Röntgen av barn

Röntgenundersökningar görs för att få en bild av hur kroppens inre ser ut. Vävnader och organ i kroppen har olika genomsläpplighet för röntgenstrålar. Det gör att organen framträder på olika sätt på röntgenbilden.

Luft släpper igenom röntgenstrålar helt. Det gör att luftrika organ som lungorna och gasfyllda tarmar ser mörka ut på en röntgenbild. Skelettet släpper på grund av sin höga kalkhalt knappt igenom strålarna alls och ger därför en vit avbild på filmen. En del organ skiljer sig inte så mycket från närliggande organ och därför kan barnet ibland få dricka kontrastmedel för att göra organen tydligare på röntgenbilden.

Barn röntgas av flera olika skäl. Det vanligaste är att skelettet röntgas, till exempel i en arm eller ett ben, för att se om något ben är brutet.

Det är också vanligt att lungorna röntgas om det finns misstanke om lunginflammation.

Olika organ, som magsäcken, tarmarna och njurarna, kan också röntgenundersökas med hjälp av kontrastmedel.

För att få bra bilder är det viktigt att barnet är stilla under tiden som bilderna tas. Vid undersökningar som tar lång tid, till exempel magnetresonansundersökning, sövs därför mindre barn.

Som förälder får man vara med under hela undersökningen. När bilden tas får man då ha ett förkläde på sig som skyddar mot röntgenstrålarna.

Andra metoder

Ibland används andra metoder än röntgen, till exempel ultraljud, för att få en bild av kroppens inre.

Hjärnan kan undersökas med hjälp av så kallad datortomografi, skiktröntgen. Mycket detaljerade bilder av hjärnan går att få med hjälp av magnetresonanstomografi (MR). Det är inte någon röntgenteknik och barnet utsätts därför inte för några röntgenstrålar.

Med hjälp av datortomografi och magnetresonansteknik kan också andra delar av kroppen studeras i detalj.

Är det farligt för barnet att röntgas?

Är det farligt för barnet att röntgas?

Röntgenundersökningar är till stor nytta för diagnostisering och behandling av olika skador och sjukdomstillstånd. Men det innebär inte att det är fritt fram för att röntga hur mycket som helst. Det ska finnas tydliga motiv och vinster för barnets hälsa för att en röntgenundersökning ska göras.

Naturlig strålning - bakgrundsstrålning

En röntgenundersökning innebär att röntgenstrålar går genom kroppen. Strålning finns naturligt runt omkring oss genom så kallad bakgrundsstrålning. Den kommer från radioaktiva ämnen i marken, från kärnreaktioner i rymden och från ämnen i våra kroppar. Strålningen anges i enheten millisievert ,mSv. Varje person i Sverige får i genomsnitt en stråldos på en millisievert per år från bakgrundsstrålningen. I trakter där marken är särskilt rik på radioaktiva mineraler är bakgrundsstrålningen högre. Den största andelen strålning får man i Sverige från radon i bostäder.

Röntgenstrålning

Utöver den naturliga strålningen utsätts man för strålning vid vissa medicinska undersökningar.

De föreskrifter som gäller i Sverige säger att varje röntgenundersökning ska vara berättigad och att stråldosen vid varje undersökning ska anpassas så att den blir så liten som möjligt. Hänsyn tas till barnets storlek. Området som ska undersökas skärmas så att röntgenstrålarna bara passerar den delen av kroppen.

Föräldrar, närstående och personal som är hos barnet ska ha skyddsförkläde på sig för att inte utsättas för onödig strålning. Om man är gravid så ska man meddela personalen för att inte utsätta fostret för onödig strålning.

Det finns en sjukhusfysiker vid varje röntgenavdelning. Denne kontrollerar att strålskyddsföreskrifter följs, att apparaterna fungerar som de ska och att stråldoserna är så låga som möjligt.

Stråldosens storlek

Stråldosen beror på vad som ska röntgas. Tandröntgen, röntgen av en arm eller ett ben eller av lungorna ger mycket små stråldoser, ofta mindre än den man från genom naturlig strålning under en månad. Datortomografi av skallen ger en stråldos som är ungefär lika stor som den från naturlig strålning under ett år. Datortomografi av buken, som är mera kompakt och som innehåller de flesta strålkänsliga organen, ger en högre dos. Det motsvarar ungefär den stråldos som man får under tre år från naturlig strålning.

Nyttan ska överväga

Nyttan av röntgenundersökningen ska alltid vara mycket större än den eventuella risk för skada som strålningen kan medföra. Som vid alla undersökningar måste det finnas klara motiv och vinster för barnets hälsa för att en röntgenundersökning ska göras. Innan läkaren bestämmer sig för att göra en röntgenundersökning tas hänsyn till om det finns andra metoder som kan vara till lika god hjälp för diagnostiken. I vissa situationer går det till exempel att använda ultraljud eller magnetresonans istället för röntgen.

Fäll ihop

Genomlysning av barn

Genomlysning av barn

Genomlysning är en röntgenundersökning med fördelen att den ger rörliga bilder av olika organ. Med genomlysning går det till exempel att på en tv-skärm följa hur hjärtat slår eller hur lungorna rör sig vid andning.

Vid en genomlysning av små barn ligger barnet oftast på en undersökningsbrits med röntgenkameran ovanför sig. Är barnet äldre och det är lungorna som ska undersökas, brukar det däremot få stå upp.

Det brukar gå snabbt att genomlysa, ibland behövs det bara några sekunder. Genomlysningen sker ofta samtidigt som röntgenbilder tas av magsäcken eller tarmen.

Det går också att göra en genomlysning och följa ett skeende, till exempel hur barnet sväljer. Barnet får då dricka kontrastmedel samtidigt som det filmas.

Om barnet ska få en sond, en tunn plastslang i tunntarmen, eller göra en tunntarmsbiopsi görs det under genomlysning för att läkaren ska kunna kontrollera att sonden eller biopsikapseln har kommit på rätt plats.

Genomlysning kan också göras om det finns misstanke om att barnet kan ha svalt eller andats in något föremål.

Fäll ihop
Publicerad:
2011-07-01
Skribent:

Tor Lindberg, läkare, professor em. i barnmedicin

Redaktör:

Maria Bång, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare, 1177 Vårdguiden