Gynekologisk cellprovtagning

Att lämna cellprov

Ett gynekologiskt cellprov är ett prov som tas från den nedersta delen av livmoderhalsen som kallas livmodertappen och som mynnar ut i slidan. Provet kan tidigt visa om man har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. De flesta cellförändringar som upptäcks är lättare förändringar som läker av sig själv, men en del behöver tas bort. Provet kan även visa på cancer, även om det är mycket ovanligt.

Om man regelbundet lämnar cellprov får man ett starkt skydd mot livmoderhalscancer genom att cellförändringar kan hittas innan de har utvecklats till cancer.

Cellprovet tas från nedersta delen av livmoderhalsen, på livmodertappen som mynnar ut i slidan.

Regelbundna kontroller

Ett gynekologiskt cellprov ingår i de hälsokontroller, så kallad screening, som kvinnor i Sverige inbjuds till regelbundet. Genom att cellförändringarna då kan upptäckas och behandlas tidigt, har det lett till att livmoderhalscancer har blivit betydligt ovanligare under de senaste 40 åren.

Cellprov vid andra tillfällen

Ett gynekologiskt cellprov kan också lämnas om man är hos barnmorska eller gynekolog och går igenom en gynekologisk undersökning av andra skäl. Ibland kan cellprovet vara en del av gynekologens utredning om man till exempel har blödningsrubbningar, men det kan också vara ett bra tillfälle att passa på att lämna ett screeningprov. Det kan vara lämpligt om det ändå snart är dags att lämna ett prov, eller om man har missat en tidigare cellprovskontroll.

Cellförändringar och cancer

Cellförändringar kan bero på en irritation i slemhinnan orsakad av bakterier eller en tillfällig virusinfektion. Det är den vanligaste typen av cellförändringar som kan läka av sig själv. Andra cellförändringar som skulle kunna leda till livmoderhalscancer, kan tas bort med ett mindre ingrepp.

Om man har ett cellprov som inte är normalt görs en utredning och ofta blir man då kallad till en läkarundersökning. Man kan då få förslaget att cellförändringarna ska tas bort eller att man kan vänta och se om förändringarna läker av sig själv.

Det brukar ta lång tid innan cellförändringar utvecklas till livmoderhalscancer, vanligtvis tio till femton år. Det är mycket ovanligt att redan utvecklad cancer upptäcks vid cellprovtagningen, men det händer någon enstaka gång. Då brukar cancern vara i ett tidigt stadium och behandlingen kan bli enklare med färre biverkningar.

Varje år får knappt 450 svenska kvinnor livmoderhalscancer medan många fler, ungefär 30 000 kvinnor, får besked om att de har cellförändringar.

Kvinnor kallas vart tredje år

Alla kvinnor mellan 23 och 50 år får en kallelse till cellprovtagning vart tredje år. Sedan får man en kallelse vart femte år när man är mellan 50 och 60 år. Om man är över 50 år kan tiden mellan kallelserna variera lite beroende på var man bor i landet. Kvinnor som tidigare blivit behandlade för cellförändringar kan behöva cellprovskontroller också efter 60 år.

Kallelsen skickas till den adress där man är folkbokförd och det är alltid frivilligt att delta.

På vilken mottagning lämnar man prov?

När man har fått en kallelse tas cellprovet av en barnmorska på närmaste barnmorskemottagning, som även kallas mödravårdscentral. I de flesta fall får man en bestämd tid som kan bokas om. På vissa orter kan man även boka om till en annan mottagning.

Om man lämnar cellprov i samband med en gynekologisk undersökning, till exempel hos gynekolog eller i samband med preventivmedelsrådgivning, brukar proverna också registreras så att man får nästa erbjudande om cellprovskontroll efter att det har gått tre eller fem år.

De som är under 23 och över 60 blir inte kallade

Om man är under 23 år blir man inte kallad till cellprovskontroller. Cellförändringar är i och för sig ganska vanliga före 23 års ålder, men de flesta försvinner av sig själv hos så unga kvinnor. Det är extremt ovanligt att livmoderhalscancer utvecklas så tidigt.
Om man har deltagit i gynekologisk cellprovskontroll och haft flera normala cellprover när man fyllt 60 är risken att man senare i livet ska utveckla livmoderhalscancer mycket liten.

De som inte har haft sex behöver inte lämna prov

Om man aldrig har haft sex behöver man inte lämna cellprov. Livmoderhalscancer uppstår bara hos kvinnor som haft sex och som då blivit smittade av en viss typ av HPV, humant papillomvirus.

Om man är homosexuell

Om man är homosexuell så är det bra att gå på regelbundna cellprovskontroller eftersom viruset som kan orsaka cellförändringar troligen kan smitta även från kvinna till kvinna.

Om man har opererat bort livmodern

Om man har fått hela livmodern bortopererad, vilket kallas total hysterektomi, behöver man inte gå på cellprovskontroller, eftersom livmodertappen då också är helt borttagen vid operationen. Men om operationen gjordes på grund av livmoderhalscancer eller cellförändringar i livmoderhalsen bör man fortsätta att gå på kontroller. Då tas ett prov från slidans översta del.

Om man är osäker på vilken sorts operation man har gått igenom eller vad som tagits bort kan man fråga på den klinik där operationen gjordes. Barnmorskan på barnmorskemottagningen eller mödravårdscentralen kan ofta också hjälpa till att få fram denna information. Är man osäker är det bättre att ta prov för säkerhets skull.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig inför cellprovet på något särskilt sätt, men man bör undvika att ha samlag eller att använda någon kräm eller salva i slidan dygnet före undersökningen. Cellprovet kan annars bli svårtolkat. Man ska inte heller lämna prov när man har mens.

Prov från livmodertappen

Inför undersökningen behöver man ta av sig på underkroppen och lägga sig i en gynekologisk undersökningsstol. Provtagaren, som är en barnmorska eller en läkare, särar försiktigt på slidväggarna med vanliga gynekologiska instrument som ska vara kroppsvarma.

Hur provet tas kan variera lite från mottagning till mottagning. Vanligast är att en spatel av trä eller plast stryks mot livmodertappen och sedan används en liten mjuk borste i livmoderhalskanalens nedersta del.

Provtagningen går snabbt och tar vanligtvis bara någon minut. Det brukar inte göra ont. En del kan känna obehag men det går snabbt över.

Frågor att svara på

Ofta får man även svara på ett antal frågor i samband med provtagningen, till exempel

• när senaste menstruationens första dag var, eller om menstruationerna har upphört
• om man använder preventivmedel och vilket i så fall
• om man behandlas med hormoner mot klimakteriebesvär
• om man är gravid eller har fött barn under det senaste året.

Uppgifterna skickas med provet och underlättar för laboratoriet att göra sin bedömning.

Efteråt kan man få en liten ofarlig blödning

Livmoderhalsens slemhinna blöder lätt och det är vanligt att man får en liten och ofarlig blödning efter en undersökning. Blödningen försvinner efter någon dag.

Gravida kan lämna prov

Provtagningen är helt riskfri och det går bra att göra provet även om man är gravid. Det brukar rekommenderas att man lämnar provet senast i 15 graviditetsveckan eftersom en utredning av ett avvikande prov kan vara svårare om graviditeten gått långt.

De flesta svar visar inga förändringar

Inom sex veckor bör man få ett brev med provsvaret, men ibland kan det ta längre tid. Ungefär 95 av 100 prov är utan cellförändringar och bedöms som normala. Svaret får man då direkt hemskickat från laboratoriet.

Om provet lämnats vid en gynekologmottagning eller preventivmedelsmottagning är det oftast den som har utfört provtagningen som ansvarar för att man ska få svar.

I ovanliga fall har provet inte kunnat analyseras, till exempel om det fanns mycket mensblod i det. Då blir man kallad till en ny cellprovtagning.

Om provet innehåller cellförändringar

Om provet visar cellförändringar av något slag utreds det vidare. Om man har lätta cellförändringar och har fyllt 30 eller 35 år, åldersgränsen är beroende av var man bor i landet, så undersöks vanligtvis provet direkt med ett virustest. Testet kontrollerar om man har en typ av HPV, humant papillomvirus, som ger risk för livmoderhalscancer.  Endast de som samtidigt har denna HPV-typ behöver då komma till undersökning. Om man har lätta cellförändringar som inte innehåller sådant virus behöver man bara ta ett nytt cellprov ett år senare.

När det gäller alla cellförändringar hos kvinnor som är under 30 eller 35 år rekommenderas numera att man blir undersökt av en gynekolog, men det förekommer också att man på en del orter i landet i stället blir kallad till en ny cellprovtagning hos barnmorska. Kvinnor som är över 30 eller 35 år och som har andra cellförändringar än de lättaste, rekommenderas också att bli undersökta av gynekolog.

Cellprovtagningar ger inte ett fullständigt skydd mot cancer

Regelbundna cellprovskontrollerna ger ett starkt skydd mot livmoderhalscancer, men det är inte fullständigt. Man kan få livmoderhalscancer trots att cellproven har varit normala, men det är mycket ovanligt. Förutom att gå på cellprovskontroller regelbundet bör man därför alltid söka vård om man får blödningar när man har samlag, om man upprepade gånger får blödning mellan menstruationerna, eller om man får blödningar efter att man har slutat ha mens.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Man kan känna oro för provtagning och provsvar

Att lämna cellprov kan kännas påfrestande. Man kan till exempel känna sig orolig under tiden som man väntar på provsvar. Då kan det vara bra att tänka på att cellprovtagningar är ett sätt att skydda sig mot cancer. De förändringar som upptäcks kan i stort sett alltid tas bort med ett enkelt ingrepp så man slipper utveckla cancer i framtiden.

Det är mycket ovanligt att ett prov visar att man har utvecklad cancer. De få gånger cancer upptäcks genom cellprovskontroll brukar den vara i ett så tidigt stadium att behandlingen blir enklare och med färre biverkningar. Genom cellprovet har sjukdomen kunnat upptäckas och risken att bli allvarligt sjuk blir mindre.

Man bestämmer själv om proverna ska sparas

Provet som man lämnar vid cellprovtagningen brukar sparas. Till exempel kan nya prov jämföras med gamla och olika uppföljningar göras. Proverna kan dessutom användas till forskning eller annat ändamål som godkänts av en forskningsetisk kommitté. Om man inte vill att provet ska sparas för framtiden kan man säga det till den som utför provet, och det förstörs sedan.

Uppgifter om provtagning sparas också i kvalitetsregister som används för att förbättra vården. Om man inte vill att ens egna uppgifter ska användas för detta kan man kräva att de tas bort.