När bör man söka hjälp?
Förvirringstillstånd är vanligast hos äldre personer. Om en äldre person i slutet på dagen blir lite oklar, men det går över efter vila, behöver man inte söka vård. Men om man plötsligt uppträder mycket förvirrat behöver man däremot bli undersökt av en läkare.
Bor man i ett eget boende utan sjukvårdsresurser bör man själv, eller med hjälp av närstående, kontakta en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.
Om man bor i någon typ av omsorgsboende finns det oftast en ansvarig sjuksköterska som man kan vända sig till dygnet runt. Sjuksköterskan tar sedan kontakt med distriktsläkare eller sjukhusläkare om det behövs. Ibland väljer läkaren att göra ett hembesök för att se hur man mår.
Läkaren gör en undersökning
Det är vanligt att man först blir undersökt av en allmänläkare på en vårdcentral. Ibland kan man också få träffa en läkare som är specialist på till exempel ålderssjukdomar, neurologiska eller psykiska sjukdomar.
Om läkaren tycker att det behövs en mer omfattande undersökning kan man behöva läggas in på sjukhus. Många gånger kommer personer med svåra förvirringstillstånd direkt till en akutmottagning på sjukhus.
En viktig pusselbit är patientens egen historia. Läkaren behöver få klart för sig vilka besvär man har och hur de har utvecklats. Det är till exempel viktigt att berätta om man har fått ett hårt slag mot huvudet, kanske efter att man har ramlat. Om man har haft problem med att urinera eller tömma tarmen ska man berätta det, likaså om man har ont någonstans eller har feber. Läkaren behöver också veta vilka mediciner man tar, eftersom en del läkemedel kan utlösa förvirringstillstånd.
Läkaren gör en noggrann undersökning av hela kroppen och tänker då särskilt på orsaker som kan ligga bakom förvirringen. Blodprover tas för att hitta eventuell infektion, hjärtinfarkt, överdosering av läkemedel, rubbning av ämnesomsättningen eller saltrubbning.
Om det finns misstankar om hjärninfarkt eller hjärnblödning görs ofta en skiktröntgen av hjärnan, en så kallad datortomografi. Dessutom får man göra ett EKG för att hjärtat ska kunna bedömas. Ibland kontrollerar läkaren om man har en urinvägsinfektion. Det kan också behöva göras en lungröntgen för att utesluta att man har en infektion i lungorna eller hjärtsvikt. Oftast kan läkaren hitta en eller flera orsaker som har utlöst förvirringstillståndet.
Orsaken bakom förvirringen behandlas först
I första hand får man behandling för den orsak som har utlöst förvirringen, till exempel en hjärtinfarkt, infektion eller förstoppning. Oftast kommer man ur förvirringen inom något dygn efter att behandlingen har börjat.
Ibland kan man behöva ta sömnmedicin till natten för att få en normal dygnsrytm. Om man får besvärande hallucinationer kan man ibland behöva särskilt anpassade läkemedel, så kallade neuroleptika.
Det är ofta nödvändigt att man har en lugn och stabil miljö runt omkring sig, och får vård och hjälp av så få olika personer som möjligt. En person som är förvirrad bör aldrig lämnas ensam.
Regelbundna vanor kan förebygga
Genom att ha regelbundna vanor och sova bra kan man förebygga att hamna i förvirringstillstånd. Många äldre sover för mycket under dagtid, och kan då vakna nattetid och bli förvirrade.
Aktiviteter som är för långa och krävande kan leda till utmattning hos äldre, med risk för förvirring. Det är viktigt att känna till vad varje person klarar av och ha respekt för det.
