En del barn bajsar på sig trots att de kommit upp i åldern. Det är viktigt att ta reda på orsaken och försöka hjälpa barnet så att det inte behöver lida i onödan.
Nästan alla barn lär sig att kontrollera tarmens tömning vid två till tre års ålder. De flesta fyraåringar kan säga till när de behöver bajsa. Men även äldre barn kan förstås tappa kontrollen någon gång, till exempel om de blir skrämda eller vid magsjuka med lös avföring.I åldrarna sju till tio år har ett fåtal barn ständiga eller återkommande problem att hålla avföringen.
Orsak och symtom
Förstoppning
Den vanligaste orsaken till att småbarn och skolbarn bajsar på sig är en svår förstoppning som varken barnet eller förälder har lagt märke till. Barnet har då under lång tid tömt tarmen otillräckligt och därför har stora mängder avföring lagrat sig och vidgar grovtarmen och ändtarmen.
Den vanliga avföringsreflexen slutar då att fungera och det som kommer ut är små mängder ganska lös eller halvfast avföring, som barnet inte märker innan den hamnar i byxorna. Barnet har tidigare oftast kunnat kontrollera sin avföring.
Psykiska orsaker
I samband med konflikter i familjen, stress eller annat som belastar barnet, kan barnet börja bajsa på sig. Barnen bajsar då formad avföring, bajskorvar, i byxorna.
Dessa avföringsproblem, som kallas för enkopres, kan finnas även hos tonåringar, och de är en tydlig signal på att något är fel och att barnet behöver hjälp. Barn med dessa problem har tidigare kunnat kontrollera sin avföring.
Bristande nervfunktion
Enstaka barn kan ha en medfödd störning av nerverna i tarmväggen, aganglionos. Då märker man redan under spädbarnstiden att barnet har svårt att bajsa och att det aldrig kommer några stora mängder med fast avföring.
Det kan också finnas skador på de nerver som styr tarmfunktionen. Barnet har då dessutom ofta svårt att tömma urinblåsan och nedsatt funktion i ben eller fötter, vilket oftast har upptäckts tidigare.
Vad kan man göra själv?
Det är viktigt att man som förälder och vuxen inte skuld- eller skambelägger barnet för att det bajsar på sig. Det är inget barnet rår för medvetet. Tillsägelser, hot, skäll eller retsamheter gör bara saken värre. Man kan försöka skydda barnet från att bli retat för att det luktar. Om man vet att det kan hända bör barnet ha med sig kläder för ombyte när det är i förskolan, skolan, på olika aktiviteter eller hos andra. Med barnets tillåtelse kan man även tala med de lärare, ledare, släktingar eller vänner som ofta är med barnet och kan vara till hjälp.
Som förälder kan man försöka fundera på vad som kan vara orsak till problemen. Beroende på hur gammalt barnet är, kan man prata om det tillsammans och visa att man vill lyssna och hjälpa om något känns jobbigt. Om man misstänker förstoppning (små, ofta lösa avföringar i byxorna) kan man pröva att behandla mot förstoppning.
Oftast går förstoppningen över av sig själv eller genom att barnet ändrar sina matvanor. Man kan minska risken för förstoppning hos äldre barn genom att ge dem varierad mat och se till att de dricker ordentligt och rör på sig. Om barnet går på toaletten är det bra att ge möjlighet till lugna och regelbundna vanor på toaletten.
Om inte varierad mat hjälper finns medicin som ger mjukare avföring, men innan man använder det ska man samråda med en läkare eller en sjuksköterska på bvc.
När ska man söka vård?
Om barn vid några månaders ålder aldrig haft formade och större avföringar ska man som förälder kontakta bvc eller barnläkarmottagning.
Om ett barn inte lärt sig hålla avföringen vid fyra års ålder bör man i första hand kontakta bvc för råd.
Om barn över fyra år fortsätter att ha små avföringar i byxorna trots att man försökt behandla en eventuell förstoppning, ska man kontakta vårdcentral eller en barnmottagning. Läkaren kan undersöka om barnet har förstoppning genom att känna utanpå magen eller i ändtarmen. Någon gång kan en röntgenundersökning behövas.
Om barn över fyra år vid återkommande tillfällen har större, formade avföringar i byxorna är det ett tecken på att något inte står rätt till. Då bör man ta kontakt med en barnläkare i första hand. Sedan kan man ofta behöva annan hjälp också, till exempel av en barnpsykolog. Beror besvären på någon sjukdom kan barnet behöva få behandling mot den.
