Artros är en sjukdom som börjar i ledbrosket, och kan förekomma i alla kroppens leder. Ett friskt ledbrosk har en fast och elastisk konsistens som dels ger stadga, dels utgör en sorts glidyta för leden. Vid artros tunnas brosket gradvis ut och kan eventuellt försvinna helt.
Senare i sjukdomsutvecklingen förändras benstommen intill ledbrosket på olika sätt. Det kan till exempel röra sig om att det bildas ojämnheter i skelettet invid leden, eller att områden av benet tunnas ut och försvinner. Det kan också bli en felställning i leden. Följden kan bli smärta, värk och stelhet.
Orsaken till artros är inte känd, frånsett att man vet att det kan finnas en viss ärftlig benägenhet. Tidigare skador i leden kan också öka risken för artros.
Behandling vid artrosbesvär i handens leder innefattar vanligen träning, rådgivning och avlastning med hjälp av arbetsterapeut och/eller sjukgymnast. Ibland kan man ha glädje av olika former av bandage, så kallade ortoser, som arbetsterapeuten kan bistå med. Hjälpmedel och anpassning av arbetet kan behövas.
Det finns inte någon medicin eller annan behandling som kan få de förändringar som redan finns där att gå tillbaka. Däremot kan man minska besvären. Läkemedel kan vara till hjälp när det gäller smärtan. Ofta rekommenderas paracetamol i första hand (exempelvis Alvedon, Curadon, Panodil). Om det inte är tillräckligt, till exempel till natten, kan man lägga till kodein. Man använder också så kallade coxhämmare, bland annat Naproxen och Relifex. Dessa mediciner har både en antiinflammatorisk och en smärtlindrande effekt. En stor nackdel är emellertid att de kan öka risken för magsår och andra besvär från magsäck och tarm, och det förekommer också allergier samt andra anledningar till att de är olämpliga. För den som tål dem, och verkligen känner att de lindrar går det bra att använda dem under längre tid. Det är dock klokt att göra uppehåll för att se om de fortfarande behövs, så att man inte fortsätter slentrianmässigt.
Operation av den drabbade leden är något som i första hand används när det inte går att lindra värken på annat sätt. När det gäller operation med ledprotes finns det god erfarenhet för behandling av artros i höfter och knän, samt i viss mån fingrarnas leder. När det gäller protesoperation i handleden är erfarenheterna mer begränsade. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering), gjorde en genomgång av detta för några år sedan. Man kom fram till att det inte finns någon protes för just handled, som erbjuder pålitliga och goda resultat på lång sikt. En anledning till detta är att handleden är en komplicerad anatomisk konstruktion med en mängd olika leder mellan underarmens rörben och de åtta handlovsbenen. Att fixera protesen på ett bra sätt är tekniskt svårt, och det kan också bli obalans i de omgivande mjuka vävnaderna, medförande felställning och problem med handfunktionen efteråt. Risken att protesen lossnar är stor.
Steloperation kan också medföra komplikationer. Man kan få en negativ inverkan på en nerv som går i en kanal i handleden från underarmen ut i handen, samt problem med de spikar eller plattor som används. Blodutgjutningar och läkningsproblem kan uppstå.
Eftersom det är flera olika leder i handleden, och steloperationen vanligen inte berör samtliga, har man vanligen en viss rörlighet kvar även efter ett sådant ingrepp. Med protesoperationen blir dock rörligheten oftast bättre. Det kan ibland vara en anledning att välja den typen av operation, trots att osäkerheten för hur det klarar sig på sikt är större. Vanligen rekommenderas dock inte att man opererar in proteser i båda handlederna.
Det är möjligt att först göra en protesoperation, och senare steloperera, om det inte fungerar. Varje operation innebär dock en ökad risk för komplikationer.
Som du kanske förstår av vad jag skriver är det en hel del faktorer som inverkar. Man måste se på hur det är för den enskilda individen, och sedan väga fördelar mot nackdelar. Du måste alltså rådgöra med din läkare om detta.
