Kan hypertyreos vara farligt?
Om man inte får behandling för sin hypertyreos, eller får otillräcklig behandling, påverkas hjärtat och man kan exempelvis drabbas av förmaksflimmer och hjärtsvikt. Därför brukar man ibland få förebyggande behandling med så kallade betablockerare.
I mycket sällsynta fall kan hypertyreos leda till ett så kallat kristillstånd, toxisk kris. Det kommer snabbt och har ofta en utlösande faktor, till exempel en operation eller en infektion. Symtomen är kraftiga svettningar, hög feber, hjärtklappning och rastlöshet.
Vart ska man vända sig?
Om man har symtom som kan tyda på hypertyreos bör man söka sig till vårdcentral eller husläkarmottagning. Man beskriver sina besvär för läkaren, som gör en bedömning av berättelsen och ställer frågor. Man får behandling med läkemedel och ibland sköter en allmänläkare det. Oftast behöver man få remiss till en specialist på invärtesmedicin eller en specialist på ämnesomsättningssjukdomar, en så kallad endokrinolog. Om man har ögonproblem brukar även en ögonläkare kopplas in.
Behandling av giftstruma
Det finns tre sätt att behandla hypertyreos, nämligen
- läkemedel
- radioaktivt jod
- kirurgi, det vill säga operation.
Alla behandlingsformerna är effektiva. Vilken behandling man får beror på en rad olika saker. De viktigaste är
- vilken typ av giftstruma det rör sig om
- hur gammal man är
- storleken på sköldkörteln
- hur kraftig överproduktionen av hormon är och hur påverkad man är av sjukdomen
- om man har någon annan sjukdom
- eventuell graviditet.
Den vanligaste behandlingen är radiojodbehandling. Innan man kan påbörja den kan man behöva läkemedelsbehandling för att lindra symtomen. Man brukar också få läkemedel som minskar produktionen av hormon.
Inför en operation brukar man också få läkemedel för att lindra symtomen och minska produktionen av sköldkörtelhormon.
Ibland räcker det med läkemedel som enda behandling, om man har en måttligt förstorad sköldkörtel och inte är så påverkade av sjukdomen. För barn, ungdomar och gravida kvinnor är också läkemedelsbehandling det vanligaste alternativet.
Behandling med läkemedel
Två typer av läkemedel används i behandlingen:
- Läkemedel som lindrar symtomen.
- Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon.
Läkemedel som lindrar symtom
För att lindra de besvär som man får av hormonöverskottet används så kallade betablockerare, till exempel propranolol som finns i bland annat Inderal och metoprolol som finns i bland annat Seloken ZOC och Metoprolol Sandoz.
Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon
Läkemedel som minskar hormonproduktionen i sköldkörteln kallas tyreostatika. De läkemedel som finns heter tiamazol som finns i Thacapzol och propyltiouracil som finns i Tiotil. Den här behandlingen brukar skötas av en invärtesmedicinare eller en endokrinolog.
Behandling med tyreostatika kan ge biverkningar
En ovanlig men allvarlig biverkning när man behandlas med tyreostatika är att antalet vita blodkroppar i blodet kan sjunka. Man blir då känsligare för allvarliga infektioner.
När behandlas man med läkemedel?
Om man har en lindrig form av sjukdomen kan man behandlas med läkemedel. Då läker sjukdomen ofta utan att återkomma. Om man däremot har höga halter av sköldkörtelhormon i kroppen och är mycket påverkad av sjukdomen, är chansen att bli frisk på sikt med bara läkemedel mindre. Då behövs ofta andra behandlingsmetoder.
Läkemedel kan användas som ett komplement före och efter en behandling med radioaktivt jod.
Om man ska opereras behandlas man ofta med tyreostatika först, eftersom man bör ha normala hormonvärden innan operationen. Man kan också behandlas med enbart betablockerare innan operationen görs. Vanligtvis kan man opereras efter två till fyra veckors läkemedelsbehandling. Då har blodproven visat normala värden och besvären gått över.
Barn och ungdomar måste ofta behandlas under lång tid med tyreostatika och behandlingen brukar skötas av barnläkare. Gravida som har hypertyreos behandlas oftast med tyreostatika. Dosen ska hållas så låg som möjligt och kan ofta minskas mot slutet på graviditeten.
Hur lång tid tar läkemedelsbehandlingen?
Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig bättre och proverna brukar visa mer normala värden. Den totala behandlingstiden är ungefär ett och ett halvt till två år.
Behandling med radiojod
Behandling med svagt radioaktiv jodlösning är en typ av strålbehandling som verkar lokalt på själva sköldkörteln. Man får dricka en vattenlösning med radiojod. Större delen av det här ämnet tas upp av sköldkörteln och avger strålning med mycket kort räckvidd. Därför verkar strålningen bara inom sköldkörteln och de organ som ligger intill får så gott som ingen strålning. Det är en nästan obefintlig risk att omgivningen riskerar att påverkas, men som en extra försiktighetsåtgärd brukar man få rådet att undvika kontakt med gravida och små barn två veckor efter behandlingen. Behandlingen är enkel och risken för komplikationer är liten. Man behöver inte läggas in på sjukhus.
Efter behandlingen blir man långsamt bättre vilket brukar märkas efter tre till fyra veckor. Om inte en behandling ger tillräcklig effekt kan den upprepas. På sikt utvecklar de flesta med Graves sjukdom som har behandlats med radiojod en underfunktion i sköldkörteln. Den behandlas lätt genom att man tar tabletter som innehåller sköldkörtelhormon, till exempel Levaxin.
Gravida och ammande kvinnor får inte behandling med radiojod på grund av att det är ett radioaktivt ämne. Alla som har behandlats med radiojod måste kontrolleras med jämna mellanrum, i början ganska ofta och sedan alltmer sällan. Det är individuellt hur ofta man behöver gå på kontroll, men ett bra grundschema är kontroll efter sex veckor, tre månader, sex månader och ett år, samt därefter en gång per år. Det gäller både om man får sköldkörtelhormon efteråt och om man inte får det. Kontrollerna kan göras hos en allmänläkare.
Kirurgisk behandling
Kirurgisk behandling, det vill säga operation, sker på sjukhus. Under operationen tar kirurgen bort en del av sköldkörteln på varje sida. Operation är lämplig om man har en kraftigt förstorad sköldkörtel och om man som ung får ett återfall efter läkemedelsbehandling.
Före operationen behandlas man med läkemedel så att halterna av sköldkörtelhormon i kroppen normaliseras. För det mesta används tyreostatika. När halten av sköldkörtelhormon i kroppen blivit som den ska vara får man ofta även sköldkörtelhormon i form av till exempel Levaxin fram till operationen för att undvika att man får för låga hormonhalter.
Man kan också få så kallade betablockerare som minskar de besvär som överskottet av sköldkörtelhormon ger. Fördelen med att använda betablockerare före operation är att kirurgen kan operera ganska snabbt efter det att giftstruman har upptäckts. På ett par veckor kan nämligen symtomen minska betydligt. Nackdelen är att dessa läkemedel inte påverkar själva hormonhalten i kroppen.
Finns det risker med operationen?
Bisköldkörtlarna sitter mycket nära sköldkörteln och kan störas av operationen. Ju mer som tas bort av sköldkörteln, desto större är risken. Bisköldkörtlarna styr kalkomsättningen i kroppen. Därför måste läkaren efter en operation alltid kontrollera att kalkvärdena är som de ska vara. Om man förlorar bisköldkörtlar efter en operation måste man få tablettbehandling med vitamin D resten av livet för att reglera kalkhalten i kroppen.
En annan ovanlig komplikation vid kirurgi är att nerven som går till stämbanden blir skadad. Man blir då hes och kan behöva behandlas av en logoped.
Behandling av ögonbesvär
Om man drabbas av ögonbesvär ska man behandlas av en ögonläkare som samarbetar med en invärtesmedicinare eller endokrinolog. Besvären minskar eller försvinner ofta när hormonbalansen rättas till. Ibland måste specialbehandling med antiinflammatoriska läkemedel användas och i enstaka fall kan även en ögonoperation behövas.
Efter behandlingen av hypertyreos
Besvär som trötthet och oro kan sitta i lång tid efter behandlingen trots att blodvärdena är bra, men det brukar försvinna så småningom hos de allra flesta.
Det finns en viss risk för återfall efter behandlingen. Det är vanligast efter behandling med tyreostatika, men förekommer även efter andra typer av behandling. Det finns också alltid en viss risk för att man utvecklar en underfunktion i sköldkörteln. Därför behövs regelbundna kontroller hos läkare livet ut.
Naturläkemedel och alternativ behandling
Det finns inga vetenskapliga bevis för att några alternativa behandlingsmetoder skulle vara effektiva vid hypertyreos.
