För mig är det viktigast att lyssna

Kanske är jag yrkesskadad då jag jobbar som journalist, men för mig har lyssnandet varit den viktigaste mammaegenskapen. Då min egen mamma ofta påbörjat nästa samtalsämne innan jag hunnit avsluta mitt första kände jag långt innan jag blev mamma att lyssnande och frågeställningarna skulle bli min grej.

Tro mig, jag har världens bästa mamma, men hon lyssnar aldrig klart. Jag har aldrig någonsin haft mod att komma till mamma med mina bekymmer eftersom jag inte var van vid att samtala med henne. Därför försöker jag alltid lyssna och ställa frågor till mina barn. En klassiker är väl när barnet kommer och visar en teckning och förälderns svar blir VA FIN! Istället tycker jag man ska fokusera på detaljerna, fråga hur barnet tänkte när de målade och berömma färgval och teknik.

I det vardagliga livet handlar lyssnande om att ställa frågor och vara intresserad av svaret. Om man frågar hur det var i skolan måste man ju också vara intresserad av att verkligen ta reda på det. Det "riktiga" svaret kommer ofta långt in i ett samtal. Barnet säger sällan med en gång hela sanningen utan behöver tid och känna att det blir lyssnat på. Jag tror lyssnandet är ett riktigt bra sätt för att bygga en bra relation.

Jag påminner mig själv ofta om att nu ska jag lyssna, ställa en massa frågor men också sluta när barnet inte vill prata mer. Kanske är detta lätt för mig som av naturen är nyfiken på allt. Men att förbättra det man själv saknade som barn tror jag är bra, att inte göra samma misstag och att hela tiden reflektera över hur man själv är så man inte fastnar i sånt som man själv blivit uppfostrad till. Det är en balansgång.

Nyfiken i en strut