Att bli gipsad

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man har skadat sig så att någon del av kroppen behöver hållas helt stilla för att kunna läka, kan man bli gipsad. Det vanligaste är att man brutit ett ben eller en arm, men det finns också andra skador som kan behöva gipsas.

Gipsningen kan göras med kalkgips, som också kallas vanligt gips, eller med ett plastmaterial.

Man kan antingen få ett gips som går runt om hela den skadade kroppsdelen, så kallat cirkulärgips, eller en gipsskena, som lindas fast med elastiska bindor. Vilket man får beror på vilken skada man har, och om det finns risk att det skadade området svullnar. Finns det en sådan risk får man oftast en gipsskena.

Hur lång tid man ska ha gipset beror på vilken skada man har. Det vanligaste är att det ska sitta på i några veckor.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig på något särskilt sätt för gipsningen.

Hur går behandlingen till?

När man ska gipsas får man först en tunn bomullsstrumpa på den skadade kroppsdelen och sedan ett lager vadd. När gipsbandagen lindas på är de blöta, och det brukar först kännas kallt och sedan varmt. Det tar ett dygn för vanligt gips att bli riktigt hårt, och en timme för plastgips. Själva gipsningen går på mellan 10 och 20 minuter.

Eftersom man har en skada kan det ibland göra ont under gipsningen, men man får smärtlindring om det behövs.

Hur mår man efteråt?

Ibland kan man ha ont efter gipsningen, på grund av skadan man har. Ibland svullnar den skadade kroppsdelen, och då kan gipset kännas trångt. Blir det för trångt måste man söka upp sjukhuset eller mottagningen som gjorde gipsningen, för att se om den behöver göras om.

Man ska hålla igång med en del rörelser när man är gipsad, för att minska svullnad, stelhet och värk. Man brukar få särskilda träningsprogram av den som gipsat eller av en sjukgymnast.

Visa mer

Varför blir man gipsad?

Varför blir man gipsad?

  • Cirkulärgips.

    Ett cirkulärgips sluter om hela den skadade kroppsdelen, och täcker både över- och undersidan.

  • Gipsskena.

    En gipsskena fästs vid den skadade kroppsdelen med hjälp av elastiska bindor. Man får ofta en gipsskena om det finns risk för svullnad.

Håller en skadad kroppsdel stilla

Om man till exempel har brutit en arm eller ett ben behöver man oftast få ett gipsbandage. Gipset håller den skadade kroppsdelen stilla under läkningen. Det brukar ta mellan två och sex veckor innan gipset kan tas bort.

De tillfällen när det är vanligast att man behöver få gips är om man brutit handleden, fotleden eller det så kallade båtbenet i handen.

Inte bara vid brutna ben

Gipsning kan också behövas för att läka till exempel en bristning i ett ledband eller om man blivit opererad i till exempel fotleden, knät eller armbågen.

Om man har fotsår som har svårt att läka, till exempel om man har diabetes, kan man också behöva gips för att såret ska hållas stilla och inte belastas när man går.

Ibland kan barn med vissa medfödda felställningar i skelett och leder också behöva gipsas för att felställningen ska rättas till.

Cirkulärgips eller gipsskena

Ett gips som sluter om hela den skadade kroppsdelen kallas cirkulärgips. Det får man oftast om man behöver ett stadigt förband.

Man kan också få en gipsskena, som fästs vid kroppsdelen med hjälp av elastiska bindor. Det är vanligt att man får en gipsskena om man har en skadad handled. Med en gipsskena minskar risken att det blir för trångt om kroppsdelen svullnar. När svullnaden har lagt sig några dagar efter operationen kan man någon gång byta till cirkulärgips.

Vanligt gips eller plastgips

Man kan antingen få ett förband med vanligt gips eller ett plastförband, som ofta kallas plastgips. Vilket förband man får beror på vilken sorts skada man har och vilket sjukhus man besöker. Oftast får man vanligt gips.

Vanligt gips

Vanligt gips, eller kalkgips, har använts inom sjukvården sedan 1800-talet. Kalkgips består av ett gråvitt pulver. När skadade kroppsdelar ska gipsas används gipsbandage, det vill säga gasväv som innehåller kalkgips. När man blöter gipsbandagen i vatten blir de först mjuka och går lätt att forma. Sedan stelnar gipset, och efter ett dygn är det hårt och går att stödja på.

Plastgips

Om man har svårt att röra sig eller lyfta den gipsade armen eller benet, kan man få plastgips i stället för vanligt gips. Plast är lättare, tåligare och går inte så lätt sönder. Det går att stödja på plastgips redan efter en timme.

Plastgips är lättare och smidigare än vanligt gips, men kostar betydligt mer.

Ortos i stället för gips

Ibland kan man få en så kallad ortos i stället för gips. Det är en avtagbar skena eller hylsa i plast som hålls på plats med kardborrband. Ortoser kan bara användas om den skadade kroppsdelen inte behöver den stadga som ett gips ger.

Fäll ihop

Att få gips

Att få gips

  • Kvinnas underben gipsas.

    Om man ska få fotleden gipsad brukar man få ligga på en brits med ett stöd under låret.

Gipsning görs av särskilt utbildad personal

Man kan bli gipsad på ortopedmottagningen, operationsavdelningen eller akutmottagningen på ett sjukhus. På vissa vårdcentraler kan man också bli gipsad.

Den som gör gipsningen är oftast en undersköterska eller sjuksköterska med vidareutbildning i gipsteknik. Det finns också gipstekniker som har särskild utbildning.

Ska man få ett ben gipsat brukar man få ligga på en brits och ha ett stöd under låret. Någon ur vårdpersonalen brukar hjälpa till att hålla foten rätt.

Är det armar eller händer som ska gipsas behöver man oftast inte ligga ner, utan kan sitta upp.

Gipset får inte skava

Innan man blir gipsad får man en strumpa av tubgas, alltså tunn bomull, på den kroppsdel som ska gipsas. Så kallad polstervadd, som består av ett fluffigt syntetmaterial, lindas sedan på för att gipset inte ska skava. Ibland sätts också bitar av skumgummi på särskilt utsatta ställen. Sist lindas antingen gips- eller plastbandage på. Om man ska ha gips runt foten kan man få en plastsula för att skydda gipset mot nötning.

Bandagen blöts i vatten

Innan gipsbandagen lindas på doppas de först i vatten, så att de blir mjuka och formbara. När gipset stelnar kan man känna att det först blir varmt och sedan kallt, och de närmaste timmarna efteråt är gipset lite kallt och fuktigt. Man brukar känna både att det blir varmt och kallt, trots att man har flera lager med vadd under gipset. Växlingarna beror på en kemisk process när gipset härdar, det vill säga blir starkt och hållbart.

Plastbandagen doppas också först i vatten innan de lindas på. Plastgips blir också först varmt och sedan kallt när det härdar. Kylan sitter inte i lika länge som i vanligt gips.

Gipsningen tar 10 - 20 minuter för både vanligt gips och plastgips.

Vanligt gips tål belastning efter ett dygn

Om man har fått vanligt gips tar det ett dygn innan gipset har härdat klart. Om det är benet som gipsats, och man fått lov att stödja på det, måste man alltså vänta ett dygn innan man kan göra det. Därför måste man få hjälp att ta sig hem efter gipsningen.

Plastgips härdar snabbare

Med plastgips behöver man bara vänta i en halvtimme innan plasten har härdat och kan belastas. Man kan alltså stödja på gipset redan när man går från gipsningen.

Inte köra bil

Man kan inte själv köra bil när man gipsats. Om man har en gipsad hand kan man inte hålla i ratten ordentligt eller växla, och om man har ett gipsat ben kan man inte trampa ner pedalerna.

Ibland behövs smärtlindring

Det kan göra ont när man blir gipsad. Det beror inte på själva gipsningen, utan på den skada man har. Ofta är man svullen och har ont av själva beröringen. Ibland måste benet eller armen placeras i rätt vinkel före gipsningen. Det kan göra ont, men man får smärtlindring om man behöver det.

Man ska kunna röra fingrar och tår

Man ska kunna röra på tårna om man har ett gipsat ben eller fot, och röra på fingrarna om man har en gipsad arm eller handled. Om gipset hindrar rörelser i fingrar eller tår ska man säga till. Ibland kan en liten bit av gipset behöva klippas av.

Om man kommit hem och upptäcker att man inte kan röra fingrar eller tår, ska man kontakta sjukhuset. Detsamma gäller om gipset skaver i knävecket eller armvecket, då kan man också behöva få en bit av gipset bortklippt. Om det uppstår en kraftig svullnad kan gipset kännas för trångt. Blir det så trångt att blodcirkulationen påverkas ska man kontakta en läkarmottagning.

Fäll ihop

Att ha gips

Att ha gips

  • Pojke med brutet underben går med kryckor.

    Man ska försöka vara igång och röra på sig när man är gipsad. Har man ett brutet ben kan man behöva använda kryckor.

  • Äldre kvinna med gåstöd.

    Om man inte är så stark i armarna kan man behöva ett gåstöd när man ska markeringsgå.

Svullnad är inte bra

Den skadade armen eller benet kan ibland svullna den första tiden, och då kan gipset kännas trångt. Det är viktigt att försöka minska svullnaden så mycket som möjligt. Dels gör svullnaden ont, dels kan den skada till exempel nerver, blodkärl och senor. Fingrarna är särskilt känsliga för svullnad.

Högläge när man vilar

För att minska svullnaden ska man ha den gipsade kroppsdelen i högläge när man vilar, och inte låta den hänga rakt ner. Med högläge menas att kroppsdelen ska vara högre upp än hjärtat. Ett gipsat ben behöver alltså pallas upp med till exempel kuddar om man ligger och vilar.

Rörelser motverkar svullnaden

När man är gipsad ska man försöka vara igång som vanligt så mycket som möjligt. Rörelser motverkar svullnaden, därför ska man röra på de leder som sitter nära den skadade kroppsdelen och inte är ingipsade. Om man till exempel har en gipsad handled ska man röra både fingrar och armbåge.

Sitter man stilla kan benen bli svullna. När man går pumpas blodet lättare tillbaka till hjärtat och svullnaden går ner. Om man får stödja på sitt gipsade ben ska man försöka gå en hel del. Man får bättre blodcirkulation, skadan läker snabbare och det känns bättre. Däremellan ska man vila benet och då lägga upp det högt, till exempel på en stol eller ett bord.

Särskilda träningsprogram

Förutom att röra sig som vanligt behöver man dessutom träna den skadade kroppsdelen lite extra för att bli bra. Av den som gipsar eller av en sjukgymnast brukar man få särskilda träningsprogram, olika för olika gipsningar.

Markeringsgå

Om man inte får stödja på sitt gipsade ben, får man oftast markeringsgå. Det betyder att man sätter ner foten men inte stöder helt på den. Man kan till exempel föreställa sig att man sätter ner foten på ägg eller hårt bröd utan att krossa det.

Man får veta hur man ska göra av en sjukgymnast eller av den som gipsar.

Kryckor eller gåstöd

När man ska markeringsgå måste man ta hjälp av armmusklerna för att inte belasta det gipsade benet. För unga människor är det oftast lättast att göra det med hjälp av kryckor.

Om man är äldre, eller av något annat skäl har svaga muskler i armarna, kan man ha svårt att gå med kryckor. Då kan man i stället använda något slags gåstöd.

Kryckor eller gåstöd kan behövas även om man får stödja på det skadade benet, för att hålla balansen när man går.

Ibland kan man behöva använda rullstol, om man till exempel har svårt att belasta det ben som inte är gipsat.

Ta det lugnt när man reser sig upp

När man ska resa sig efter att ha sovit och legat stilla under många timmar kan det skadade benet vara svullet och göra ont. Om man höjer och sänker benet några gånger innan man sätter ner det undviker man svullnaden och smärtan.

Har man en skadad arm som är svullen och stel efter att man har sovit eller vilat kan man röra på de leder som inte är ingipsade. Då känns det bättre och blir lättare att komma igång.

Kan göra ont

Ofta tror man att något är fel när man har ont i den gipsade kroppsdelen, men det är sällan som gipset är orsaken till smärtan. Skadan man har kan göra att man har rejält ont den första tiden, och man har ofta också en blödning från skadan. Man kan få värktabletter att ta när man behöver.

Om man har en bruten handled är det vanligt att armbågen blir blå. Det är ett tecken på att man hållit handen i högläge som man ska. Den blödning man har från benbrottet rinner mot den lägsta punkten, armbågen, och syns där som ett blåmärke. Om i stället fingrarna blir blå och svullna, har man antagligen inte hållit handen tillräckligt i högläge. Om man har en bruten fotled och inte håller foten tillräckligt i högläge, kan man få blå tår.

Om fingrar eller tår som är blå även gör ont, kan det bero på att gipset är för trångt och måste bytas. Om gipset skaver mot huden så att det kan bli sår måste man också få det bytt.

Ibland ska man söka vård

Ibland kan gipsningen behöva göras om. Man ska söka vård om:

  • Gipset känns trångt och man har ont trots att man har den gipsade kroppsdelen i högläge när man vilar.
  • Fingrar eller tår blir vita eller färglösa, eller om man förlorar känseln i dem. Då ska man genast ta kontakt med sjukhuset.
  • Det gör ont för att det trycker eller skaver någonstans. Det kan bero på att det har blivit veck på tubgasstrumpan, polstervadden eller själva gips- eller plastbandaget.

Andra skäl att gipsas om

Om en svullnad går ner så mycket att gipset börjar sitta löst kan gipsningen också behöva göras om.

Har man stygn som behöver tas bort efter några veckor får man ett nytt gips efter att stygnen tagits bort.

Flyga med gips

Ett gips som täcker benet eller armen runt om kallas cirkulärgips. Om man har ett sådant och ska göra en längre flygresa kan det hända att flygbolaget inte tillåter det på grund av risken för blodpropp.

Om man har gips och ska flyga bör man därför ta kontakt med sin läkare eller den som gipsat för att få råd. Resor innebär ofta mycket stillasittande, vilket kan ge svullnad och en ökad risk för blodpropp. Om man blivit gipsad har man redan från början en sämre blodcirkulation i den gipsade kroppsdelen.

Risk för blodpropp

Det är viktigt av flera skäl att röra på sig när man är gipsad. Den allvarligaste följden av att röra sig för lite är att man kan få blodpropp. Risken för blodpropp ökar om man har ett gipsat underben eller en bristning i hälsenan och inte rör sig tillräckligt mycket.

Om man är gravid eller äter p-piller har man också en ökad risk för att få blodpropp. Detsamma gäller om man tidigare haft en blodpropp, eller om man har föräldrar eller syskon som haft blodpropp.

Har man fått en blodpropp i till exempel ett gipsat underben är det vanligtvis svullet, och oftast har man en sprängande eller molande smärta i hela underbenet. Svullnaden och smärtan går inte över trots att man placerar benet i högläge.

Om man har en ökad risk för blodpropp brukar man få ta blodförtunnande medicin en tid.

Kompartmentsyndrom

En ovanlig men allvarlig komplikation som man kan få om man har en skadad muskel och är svullen under gipset är så kallat kompartmentsyndrom. Då fungerar inte blodtillförseln till den skadade muskeln. Man kan få kompartmentsyndrom i både benen och armarna, men det är vanligast i underbenen.

Om man får kompartmentsyndrom får man mycket ont även när man vilar, och ännu mer ont om man håller armen eller benet i högläge. Man kan också tappa känseln i foten eller handen.

Börjar det göra väldigt ont även när man vilar med den gipsade kroppsdelen i högläge ska man genast ta kontakt med sjukvården. Då måste gipset tas bort direkt, och ibland måste man opereras.

Finger-hand-skuldersyndrom

Om man har en gipsad hand eller handled och inte rör tillräckligt på de leder som inte är ingipsade, som fingrarna, armbågen och axelleden, ökar risken för att man får långvariga besvär med smärtor och stelhet. Det kallas för finger-hand-skuldersyndrom.

Sår under gipset

Ibland kan man få skavsår av gipset. Då måste man få gipset uppklippt eller utbytt, eftersom skavsår gör ont och kan bli infekterade.

Om man har ett sår innanför gipset, till exempel efter en operation, kan det vara svårt att upptäcka om man fått en infektion i såret. Har man en infektion får man ofta feber och mår allmänt dåligt. Man kan få mera ont, det kan lukta illa och kanske komma fukt inifrån gipset. Då ska man söka vård så att man får gipset borttaget och såret omskött.

Om det kliar under gipset

Det är vanligt att man vill klia sig under gipset. Tyvärr finns det inget säkert sätt att klia sig utan att man riskerar att skada sig. Huden under gipset är mer känslig än vanligt, och en pinne kan lätt irritera huden. Flisor av trä kan fastna och orsaka sår som kan bli infekterade.

Ibland kan det hjälpa att försöka slappna av och koncentrera sig på något annat än det som kliar.

Skydda gipset när man duschar

Ett vanligt gips tål inte att bli blött, eftersom det då luckras upp och går sönder. Plastgips tål visserligen vatten, men om man blir blöt innanför plasten kan fukten inte avdunsta så lätt och huden kan bli irriterad.

När man ska duscha och tvätta sig måste man därför se till att gipset inte blir blött. Plastpåsar eller sopsäckar som man tejpar ihop med vattenfast tejp och fäster på huden med kirurgtejp är ett sätt att skydda gipset. På apotek kan man köpa engångsskydd som liknar plastpåsar, och i sjukvårdsaffärer finns flergångsskydd som är mer hållbara och hålls på plats med en gummiring.

Fäll ihop

Att ta bort gips

Att ta bort gips

Gipset tas bort med såg

När man har haft gipset tillräckligt länge, vanligen i flera veckor, ska det tas bort. Det görs oftast på sjukhuset där man fick gipset, men ibland kan det tas bort på en vårdcentral. Antingen används en så kallad gipssåg eller en trådsåg.

En gipssåg har en rund taggig skiva som vibrerar så att gipset går sönder utan att huden skadas. Den som tar bort gipset brukar först visa hur sågen fungerar och lägga den mot både sin egen och patientens hud, så att man känner att den inte gör ont.

Om en trådsåg ska användas, ska en plastkanal ha lagts in mellan vadden och gipset redan vid gipsningen. När gipset ska tas bort träs trådsågen, en räfflad metalltråd, in i plastkanalen. Sedan sågas gipset upp med metalltråden. Eftersom det är plast och vadd emellan, kan inte trådsågen skada huden.

Viktigt med träningsprogram

När gipset har tagits bort kan lederna vara stela. Man kan ha svårt att röra sig, och behöver ibland smärtstillande läkemedel för att kunna komma igång med att röra sig.

Träning är viktigt för att man ska kunna få tillbaka rörlighet och styrka igen, och det minskar dessutom oftast själva smärtan. En sjukgymnast eller den som tar bort gipset ser till att man får ett särskilt träningsprogram, anpassat efter den skada man har.

Kompressionsstrumpa

Så länge man är svullen i en skadad kroppsdel efter att gipset har tagits bort, kan man använda en så kallad kompressionsstrumpa på dagarna. Det är en kraftig resårstrumpa som motverkar svullnaden.

För skadade ben finns kompressionsstrumpor både för underben och hela ben. Ibland kan man behöva använda kompressionsstrumpa under flera månader. Brutna fotleder kan svullna upp även lång tid efter skadan, om man har foten hängande ner en längre stund. Om man till exempel ska flyga är det bra att ta med kompressionsstrumpan, även om man varit bra i ett par månader.

Det finns även kompressionsstrumpor för svullna armar och kompressionshandskar för svullna händer och fingrar.

Fäll ihop
Publicerad:
2014-04-15
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Urban Lindgren, Professor i ortopedi, Karolinska Sjukhuset, Stockholm

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg