Tandreglering

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Tandreglering, så kallad ortodonti, behövs när tänderna vuxit snett, sitter för tätt eller om något annat i bettet behöver förbättras, som till exempel kontakten mellan tänderna när man biter ihop. Exempelvis kan ett kraftigt underbett eller öppet bett när tänderna inte möts göra att det är svårt att bita av och tugga. Det är viktigt att rätta till tänderna när vävnader som gommen eller tandköttet skadas, eller när det finns risk för det. Man kan också vilja rätta till tänderna av estetiska skäl. Det är den vanligaste anledningen till tandreglering

Oftast är det barn och ungdomar som behandlas, men även vuxna kan behöva tandreglering. Behandlingen innebär att tandläkaren med hjälp av en tandställning förbättrar tändernas läge och hur de möts när man biter ihop. Om man har en liten käke går det inte att göra plats för alla tänderna, utan platsen får ordnas genom att en eller flera tänder tas bort. När tänderna i över- och underkäken inte alls stämmer överens vid sammanbitning räcker det ibland inte med tandreglering, utan förhållandet mellan käkarna behöver också förändras genom en käkoperation.

Förberedelser

Innan en tandställning sätts fast brukar specialisttandläkaren ge noggrann information om hur tandställningen ska kontrolleras och skötas och vad som händer om man inte får behandling. Man brukar också få information om vad en behandling innebär, hur lång tid den tar, hur ofta tandställningen ska justeras och hur man ska sköta sin munhygien.

Hur går behandlingen till?

Specialisttandläkaren gör en undersökning av munhålan, bettet och ansiktet. Tänderna röntgas och ibland även ansiktet. Sedan fotograferas tänderna och ansiktet. Ibland tas ett avtryck av tänderna för att göra en gipsmodell.

När tandställningen är på plats kan tänderna kännas ömma i början. Det kan ta lite tid innan man har vant sig vid att ha tandställningen i munnen. Tandställningen kan vara av olika typer och material.

En del tandställningar ska sitta fast dygnet runt medan andra kan tas av när man äter och sover. Tandställningen åstadkommer ett tryck på de tänder som ska flyttas. En tand flyttar på sig långsamt, i bästa fall en halv till en millimeter i månaden. Tandställningen måste kontrolleras och justeras av tandläkare mellan en gång i månaden och en gång varannan månad beroende på var i behandlingen man är. Behandlingen tar vanligtvis ett till två år.

Hur mår man efteråt?

När tandställningen har tagits bort känns tänderna precis som vanligt igen. 

Visa mer

Varför får man tänderna reglerade?

Varför får man tänderna reglerade?

Felställda tänder kan behöva rättas till

Att tänderna inte möts på ett bra sätt när man biter ihop eller att de är sneda eller vridna kan bero på att käkarna är för små eller för stora. Bettfel eller tänder som sitter för trångt kan behöva rättas till. Det görs genom så kallad tandreglering. Behandlingen innebär att man får en tandställning, som oftast sitter fast på tänderna dygnet runt och tas bort när tandläkaren i samråd med patienten bedömer att behandlingen är klar. Ibland kan man använda en tandställning som är avtagbar.

Tandställningens uppgift är att skapa ett försiktigt tryck på tanden så att den flyttas. Hur lång tid behandlingen tar beror på hur mycket tänderna ska flyttas, men vanligtvis är det klart inom ett till två år.

Tänderna kan rättas till på flera sätt

Tandreglering görs också för att styra tänder som håller på att växa fel och för att de ska komma fram rätt. Ibland påverkas även käkarnas tillväxt med tandreglering.

Ett annat uttryck som används i stället för tandreglering är ortodonti, som betyder raka tänder.

Vanligt med tandställningsfel

Det är vanligt att barn och ungdomar har någon typ av problem med tänderna, till exempel att tänderna inte kommer fram, sitter snett eller inte passar ihop så bra vid sammanbitning. Tandreglering rekommenderas då bland annat för att bettets funktion behöver förbättras eller för att tandraden behöver göras jämnare.

Tandreglering behövs också om tänderna inte kommer fram alls eller kommer fram på helt fel plats i käken. Ofta upptäcker tandläkaren bettfelet när barnet är i växelbett, det vill säga har börjat få permanenta tänder men har en del mjölktänder kvar. Då kan tandläkaren behöva ta bort vissa mjölktänder för att de permanenta tänderna ska komma fram eller rätta till bettet med en avtagbar tandställning under ett halvår.

Hos ungefär var tredje person är bettet sådant att behovet för tandreglering är mycket motiverat och angeläget. Ibland kan man tycka att det är störande med ojämna tänder. Då kan tänderna rättas till med tandreglering så att de ser bättre ut.

Även vuxna kan få tänderna reglerade

Oftast får man sina tänder reglerade som barn eller tonåring, men tänder kan flyttas under hela livet. Ville man inte ha tandställning när man var ung kan man alltså få behandlingen senare i livet.

Det är inte ovanligt att man i vuxen ålder kan behöva rätta till tänderna med tandreglering. Vid riktigt stora tandställnings- och sammanbitningsproblem och vid vävnadsskador omfattas tandregleringsbehandlingen av det statliga tandvårdsstödet. Läs mer om det på Försäkringskassans webbplats.

Olika bettproblem som kan rättas till

Den vanligaste orsaken till att man behöver tandreglering är att tänderna inte står i en jämn rad. Det kan vara tänder som har vridit sig, tänder som lutar åt något håll eller tänder som sitter trångt och på varandra. 

Ett annat tillstånd där det är angeläget med tandreglering är om över- och underkäken inte möts som de ska när man biter ihop. Under uppväxten ska över- och underkäken växa lika mycket och åt samma håll, men små skillnader i det samspelet kan göra att bettet inte stämmer. Om skillnaden i växt lämnas utan behandling kan det i vuxen ålder vara en stor skillnad mellan överkäkens tänder och underkäken, som vid underbett eller överbett och även öppet bett.

Om man har vad som kallas för överbett står överkäkens framtänder ut en bra bit framför tänderna i underkäken. Det kan göra det svårt för läpparna att mötas. Tänderna kan då skadas lättare om man ramlar eller utövar idrotter som ishockey eller liknande.

Med underbett är det tänderna i underkäken som biter framför tänderna i överkäken. Eftersom framtänderna då inte möts ordentligt kan man få svårt att bita av och tugga.

Om det är ett bett som är öppet framtill då framtänderna inte har kontakt med varandra, kan det också vara svårt att äta eftersom man inte kan bita av. Ett sådant öppet bett hos små barn orsakas ofta av att de suger på en napp, ett finger eller tummen. Om sugvanan upphör innan de permanenta tänderna helt kommit fram brukar bettet rättas till av sig själv.

När framtänderna i underkäken biter långt upp i gommen bakom överkäkens framtänder kallas det för djupt bett. Ibland blir det små sår i gommen som orsakas av underkäkens framtänder. När mjölktänderna på sidorna slits ner kan ett sådant bettfel vara övergående, men om felet finns när de permanenta tänderna kommer fram finns det stor anledning till tandreglering eftersom det ofta blir värre med åren.

Liten käke kan skapa problem

En annan orsak till tandställningsfel kan vara att käken är för liten så att alla tänder inte får plats. När det är för lite plats hamnar tänderna mycket oregelbundet eller så trångt att de delvis överlappar varandra. Det kan då vara svårt att komma åt med tandborsten.

Att enstaka tänder hamnar fel kan bero på att tänderna inte har hittat rätt väg när de har vuxit fram. Då kan tänderna komma fram på fel plats, vara lutade eller vridna.

En del behandlingar får man betala själv

Det är de svåra tandställningsfelen som ingår i den kostnadsfria barn- och ungdomstandvården. Vill man ändå ha behandling, exempelvis för att få jämnare tänder, får man betala själv.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • Skrattande mun med tandställning

    Den vanligaste tandställningen görs med fästen i form av små plattor av metall, men fästena kan också vara av plast eller keramik. Fästena limmas fast på tändernas framsidor och går inte att ta bort när man till exempel ska borsta tänderna.

Vem kan behandla bettfel och reglera tänderna?

Bettfel upptäcks oftast i samband med vanliga tandundersökningar. Om man själv funderar över tändernas placering eller om man har bettfel kan man kontakta en tandläkare eller en specialistklinik för tandreglering.

Allmäntandläkare kan oftast utföra en del enklare åtgärder, framför allt hos små barn. Men i de flesta fall krävs det att tandläkaren är specialistutbildad i tandreglering och att kliniken har särskild utrustning för tandställningar. Därför får man oftast en remiss till en specialisttandläkare. Man kan även själv kontakta en tandläkare som är specialist i tandreglering.

Först görs en utredning

Innan man får tandställningen görs en noggrann undersökning av bettet, käkarna och ansiktet. Då tas röntgenbilder av tänder och käkar. Man får även göra ett avtryck av tänderna med en mjuk massa. Av massan görs sedan en form och ur formen framställs en gipsmodell. Man får också tänderna och ansiktet fotograferade.

Med hjälp av gipsmodellen, fotografierna och röntgenbilderna gör tandläkaren en analys. Efter det får man ett förslag på en behandling och en uppskattning av hur lång tid den kommer att ta.

Ibland räcker det inte med att man får en tandställning, utan det kan också vara nödvändigt att ta bort tänder. Det är för att de tänder som blir kvar ska få plats i käken och för att kunna nå ett bra resultat med tandregleringen. Om tänder tas bort syns det ingen lucka efter dem när behandlingen är avslutad.

Tänderna flyttas med hjälp av en tandställning

Det som oftast görs vid en tandreglering är att tänderna flyttas. Det sker med hjälp av olika typer av tandställningar. Tandställningen trycker på de felställda tänderna och åstadkommer förändringar runt tänderna i käken så att de flyttas.

När behandling görs på barn och ungdomar, där käkarna fortfarande håller på att växa, kan det ibland vara möjligt att det i någon liten utsträckning påverkar hur käkarna växer och ansiktets utseende.

Det är en process som går mycket långsamt och i bästa fall kan en tand flyttas en halv till en millimeter i månaden. Därför får man räkna med att en tandregleringsbehandling vanligen tar mellan ett och två år, ibland längre. Ungefär en gång var sjätte vecka kontrolleras och justeras tandställningen.

Det går inte att skynda på en tandregleringsbehandling genom att öka kraften från tandställningen som påverkar tanden eller att spänna oftare. Gör man det så flyttas tanden i stället långsammare än om rätt kraft används. Dessutom är risken stor för att tanden ska skadas så att tandroten långsamt börjar försvinna precis som på en mjölktand.

När tandläkaren i samråd med patienten bedömer att behandlingen är klar tar man bort tandställning som använts för att flytta tänderna. Det innebär att de små plattorna försiktigt lyfts bort från tanden med specialinstrument och att limmet som de är fästa med på tanden putsas bort. Tandställningen är utformat för att kunna lossas från tanden utan att det känns speciellt mycket. När tandställningen tagits bort ska tändena hållas kvar i det läge de har och därför får man en avtagbar plastskena för överkäken som används på nätterna. Ett annat vanligt alternativ till plastskenan är en tunn tråd som limmas på baksidan av framtänderna.

Efter att tänderna har flyttats tar det ungefär ett till två år för tänderna att växa in i det nya läget, och under tiden måste tänderna hållas på plats. Eftersom tänderna och bettet precis som andra delar av kroppen förändras med åldern, behöver man ha plastskenan eller tråden under lång tid för att resultatet ska stå sig.

Det finns olika typer av tandställningar

Ibland passar det med en avtagbar tandställning för att rätta till tänderna. Den tas bort när man till exempel ska äta eller borsta tänderna. En del av de avtagbara tandställningarna ska användas hela dygnet, andra bara på kvällen och natten.

En avtagbar tandställningen används oftast när man behöver en tandreglering medan några av mjölktänderna förtfarande sitter kvar, till exempel när en enstaka tand kommit fram fel. 

En tandställning som sitter fast är det som vanligen används för att flytta tänderna. Den kan se ut på olika sätt och vara placerad på insidan eller på framsidan av tänderna.

Den fastsittande tandställning består av fästen i form av små plattor av metall, men fästena kan också vara av plast eller keramik. Plast och keramikfästen är tandfärgade och syns därmed mindre än metallfästen. Men metallfästen är att föredra eftersom de ger bättre precision i behandlingen och håller bättre än de andra. Fästena limmas fast på tänderna och sitter fast hela tiden, även när man äter och borstar tänderna.

En fastsittande tandställning får man oftast både i över- eller underkäken vid tandreglering. Men ibland kan det räcka med att få tandställning i antingen över- eller underkäken. Det allra vanligaste är att den fastsittande tandställningen är placerad på framsidan av tänderna. Men om man vill och det finns möjlighet kan man få tandställningen på baksidan av tänderna. 

I varje fäste på tändernas framsidor finns ett litet spår. I spåren placeras olika typer av metalltrådar, så kallad bågar, som hålls på plats med små plastringar. Det är bågarna, som  påverkar tänderna och styr dem dit de ska.

Ska överkäken göras bredare används en tandställning som sitter fast på baksidan av tänderna. Metalltråden som flyttar tänderna är då fäst till ett par metallringar, som träs över och sitter runt de bakre stora kindtänderna.

Att ha tandställning känns men gör inte ont

Innan en tandregleringsbehandling påbörjas brukar man få noggrann information om vad som ska göras, varför, hur lång tid det tar och hur tandställningen ska skötas.

Att sätta fast en tandställning känns inte och det behövs därför ingen bedövning. Den limmas fast på tänderna och är smidig att ta bort. Beroende på vilken typ av tandställning som används kan det ta mellan en halvtimme och en timme att sätta fast den.

Precis efter att tandställningen satts på plats kan tänderna vara ömma. Det kan också kännas ömt vid kontroller och justeringar, men det går över efter ett par dagar.

I början av behandlingen kan man tycka att tandställningen känns väldigt stor och klumpig, men det är bara innan man har vant sig. Det kan skava på läppar och kinder, men det kan lindras genom att man sätter lite vax på de områden av tandställningen som besvärar. Vaxet får man med sig hem av tandläkaren och man kan sätta på det själv.

Tandställningen tål vanlig tuggning, men kan lossna om den belastas alltför kraftigt. Man ska därför undvika att äta alltför hårda och mycket sega saker. Om tandställningen skulle lossna eller gå sönder måste man kontakta tandläkaren snarast. Annars kan tänder flyttas fel eller behandlingstiden bli längre.

Tandställningen behöver kontrolleras så att den fungerar som den ska och justeras med några veckors mellanrum så att det är rätt tryck på tänderna under hela behandlingen.

Man måste borsta tänderna noggrant

En behandling med fast tandställning innebär ofta att matrester och beläggningar lättare fastnar på tänderna, speciellt kring tandställningens bågar och fästen. Man måste därför vara noga med tandborstningen. Sköter man om sina tänder är det ingen risk för hål i tänderna på grund av att man har en tandställning.

Bristande rengöring kan orsaka att tandköttet runt tänderna blir inflammerat, ömmar och blöder vid tandborstning.

Nickel i munnen är inget problem

De flesta metaller som ingår i en tandställning innehåller nickel. Just i munnen tycks nickel inte vara något problem och även om man har konstaterad nickelallergi så får man i stort sett aldrig besvär av en sådan tandställning. Skulle det trots allt bli små utslag eller klåda ska man kontakta tandläkaren och få tandställningen borttagen, men det är ytterst ovanligt.

Det är inte heller så att man riskerar att få nickelallergi av tandställningen. Tvärtom finns det tecken som pekar på att man efter behandling med tandställning är mindre känslig mot nickel.

En operation är ibland nödvändig

Vid en del bettsituationer och missbildningar räcker inte en tandregleringsbehandling. Det gäller till exempel när käktillväxten gjort att tänderna inte alls stämmer vid sammanbitning och man har fått andra utseendemässiga effekter som till exempel att underkäken och hakan känns alldeles för framträdande. Behandlingen måste då kombineras med en käkoperation, som förändrar förhållandet mellan käkarna. Både före och efter operationen krävs tandreglering för att tänderna ska passa ihop på ett bra sätt efter operationen.

Innan man får genomgå en sådan behandling med både tandreglering och käkoperation måste käken i stort sett ha vuxit klart. Lämplig ålder eller tillväxtstadium för behandling bedöms av tandläkaren.

Tänderna kan ändra läge efter behandlingen

Hur perfekt en tandregleringsbehandling än görs går det aldrig att garantera att tänderna inte ändrar läge efteråt, så de måste hållas på plats under resten av livet om man vill att de ska stå kvar efter tandregleringen. Det beror på att tänderna och bettet, precis som andra delar av kroppen, förändras med tiden.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-06-19
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Christer Engström, tandläkare, specialiserad på ortodonti, Stockholm

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg