Komplikationer efter förlossningen

Infektion i livmoderslemhinnan

Infektion i livmoderslemhinnan

Allmänt

En infektion i livmoderslemhinnan kallas endometrit. Förr kallades infektionen barnsängsfeber och var en allvarlig komplikation. Numer är det ovanligt med infektioner på grund av ökade kunskaper om bakterier, smittvägar och hygien. I dag får mindre än en av hundra kvinnor en infektion i livmoderslemhinnan efter förlossningen. Dessutom upptäcks oftast infektionen i ett tidigt skede. Infektionen kan då behandlas och man känner sig i regel bättre redan efter några dagar.

Om man har fått en infektion och den inte behandlas i tid kan den sprida sig till livmodern, muskler, bindväv och bukhinna. Den kan också sprida sig till blodkärlen där den kan orsaka blodförgiftning och öka risken för blodproppar.

Det brukar sällan innebära några problem att bli gravid igen även om man har haft en infektion i livmoderslemhinnan.

Orsaker

Där moderkakan har suttit i livmodern efterlämnas en såryta där en infektion kan bildas. Infektionen orsakas vanligen av bakterier som redan finns i slidan och som sprids till livmoderslemhinnan medan livmodertappen är öppen under och efter förlossningen. Risken ökar om förlossningen har tagit lång tid. Bakterierna kan också lättare nå livmoderslemhinnan om de skyddande fosterhinnorna brister och vattnet går tidigt i eller före förlossningen.
Om rester av moderkakan eller fosterhinnorna finns kvar i livmodern efter förlossningen kan bakterier få fäste och växa. Moderkaksrester kan också göra att infektionsskydd som byggs upp i livmoderslemhinnan efter förlossningen störs. Bristningar på blygdläpparna eller i slidan brukar inte leda till att man får en infektion i livmoderslemhinnan, däremot kan skador i livmoderhalsen göra det.

Har man i samband med förlossningen haft en större blödning kan blodbristen göra att motståndskraften mot infektioner minskar.

Symtom

Om man har buksmärtor, feber och/eller illaluktande avslag ska man omgående söka vård.

Undersökning

När man kommer till sjukhuset tas blodprover, bland annat CRP, ett prov som snabbt ger besked om det finns en infektion i kroppen. Det görs också en kontroll om man har feber. Hög feber tyder också på att man har en infektion. En läkare gör en gynekologisk undersökning och kan ta odlingsprover från slidan. Om man har en infektion i livmodern är man öm över magen vid undersökning.

Behandling

Behandling vid infektion i livmoderslemhinnan är vila, antibiotika och febernedsättande läkemedel om man har hög feber. Ibland behöver man läggas in för att få antibiotika i dropp direkt i blodet, något eller några dygn. För det mesta har man sitt barn hos sig på sjukhuset. Efter några dygn kan man ofta fortsätta behandlingen med antibiotika i tablettform hemma.
Efter avslutad behandling är man frisk men så länge avslaget pågår ska man avstå från att bada, men duscha går bra och man bör använda kondom vid samlag. Det är viktigt att använda bindor och inte tamponger eftersom dessa ökar infektionsrisken när man har avslag.

När ska man söka vård?

Om man har buksmärtor, feber och/eller illaluktande avslag ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Fäll ihop

Urinvägsinfektion

Urinvägsinfektion

Allmänt

Urinvägsinfektion är vanligare de första två månaderna efter en förlossning än annars. Ungefär en kvinna av tjugo får en urinvägsinfektion under denna tid.

Orsaker

Orsaker till urinvägsinfektioner kan vara:

  • Under graviditeten kan det finnas bakterier i urinen utan att de ger några symtom. Bakterierna kan efter förlossningen föröka sig och orsaka en urinvägsinfektion.
  • Urinvägarna är vidgade under graviditeten och de första veckorna efter en förlossning är urinblåsan större och slappare. Blåsan kan ofta innehålla upp till en liter urin innan man känner att man behöver kissa. Detta gör att bakterierna får ökad chans att växa.
  • Ibland kan urinblåsan behöva tömmas med hjälp av en kateter i samband med förlossningen. När den sätts in kan bakterier följa med upp och få fäste i urinvägarna.

Symtom

Vanliga symtom på en urinvägsinfektion är att det svider när man kissar och att man behöver kissa ofta. Man kan också ibland känna sig frusen och trött och ha feber, men inte alltid.

Undersökning

För att ta reda på om man har en urinvägsinfektion görs ett bakterietest med urinsticka och en urinodling. Man får också träffa en läkare.

Behandling

Om man har en urinvägsinfektion behandlas den med antibiotika.

När man ska söka vård?

Misstänker man en urinvägsinfektion ska man i första hand kontakta vårdcentralen.
Får man dessutom ont i nedre delen ryggen och/eller får feber kan det betyda att infektionen nått njurarna och då bör man söka sjukvård akut.

Fäll ihop

Blödning efter förlossningen

Blödning efter förlossningen

Allmänt

Den blödning man har efter förlossningen kallas avslag. I början blöder man färskt blod som en riklig mens. Efter hand brukar blödningen avta och bli mer brunfärgad. Vanligen brukar man ha avslag i fyra till sex veckor men en del har avslag både längre och kortare tid. Mot slutet kan avslaget upphöra några dagar för att sedan återkomma.

Man kan även få större blödningar efter en förlossning och som man kan behöva söka vård för och behandla. Större blödningar efter en förlossning är vanligast under de första timmarna. Men om rester av moderkakan finns kvar i livmodern kan man blöda upp till ett par veckor efter förlossningen.

Orsaker

Den vanligaste anledningen till blödning efter förlossningen är att livmodern inte har dragit ihop sig ordentligt. En anledning till att livmodern kan ha svårt att dra ihop sig är att en bit av moderkakan eller rester av fosterhinnorna sitter kvar.

Symtom

Det kan vara svårt att avgöra hur mycket blod som kommer. Om man blöder mycket kan man också bli trött och matt.

Undersökning

När läkaren eller barnmorskan undersöker livmodern känns den så större än den borde vara och är slapp och mjuk. Med ultraljud går det att efter ett till två dygn se eventuella moderkaksrester. Moderkaksresterna ökar risken för infektion.

Vid undersökningen ser läkaren om det också finns en pågående blödning och känner om livmodern har dragit ihop sig. Läkaren undersöker även med ultraljud via slidan för att se om det finns några rester kvar av moderkakan inuti livmodern.

Före undersökningen kan det vara bra att tänka på att

  • se efter hur mycket klockan är om man byter binda innan man åker in till kvinnokliniken.
  • inte byta binda på sjukhuset utan att tala med personalen.


Då kan man få en bättre uppfattning om hur mycket man har blött före undersökningen.

Behandling

Om livmodern inte är väl sammandragen får man ett läkemedel som stimulerar livmoderns sammandragningar. Om blödningen inte är alltför riklig kan man få ett läkemedel i tablettform som man kan ta hemma. Är blödningen större kan man behöva dropp som innehåller oxytocin, ett hormon som gör att livmodern drar ihop sig. Blir man inlagd brukar man få ha sitt barn hos sig.

Har man blodbrist med ett lågt blodvärde ökar risken för att blödningen ska bli större och dessutom ökar risken för infektion. Då kan man få blodtransfusion och om man har en infektion får man också antibiotika.

Om det finns rester kvar av moderkakan inuti livmodern kan de behöva tas bort genom en skrapning.

Så länge avslaget pågår ska man fortsätta att undvika bad och istället duscha. Det är också viktigt att använda binda och inte tamponger och att använda kondom vid samlag. Har man blodbrist behöver man ta järntabletter.

Efter behandlingen blir man helt frisk.

När ska man söka vård?

Det finns flera situationer då man behöver kontakta sjukvården. Det kan vara svårt att avgöra hur mycket blod som kommer. Om man blöder mycket eller är orolig bör man kontakta sjukvården, Känner man sig trött och matt är det särskilt viktigt att inte vänta med att söka hjälp.

Man bör kontakta mödravårdcentralen eller gyn akutmottagning om

  • blödningen inte avtar efter en vecka
  • blödningen blir rikligare än första dygnet efter förlossningen

Man bör söka vård direkt på gyn akutmottagning om man

  • har riklig blödning och känner sig matt och trött
  • blöder så mycket att man exempelvis blöder igenom en normalstor binda på en timme eller det kommer större klumpar eller koagel.

Om man tycker att man blöder mycket, eller har andra frågor kan man vända sig till sin vårdcentral. De första dygnen efter förlossningen kan man alltid vända sig dit med frågor. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Fäll ihop

Blodpropp

Blodpropp

Allmänt

Blodpropp kallas även för trombos. Med trombos menas en blodpropp i ett blodkärl. Även om det är ovanligt har man en ökad risk att få blodpropp, vanligast i ett ben, under graviditeten och än mer veckorna efter förlossningen.

När man är gravid förändrar sig blodets koaguleringsförmåga vilket gör att blodet lättare levrar sig. Förmodligen är detta ett skydd mot blödningar efter graviditeten och förlossningen. En annan orsak som gör att man lättare får blodpropp i benet under graviditeten är att barnet i magen kan trycka mot blodkärl och göra att blodcirkulationen i benens blodkärl blir sämre. Viktuppgången och att man ofta rör sig mindre ökar också riskerna för blodpropp. Om någon nära anhörig har haft blodpropp kan man också ha en ökad ärftlig risk. På mödravårdscentralen frågar barnmorskan om tidigare hälsoproblem och ärftlighet och kan då redan tidigt i graviditeten upptäcka om man har en ökad risk att få blodpropp. Läkaren bedömer om man behöver förebyggande blodförtunnande behandling under graviditeten kallad trombosprofylax. Men även om man inte har kunnat se några riskfaktorer kan man få en blodpropp under graviditeten eller de första veckorna efter förlossningen. Om man har fött med kejsarsnitt är blodpropp vanligare, eftersom man har genomgått en operation och då även kan ha svårare att röra sig.

Det finns en risk att delar av blodproppen kan lossna och transporteras till blodkärlen i lungorna. Detta kallas lungemboli och kan utvecklas till ett livshotande tillstånd

Symtom

Tecken på blodpropp i benet kan vara

  • svullnad
  • värmeökning
  • smärta

Andfåddhet med svårigheter att ta djupa andetag och smärtor i bröstet kan vara tecken på lungemboli.

Undersökning

På sjukhuset blir man undersökt av läkare. Ultraljud och röntgenundersökning kan visa om man har fått en blodpropp i benet. För att upptäcka en lungemboli behövs specialiserade undersökningar.

Behandling

En blodpropp behandlas med blodförtunnande läkemedel så länge graviditeten pågår och efter graviditeten så länge det bedöms att risken för trombos finns kvar.

Om man har fått blodproppsförebyggande behandling under graviditeten ska man fortsätta med behandlingen i sex veckor efter förlossningen.

Efter graviditeten utreds man om man har någon koagulationsrubbning som orsak till blodproppen. Om man har haft en blodpropp under en graviditet kommer man att få förebyggande behandling med en låg dos av blodförtunnande under kommande graviditeter.

När ska man söka vård?

Om man får symtom på blodpropp ska man alltid omgående söka sjukvård.

Fäll ihop
Publicerad:
2011-10-12
Skribent:

Lars Grennert, förlossningsläkare, Malmö

Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Strevens, förlossningsläkare, Lund