Klexane

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Klexane?

Klexane är ett läkemedel mot blodpropp. Medicinen minskar risken för att blodproppar ska bildas. Den används som förebyggande behandling om man har ökad risk för att få blodproppar. Medicinen används också för att hjälpa till att lösa upp blodproppar som redan bildats. Den vanligaste anledningen till att man behandlas med Klexane är blodproppar i benens eller lungornas blodkärl.

Klexane tillhör läkemedelsgruppen antikoagulantia. Det verksamma ämnet är enoxaparin.

Recept och högkostnadsskydd

Klexane finns som förfyllda sprutor i olika styrkor och storlekar. Det vanligaste är att man tar läkemedlet som en spruta under huden, så kallad subkutan injektion. På sjukhus kan man i vissa situationer få medicinen direkt in i ett blodkärl, så kallad intravenös injektion.

Ibland ingår medicinen i högkostnadsskyddet för läkemedel när den skrivs ut på recept. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek vad som gäller. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Medicinen hindrar blodet från att koagulera, det vill säga levra sig. På så sätt minskar risken för att blodproppar bildas. Blodproppar som redan har bildats växer inte ytterligare i storlek och upplösningen av proppar underlättas.

När man behandlas med medicinen kan inte blodet levra sig på vanligt sätt. Det gör att risken för blödningar ökar. Läkaren väger risken för blödning mot nyttan med behandlingen och tar då hänsyn till exempelvis ålder, andra sjukdomar, samtidig behandling med andra mediciner, om man har lätt att blöda, om man har en blodsjukdom eller tidigare har haft allvarliga blödningar.

Hur tar man medicinen?

När rätt dos är utprovad ska man ta medicinen regelbundet, en eller två gånger varje dag. Det är mycket viktigt att följa doseringsanvisningarna för att undvika att proppar bildas eller att verkan blir för kraftig så att man får blödningar.

Man får instruktioner av sjukvårdspersonalen om hur man gör i ordning medicinen och sprutar in Klexane under huden. Det finns en luftbubbla i sprutorna som underlättar att man får i sig allt läkemedel, och den ska alltså inte sprutas bort innan man tar sprutan. Det finns även en utförlig bruksanvisning i det informationsblad, bipacksedeln, som följer med läkemedelsförpackningen.

Oftast får man rådet att spruta in medicinen i fettet under huden på magen. Det är bra att variera stället där man tar sprutan inom någon decimeter runt naveln så att man inte får ont. Innan man tar sprutan rengör man huden med tvål och vatten eller desinfektionsmedel och torkar torrt med en ren handduk eller låter lufttorka.

Om man till exempel har opererats och har ärr på magen kan man ta sprutan i fettet under huden på låret eller i skinkan. Då måste man vara försiktig så att inte nålspetsen kommer in i den muskel som finns under fettet. Då finns det risk att man får en blödning i muskeln och det gör ont.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Doseringen beror på varför man får medicinen. Det behövs högre doser för att behandla en redan bildad blodpropp än för att förebygga blodproppar. Doseringen beror också på hur mycket man väger och hur njurarna fungerar.

Oftast anpassas dosen så att man tar en spruta med Klexane om dagen. I vissa fall kan man behöva ta två sprutor om dagen.

Om man har glömt att ta en dos Klexane ska man inte ta dubbel dos.

Viktigt

Man bör alltid berätta för läkare eller annan sjukvårdspersonal som man har kontakt med att man behandlas med Klexane. Det kan ha betydelse när man får behandling för annat, när man ska opereras, får tänder utdragna, får en ny medicin eller hur man tas om hand vid olycksfall.

Man ska rådgöra med läkare om man vet att man har lätt att blöda, har magsår eller sår på tolvfingertarmen. Man ska också berätta för läkaren om man till exempel har minskat antal blodplättar, så kallad trombocytopeni, om man nyligen har haft en hjärnblödning eller om man har fått en skada eller genomgått en operation i centrala nervsystemet, ögonen eller öronen det senaste halvåret.

Om man tar andra läkemedel samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Vissa mediciner, även receptfria, kan öka risken för blödningar om man använder dem samtidigt som man tar Klexane. Det gäller till exempel så kallade coxhämmare, som också kallas NSAID. Ett exempel är acetylsalicylsyra, som finns i flera receptfria värkmediciner och vissa andra inflammationshämmande läkemedel. Det kan också gälla vissa naturläkemedel och hälsokostpreparat. Men i vissa fall, till exempel om man har hög risk att drabbas av hjärtinfarkt, kan man få både Klexane och låga doser acetylsalicylsyra samtidigt under en begränsad tid under regelbunden kontroll av läkare.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan få biverkningar i form av blödningar. Men risken för blödningar är liten och om behandlingen sköts på rätt sätt är riskerna med att inte behandla eller förebygga blodproppar större än risken för allvarliga blödningar. Vissa kan till exempel få blödningar i huden där man tar sprutorna. Andra kan få minskat antal blodplättar, så kallad trombocytopeni, som gör att man lättare får blåmärken eller andra blödningar.

Om man får blödningar ska man kontakta sin läkare. Då kan dosen behöva ändras eller så kanske man behöver byta till något annat läkemedel.

Graviditet och amning

Man kan använda läkemedlet när man är gravid. Men om man har ökad risk för blodpropp eller behandlas förebyggande mot blodpropp inför eller under en graviditet ska man diskutera det med sin läkare eller barnmorska.

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och det är inte klarlagt om det kan påverka barnet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-06-27
Manusunderlag:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Eva Ottosson, läkare, specialist i blodsjukdomar och internmedicin, Södersjukhuset