Hur påverkas kroppen när man är gravid?

Foto på en gravid kvinnas mage.

Kroppen anpassar sig till graviditeten

Under graviditeten förändras kroppen på flera olika sätt. Till exempel skapas moderkakan, som är ett helt nytt organ, så att kroppen ska kunna ge näring till ett eller flera foster. Den växande livmodern kommer att trycka undan andra organ i magen. Graviditetshormonerna påverkar kvinnan både fysiskt och psykiskt. Omställningen kan påverka både kvinnan och hennes partner, som båda kanske börjar fundera på hur livet som förälder kommer att utveckla sig.

Moderkakan

Moderkakan sitter fäst på insidan av livmoderväggen och växer precis som fostret under graviditeten. En moderkaka som från början sitter långt ned flyttas ofta upp under graviditeten, eftersom den dras uppåt när även livmodern växer. Mot slutet av graviditeten väger den omkring ett halvt till ett kilo.

Runt moderkakan finns miljontals små sjöar av mammans blod där fostret kan ta upp syre och näring utan att det blir direktkontakt mellan fostrets och mammans blod. Genom moderkakan kommer också fostrets slaggprodukter över till kvinnans blod, och bryts sedan ner i hennes lever och njurar.

Rh-negativ blodgrupp

Moderkakan är konstruerad så att kvinnans och fostrets blod inte ska kunna mötas. Trots allt kan det ibland hända. Om man har en blodgrupp som kallas Rh-negativ och bär på ett foster som har Rh-positiv blodgrupp, kan man börja bilda antikroppar mot fostrets blod. Om man är Rh-negativ kontrolleras det därför flera gånger under graviditeten om man har börjat bilda antikroppar. För att det inte ska bildas antikroppar får man en spruta om man till exempel ska göra ett fostervattenprov. Efter förlossningen får man också en sådan spruta om barnet är Rh-positivt.

Fosterhinnorna och fostervattnet

Fosterhinnorna täcker hela insidan av livmodern och även navelsträngen. Det är i fosterhinnorna och i moderkakan som fostervattnet produceras. I början finns det bara en liten mängd vatten men senare blir det mer, upp till två liter. En anledning till att fostret ligger i vatten är att det ska kunna röra sig ordentligt och använda leder och muskler. Vätskan skyddar också fostret om man skulle råka ut för stötar eller få ett slag mot magen. Fostervattnet behövs även för att fostret ska kunna öva sig att göra andningsrörelser och att svälja. Det bildas hela tiden nytt fostervatten och ungefär varannan till var tredje timme har hela mängden förnyats.

Navelsträngen

Navelsträngen är förbindelsen mellan fostret och moderkakan. I början av graviditeten är navelsträngen kort, och kallas då för häftstjälken. Den kommer att växa ut och när det är dags att föda är den cirka 50 centimeter lång. Den innehåller tre blodkärl, en som transporterar näring och syre till fostret, och två som för bort slaggprodukter till moderkakan. Det är inte ovanligt att barnet föds med navelsträngen runt halsen eller runt kroppen. Det är sällan ett problem eftersom den ofta sitter löst då navelsträngen är så lång, men många oroar sig för detta. Då kan det vara skönt att veta att navelsträngen oftast kan föras över barnets huvud eller klippas av under födseln om den sitter för hårt.

Skyddande barriärer

Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner, främst de som orsakas av bakterier. Som skydd mot bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Slemmet, som ibland kallas slemproppen trots att det inte är någon propp, fungerar som en barriär mot bakterier så att de får svårt att passera in till livmodern. När man sedan närmar sig förlossningen börjar livmodertappen öppna sig och slemmet rinner ut.

Immunförsvaret förändras

En del kvinnor blir lättare förkylda under graviditeten. Det beror på att immunförsvaret förändras under graviditeten, för att man inte ska stöta ut fostret. Vissa som har så kallade autoimmuna sjukdomar kan i stället må lite bättre under graviditeten. Exempel på sådana sjukdomar är ledgångsreumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Att gå upp i vikt

Man kan vara orolig för att gå upp i vikt när man är gravid, och då är det bra att prata med sin barnmorska om det. Att man ökar i vikt är en naturlig del av graviditeten. De flesta brukar öka ungefär tio till femton kilo under hela graviditeten. Om man var mycket smal innan man blev gravid behöver man oftast gå upp mer, och om man var kraftigt överviktig behöver man i stället se till att man inte går upp fullt så mycket.

Viktuppgången beror på flera saker. Dels väger fostret, moderkakan och fostervattnet en hel del tillsammans. Man får också en ökad blodmängd på flera kilo. Brösten växer och blir tyngre, och det är vanligt med en viss svullnad i kroppen. Dessutom behöver man lagra en del fett för att klara den första ansträngande tiden med amning och nattvak.

Under den sista tredjedelen av graviditeten börjar många kvinnor känna sig tunga och stora. Det är vanligt att man under vissa veckor kan öka så mycket som ett kilo i veckan. Går man upp ännu mer kan det vara tecken på att vätska börjar samlas i kroppen.

Att banta under graviditeten brukar inte rekommenderas, eftersom det är bra att få i sig allsidig kost. Man kan dock begränsa viktuppgången om man lever sunt och äter rätt. Om man är kraftigt överviktig kan man behöva stöd under graviditeten, från sin omgivning och barnmorskan. Man kan begränsa viktuppgången rejält om man lever sunt och äter rätt. På barnmorskemottagningen eller MVC kan man ibland få hjälp att till exempel träffa en dietist eller läkare och barnmorskor som är kunniga på området.

Slemhinnorna kan svullna

Under graviditeten ökar mängden blod i hela kroppen, även i slemhinnorna. De blir tjockare, mer svullna och lättblödande. Det kan märkas på att tandköttet lättare börjar blöda när man borstar tändern, att näsan kan vara täppt och att man kan få till exempel näsblod eller blodblandade flytningar från underlivet.

Huden kan förändras

Under graviditeten ökar mängden pigment i huden och bröstvårtorna och vårtgården blir ofta mörkare. Även området runt naveln kan bli mörkare och vissa får ett streck från naveln och nedåt. Det kan också bildas mörkare fläckar i ansiktet. Allt detta bleknar efter graviditeten och försvinner.

Ibland kan huden se ut som att den har spruckit, framför allt på brösten, magen, låren och stjärten. Hudförändringarna kallas striae, med vardagligare ord bristningar eller strimmor. De orsakas troligen av hormonförändringarna i kroppen snarare än av att huden tänjs ut. Strimmorna försvinner inte men de bleknar efter graviditeten.

Det är osäkert om det går att förhindra att det uppstår strimmor genom att smörja in huden, men det kan kännas skönt att göra det.

Blodvärde och järntillskott

Tidigt i graviditeten sjunker blodvärdet, halten av ämnet hemoglobin, som oftast förkortas och kallas Hb. Det beror på att mängden blod ökar för att fostret ska få all syre och näring det behöver, och halten Hb sjunker då även om totala mängden blod kan vara densamma. Kroppen förbereder sig även inför förlossningen så att man har tillräckligt med blod även om man skulle förlora en del när barnet föds.

Man behöver mer järn än vanligt under graviditeten. Om man inte får i sig tillräckligt med järn kan blodvärdet sjunka mer än normalt och man får blodbrist, som också kallas anemi. Då kan man känna sig trött. Barnmorskan tar blodprov, oftast genom ett stick i fingret, för att kontrollera att man har tillräckligt med järn i kroppen tidigt i graviditeten. Det är bra om man kan få i sig extra järn via sin kost. Man kan ibland ändå behöva ta järntillskott för att inte få blodbrist.

Järntabletter ska man inte ta tillsammans med läkemedel som hindrar kroppens upptag av järn. Man kan fråga på ett apotek hur de läkemedel som man annars tar passar ihop med järntabletter. Det är också bra att äta mat som är rik på c-vitaminer för att öka kroppens upptag av järn.

Hjärtklappning och andfåddhet

Både kvinnan och fostret behöver mer syre under graviditeten. För de allra flesta är det inget problem, kroppen klarar av den naturliga förändringen. Fostret använder det syre som blir kvar efter att kvinnan har fått sitt. De röda blodkropparna hos fostret är extra bra på att ta upp syre, och fostret har en unik förmåga att använda sina resurser så att det får det syre det behöver.

Mot slutet av graviditeten, när mer blod ska pumpas runt och hjärtat får arbeta hårdare, kan man känna det som att man får hjärtklappning. Man kan också bli andfådd i slutet av graviditeten. Det beror på att lungorna har mindre plats, så att man får mindre luft i varje andetag och måste andas lite snabbare i stället.

Brösten växer

Redan i början av graviditeten känner många att brösten blir ömtåliga och spända. Det är ofta ett av de första tecknen på att man är gravid. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan ibland rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.

Alla får redan innan barnet är fött en viss mängd mjölk i brösten. Denna första mjölk kallas råmjölk och är gul. Ibland brukar det komma enstaka droppar av den gula vätskan redan under graviditeten men det är heller inte ovanligt att man inte har sett någon mjölk alls före förlossningen. Trots detta så finns den färdig i bröstvävnaden.

Sammandragningar

Ibland drar livmodern ihop sig och blir hård, i så kallade sammandragningar. De kan till exempel komma när man är ute och går fort eller ibland vid fosterrörelser. Många kvinnor känner av sammandragningarna oftare i slutet av graviditeten. Livmodern som är en stor muskel behöver träna sig inför förlossningen.

Stress kan också påverka hur mycket sammandragningar man får. Om man har mycket sammandragningar eller om man inte tycker att livmodern slappnar av mellan dem kan man prova att dra ner på takten och försöka vila mer.

En sammandragning håller oftast i sig 10 till 30 sekunder. Det gör oftast inte ont, men kan kännas obehagligt. För att det ska släppa behöver man stanna upp. Om sammandragningarna gör ont eller börjar komma regelbundet ska man kontakta sin barnmorska eller läkare.

Förvärkar

Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna kommer mer regelbundet, och gör ont även efteråt. Först blir magen hård, precis som tidigare. Men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Vissa kvinnor har mycket förvärkar, det kan starta flera veckor före beräknat förlossningsdatum. Förvärkar är vanligare hos kvinnor som tidigare fött barn, men även förstföderskor kan ha förvärkar. Men långt ifrån alla får någon förvarning om att förlossningen är på gång. För vissa är de första förlossningsvärkarna det enda tecknet på att det är dags.

Livmoderhalsen öppnar sig

Exakt vad som gör att förlossningen startar går inte att säga. Det är troligen barnet som sätter igång det hela. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras prostaglandiner, hormoner som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig, och till livmodertappen att den ska bli mjukare. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot den mjuknande livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.

Slemmet rinner ut

När livmoderhalsen börjar öppna sig rinner slem ut. Ibland ser man att det har kommit en geggig klump av lite stelnat vitgrått slem, och därför talas ibland om en slempropp, men oftare ser det mer ut som en slemmig flytning. Vissa märker ingenting. När det börjar komma slem i flytningen kan det vara allt ifrån någon dag, ända upp till över en vecka kvar, innan förlossningen startar.



 

Senast uppdaterad:
2013-02-19
Skribent:

Gunilla Larsson, barnmorska, Karlstad

Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Strevens, gynekolog och förlossningsläkare, Universitetssjukhuset i Lund

Fotograf:

Juliana Wiklund