Alla biverkningar som kan förekomma när man behandlas med kortison ger onekligen ett skrämmande intryck när man läser om dem i till exempel FASS. Men korta kurer brukar ge ytterst få eller inga biverkningar alls.
Som vid all läkemedelsbehandling måste man väga risken för biverkningar mot vinsten av behandlingen. Vid många sjukdomstillstånd har kortison en ofta dramatisk effekt, vid vissa tillstånd till och med en livräddande effekt.
Modern användning av kortison innebär oftast behandling med korta kurer. Därför har antalet biverkningar minskat kraftigt. Benskörhet och magsår som tidigare var vanliga biverkningar är numera relativt ovanligt.
Man bör inte på egen hand avstå från en väl motiverad behandling utan att diskutera saken med sin läkare. Om man känner väldigt stor tvekan finns det ofta tänkbara behandlingsalternativ. Även alternativen har sina egna biverkningsprofiler och detta får vägas mot vinsterna i det enskilda fallet. Alla kloka läkare väger förstås noga risken för biverkningar mot de positiva effekterna av behandlingen.
Kortison kan ge olika biverkningar beroende på om man tar kortison som tabletter eller som injektion, det vill säga en spruta ytligt i huden eller i en muskel. Man kan också få kortison i form av spruta direkt in i en inflammerad led. Slutligen finns det salvor och kräm som också kan ge en del biverkningar lokalt i huden. Men om man följer doseringsanvisningarna noga brukar biverkningar av salvor och krämer kunna undvikas.
En viktig och vanlig behandlingsform till både barn och vuxna är kortison som man andas in i luftrören ner i lungorna (inhalation). Det finns också kortisonsprej för behandling av allergi, till exempel vid pollenallergi under vår och sommar.
Här följer en beskrivning av de biverkningar som kan uppträda då man äter tabletter:
Biverkningar uppträder främst vid långtidsbehandling men beror också på dosstorlek och individuell känslighet. Man ska alltid kontakta läkare om man får besvärande reaktioner.
Vanliga biverkningar är vätskeansamling, högt blodtryck, påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring, hudförtunning, försämrad sårläkning, rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt, för hög sockerhalt i blod och urin, benskörhet och muskelförtvining. Kortisonets förmåga att hämma kroppsvävnadernas reaktioner mot inflammationer och infektioner kan medföra att infektioner blossar upp på nytt och att lokala begränsade infektioner sprids.
Mindre vanliga biverkningar är grön starr, grå starr och ökad benägenhet för blodpropp. Om man tar höga doser kan en psykisk rubbning aktiveras.
Sällsynta biverkningar är godartad tryckökning i skallen, benröta och senbristning.
Vanliga biverkningar vid inhalationsbehandling med kortison är svampinfektion i munhålan eller svalget, lätt halsirritation, hosta, heshet. Nässprej med kortison kan ge irritation i näsans slemhinnor, ibland med lite näsblödning.
