Hjärt-lungräddning (HLR) på barn

En metod för att rädda liv

Hjärt-lungräddning, som brukar förkortas HLR, är en första hjälpen-behandling som ges till någon som har slutat andas eller till någon vars hjärta har slutat slå.

Behandlingen består av olika moment. Inblåsningar, som också kallas mun mot mun-andning, görs för att tillföra syre till blodet. Genom att rytmiskt trycka med händerna på bröstkorgen, det vill säga göra bröstkompressioner, kan man sedan få blodet att cirkulera i kroppen. På så vis försöker man få igång andningen och hjärtverksamheten igen.

För att göra den enklaste formen av hjärt-lungräddning behövs det ingen utrustning, utan det är en metod som alla kan lära sig. Det räcker att gå en kort kurs på ett par timmar för att lära sig hur man gör. Då får man träna att utföra behandlingen på en övningsdocka för att bli säker på tekniken. En del av momenten kan annars vara svåra att göra på rätt sätt.

Det finns särskilda kurser i livräddande första hjälpen till barn. Man kan kontakta till exempel barnavårdcentralen (BVC), Röda Korset, Svenska Livräddningssällskapet, Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) eller Civilförsvarsförbundet för att få reda på var sådana kurser ges.

Ett livshotande tillstånd

Det är mycket ovanligt att hjärtat slutar slå hos barn. Den vanligaste anledningen till att barn blir till synes livlösa är istället att de har slutat att andas.

Barn är mycket känsliga för syrebrist och därför är det viktigt att ge mun mot mun-andning så fort som möjligt vid ett akut läge. När andningen upphör får kroppen inte tillräckligt med syre och till sist kan också hjärtat sluta slå. I det läget måste man också få igång hjärtats verksamhet igen med hjälp av kompressioner.

Hjärnan är det organ som är mest känsligt för syrebrist. Om syretillförseln inte kommer igång tillräckligt snabbt, finns det en risk för att barnet ska få bestående hjärnskador. Sådana skador kan uppstå redan efter några minuter. Är kroppen nedkyld kan hjärnan klara syrebristen lite längre.

Hjärt-lungräddning

Om man hittar ett barn som verkar livlöst, ska man börja med att ta reda på hur allvarligt tillståndet är genom att kontrollera om barnet är vid medvetande, om det andas eller om det visar några andra livstecken. Det är viktigt att denna kontroll går fort.

Om barnet är medvetslöst men andas normalt, lägger man det i stabilt sidoläge och ringer sedan 112. Läs mer i 1177.se om stabilt sidoläge på barn.

Om barnet däremot inte kan andas normalt eller inte visar livstecken, ska man börja göra hjärt-lungräddning. Är man ensam är det viktigt att man först ger barnet inledande hjärt-lungräddning och sedan larmar 112. Om man är flera kan den andra personen ringa 112, medan man startar hjärt-lungräddning.

Informationen i den här texten ger en översikt av hur man ska göra och kan vara bra som orientering eller som repetition. Tekniken vid hjärt-lungräddning är olika beroende på barnets ålder.

Kontrollera om barnet är vid medvetande

• Tilltala eller ropa på barnet.
• Nyp eller skaka barnet försiktigt i axlarna.

Om man inte får någon reaktion från barnet ska man utgå ifrån att barnet är medvetslöst. Är man på en plats där det finns andra människor ska man ropa på hjälp.

Kontrollera om barnet andas

Öppna luftvägarna:

• Lägg barnet på rygg på plant underlag.
• Placera ena handen på barnets panna och böj huvudet lätt bakåt.
• Lyft upp barnets haka genom att placera två fingrar under hakan och lyft hakan försiktigt uppåt. Se till att inte trycka in mjukdelarna under barnets underkäke.

Kontrollera om barnet andas:

• Titta om bröst och mage rör sig.
• Lyssna om luft strömmar in och ut genom att lägga örat nära barnets mun och näsa.
• Håll kinden över barnets näsa och mun och känn om luft strömmar ut.

Om barnet inte andas, lyft underkäken:

• Fortsätt hålla luftvägarna öppna, genom att hålla en hand på pannan.
• Grip med den andra handens tumme tag om underkäkens tandrad. Håll kvar ett finger under hakspetsen. Lyft underkäken uppåt.
• Kontrollera igen om barnet andas genom att titta, lyssna och känna.

Om man inte kan se, höra eller känna någon andning, måste man utgå ifrån att barnet har ett andningsstopp. Påbörja då omedelbart mun mot mun-andning.

Mun mot mun-andning – gör 5 inblåsningar:

• Fortsätt att hålla luftvägarna öppna genom att hålla en hand på pannan och två fingrar på hakspetsen.
• Lägg din mun tätt över både näsa och mun på barnet.
• Gör 5 långsamma inblåsningar med högst så mycket luft som ryms i din egen mun. Anpassa mängden efter barnets storlek. Små barn har små lungor. Att blåsa in luften ska ta ungefär en och en halv sekund. Kontrollera att bröstkorgen höjer sig när du blåser in luft. När bröstkorgen höjer sig ska man avsluta inblåsningen. Kontrollera att bröstkorgen sänker sig när barnet andas ut.

Kontrollera om barnet visar livstecken

• Titta om barnet visar några tecken på liv, till exempel om det sväljer eller rör sig.
• Titta, lyssna och känn om barnet andas själv med normala andetag. Vid hjärtstopp kan barnet fortsätta ta enstaka, oregelbundna andetag som kan låta som suckar. Denna andning är inte normal och ger ingen syresättning till kroppen.

Om barnet inte visar några livstecken, utan exempelvis har grå hudfärg och är slapp i kroppen måste man göra hjärt- lungräddning med kompressioner. Man ska lita på sin bedömning - det är inte farligt att göra bröstkompressioner på ett barn även om hjärtat slår.

Om barnet visar livstecken fortsätter man med enbart mun mot mun-andning.

Det är svårt att bedöma om ett barn har puls eller inte. Det finns en risk att detta tar för mycket tid - värdefull tid som istället kan ägnas åt att göra hjärt-lungräddning.

Om barnet visar livstecken: Gör mun mot mun-andning med 20 inblåsningar

• Gör 20 inblåsningar under 1 min.

• Ring 112.

• Fortsätt göra 20 inblåsningar per minut, tills ambulansen kommer.

Om barnet inte visar livstecken: Växla mellan 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar

Gör växelvis 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar.

Bröstkompressioner - gör 30 tryck:

• Barnet ska ligga på ett hårt underlag.
• Placera pek- och långfinger mitt på bröstkorgen, på nedre tredjedelen av bröstbenet. Var noga med att inte placera fingrarna för långt ner på bröstkorgen, så att de hamnar på bröstbensspetsen.
• Tryck ned en tredjedel av bröstkorgens djup, cirka två till tre cm, 30 gånger. Hastigheten ska vara lite snabbare än ett tryck i sekunden (100 kompressioner per minut).

Gör 2 inblåsningar

Utför serien med omväxlande 30 kompressioner och 2 inblåsningar totalt tre gånger innan du larmar 112.

• Ring 112
• Fortsätt göra omväxlande 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar ända tills ambulansen kommer eller tills barnet visar livstecken.

Man ska försöka göra momenten utan avbrott, i jämn takt. Gör inte paus för att kontrollera livstecken och undvik att göra långa pauser vid bytet mellan kompressionerna och inblåsningarna. Det är ansträngande att göra hjärt-lungräddning och det är bra om man kan vara flera som hjälps åt. I så fall bör man byta av varandra redan efter två minuter. Det är viktigt att inte ge upp.

Kontrollera om barnet är vid medvetande

• Tilltala eller ropa på barnet och fråga hur det mår.
• Nyp eller skaka barnet försiktigt i axlarna.

Om man inte får någon reaktion från barnet ska man utgå ifrån att barnet är medvetslöst. Är man på en plats där det finns andra människor ska man ropa på hjälp.

Kontrollera om barnet andas

Öppna luftvägarna:

• Lägg barnet på rygg på plant underlag.
• Placera ena handen på barnets panna och böj huvudet bakåt.
• Lyft upp barnets haka genom att placera två fingrar under hakan och lyft hakan försiktigt uppåt. Se till att inte trycka in mjukdelarna under barnets underkäke.

Kontrollera om barnet andas:

• Titta om bröst och mage rör sig.
• Lyssna om luft strömmar in och ut genom att lägga örat nära barnets mun och näsa.
• Håll kinden över barnets näsa och mun och känn om luft strömmar ut.

Om barnet inte andas, lyft underkäken:

• Fortsätt hålla luftvägarna öppna, genom att hålla en hand på pannan.
• Grip med den andra handens tumme tag om underkäkens tänder. Håll kvar ett finger under hakspetsen. Lyft underkäken uppåt.
• Kontrollera igen om barnet andas genom att titta, lyssna och känna.

Om man inte kan se, höra eller känna någon andning, måste man utgå ifrån att barnet har ett andningsstopp. Påbörja då omedelbart mun mot mun-andning.

Mun mot mun-andning – gör 5 inblåsningar

• Fortsätt att hålla luftvägarna öppna genom att hålla en hand på pannan och två fingrar på hakspetsen.
• Kläm ihop barnets näsborrar med den hand du håller på pannan. Det görs för att förhindra att inblåst luft kommer ut genom barnets näsa istället för ner i lungorna.
• Lägg din mun tätt över barnets mun.
• Gör 5 långsamma inblåsningar - varje inblåsning ska ta ungefär en och en halv sekund. Anpassa mängden luft efter barnets storlek. Små barn har små lungor. Kontrollera att bröstkorgen höjer sig när du blåser in luft. När bröstkorgen höjer sig ska man avsluta inblåsningen. Kontrollera att bröstkorgen sänker sig när barnet andas ut.

Kontrollera om barnet visar livstecken

• Titta om barnet visar några tecken på liv, till exempel om det sväljer eller rör sig.
• Titta, lyssna och känn om barnet andas själv med normala andetag. Vid hjärtstopp kan barnet fortsätta ta enstaka, oregelbundna andetag som kan låta som suckar. Denna andning är inte normal och ger ingen syresättning till kroppen.

Om barnet inte visar några livstecken, utan exempelvis har grå hudfärg och är slapp i kroppen måste man göra hjärt- lungräddning med kompressioner. Man ska lita på sin bedömning - det är inte farligt att göra bröstkompressioner på ett barn även om hjärtat slår.

Om barnet visar livstecken fortsätter man med enbart mun mot mun-andning.

Det är svårt att bedöma om ett barn har puls eller inte. Det finns en risk att detta tar för mycket tid - värdefull tid som istället kan ägnas åt att göra hjärt-lungräddning.

Om barnet visar livstecken: Gör mun mot mun-andning med 20 inblåsningar

• Gör 20 inblåsningar under 1 min.

• Ring 112.

• Fortsätt göra 20 inblåsningar per minut, tills ambulansen kommer.

Om barnet inte visar livstecken: Växla mellan 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar

Gör växelvis 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar.

Bröstkompressioner - gör 30 tryck:

• Barnet ska ligga plant på ett hårt underlag.
• Lägg din handlov mitt på bröstet, på nedre tredjedelen av bröstbenet. Var noga med att inte placera handen för långt ned på bröstkorgen, så att den hamnar på bröstbensspetsen.
• Luta dig över barnet med rak arm. Din axel ska vara rakt ovanför handen du trycker med.
• Håll kvar den andra handen på barnets panna.
• Tryck ned en tredjedel av bröstkorgens djup, cirka tre till fyra cm beroende på barnets storlek, 30 gånger. Hastigheten ska vara lite snabbare än ett tryck i sekunden (100 kompressioner per minut).

Gör 2 inblåsningar

Utför serien med omväxlande 30 kompressioner och 2 inblåsningar totalt tre gånger innan du larmar 112.

• Ring 112
• Fortsätt göra omväxlande 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar ända tills ambulansen kommer eller tills barnet visar livstecken.

Man ska försöka göra momenten utan avbrott, i jämn takt. Gör inte paus för att kontrollera livstecken och undvik att göra långa pauser vid bytet mellan kompressionerna och inblåsningarna. Det är ansträngande att göra hjärt-lungräddning och det är bra om man kan vara flera som hjälps åt. I så fall bör man byta av varandra redan efter två minuter. Det är viktigt att inte ge upp.

Omtumlande upplevelse

Eftersom barnet är medvetslöst när det får hjärt-lungräddning, upplever det inget obehag av själva behandlingen. När barnet däremot har vaknat upp, kan vetskapen om det som har hänt vara skrämmande. Därför kan barnet behöva hjälp att bearbeta det han eller hon har varit med om.

Om man har tagit hand om ett barn som varit medvetslöst och fått göra hjärt-lungräddning, kan man också behöva någon att prata med efter hjälpinsatsen. Ett sätt kan vara att kontakta ambulanspersonalen vid ett senare tillfälle för att få möjlighet att prata igenom sina upplevelser.

Man kan också få möjlighet att prata med personalen på akutmottagningen som var med och tog hand om barnet. Man kan även träffa en kurator och samtala om det som har hänt. Men det är bra att känna till att sekretesslagen begränsar sjukvårdspersonalens möjligheter att lämna information om själva händelsen.

ICE – telefonnumret till anhörig i mobiltelefonen

För att göra det lättare för sjukvårdspersonal att komma i kontakt med anhöriga om barnet skulle råka ut för någonting, kan man som förälder lägga in förkortningen ICE och ett telefonnummer om barnet har en mobiltelefon. ICE står för engelskans ”In Case of Emergency”, som betyder ”vid en nödsituation”. Det används numera internationellt.

Man skriver först in ICE och sedan namnet på en kontaktperson i mobiltelefonens telefonbok. Det går att lägga in fler kontaktpersoner under ICE1, ICE2 och så vidare.

När man lägger in telefonnumret kan man börja med plustecken och sedan det svenska utlandsprefixet 46. Då fungerar numret i vilket land man än befinner sig i.