Man är skyldig att söka läkare
Om man misstänker att man fått en allmänfarlig sjukdom ska man söka vård. Man kan till exempel ha diarré efter en utlandsresa, vilket kan vara ett tecken på salmonella.
Har man haft en oskyddad sexuell kontakt som man uppfattar som riskfylld ska man söka läkare. Det bör man göra fast man inte har besvär som tyder på att man drabbats av en sexuellt överförbar sjukdom.
Om läkaren bedömer att den sjukdom man har kan vara allmänfarlig är man skyldig att låta sig undersökas och lämna prover. Man är inte skyldig att ta emot en behandling för sjukdomen. Men man måste däremot följa läkarens anvisningar för att förhindra att smittan förs vidare, till exempel genom att tala om för sin sexpartner att man är smittad. Om man medvetet, utan att informera, smittar sin partner med till exempel hiv, hepatit B eller syfilis kan man dömas för misshandel och få fängelsestraff.
Dessutom måste man berätta för sin läkare om varifrån eller från vilka personer smittan kan ha kommit och till vilka den kan ha förts vidare. Ibland är det en annan person som ska göra smittspårningen, till exempel en kurator. Den som gör smittspårningen försöker att få veta provresultaten från alla misstänkta smittbärare för att kunna följa hela smittkedjan.
Ibland kan risken för att föra smitta vidare innebära att man inte får arbeta. Det gäller till exempel om man hanterar livsmedel i sitt arbete eller jobbar med små barn. Då kan man bli avstängd från sitt arbete, även om man inte känner sig sjuk.
Tvångsisolering i vissa fall
Även om man har en allmänfarlig sjukdom väljer man själv om man vill ha vård och ta de läkemedel som ordineras. Men väljer man att inte följa läkarens anvisningar kan man i stället hållas isolerad med tvång på en infektionsklinik tills man inte längre är smittsam. Det är ovanligt med tvångsisolering och ett sådant beslut kan överklagas.
Anmälan till smittskyddsläkaren
Den läkare som konstaterar att man har en allmänfarlig smittsam sjukdom måste anmäla det till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet. Smittskyddsläkaren beslutar om det behövs ytterligare insatser för att spåra smittan så att inte fler drabbas. Det är också smittskyddsläkaren som beslutar om eventuella tvångsåtgärder. Patienten kan alltid kontakta smittskyddsläkaren för att klaga på de åtgärder som läkaren rekommenderade vid undersökningen.
Fri sjukvård vid allmänfarlig smittsam sjukdom
Om man har eller misstänks ha en allmänfarlig smittsam sjukdom behöver man inte betala någon patientavgift och inte heller för de läkemedel man behöver.
Om man inte får arbeta på grund av sjukdomen har man, i stället för sjukpenning, rätt till så kallad smittbärarpenning. Smittbärarpenning motsvarar sjukpenning och sjukpenningtillägg. Man har också rätt till ersättning för rimliga reskostnader i samband med läkarbesök.
Om man får andra sjukdomar samtidigt, eller följdsjukdomar, måste man betala patientavgift som vanligt.
