Blodkärlsdemens

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Demens innebär att man på olika sätt får svårt att minnas och tänka, samt att tolka sin omgivning. Det finns olika typer av demenssjukdomar.

Blodkärlsdemens orsakas av att blodflödet till hjärnan minskar, så att delar av hjärnan inte får tillräckligt med näring och syre. Det kan till exempel bero på att blodkärlen har förkalkats, eller att man fått en blodpropp eller en blödning i hjärnan. Hur man påverkas av sjukdomen beror på vilka områden i hjärnan som skadas.

Sjukdomen kommer plötsligt, ofta inom en månad. Försämringen sker stegvis. Det kan gå långa perioder utan att man blir sämre.

Symtom

Om man har blodkärlsdemens är det vanligt att man

  • har problem med minnet
  • får svårt att tolka känsel- och synintryck
  • inte hittar ord och blir allt mer tyst
  • har svårt att komma från tanke till handling
  • blir nedstämd, orolig och får hallucinationer.

Man kan också känna sig stel och svag i ena sidan av kroppen och få sämre balans.

Behandling

Om man har blodkärlsdemens kan man behöva få behandling för högt blodtryck och höga blodfetter. Man kan också få behandling för de olika symtomen, som nedstämdhet och oro.

Ofta vårdas man i hemmet i många år, men kan i slutet av sjukdomen behöva komma till ett särskilt demensboende.

När ska man söka vård?

Om man själv märker att man får svårare att komma ihåg saker som tidigare varit självklara, trots att man sovit gott, mått bra och tagit det lugnt under en period kan man ta kontakt med en vårdcentral eller ringa sjukvårdsrådgivningen. I de fall man inte själv förstår att man borde söka vård är det ofta någon i den närmaste omgivningen som reagerar och kontaktar en vårdcentral om man till exempel får en förändrad personlighet, sämre social förmåga eller uppvisar ett beteende som känns främmande.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärnans lober

    En hjärnblödning eller förkalkningar i blodkärlen ger syrebrist och nervceller kan skadas. Beroende på vilken del av hjärnan som drabbas får man olika besvär.

    Mer information
    Hjärnanas lober

    Uppstår skador i pannloberna drabbas man av personlighetsförändringar, och om hjässloberna skadas försämras förmågan att analysera, tolka och förstå. Skador i tinningloberna försämrar oftast minnet. Ibland kan syrebristen i hjärnan också ge rörelsehandikapp och talstörningar.

Syrebrist skadar hjärnan

Demens innebär att man dels har problem med minnet och dels med att tolka intryck man får från sina sinnen och sin omgivning. Man har dessutom svårare att tänka och att utföra handlingar.

Blodkärlsdemens, vaskulär demens, är den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom. Blodkärlsdemens orsakas av att olika delar av hjärnan inte kan få tillräckligt med näring och syre. Hur man påverkas av sjukdomen beror på vilka områden i hjärnan som skadas.

Om pannloberna skadas får man personlighetsförändringar, och skador i hjässloberna påverkar förmågan att analysera, tolka och förstå. Skador i tinningloberna leder oftast till att man får sämre minne. Ibland kan syrebristen i hjärnan också leda till att man får rörelsehinder och talstörningar. Besvären kan se väldigt olika ut från person till person.

Minnescentra särskilt känsligt

Hjärnans nervceller är känsliga för brist på syre och näringsämnen. Om blodförsörjningen till hjärnan plötsligt försämras, eller är sämre en längre tid, kan nervcellerna skadas. Särskilt känsliga områden är de mellersta delarna av tinningloben som bland annat styr minnet. Där behövs bara små försämringar av blodflödet för att nervceller ska förstöras.

Flera orsaker bakom syrebrist

Det kan finnas flera orsaker till att blodflödet till hjärnan blir sämre. Blodkärlen i hjärnan kan ha förkalkats genom att fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. De trånga kärlen hindrar då blodet som transporterar syre att cirkulera så bra, och bristen på syre skadar hjärnans nervceller.

Andra anledningar till att hjärnan kan få för lite syre är blodproppar eller blödningar i hjärnan, stroke. En blodpropp kan många gånger täppa till ett blodkärl helt. Ofta uppkommer proppen genom att en förkalkning i någon av halsens pulsådror brister. I det hål eller den spricka som då uppstår i förkalkningen samlas lätt blodplättar. När de klumpas ihop börjar en blodpropp bildas som antingen kan föras med blodet upp i hjärnan eller helt täppa till halspulsådern.

En hjärnblödning uppstår när ett blodkärl i hjärnan brister och blod tränger ut i hjärnans vävnad. Då bryts syretillförseln till en del av hjärnan. Att blodkärlet brister kan bland annat bero på åderförkalkning eller högt blodtryck.

Förutom proppar, blödningar i hjärnan eller förträngningar i blodkärlen, kan ett långvarigt högt blodtryck eller upprepade blodtrycksfall bidra till att man utvecklar blodkärlsdemens.

Det finns ärftliga former av blodkärlsdemens, men oftast har sjukdomen ingen tydlig ärftlig koppling.

Vad kan öka risken för att få sjukdomen?

Det finns vissa sjukdomar och levnadssätt som ökar risken för att man ska få blodkärlsdemens. Högt blodtryck är till exempel en riskfaktor. Därför kan risken för att få sjukdomen minskas om man får behandling för högt blodtryck redan i medelåldern.

Stora mängder alkohol och rökning under lång tid kan skada hjärnans celler och försämra hjärnans funktioner. I vissa situationer kan det vara viktigt att undvika blodtrycksfall, till exempel om man är äldre och ska opereras. Om man har minnesproblem ska man därför berätta om det inför en operation.

Varierar vilka besvär man får

Eftersom olika delar av hjärnan kan skadas varierar det från person till person vilka besvär man får och hur man klarar vardagen. Men det är vanligt att minne, tolkning av sinnesintryck, omdöme och insikt försämras, och det medför att man blir allt mer beroende av sin omgivning.

När sjukdomen blir allvarligare

I takt med att man blir sjukare får man allt svårare att klara sig på egen hand. Utvecklingen av sjukdomen sker ofta stegvis och ibland går det långa perioder utan att man blir sämre. Man får större behov av närstående eller vårdare i takt med att sjukdomen blir svårare. När man inte längre klarar av vardagslivet, som att tvätta sig, klä sig och äta själv, kan man behöva så mycket omvårdnad att man inte längre kan vårdas i hemmet.

Personer med blodkärlsdemens lever inte lika länge som friska personer i samma ålder. Många gånger får man andra sjukdomar som gör att man hastigt blir sämre, till exempel en hjärtinfarkt eller stroke.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Man blir ofta sämre stegvis

Om man får blodkärlsdemens blir man ofta sjuk plötsligt, trots att orsaken bakom kan ha funnits länge. Det kan ta någon månad innan man märker av de symtom som beror på att blodflödet till hjärnan har försämrats. Sjukdomen utvecklas ofta stegvis, tillståndet kan vara stabilt i några månader och sedan snabbt försämras. Detta är en skillnad jämfört med Alzheimers sjukdom, som har ett mer smygande förlopp.

Sjukdomen påverkar olika personer på olika sätt. En del kan ha sjukdomen utan att bli sämre under flera år, medan andra snabbt blir sjukare under loppet av ett till två år.

Flera olika symtom

Om man har blodkärlsdemens kan man få symtom som

  • minnesproblem
  • nedsatt varseblivning, till exempel försämrad förmåga att tolka känsel- och synintryck
    nedsatt tankeförmåga
  • försämrad språklig förmåga – man kan till exempel få svårt att hitta ord och blir därför allt mer tyst
  • långsammare rörelser – det är vanligt att man behöver lång tid för olika rörelser, till exempel för att forma en tanke till ett initiativ och till en handling
  • försämrat omdöme, nedsatt koncentrationsförmåga, ibland aggressivitet
  • nedstämdhet, blödighet
  • hallucinationer, vanföreställningar, man kan tycka sig se eller höra saker som inte finns i verkligheten
  • kroppsliga besvär – man kan känna sig stel eller svag i ena sidan av kroppen och ha problem med balansen.

Besvären blir olika beroende på skadan

Vilka besvär man får beror på vilken del av hjärnan som har skadats. I tinningloben finns minnescentrum, medan hjässloben står för analysen av den information vi får från våra sinnen. Om båda dessa delar skadas får man svårt att klara sig själv och behöver hjälp med att planera och ordna vardagen.

Från pannloben styrs omdöme, insikt, koncentrationsförmåga och tal. Om den delen av hjärnan skadas kan man behöva mycket hjälp och omvårdnad. Man kan till exempel ha svårt att kontrollera aggressivitet och irritation.

Vardagen blir ofta svår

Om man har blodkärlsdemens kan man i den praktiska vardagen ofta ha svårt att sköta sina räkningar, läsa tidningen, följa med i ett TV-program och att överhuvudtaget ta sig för någonting. Ibland får man hallucinationer. Senare i sjukdomen kan man ha svårt att tvätta sig, klä sig och äta själv. Det blir allt svårare att tolka sina egna kroppssignaler.

Förvirring – extrem belastning på hjärnan

Typiskt för blodkärlsdemens är att man ofta hamnar i tillfälliga perioder av förvirring, som kan vara från timmar till dagar, blandat med relativt klara perioder. När hjärnan utsätts för någon form av extrem belastning, som till exempel stress eller tillfällig syrebrist, kan hjärnans normala sätt att fungera störas. Man kommer in i ett förvirringstillstånd som förstärker de symtom man redan har. Det blir ännu svårare att tänka klart, att tala, förstå och att klara det dagliga livet. Natt kan vändas till dag och man har svårt att koncentrera sig på att göra en sak i taget. Många går bara omkring och plockar bland sina saker eller talar osammanhängande.

Förvirringstillståndet utvecklas på kort tid, från några timmar till dagar, och man kan bli bättre och sämre flera gånger under en dag.

En person med blodkärlsdemens kan alltså försämras ytterligare i ett förvirringstillstånd. Om inte symtomen går tillbaka inom något dygn bör man kontakta en läkare, eftersom man kan ha fått en ny sjukdom som orsakar förvirringen. En infektion, vissa läkemedel, smärta, blodtrycksfall kan också ligga bakom. Ett förvirringstillstånd kan också orsakas av stora förändringar i livet, som till exempel byte av bostad.

Minnesproblem som håller i sig

Minnet kan försämras tillfälligt av till exempel stress, sömnproblem, depression eller hög arbetsbelastning. Men om man i mer än en månad har fått allt svårare att minnas, tänka och tolka olika sinnesintryck bör man kontakta en läkare på sin vårdcentral. Man ska inte vänta för länge med att söka läkare och få reda på vad besvären beror på. Ibland kan minnesproblemen ha orsaker som går att behandla, som till exempel depression eller för låg ämnesomsättning.

För att man själv eller anhöriga ska kunna komma underfund med hur man mår kan man fundera över tre frågor:

  • Är mitt minne lika bra som förut så att det dagliga livet fungerar?
  • Fungerar min förmåga att lösa problem, tänka, resonera och att planera?
  • Har min sinnesstämning och mitt humör förändrats?

Om svaren på någon av dessa frågor tyder på att man inte mår som man brukar, bör man vända sig till sin läkare.

Olika undersökningar

När man kommer till läkaren får man själv eller en närstående först berätta om de besvär man har, för att läkaren ska få klart för sig vilka symtomen är och hur de har förändrats. Därefter får man gå igenom flera olika steg:

  • Först undersöks hela kroppen noggrant. Läkaren uppmärksammar särskilt hjärnan. Minnesfunktioner, tankefunktioner, syn-, språk- och varseblivningsfunktioner testas. Tecken på att man har avgränsade skador i hjärnan talar för blodkärlsdemens.
  • Enkla blodprover tas för att kontrollera ämnesomsättningen, och för att undersöka om man kan ha rubbade nivåer av vitamin B12 eller kalk. Låg ämnesomsättning, brist på vitamin B12 liksom för höga nivåer av kalk, kan försämra hjärnans funktioner.
  • Ofta genomförs också en datortomografi av hjärnan, en skiktröntgen. Vid typisk blodkärlsdemens visar röntgen tecken på att försämrad blodcirkulation har skadat hjärnan.
  • Ibland undersöks också den vätska som omger och skyddar hjärnan. Denna vätska finns även nere i ryggmärgskanalen i ryggraden. Ett prov tas genom ett stick i ryggslutet. Provet avslöjar om det finns proteiner som har läckt ut från skadade nervceller.

Om diagnosen är oklar eller osäker görs ytterligare undersökningar. Psykologer kan till exempel med olika testmetoder ge underlag för om det finns nedsättning av hjärnans funktioner.

Läkaren fastställer diagnosen

Läkaren väger sedan samman samtliga resultat och fastställer om det är blodkärlsdemens som man har fått. Det som ofta talar för blodkärlsdemens är att

  • besvären utvecklas etappvis
  • skadorna är avgränsade till vissa områden i hjärnan, vilket beror på att blodflödet har minskat till de skadade områdena.

En betydelsefull del i utredningen är kartläggningen av vad man klarar såväl intellektuellt som fysiskt. Detta är viktigt för den fortsatta planeringen av vardagen och för bedömningen av hur mycket stöd man behöver.

Man bör söka hjälp tidigt

Om man kommer i kontakt med vården i ett tidigt skede finns det goda möjligheter att få stöd för vård i hemmet. Hjälpen behövs innan det blir alltför svårt för anhöriga att sköta vården. Det är tyvärr vanligt att man dröjer med att söka hjälp och situationen kan då till slut bli så akut att sjukvården måste ta till snabba och sämre lösningar för den som är sjuk.

 Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 
Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Kan man själv lindra och behandla sjukdomen?

Man kan inte själv lindra symtomen vid blodkärlsdemens. En del personer som har sjukdomen utvecklar tillsammans med sina närstående ett speciellt sätt att leva för att underlätta vardagen tillsammans. Det kan vara ett liv med tydliga och återkommande rutiner. Ett lagom socialt umgänge är också viktigt att behålla.

Det finns sätt att till exempel kompensera ett dåligt minne. Ett sätt är att ta längre tid på sig när man ska försöka inpränta något i minnet och att utnyttja minnesord, stödord, för att komma ihåg vad man har lärt sig. Det är viktigt att man kan koncentrera sig på uppgiften och inte blir störd under tiden. Men minnesträning ger ofta ett begränsat resultat. Om man till exempel tränar minnet för telefonnummer blir man bra på just det, men kan fortfarande ha lika svårt att komma ihåg namn och ansikten.

Vad man äter har betydelse

Om man äter ensidig eller dåligt sammansatt kost kan man få vitaminbrist som kan skada hjärnans celler. Det kan i sin tur leda till ett sämre minne eller andra hälsoproblem. Alkohol i stora mängder under lång tid är en välkänd orsak till hjärnskador och problem med minnet.

Inga läkemedel mot blodkärlsdemens

Det finns idag inga registrerade läkemedel mot blodkärlsdemens.

Om man har högt blodtryck eller höga blodfetter behandlas man för det, för att förhindra att man ska få sämre cirkulation till hjärnan. Man bör undvika att röka, eftersom rökning påverkar blodcirkulationen i kroppen negativt.

Man får ofta behandling för de psykiska besvär som är vanliga i samband med sjukdomen, som nedstämdhet, hallucinationer, vanföreställningar, ångest och oro. Det finns flera olika läkemedel som hjälper bra.

Ofta bor man hemma först

När man har fått diagnosen blodkärlsdemens börjar planeringen av den vård man behöver. Man själv eller någon närstående samtalar med läkare, sjuksköterskor och omsorgspersonal från kommunen.

Många fortsätter att bo i sitt hem tillsammans med en anhörig. Det kan fungera i flera år. En sjuksköterska, undersköterska eller personal från hemtjänsten gör regelbundet hembesök. En del symtom, som till exempel ett sviktande minne med upprepade frågor, oro och ibland en förvrängd uppfattning av verkligheten, kan göra vardagen svår för närstående. Samtidigt mår den som är sjuk många gånger bäst av att bo hemma i sin invanda miljö. För den närstående och den som är sjuk kan avvägningarna mellan olika behov vara svåra. Det kan vara värdefullt för den närstående att prata om situationen med en biståndsbedömare från kommunen, för att kunna få mer hjälp när det börjar kännas för tungt.

Allt mindre socialt umgänge

Om man har blodkärlsdemens är det inte ovanligt att man känner sig utanför och mindervärdig i umgänget med andra. Många par, där ena parten har sjukdomen, beskriver hur båda två drar sig tillbaka från sociala kontakter i takt med att sjukdomen blir svårare. Det kan innebära att man går miste om möjligheter till naturlig stimulans och avkoppling. Genom att så gott det går försöka hålla kontakten med sina nära kan man motverka den isolering som sjukdomen annars lätt kan leda till.

Rätt till vårdplan

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller i ett särskilt boende, har rätt att få en individuellt upprättad vårdplan, där en anhörig eller en god man ska vara delaktig om man inte själv kan. Det särskilda boendet kan vara ett servicehus eller sjukhem.

Det är en distriktssköterska eller en sjuksköterska som tillsammans med kommunens arbetsledare för hemtjänsten har ansvar för vårdplanen och ser till att man får den hjälp man behöver.

Hemtjänst

Både den som är demenssjuk och närstående behöver ofta mycket stöd och hjälp. Från kommunens hemtjänst kan man få praktisk hjälp med många vardagliga sysslor, som till exempel att hålla sig ren och sköta sin kropp, hålla kläderna rena och fina, få avlastning med städning och matinköp med mera. I många kommuner finns särskilda demenssjuksköterskor som man kan få råd och stöd av. Dessa sjuksköterskor har också nära kontakt med hemtjänstens personal.

Man själv eller en anhörig ansöker om hjälp hos socialtjänsten i kommunen. Kommunens biståndsbedömare gör en utredning om vilka behov man har och fattar beslut utifrån dem. Beslutet kan överklagas om man inte är nöjd.

Hemsjukvård

Om man behöver sjukvård i hemmet men har svårt att ta sig till vårdcentralen kan man få hemsjukvård. Då får man regelbundet besök av en distriktssköterska, sjuksköterska eller undersköterska i sitt hem. Det kan till exempel vara om man dagligen behöver hjälp med att ta sina mediciner.

Dagverksamhet

Det finns ofta en särskild dagverksamhet där man bor för personer som har demens. Dagverksamheten kan till exempel ligga i ett servicehus eller i anslutning till ett gruppboende. Man äter gemensamt och kan delta i olika aktiviteter utifrån de egna förutsättningarna.

Dagverksamheten brukar vara öppen måndag till fredag. Man kan vara där en till fem dagar i veckan beroende på vilka behov man har. I en del kommuner har dagverksamheten även öppet vissa kvällar och helger. Man kan ofta komma till och från dagverksamheten med färdtjänst, men det kan variera beroende på vilken kommun man bor i.

Stöd till närstående

Om man bor hemma kan man ofta få bra hjälp av den person eller de personer man lever med. Det kan vara livskamraten, familj, släktingar eller vänner. Men en närstående kan behöva få stöd i sin uppgift att hjälpa till, och även ha möjlighet att utföra ärenden på egen hand. Personal från hemtjänsten kan komma hem och avlösa en anhörig som behöver avkoppling, har blivit bortbjuden, ska ut och handla eller göra andra ärenden.

Om man behöver mycket hjälp och omvårdnad kan man behöva flytta hemifrån i perioder för att närstående ska orka med att hjälpa till när man väl bor hemma. Periodvis kan man bo några veckor i något av kommunens boende och några veckor hemma, så kallad växelvård. Hur utbyggd denna service är kan variera från kommun till kommun.

I en del kommuner finns särskilda stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Dessa team tar kontakt med närstående, informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Ofta finns särskilt gruppboende

Om man blir allt sämre kan det till slut bli svårt att bo kvar hemma. Det räcker inte längre med den hjälp som närstående, i kombination med besök av hemtjänstpersonal och vårdpersonal, kan ge. Inte heller olika arrangemang med avlastning eller växelvård känns tillräckliga. Man kan då få flytta till någon form av särskilt boende, till exempel ett gruppboende. För att få flytta till ett särskilt boende behövs en ny biståndsbedömning som man själv eller en anhörig ansöker om.

I de flesta kommuner finns det en skillnad på gruppboende för demenssjuka och gruppboende för långtidssjuka. När man är gammal och har demens kan man samtidigt ha andra sjukdomar. Vilken typ av gruppboende man kommer att flytta till beror på om det är demenssjukdomen eller de övriga sjukdomarna som överväger.

När man bor i ett gruppboende har man ett eget kontrakt till sin lägenhet eller sitt rum. Man kan möblera med sina egna möbler och andra tillhörigheter så att man ska känna sig mer hemma. Det är vanligt att man bor åtta till tio personer tillsammans. Alla har en egen lägenhet eller ett eget rum och så delar man gemensamma utrymmen, som kök, matrum och vardagsrum. I särskilda boenden finns vårdpersonal på plats dygnet runt.

Avgifterna varierar

Avgiften för den hjälp man kan få varierar från kommun till kommun. Mer detaljerad information om vilka olika insatser som den egna hemkommunen kan ge och vad dessa kostar får man via sin hemkommun. Fråga efter biståndshandläggaren eller någon annan som är ansvarig för vård och omsorg.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Litteraturtips

  • Anhörigboken
    Information och praktiska råd
    Demensförbundet 1997
  • Asta-serien:
    Asta och hennes närmaste
    Varför vägrar Asta duscha?
    Varför vill inte Asta äta?
    När Asta blir arg
    Asta och hennes rättigheter

    Liber 1998-2000
  • Om demens
    Basun och medarbetare
    Liber, 2004
  • Samvaro med dementa
    Jane Cars och Birgitta Zander
    Gothia, 1998
  • Att bli mamma till sin mamma.
    Maj Fant
    Månpocket, 1990
  • Ett Minne för Livet
    Kristina Fröling
    Brombergs Förlag, 2005
  • Boken om E
    Ulla Isaksson
    Bonniers, 1994
  • Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar
    J. Marcusson, K. Blennow, I. Skoog, A. Wallin
    Liber, 2011
  • Alzheimer
    S-L. Ekman, M. Eriksdotter-Jönhagen, L. Fratiglioni m fl.
    Karolinska institutet University Press 2007
  • Demenssjukdom – Stöd för dig som har en demenssjukdom och för dina närstående
    Socialstyrelsen, 2011
Fäll ihop
Publicerad:
2012-01-31
Skribent:

Jan Marcusson, läkare, professor i geriatrik, Universitetssjukhuset i Linköping.

Avsnittet Hjälp från kommunen är baserat på ett underlag skrivet av Marianne Bergman, biträdande enhetschef vid vård- och omsorgsförvaltningen i Karlstad kommun.

Granskare:

Lars Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Avsnittet Hjälp från kommunen är faktagranskat av Per-Olov Nylander, avdelningen för vård och omsorg, Sveriges kommuner och landsting.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge