Blod i urinen hos barn

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Urinen är vanligtvis gul, ljusare eller mörkare beroende på vad barnet har ätit och hur mycket barnet har druckit. Om urinen är röd eller rödbrun kan den innehålla blod.

Urinen kan också färgas röd om barnet har ätit till exempel rödbetor. Vissa färgämnen i godis eller en del läkemedel kan också färga urinen röd. Ibland kan barnet ha blod i urinen utan att det är synligt för ögat, men upptäcks med hjälp av urinprov.

Nyfödda kan under de första levnadsdagarna ha en tegelröd fläck i blöjan. Det är oftast inte blod utan beror på salter i urinen, så kallade uratkristaller, och är helt normalt.

Vad beror blod i urinen på?

Den vanligaste orsaken till blod i urinen hos barn är urinvägsinfektion som orsakas av att bakterier kommer in i urinröret och vidare upp i urinblåsan. En ovanligare form av urinvägsinfektion är när bakterierna sprider sig upp till ena eller båda njurarna, en sådan infektion heter njurbäckeninflammation. Om barnet har fått någon form av infektion i urinvägarna blir slemhinnan i urinblåsan, urinröret eller njurbäckenet irriterad och blod kan läcka från slemhinnans små blodkärl och följa med urinen ut.

En ovanligare orsak till blod i urinen är njurinflammation, även kallad glomerulonefrit, som innebär att barnet har fått en inflammation i den del av njuren som bland annat renar blodet. Andra ovanliga orsaker till blod i urinen hos barn kan vara ärftliga njursjukdomar eller njursten. Det kan även komma blod i urinen efter att barnet har ramlat eller slagit sig i nedre delen av ryggen.

Undersökningar

Om det finns blod i urinen behöver barnet undersökas för att få behandling. I första hand får barnet lämna urinprov som kan visa om det finns blod, äggvita eller bakterier i urinen. Barnet får då kissa i en behållare av något slag, små barn som inte kan kissa på uppmaning kan i stället få en särskild påse fastsatt kring penisen eller blygdläpparna som urinen samlas upp i.

Barnet får också ofta lämna blodprov som visar blodvärdet, antal vita blodkroppar och hur njurarna fungerar. Njurarna är det organ som renar blodet från olika restprodukter och genom att mäta halten av vissa ämnen i blodet, så som urea och kreatinin, kan läkaren se hur njurarna fungerar.

Om barnet har en infektion i kroppen, till exempel halsfluss eller ett infekterat sår på huden, tas en odling därifrån för att se om det finns bakterier som kan ha orsakat en njurinflammation. Då används en liten bomullsklädd pinne som stryks mot halsmandlarna i eller mot såret.

Om barnet har blod i urinen utan att vården hittar någon förklaring kan barnet behöva genomgå olika typer av undersökningar av urinvägarna och njurarna.

En ultraljudsundersökning visar njurarnas storlek och hur de ser ut.

För att se hur njurarna fungerar kan en så kallad njurclearence-undersökning göras. Vid den undersökningen får barnet först dricka för att bli kissnödig, och sedan kissa så att urinblåsan är rensad och tom. Sedan sprutas ett särskilt ämne in i blodet. För att spruta in ämnet för en sjuksköterska in en nål med en tunn plastslang i ett blodkärl, en så kallad venkateter. Oftast sätts den på handens ovansida eller i armvecket. När plastslangen är på plats tas nålen bort och slangen fästs med ett förband. Ämnet sprutas in. Sedan mäts hur väl njurarna kan rena blodet från just det ämnet under en viss tid. Undersökningen brukar ta några timmar då mätningarna görs med mellanrum. Föräldern får vara med hela tiden.

Det går också att undersöka hur påverkade njurarna är av till exempel en infektion med hjälp av en undersökning som kallas scintigrafi. Då sprutas en särskild vätska direkt in i blodet genom en venkateter. Vätskan fastnar i de delar av njuren som fungerar normalt och med hjälp av en så kallad gammakamera kan läkaren se områden som inte fungerar. Undersökningen tar några timmar och barnet ligger ner hela tiden. Föräldern får vara med hela tiden.

Vid en cystoskopi förs ett instrument in i urinröret så att det går att se in i urinblåsan och undersöka den. Vanligtvis sövs barnet med narkos före undersökningen. Som förälder får man vara med.

Om läkaren inte har hittat någon förklaring, trots de undersökningar som beskrivs ovan, kan barnet behöva genomgå en njurbiopsi. Då undersöks hur njurens vävnad ser ut. Barnet ligger ner på mage eller på sidan och en liten bit av njurens vävnad tas ut med hjälp av en tunn nål och undersöks sedan i mikroskop. Det brukar inte göra ont utan känns mer som ett tryck. En del barn brukar bli sövda med narkos, medan andra får lokalbedövning och lugnande läkemedel. Själva provtagningen tar några sekunder och hela undersökningen är klar efter ungefär 15 till 30 minuter. Som förälder får man vara med hela tiden. Det kan finnas risk för en blödning i njuren efter undersökningen och därför behöver barnet ligga det närmaste dygnet. Äldre barn bör inte idrotta de närmaste en till två veckorna efter undersökningen.

Behandling

Vilken behandling barnet får beror på vad som har orsakat blod i urinen. Ibland behövs ingen behandling. Om orsaken till exempel är en urinvägsinfektion brukar barnet få antibiotika. Om barnet har en njurbäckeninflammation kan barnet behöva få vård på sjukhus för att få antibiotika direkt i blodet.

Blod i urinen försvinner alltid när urinvägsinfektionen eller njurinflammationen går över.

När ska man söka vård?

Om barnet har blod i urinen bör man söka vård på en vårdcentral eller en barnläkarmottagning.

Om barnet samtidigt har feber, ont i magen eller ont i ryggen bör man söka vård direkt på en vårdcentral, barnläkarmottagning eller akutmottagning

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen, telefon 1177 för råd.

Läs mer: Njurar och urinvägar

Visa mer
Senast uppdaterad:
2014-03-21
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare, 1177 Vårdguiden