Läsare berättar

Vi har inte gjort allt fel

De delar rum

...och jag har alltid tyckt att det varit lite halvbra. Halvfint. Inte fint alls. Fattigmansfult. Skilsmässofult.
För endast skilsmässobarn delar väl rum.
Men som nu. När jag hör två bröder prata därinne. I mörkret med en bokhylla mellan. Inget fniss. Inget bus. Bara prat. Samtal i mörkret två bröder emellan tänker jag att det är fint.
Kanske det finaste. Att ha en bror att viska hemligheter till. I mörkret. Om natten. När ingen annan hör. Jag hoppas den håller i sig. I vått och torrt. Genom tonårsliv och vuxenliv.
Närheten. Från ikväll.

Låtsasmamma

– Är hon våran låtsatsmamma nu?
Ojsan... Där var det nära att jag satte kaffet i halsen... På utsidan lugn dock.
– Nääej, det skulle jag väl inte kalla det precis... Hon har väl inte flyttat in?
– Nej, men pappa har sagt att hon är vår låtsatsmamma nu (gulp) och att du är vår riktiga! (Puh!)
– Jaha, ja det är ju sant. Det bestämmer ni väl själva hur ni vill se på saken... Försöker jag slingra mig.
– Ingen annan än du kan vara vår mamma fortsätter sjuåringen. Inte ens om du dör mamma, kan någon annan bli vår mamma!
– Neej... Du har absolut en poäng där älskling...
– Men om du dör mamma. Så är det ju bra att ha en låtsatsmamma!
Gulp.
Igen.

Drömöverlämning

Imorgon flyttar kidsen ut igen. Och på nåt sätt måste det ske en överlämning. Inget problem brukar det vara. Jag lämnar på skolan och pappan hämtar. Träningskläder packas ihop och fraktas över med bil. Av den ena eller den andra.
Så följer en rapport, via mejlen men ofta kompletterad via telefonen.

Men ikväll ringde pappan för att meddela att han nu köpt en cykel. Så jag får cykeln levererad till dörren.Och när pappan ändå är i farten skruvar han isär den kraschade datorn, plockar ur hårddisken och säger att han ska fixa en ny.

Sen äter vi middag. Hela familjen. Och barnen får prata om veckan som varit med mamma och pappa samtidigt. Det blir en trevlig middag. En familjemiddag. Med kaffe och efterrätt.

Sen tar pappan med sig väskorna med träningskläder hem. Ungarna ramlar i säng och mamman fastnar framför datorn.

Och imorgon lämnar jag. Sen tur och retur till jobbet för att landa tidigt. I soffan.
Barnen landar i pappans soffa när kvällen närmar sig. Överlämnat och klart. Odramatiskt. Trevligt.

Och jag tänker att vi har inte gjort allt fel. Det blev kanske inte som det var tänkt. Men vi har inte gjort allt fel.

Det här till exempel var en perfekt överlämning.

Kärlek

Ikväll såg fjortonåringen och jag på TV. Samtidigt. Delade ett äpple och pratade svensk grammatik.

Bara en tonårsmamma kan fatta tror jag. Och känna i hela kroppen. Den där måbra känslan som infinner sig. När det händer.

Att bli mamma är det viktigaste jag gjort. Det största. Och bästa. Och det spelar ingen roll om det är varje vecka. Eller varannan.

Det är total kärlek. Hela tiden.

Skriv ut
Publicerad:
2011-11-25