Hemolytisk anemi innebär att de röda blodkropparna av någon anledning går sönder i förtid, det som kallas hemolys. Den normala livslängden för röda blodkroppar är normalt ungefär 120 dagar. Därefter bryts blodkropparna ner i mjälten och levern.
Om de röda blodkropparna av någon anledning bryts ner så snabbt att det inte hinner blidas tillräckligt många nya blodkroppar blir resultatet att man får brist på röda blodkroppar, det som kallas anemi.
Det finns flera möjliga orsaker till hemolys. Man kan dela in orsakerna i två huvudgrupper;
- inre faktorer som beror på något medfött fel på de röda blodkropparna
- yttre faktorer som påverkar de röda blodkropparna utifrån, till exempel infektioner, vissa mediciner, eller autoimmuna sjukdomar (där kroppens eget immunförsvar angriper de röda blodkropparna).
Symtomen utgörs av trötthet, huvudvärk och andfåddhet, som beror på anemin. Dessutom leder sönderfallet av blodkropparna till att blodfärgämnet hemoglobin läcker ut i blodet. Hemoglobinet omvandlas till bilirubin och kan leda till gulsot, det vill säga gulfärgning av huden och ögonvitorna, samt mörkfärgad urin.
Behandlingen avgörs av orsaken till hemolysen. I många fall är symtomen så lindriga att det inte behövs någon behandling. Vid autoimmun hemolys används vid mer akuta besvär kortison eller andra läkemedel som påverkar immunsystemet. Vid allvarlig icke-immun hemolys finns andra specialiserade behandlingsformer. Ibland blir blodtransfusion nödvändigt.
