Urininkontinens hos män

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Urininkontinens är hos män vanligast från 60 år och uppåt, men även yngre män kan få besvär. Män har oftast trängningsinkontinens, vilket innebär att man plötsligt känner sig kissnödig och inte kan hålla sig. Ansträngningsinkontinens som ger läckage, när man till exempel hostar eller skrattar, är ovanligt hos män men vanligt hos kvinnor.

Har man överrinningsinkontinens kan man inte tömma blåsan ordentligt och det beror oftast på en förstorad prostata som trycker ihop urinröret. Om besvären inte behandlas i tid kan de orsaka skador på njurarna och urinblåsan.

Urinläckage är också vanligt om man har vissa neurologiska sjukdomar, som MS eller demens. Även vissa läkemedel kan förvärra besvären.

Symtom

Vanliga besvär vid urininkontinens är att

  • urin läcker i samband med att man plötsligt känner sig kissnödig
  • man får kissa ofta, också på natten
  • urin läcker i små skvättar.

Utredning och behandling

Hos medelålders män och äldre män som utvecklar symtom är det viktigt med en läkarundersökning för att få reda på om det är en förändring av prostatan som ligger bakom urinläckaget.

Om man har trängningskontinens kan besvären minska om man tänker på att träna blåsan genom att försöka låta bli att kissa alltför ofta. Att motionera och undvika att dricka för mycket vätskedrivande drycker, som kaffe och te, kan också hjälpa. Om besvären inte minskar kan man få blåslugnande medicin eller läkemedel mot prostataförstoring.

Beror urinläckaget däremot på överrinningsinkontinens görs ofta en prostataoperation. Ibland får man lära sig att själv tömma blåsan med hjälp av en kateter.

Om man har ansträngningsinkontinens kan bäckenbottenträning, så kallade knipövningar, hjälpa.

Det förekommer att man inte blir helt bra från sitt urinläckage efter behandling. Men man kan leva ett normalt aktivt liv ändå, med till exempel inkontinensskydd.

Tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få inkontinenshjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.

När ska man söka vård?

Man ska kontakta en vårdcentral om man har urininkontinens.

Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 
Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Inkontinens har många olika orsaker

Urininkontinens, eller ofrivilligt urinläckage, är ett vanligt problem som kan ha olika orsaker. För många är det ett mindre problem, men för en del är det ett tillstånd som försämrar livskvaliteten och blir ett hinder för att leva ett normalt liv. Under senare år har ökad upplysning och kunskap gjort att fler pratar om sin inkontinens och fler söker hjälp.

Hur fungerar det?

Urinblåsan fungerar både som en behållare för den urin som bildas och som en pump när blåsan ska tömmas. När urinblåsan är lagom utspänd av urin skickas nervimpulser till hjärnan och man känner sig kissnödig. När man uppsöker ett lämpligt ställe för att kissa får blåsan signaler att dra ihop sig. Samtidigt slappnar bäckenbottenmusklerna av och slutmuskeln öppnas så att man kissar. Mellan toalettbesöken är det lågt tryck inne i blåsan och högre i urinröret. Om trycket i urinblåsan överstiger trycket i urinröret uppstår urinläckage.

Olika typer av urinläckage

Det finns flera typer av inkontinens. Hos män är trängningsinkontinens vanligast. Överrinningsinkontinens förekommer nästan bara hos män och är viktig att upptäcka i tid.

Trängningsinkontinens

Det är när man plötsligt känner sig kissnödig och inte kan hålla sig. Vanligt är att man behöver gå på toaletten ofta och kissa små skvättar varje gång. Vanliga orsaker till trängningar är godartad prostataförstoring eller andra förändringar i urinröret.

En annan vanlig orsak till trängningsinkontinens är hög ålder eller vissa sjukdomar som demens, Parkinsons sjukdom eller stroke. Signalerna mellan blåsa och hjärna fungerar då sämre och det blir svårt att hinna till toaletten i tid.

Prostatacancer, urinvägsinfektion, blåssten eller blåstumör kan också ge trängningar, som ibland är täta och smärtsamma. Blåsan kan också vara irriterad utan att det finns någon klar anledning.

Överrinningsinkontinens

En förstorad prostata som trycker ihop urinröret, eller en förträngning i urinröret efter en infektion eller ett olycksfall, gör att urinen får svårare att passera. Det kan medföra att urinblåsan inte kan tömmas och istället tänjs den ut. När blåsan till slut blir överfull blir trycket så högt att urinen pressas genom prostatakörteln i småskvättar och det upplever man som läckage. Om denna form av inkontinens inte upptäcks i tid kan man få skador på njurarna och urinblåsan.

Ansträngningsinkontinens

Det innebär att man inte kan hålla tätt när trycket i buk och därigenom urinblåsan blir högt, till exempel när man hostar, hoppar, nyser eller joggar. Ett typiskt tecken är att det läcker små skvättar utan att man känner att man behöver kissa. Denna typ av inkontinens är ovanlig hos män men kan ibland förekomma efter att man genomgått en prostataoperation.

Ovanligt hos unga män

Lite mer än en halv miljon svenskar har inkontinens. För en man är risken för läckage mycket mindre än för en kvinna. Det beror på att mannen har ett långt urinrör och en prostata som sluter till om urinröret.

Inkontinens förekommer sällan hos män i yngre år, och vid 60 års ålder har fem procent av männen besvär. Urinläckage blir vanligare ju äldre man blir. När man fyllt 75 år jämnar det till en viss del ut sig och blir nästan lika vanligt bland män som hos kvinnor. När man har neurologiska sjukdomar, som demens, multipel skleros (MS), Parkinsons sjukdom och efter stroke förekommer inkontinens ofta.

När äldre drabbas

Äldre kan drabbas av inkontinens i samband med miljöombyte, till exempel vid en sjukhusvistelse. Ibland kan det bero på tillfällig förvirring eller att man helt enkelt mår sämre. Inkontinens kan också bero på att man har svårt att hitta till toaletten, att knäppa upp knappar eller oförmåga att be om hjälp att komma till toaletten.

Vid hög ålder blir tiden kortare från det att man känner sig kissnödig till dess att urinblåsan måste tömmas. När en äldre person blir kissnödig är det alltså mer bråttom till toaletten. Regelbundna toalettbesök och hjälp till toaletten, innan blåsan är fylld, är viktigt vid inkontinens hos äldre som vistas på sjukhus och sjukhem. Om den äldre har demens eller inte helt har återhämtat sig från en stroke blir det ännu svårare att hålla sig när man känner sig kissnödig.

Mediciner kan förvärra

En del läkemedel kan göra inkontinensen värre, speciellt snabbverkande vätskedrivande läkemedel. Andra läkemedel kan göra att det blir svårare att kissa och tömma blåsan ordentligt. Det gäller till exempel vissa mediciner som tas vid depression och vissa hostmediciner som innehåller efedrin, till exempel Mollipect. Läkemedel som kan orsaka förvirring hos äldre, till exempel vissa lugnande mediciner och sömnmedel, kan öka risken för inkontinens.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

Inkontinens - när bör man söka hjälp?

Män har mycket sällan besvär av ansträngningsinkontinens, utan oftare av trängningsinkontinens eller överrinningsinkontinens. Eftersom överrinningsinkontinens kan ge blås- och njurskador är det viktigt att man gör en utredning på en kontinensmottagning, hos allmänläkare eller urolog, för att se att blåsan tömmer sig som den ska. Det är speciellt viktigt att inte vänta med att söka hjälp om man har

  • urinträngningar som kommit under det senaste året eller förvärrats
  • blod i urinen
  • svårigheter att tömma blåsan
  • en neurologisk sjukdom som till exempel MS eller ryggmärgsskada
  • haft cancer tidigare i underliv eller blåsa.

Vad kan man göra själv?

Vid inkontinens bör man tänka på

  • hur mycket vätska man dricker per dygn, och helst dricka så att man kissar mellan en och två liter per dygn. Om man får mer trängningar av kaffe och te bör man dra ner på antalet koppar
  • att om man har besvär med efterdropp kan man få ut den sista urinen när man har kissat färdigt genom att trycka och dra med ett par fingrar längs urinröret, från pungens baksida och ut längs penis.

Var söker man hjälp?

Utredning om vilken orsak som ligger bakom besvären gör man hos en allmänläkare eller urolog.

Vilka undersökningar görs?

För att ta reda på orsaken till urininkontinens går man igenom flera undersökningar:

  • Urinprov, som tas för att se om det finns blod i urinen eller tecken till urinvägsinfektion.
  • Mätning av urinstrålens kraft, som görs genom att bedöma hur lång tid det tar att kissa ut den första decilitern urin. Normalt fyller man ett decilitermått på mindre än tio sekunder.
  • Mätning av urinen och blåstömningsdagbok, som innebär att man under några dygn mäter urinen varje gång man kissar och noterar tidpunkten. Normalt kissar man en till två liter per dygn, oftast två till fem deciliter per gång. Använder man inkontinensskydd kan man göra ett blöjvägningstest. Läckaget per dygn mäts genom att man själv väger inkontinensskyddet före och efter användning.
  • Mätning med kateter eller ultraljud, som görs om man har svårt att kissa eller tömma blåsan. Den urin som blir kvar i blåsan efter att man kissat mäts med en ultraljudsundersökning av blåsan eller med hjälp av en tunn kateter som förs upp genom urinröret.
  • Ett blodprov som mäter njurarnas funktion.
  • Prostataundersökning, som görs genom att läkaren med ett finger känner på körteln via ändtarmen.
  • Ett PSA-prov, det vill säga ett blodprov som mäter halten av ett enzym i prostatakörteln, kan man också få ge. 

Vidare utredning - specialundersökningar

I vissa fall kan man behöva gå till en urolog, där specialundersökningar kan göras.

Ultraljudsundersökning görs för att kunna mäta om det finns urin kvar inne i blåsan efter det att man kissat. Prostatan och njurarna kan också undersökas med ultraljud.

Cystoskopi av urinblåsan görs genom att ett smalt rör förs in i urinblåsan och gör det möjligt för läkaren att titta in.

När man mäter trycket i blåsan och urinröret kallas det en urodynamisk undersökning. Tunna slangar förs in i blåsan och urinröret, och sedan mäts trycket vid lagring och tömning av urin.

Metoder vid trängningsinkontinens

Godartad prostataförstoring ger ofta trängningar, som ibland kan vara förenade med läckage. Man bör kontrollera att man inte har svårt att tömma blåsan. Vid trängningsinkontinens utan svårigheter att tömma blåsan kan blåsträning och blåslugnande läkemedel användas.

Blåsträning går ut på att försöka hålla sig och att inte kissa för säkerhets skull. Träningen kan fungera för den som går på toaletten ofta och kissar lite varje gång, mindre än två deciliter. En vana att kissa ofta för att slippa trängningar och läckage kan då ha påverkat blåsans känsliga reflexsystem. Blås-tömningsdagboken är grunden för träningen. Man försöker "hålla sig" 10-15 minuter extra när man känner en trängning. Denna metod fungerar bra om man kommit in i "dåliga vanor", men inte om man till exempel på grund av hög ålder eller prostataförstoring har trängningsläckage.

I hög ålder, speciellt vid demens eller efter stroke, behöver man ofta bli påmind om att kissa innan trängningarna ger läckage. Trängningarna kommer i regel när blåsan är fylld till en viss mängd och det gäller då att förebygga detta genom att gå på toaletten innan.

Blåslugnande läkemedel minskar trängningarna och kan göra att man inte behöver kissa lika ofta. Det finns flera olika läkemedel som verkar efter samma princip, de blockerar överföringen av de nervimpulser som gör att blåsan drar ihop sig. Läkemedlen kan också ge biverkningar som muntorrhet, förstoppning och svårigheter för ögats lins att ställa om från närseende till seende på långt håll. I sällsynta fall kan man bli förvirrad, särskilt i hög ålder. Biverkningarna kan försvinna om man minskar dosen.

Läkemedel mot godartad prostataförstoring kan hjälpa mot trängningar vid prostataförstoring.

Metoder vid överrinningsinkontinens

Vid överrinningsinkontinens förs en kateter, en smal slang, upp genom blåsan så att urinblåsan töms. Denna får sedan sitta kvar i väntan på prostataoperation. Ibland är en operation för riskfylld på grund av andra sjukdomar. Katetern får då sitta kvar längre och byts vanligen ut var tredje månad. En kateter i blåsan innebär nästan alltid att det kommer bakterier i urinen, vilket kan orsaka urinvägsinfektioner.

Om det är en förträngning i urinröret på grund av ärrvävnad, eller annat som orsakat överrinningsinkontinens, kan urinröret vidgas i samband med en cystoskopiundersökning. Då tittar läkaren in i urinblåsan genom att föra in ett smalt rör i blåsan, ett så kallat cystoskop.

När man har en neurologisk skada eller sjukdom som gör att man får svårt att tömma blåsan kan man lära sig att själv tappa ut urinen ur urinblåsan med hjälp av en smal kateter. Detta gör man tre till fyra gånger per dag.

Metoder vid ansträngningsinkontinens

Bäckenbottenträning kan användas i de sällsynta fall när man får ansträngningsinkontinens efter prostataoperation.

Metoder vid speciella former av inkontinens

Vid speciellt svåra former av trängningsinkontinens kan man ta läkemedel direkt i blåsan. Det finns också avancerade operationsmetoder som kan hjälpa i andra fall, till exempel att få en konstgjord slutmuskel inopererad.

Inkontinenshjälpmedel oftast kostnadsfria i Sverige

Inkontinensskydd av olika storlekar, och urinflaska är exempel på olika hjälpmedel. Urinflaskan är speciellt bra att ha vid sängen om man behöver kissa ofta nattetid.

Ofta är inkontinenshjälpmedel kostnadsfria i Sverige. De skrivs ut efter utredning av distriktssköterska, sjuksköterska på urologmottagning, uroterapeuter eller läkare.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-04-01
Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ian Milsom, läkare, professor i gynekologi och obstetrik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg