Cellprov och vävnadsprov från bröstet

Skriv ut (ca 6 sidor)
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man har en knöl eller förändring i bröstet behöver man ofta lämna ett cellprov eller vävnadsprov. Ofta undersöker man även armhålan vid en knöl i bröstet och finns det avvikande lymfkörtlar så tas det ett cellprov även på dessa.

Alla kan ha en knöl eller förändring i bröstet oavsett kön.

Knölen kan man ha upptäckt själv när man kände på bröstet eller så gjordes upptäckten vid en läkarundersökning. Förändringen kan också ha visat sig vid undersökning med mammografi eller ultraljud.

Förberedelser

Om man ska ta ett cellprov behövs inga speciella förberedelser. Om man behandlas med blodförtunnande läkemedel så bör man tillfälligt sluta med läkemedlet före ett vävnadsprov.

Hur går undersökningen till?

När cellprovet tas får man ligga ner på en brits. Läkaren känner först igenom bröstet och armhålan, sedan tvättas huden ovanför knölen med sprit. En tunn nål som är fäst vid en spruta förs in i bröstet. Den sticks snabbt in under några sekunder på ett par olika ställen i förändringen för att fånga upp celler. Om förändringen inte går att känna så tas cellprovet med hjälp av ultraljud. Cellerna sprutas sedan ut på ett litet glas, färgas, och undersöks sedan i mikroskop.

När ett vävnadsprov tas använder läkaren en lite grövre nål för att kunna få ut lite mer. Man kan beroende på nål behöva lägga ett litet snitt i huden (3-5mm) för att kunna föra in den grövre nålen. Då får man lokalbedövning. Annars går provtagningen i stort sett till på samma sätt som när cellprovet tas.

Hur mår man efteråt?

Efter ett cellprov eller vävnadsprov kan det kännas lite ömt och blöda lite där nålen stacks in. Efter ett vävnadsprov kan man få ett blåmärke efter nålen. Om man får feber, ont eller bröstet rodnar ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning, eftersom man kan ha fått en infektion som ska behandlas med antibiotika.

Visa mer

Varför behöver man lämna provet?

Varför behöver man lämna provet?

Provet tas för att se om det är cancer

En knöl eller en förändring i bröstet ska alltid undersökas med ett cellprov eller vävnadsprov. Man kan själv ha upptäckt knölen, eller så kan en läkare ha känt den vid en undersökning. Förändringen kan också ha upptäckts vid en undersökning med ultraljud eller mammografi, det vill säga bröströntgen.

Alla kan ha en knöl eller förändring i bröstet oavsett kön.

När ett cellprov tas sticker läkaren in en tunn nål i förändringen i bröstet för att ta provet. Cellprov kan också kallas cytologi eller punktion.

När ett vävnadsprov tas används en lite grövre nål som sticks in i bröstet efter lokalbedövning. Vävnadsprov kallas också biopsi.

Provet analyseras sedan i mikroskop för att se om det är bröstcancer.

En knöl i bröstet kan skapa oro

Om man upptäcker en knöl i bröstet eller om en förändring har synts på mammografi kan man bli orolig för att det är cancer. Men oftast är det en godartad förändring, som en cysta eller en bindvävsknuta.

Däremot ska alla förändringar i brösten tas på allvar och undersökas av läkare. Då kan man också passa på att ställa frågor och ta upp eventuell oro med läkaren.

Godartade förändringar

Godartade knölar eller förändringar är ofarliga och behöver sällan opereras. Om läkaren rekommenderar operation kan det bero på att en knöl ger besvär även om den är godartad. Om det inte går att avgöra med hjälp av cellprovet eller vävnadsprovet vad det är för förändring kan det vara nödvändigt att operera bort den.

Flera orsaker till knölar och förändringar

Det finns många orsaker till varför man kan få förändringar i brösten. När man är yngre är det vanligt att knölar uppstår när brösten växer och andelen bindväv ökar i bröstkörteln. Under graviditet och amning växer ibland brösten oregelbundet och knölar bildas.

Det kan också bero på att man har fått en cysta, som är ett hålrum fyllt med vätska. Den kan uppstå när en del av bröstvävnaden ombildas från körtelvävnad och bindväv till fettväv. Cystor är vanligast under åren omkring klimakteriet och ger oftast inga besvär.

De här förändringarna är ofarliga och brukar inte behöva behandlas.

Ibland beror det på cancer

En förändring i bröstet kan även bero på bröstcancer eller vara ett förstadium till cancer. Cancertumörer måste alltid behandlas för att de inte ska sprida sig i kroppen.

Undersökning med cellprov eller vävnadsprov

Läkaren kan inte avgöra om förändringen är godartad eller cancer bara genom att känna på den med fingrarna. Mammografiundersökning och ultraljud är bra metoder, men de ger inte alltid ett helt säkert svar. Därför ska alla förändringar undersökas med cellprov eller vävnadsprov.

Vart ska man vända sig?

Om man upptäcker en knöl i bröstet kan man vända sig till en vårdcentral eller till en gynekolog för att få remiss till mammografiundersökning och cellprov eller vävnadsprov. Man kan även söka direkt till en kirurgklinik eller de speciella bröstmottagningar som finns vid många sjukhus.

Om man behandlas med blodförtunnande läkemedel

Om man behandlas med blodförtunnande läkemedel så bör man tillfälligt sluta med läkemedlet före ett vävnadsprov. Om man har en sjukdom som gör att man blöder lättare än vanligt, ska man berätta det för läkaren innan provtagningen görs.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Om man känner en knöl eller om en förändring upptäcks på mammografibilden måste den undersökas med cellprov. Provet tas på en cytologmottagning, kirurgmottagning eller mammografiavdelning.

Om knölen har upptäckts vid mammografi eller ultraljudsundersökning, och särskilt om den är svår att känna med fingrarna, tas provet oftast där undersökningen gjordes och görs med hjälp av ultraljud.

Cellprov tas med en tunn nål

När man ska lämna ett cellprov får man ligga ner på en brits. Först känner läkaren igenom bröstet och armhålan. Sedan tvättas huden vid förändringen med sprit.

En tunn nål som är fäst vid en spruta förs in i knölen i bröstet. Nålen flyttas snabbt upp och ned under några sekunder för att suga upp celler. När läkaren dragit ut nålen pressas cellerna ut på en tunn glasplatta, och efter färgning undersöks provet i mikroskopet. Hela provtagningen tar cirka tio minuter. Vanligen behöver läkaren göra om provet ett par gånger för att få ett bra resultat.

Om knölen eller förändringen inte går att känna utan har upptäckts med mammografi eller ultraljudsundersökning, behövs det mammografi eller ultraljud för att styra nålen till rätt ställe. Då tar undersökningen ungefär en halvtimme. Ibland behöver läkaren ta flera prover vid samma tillfälle för att resultatet ska bli bra.

Oftast gör det inte ont

Vid ett vanligt cellprov används en mycket tunn nål som är 0,4-0,8 millimeter i diameter. Det varierar hur man upplever sticket. Vissa tycker att det känns mindre än ett vanligt blodprov i fingret, andra känner ingen smärta alls. En del tycker att det är obehagligt när nålen sticks in. Om man är orolig kan det kännas bra att tillsammans med läkaren gå igenom hur undersökningen ska gå till. Om nålen ska stickas in i eller omkring vårtgården kan man ibland få lokalbedövning i form av salva.

Lokalbedövning vid vävnadsprov

Ibland vill läkaren ta ett vävnadsprov för att få en liten bit av förändringen och inte enbart enstaka celler. Då används en lite grövre nål som är cirka 1,5 millimeter i diameter.

När läkaren tar ett vävnadsprov får man alltid lokalbedövning, och känner nästan ingenting av provtagningen. Man kan beroende på nål behöva lägga ett litet snitt i huden (3-5mm) för att kunna föra in den grövre nålen. Snittet är så litet att man inte behöver sys efteråt.

Vävnadsprover tas ofta också som så kallade corebiopsier, vakuumassisterade biopsier och stereotaktiska biopsier. Dessa ger större bitar än en mellannålsbiopsi och används allt oftare.

Svaret dröjer några dagar

En cytolog eller patolog, det vill säga en specialist på att analysera bland annat cellprover och vävnadsprover, bedömer sedan provet i mikroskop. Resultatet av cellprov är färdigt inom några dagar, medan vävnadsprov kan ta upp till en vecka.

Svaret skickas till den läkare som skrivit remissen. Det är också den läkaren som lämnar besked om svaret. Om man är orolig eller har frågor skall man vända sig till den läkare som har skrivit remissen för cellprovet.

På ett cellprov kan man oftast bara avgöra om det finns cancerceller eller inte. Med ett vävnadsprov kan man däremot avgöra om det är ett förstadium till cancer eller en cancer och vilken sorts bröstcancer det är.

Efteråt kan det kännas ömt

Efter ett cellprov kan det kännas ömt och blöda lite där nålen stacks in. Ofta får man ett litet blåmärke. Det är särskilt vanligt efter ett vävnadsprov då den lite grövre nålen har använts.

Om man får feber, det gör ont eller bröstet rodnar ska man kontakta vårdcentralen eller åka till en akutmottagning. Då kan man ha fått en infektion som ska behandlas med antibiotika.

Hur säkert är svaret från provtagningen?

Läkaren bedömer förändringen i bröstet utifrån sin undersökning av bröstet och resultaten från mammografin, eventuellt ultraljud samt cellprovet eller vävnadsprovet. Allt tillsammans gör att läkaren säkert kan bedöma om förändringen är godartad eller beror på cancer.

Om det trots undersökningarna är oklart vad det rör sig om, kan knölen behöva opereras bort för att bedömas.

Provet kan sparas i en biobank

Vid provtillfället blir man tillfrågad om man godkänner att provet lagras i en så kallad biobank. Där sparas prover så att de kan undersökas igen om det krävs för säkerhet i vården eller för forskning.

Det främsta skälet till att prover sparas är att man som patient ska få en säkrare vård och behandling. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov. Sparade prover är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Om man till exempel tidigare haft cancer och blir sjuk igen, så påverkas ofta valet av behandling av om det är en ny cancer eller om det är den tidigare cancern som har kommit tillbaka.

Utlämnande av prover för forskning är noga reglerat, till exempel prövas det alltid av en så kallad etikkommitté. 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-12-01
Redaktör:

Litti le Clercq, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Malin Sund, läkare, professor i kirurgi, Norrlands universitetssjukhus och Umeå universitet