finns en risk att barnet kräks. Innehållet från magsäcken kan då hamna i lungorna och ge allvarliga andningsbesvär. Därför ska barnet inte äta något från midnatt kvällen innan operationen. Fram till fyra timmar före operationen är det tillåtet att dricka genomskinliga vätskor som till exempel vatten, te eller saft. Däremot ska inte barn dricka exempelvis välling, fil eller andra ogenomskinliga drycker.
Vissa smärtstillande och febernedsättande läkemedel ökar risken för blödning och bör därför undvikas dygnet före operationen. Om barnet har feber eller värk kan man ge läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon, Panodil och Pinex.
Barnet bör inte vara förkylt
När man har kommit till kliniken får barnet träffa den läkare som ska göra operationen. Eftersom riskerna med narkos ökar om barnet är förkylt eller nyss har varit det, kontrollerar läkaren att barnet är frisk. Om barnet inte hunnit bli helt frisk från en förkylning kan operationen behöva skjutas upp till ett senare tillfälle.
I väg till operationsavdelningen
På operationsavdelningen får barnet en säng att ligga i och medicin antingen i stjärten i form av ett stolpiller, som är ett avlångt piller, eller medicin utblandad i dricka. Medicinen som barnet får ingår i förberedelserna inför sövningen. Sedan körs barnet in i operationssalen.
Oftast sövning genom medel direkt in i blodet
Själva sövningen kan gå till på två sätt. Det ena sättet är att sömnmedel och smärtstillande medel sprutas in i barnets blodkärl genom en mycket tunn slang, en så kallad venkateter. Den sätts på plats med en nål. Oftast sätts katetern på handens ovansida eller i armvecket. När slangen är på plats tas nålen bort och venkatetern fästs med ett litet förband. Narkospersonalen sprutar sömnmedel och smärtstillande medel in i venkatetern.
Om det inte går att sätta en venkateter på barnet när det är vaket sövs barnet genom att det får andas in sömnmedel genom en andningsmask. När barnet sedan sover sätts venkatetern in i armen för att mer sömnmedel och smärtstillande medel ska kunna ges.
Båda metoderna gör att barnet somnar inom några minuter.
En förälder får alltid följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar.
Om man vill förbereda sitt barn på hur en venkateter sätts på plats kan man tillsammans med barnet se den animerade filmen "Billy Bläckfisk får ett stick". Länk till filmen finns i högerspalten.
Bedövningsplåster kan lindra sticket
För att det inte ska göra så ont att få ett stick kan man, innan man åker hemifrån på operationsdagen, sätta ett bedövningsplåster på barnets armar eller händer. Då blir sticken i huden inför sövningen lindrigare. För att plåstren ska fungera bra bör de sättas på minst en timme innan barnet ska sövas. Plåstren finns att köpa receptfritt på apotek.
Körteln skrapas bort
Under operationen ligger barnet på rygg och munnen hålls öppen med hjälp av ett instrument som håller ner tungan. Oftast skrapas körteln bort med en speciell kniv. Ibland används ett elektriskt instrument som gör att läkaren i stället kan suga bort körteln. För att kontrollera att hela körteln är borttagen, tittar läkaren antingen genom barnets mun med hjälp av en liten spegel, eller genom näshålan med ett optiskt instrument, ett litet smalt instrument som visar näsan i förstoring och som förs in genom en av näsborrarna.
Blödningen som uppstår vid operationen stoppas genom att små, bollformade kompresser trycks på sårområdet. Ibland används en blodstillande pincett eller sug som med hjälp av elektricitet löder ihop blödande blodkärl. Själva operationen tar ungefär 15 minuter.
Efter operationen
Efter operationen flyttas barnet till en uppvakningsavdelning. Där kan en förälder vara med barnet. Ibland kan barnet må illa när det vaknar. Barnet får vara kvar för observation minst två timmar efter operationen för att vakna upp ordentligt. När barnet mår bra, kan dricka och inte blöder, får man åka hem. Det brukar vara samma dag.
Barnet har oftast inte särskilt ont efter operationen. Men det kan kännas ömt i halsen och göra ont upp mot öronen under ett par dagar. Då kan barnet få smärtlindring med receptfria mediciner som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Det är bäst att barnet får medicinerna i flytande form, eller om barnet inte vill svälja, i form av stolpiller som ges genom ändtarmen.
Barnet kan få lite feber dagen efter operationen, men det går snabbt över.
När barnet har kommit hem
Om barnet har ont i halsen kan det vara svårt att äta och dricka. I början kan man ge barnet glass, saft eller juice, i små portioner för att undvika att barnet mår illa. Sedan kan man börja ge välling, soppor och mosad mat innan barnet efter någon dag kan börja äta som vanligt.
Barnet kan vara utomhus, men bör stanna hemma från förskolan, annan barnomsorg och/eller skola under ett par dagar efter operationen. Skolbarn ska inte vara med på idrottsundervisningen förrän sju till tio dagar efter operationen.
Lättare andning direkt
Det brukar direkt bli lättare för barnet att andas efter operationen. Barnet kan fortfarande snarka en del de första dygnen eftersom det kan vara svullet i området som har opererats. Efter en dryg vecka har svullnaden gått ner helt och såret har läkt.
Ovanligt med komplikationer
Hos ett fåtal barn kan det börja blöda efter operationen. Då blöder barnet antingen så att det kommer blod från näsan eller så spottar barnet ut blod genom munnen. Om detta händer ska man direkt ta kontakt med den klinik där barnets operation gjordes.
Om barnet får högre feber som kommer senare än första dagen efter operationen eller om det gör mer ont i halsen, kan det vara tecken på en infektion. Då bör man kontakta en vårdcentral eller en öron-näsa-halsmottagning.
Körteln kan komma tillbaka
Det är nästan omöjligt att läkaren får bort hela körteln under operationen. Det är ovanligt, men ibland kan därför vävnaden bakom näsan växa till igen och börja påverka hur barnet andas genom näsan. Men det är ovanligt att barnet behöver opereras för detta igen eftersom körteln sällan blir så stor.
Om man misstänker att körteln har börjat växa igen eller om barnet fortsätter att vara täppt i näsan bör man kontakta den klinik eller den läkare som opererade barnet.