Kroppens funktioner

Urinvägarna och tömning av urinblåsan vid ryggmärgsskada

Innehållet gäller Jönköpings län

För att kunna kissa/tömma blåsan samarbetar urinblåsan, hjärnan och slutarmuskeln. När blåsan är full, sänds signaler till hjärnan. Den viljestyrda slutarmuskeln runt urinröret fortsätter att vara sammandragen tills du medvetet bestämmer dig för att låta muskeln slappna av så att du kan kissa.

Vid en ryggmärgsskada skadas ofta transportvägen för nervimpulser mellan urinvägarna och hjärnan. Det gör bland annat att urinblåsan inte kan skicka signaler om att den är full. Hjärnan kan inte heller sända tillbaka signaler till urinblåsan och slutarmuskeln.

Oavsett var på ryggmärgen din skada sitter så kan signalerna till blåsan vara påverkad. Det hänger inte ihop med funktionen i dina muskler i armarna och benen. Det kan alltså vara så att du kan gå, men inte kontrollera blåsan.

Olika typer av problem med blåsan

Det finns två huvudgrupper av blåsrubbningar efter en ryggmärgsskada (och individuella variationer):

  • Överaktiv blåsrubbning – vilket man kan drabbas av vid skador på ryggmärgen på halsryggsnivå och bröstryggsnivå
  • Underaktiv blåsrubbning – som man kan drabbas av vid skador vid ryggmärgens slut på ländryggsnivå och nedanför.

Överaktiv blåsa

Vid denna typ av rubbning drar musklerna i urinblåsan ihop sig ofrivilligt och blåsan töms reflexmässigt. Det innebär att du själv inte kan styra när blåsan tömmer sig. Ofta töms inte blåsan helt, och det beror på att samordningen mellan urinblåsan och slutarmuskeln inte fungerar normalt. Känseln i urinblåsan är ofta störd så att du inte kan känna om blåsan är fylld.

Underaktiv blåsa

Vid underaktiv blåsa blir urinblåsan uttänjd och slapp, och kan inte längre dra ihop sig. Blåsan kan ha svårt att tömma sig, och om den gör det så sker det när urinblåsan är överfull.

Sätt att tömma blåsan

Flip-flow, en ventil som används vid tömning av urinblåsan.

För att urinvägarna ska fungera så bra som möjligt, och undvika att urin finns kvar i blåsan, är det viktigt med en strategi för att tömma den. Under rehabiliteringsperioden undersöks urinvägarna för att ta reda på vilken typ av blåsrubbning du har, och vilket sätt som passar dig bäst att tömma blåsan på.

Ren intermittent katetrisering (RIK)

Du kommer att lära dig att använda en engångskateter som förs in i urinröret flera gånger varje dag för att tömma blåsan. Om du själv inte klarar av det får du hjälp av en person.

Det får inte gå för lång tid mellan tömningarna. Vilka intervaller du behöver tömma blåsan bestäms tillsammans med din vårdgivare.

Du bör vara uppmärksam på om du ofta har stora urinmängder. Då finns risk för att du tänjer ut din urinblåsa, och även risk för att urinen trycks upp mot njurarna. Töm i så fall blåsan en extra gång varje dygn.

KAD

En kvarliggande kateter i urinröret tömmer blåsan kontinuerligt, eller på bestämda tider under dygnet med hjälp av en ventil, så kallad flip-flow.

Suprapubiskateter

En kvarliggande kateter från urinblåsan, genom huden, tömmer blåsan kontinuerlig, eller på bestämda tider under dygnet med hjälp av en ventil.

Kirurgi

För vissa personer kan andra kirurgiska åtgärder behöva göras för att kunna tömma blåsan.

Råd för att få urinvägarna att fungera bra

För att urinvägarna ska fungera så bra som möjligt, trots nedsatt eller förlorad känsel och blåsrubbningar, är det viktigt att du:

  • inte låter urinblåsan bli för full med urin innan du tömmer den. Töm blåsan regelbundet. Urinmängden bör inte vara större än 500 ml. Om blåsan tänjs ut för mycket kan den bli slapp och urin blir kvar. Det ökar risken för infektioner och läckage.
  • dricker rimliga mängder, jämt fördelat över dygnet. Vätskan hjälper till att skölja ut bakterier och minska risken för att det bildas njursten.
  • är uppmärksam på symtom för urinvägsinfektion, ett vanligt problem när blåsan töms på konstgjort väg och/eller samlar urin under längre perioder. Utöver vanliga symtom kan symtomen vid ryggmärgsskada även vara ökad muskelspänning och/eller kramper (spasticitet), svettningar, dunkande huvudvärk, fläckig hud runt nacken eller gåshud (kan tyda på autonom dysreflexi).
  • söker hjälp om du får problem med läckage. Under tiden som du är på rehabilitering är det viktigt att du pratar med din undersköterska, sjuksköterska eller läkare för råd, stöd och åtgärd. Är du hemma så vänder du dig till din sjuksköterska på vårdcentralen. Trots att du sköter blåstömningen noggrant kan det läcka med dålig lukt och fuktig, irriterad och sårig hud som följd. Det finns effektiva läkemedel för att hindra ofrivilliga läckage. Ett annat alternativt är att byta metod för tömning av urinblåsan.

Behandling av överaktiv eller så kallad spastisk blåsa

I första hand behandlas en spastisk blåsa med läkemedel som får spasticiteten i blåsan att minska och ökar din förmåga att hålla kvar urinen i blåsan längre.

Om behandling med läkemedel inte har effekt, eller du har problem med biverkningar, finns möjlighet att behandlas med botulinumtoxin. Ämnet sprutas in direkt i urinblåsans vägg och slår ut de spastiska sammandragningar som ger läckage. Efter behandlingen tömmer du blåsan manuellt med engångskateter. Effekten av behandling med botulinumtoxin är individuell, men behöver ofta upprepas var tredje månad.

Komplikationer och besvär

Var uppmärksam på komplikationer som kan uppstå. Prata med vårdpersonalen om du är inskriven på en vårdavdelning eller kontakta vårdcentralen.

Urinvägsinfektion

Feber, sveda eller trängningar, grumlig urin och påverkat allmäntillstånd kan vara tecken på urinvägsinfektion. När du har en ryggmärgsskada är det även viktigt att vara uppmärksam på symtom som:

  • urinläckage
  • ökad spasticitet 
  • svettningar
  • bultande huvudvärk
  • obehagskänsla
  • och andra tecken på autonom dysreflexi.

Det är viktigt att veta att som ryggmärgsskadad är det vanligt att det växer bakterier i urinen som inte gör någon skada (så kallad kolonisering) och som inte ska behandlas. Däremot är det viktigt att så snart som möjligt påbörja behandling med antibiotika om du har en urinvägsinfektion som orsakar feber.

Blod i urinen eller på katetern

Det är relativt vanligt med små mängder blod i urinen eller på katetern vid självtappning med engångskateter. Blodet kommer oftast genom retning av urinrörets insida eller slutarmuskeln och  något du inte behöver vara orolig för. Var däremot observant på om du har tjock blodfärgad urin eller levrat blod i urinen. Om det händer - prata med vårdpersonalen om du är inskriven på vårdavdelning eller kontakta akutsjukvården om du är hemma.

Stopp i urinröret

Män kan ibland i samband med införande av kateter uppleva att det är stopp i urinröret i höjd med prostatan. Var noga med att hålla urinröret så uträtat som möjligt, vänta en liten stund och försök sedan igen. Det kan också upplevas som ett stopp när katetern har nått urinblåsan. Då kan det vara slutarmuskeln som kniper åt, särskilt om det finns mycket urin i blåsan. Vänta en liten stund, med katetern kvar i urinröret, och försök sedan igen.

Läckage

  • Trots att du sköter blåstömningen noggrant kan det läcka dålig lukt. Du kan då få fuktig, irriterad och sårig hud som följd. Det finns effektiva läkemedel för att hindra ofrivilliga läckage. Ett annat alternativt är att byta metod för tömning av urinblåsan.
  • Vid läckage som beror på överaktiv blåsa kan man använda olika mediciner. 
Till toppen av sidan