Parkinson plus kallas numera vanligtvis för atypisk Parkinson och innefattar idag minst fem olika typer av neurologiska sjukdomar. Gemensamt för alla är de vanliga symtomen på Parkinsons sjukdom, det vill säga darrningar, nedsatt rörelsemönster och stelhet.
Därutöver finns det besvär och symtom som skiljer sig åt beroende på vilken form av atypisk Parkinson man har. Atypisk Parkinson har ett snabbare förlopp och leder som regel snabbare till försämring än vad Parkinsons sjukdom gör.
Utredning av misstänkt atypisk Parkinson görs av specialister i neurologi. Det är summan av alla besvär, symtom och resultat av olika specialundersökningar som leder fram till den specifika diagnosen. Några av de undersökningar det kan handla om är mätning av ögonens rörlighet, datortomografi eller MR-undersökning av hjärnan, analys av ryggmärgsvätska, och bestämning av förmågan att tömma urinblåsan.
Vid vissa av sjukdomarna är läkemedel som innehåller levodopa, som Madopark eller Sinemet, effektiva på samma sätt som vid den vanliga formen av Parkinsons sjukdom.
När det gäller ärftligheten är det bäst att uttala sig försiktigt, eftersom allt fler sjukdomar har visat sig ha ärftlig bakgrund. Så vitt man idag har sett finns det ingen tydlig ärftlighet.
Det är vanligt att man är medelålders eller äldre när man får atypisk Parkinson. I genomsnitt lever man 6-10 år efter att man fått diagnosen, men det måste ses mot bakgrund av att man oftast får sjukdomen sent i livet. Variationen är också stor mellan olika personer. Ibland kan man leva betydligt längre.
