Skador i armbågen hos barn

Vanligt att barn ramlar och skadar armbågen

Det är vanligt att barn skadar armbågarna när de ramlar och tar emot sig med utsträckta armar. Den här skadan drabbar oftast barn som är tre-fyra år och upp till de lägre tonåren.

De skador som barn får skiljer sig från vuxnas skador. Det vanligaste är att överarmsbenet går sönder alldeles intill armbågsleden. Det är en skada som inte drabbar vuxna. Ibland kan barnets armbåge gå ur led, eller så kan armbågsbenet gå sönder.

Barn får andra skador än vuxna

Både barn och vuxna drabbas av brutna armar och ben, så kallade frakturer, vid olycksfall. Men det växande barnskelettet och det vuxna, färdiga skelettet får olika typer av skador.

Den vanligaste armbågsskadan är att överarmsbenet går sönder alldeles intill armbågsleden. Det är en skada som inte drabbar vuxna. Ibland kan barnets armbåge gå ur led, eller så kan armbågsbenet gå sönder.

Det finns också en lindrigare skada som innebär att ett av armbågens ben har kommit lite snett men inte hoppat helt ur led, så kallad pigluxation. Den uppstår när armen dras i sin längdriktning, till exempel om man drar barnet hastigt till sig genom att ta tag i underarmen och dra eller om man håller barnet i handen och det kastar sig åt sidan.

Några andra skillnader mellan barn och vuxna:

• Musklerna fäster på skelettet med senor. Hos barnet är skelettet mjukare och mer poröst än senan och senfästet. När barn råkar ut för olycksfall går därför inte senan eller muskeln sönder, utan de får oftare en skelettskada i stället.
• På grund av att skelettet är mjukare så får barn ibland skador där skelettet inte bryts av som hos vuxna, utan bara böjs. Dessa skador behandlas precis som vanliga frakturer.
• Barnen har tillväxtzoner i skelettet, som är mjukare och porösare än det övriga skelettet. Här kan barnet få ”förskjutningar”, så kallade epifysiolyser. Även dessa skador behandlas som vanliga frakturer.
• Barnets skelett bygger om sig när det växer. Därför kan barn få felställningar efter arm- och benbrott som inte behöver opereras eller läggas till rätta. Hos barn rättas felställningarna till av sig själva, medan vuxna som har samma felställningar oftast måste behandlas.
• Läkningen går mycket fortare hos barn än hos vuxna och därför är behandlingstiden kortare.

Svårt förebygga den här typen av skador

Det är svårt att förebygga arm- och benbrott som inträffar när barnen leker. Det enda man kan göra är att försöka använda sitt sunda förnuft, och inte till exempel låta för små barn klättra i träd eller cykla.

Det gör ont och kan svullna

När barnet har skadat armbågen gör det ont att röra armen och ofta finns en svullnad där skadan är.

Barnet vill inte använda armen och brukar försöka hålla den stilla med hjälp av den sin andra arm.

Även när barnet har råkat ut för den lindrigare skadan, så kallad pigluxation, gör det ont att röra på armen och barnet håller ofta den skadade armen stilla, på samma sätt som om det rörde sig om en större skada.

När ska man söka vård?

Om barnet har mycket ont eller inte vill använda armen ska man kontakta vården. Eftersom huden oftast är hel ser man inte hur allvarlig skadan är, och för att ta reda på det måste barnet undersökas. Man tar kontakt med en vårdcentral eller en akutmottagning.

Man kan också ringa till sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Vad kan man göra själv?

För att lindra smärtan kan man låta barnet vila armen i en så kallad mitella. Man viker till exempel en sjal till en trekant och knyter den bakom barnets nacke så att underarmen kan vila i tyget, strax ovanför midjehöjd. Viktigast är att det känns något så när bekvämt.

När barnet skadar armbågen måste det ibland sövas under behandlingen. Då är det viktigt att barnet är fastande eftersom det annars finns en risk att det kräks under narkosen och att innehållet i magsäcken hamnar i lungorna och orsakar andningsbesvär. Om barnet inte är fastande förlängs väntetiden till dess man kan göra något.

Trots att barnet ska vara fastande kan man ge receptfri smärtlindrande medicin, till exempel Alvedon, Panodil eller Pinex. Läkemedlen finns i olika former och dosen anpassas efter barnets vikt. Det finns anvisningar på förpackningen. Om man ger barnet vanliga smärtlindrande tabletter genom munnen ska de sköljas ner enbart med lite vatten.

Läkaren undersöker och röntgar armen

Läkaren som undersöker barnet känner på armen för att ta reda på var det gör ont, om det är svullet och hur barnet kan röra på armen.

Om läkaren misstänker att skelettet är skadat görs en röntgenundersökning. Då får barnet sitta på en stol och lägga armen på ett så kallat röntgenbord. Sedan tas röntgenbilder dels när barnet har armbågen böjd, dels när barnet sitter med armen sträckt. På så sätt fås bilder som visar om skelettet är skadat och om det har någon felställning. Därefter bestämmer läkaren vilken behandling som behövs.

Det gör inte ont att ta röntgenbilder. Däremot kan det göra ont när läkaren böjer eller sträcker ut armen. Som förälder kan man vara med under hela undersökningen, men man måste ha ett skyddande förkläde eller gå ut ur rummet just när röntgenbilderna tas.

Det kan vara bra att tillsammans med barnet se den tecknade filmen i 1177.se om Gabriella Gnu, som måste åka till sjukhuset för att bli röntgad.

Olika skador kräver olika behandlingar

Behandlingen av skador i armbågen beror på var skadan sitter och hur felställt benet är på röntgenbilden.

Enkelt rätta till ben som hamnat lite snett

Den lindriga skadan pigluxation, som innebär att armbågen inte har hoppat ur led men att ett av armbågens ben har kommit lite snett, kan ofta rättas till ganska lätt av en kunnig person. Ibland räcker det med ett besök hos en sjuksköterska på barnavårdscentralen, ibland behövs ett läkarbesök.

De flesta barn börjar genast använda armen och handen som vanligt när skadan har rättats till.

Om skadan sitter på överarmen

Skador som sitter nära armbågsleden på överarmsbenet och har mindre felställningar behöver inte opereras. Då får barnet ett gipsbandage.

Armen gipsas

När armen ska gipsas mäter läkaren först ut hur långt gipsbandage som behövs och lägger flera lager blöt gipsbinda på ett lager av vadd. Denna gipsskena läggs sedan på armen, från knogarna och upp till axeln, och hålls på plats av elastiska bindor. Armbågsleden ska vara böjd.

Skador intill armbågen måste ofta läggas tillrätta

Skador precis intill armbågen kan vara mer komplicerade och ha orsakat felställningar som måste rättas till. I dessa fall behövs en operation, och då måste barnet få narkos, det vill säga sövas. Det gäller också om benen i armbågen inte har gått sönder, men har hoppat ur led.

Innan barnet sövs är det viktigt att magsäcken är så tom som möjligt så att barnet inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför man inte ska ge barnet något att äta eller dricka innan man åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtlindrande medicin.

Hur går det till när barnet sövs?

Först brukar barnet få bedövningssalva på huden i armvecket eller på handen på den oskadade armen. Salvan får verka i ungefär en timme. Därefter sätts en tunn slang in i ett blodkärl antingen på handen eller i armvecket. Någon gång kan barnet ha så ont att det behöver smärtlindrande medicin i blodet genast. Då använder inte läkaren bedövningssalva, eftersom det i det läget tar för lång tid innan den verkar.

När barnet ska sövas sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in i den tunna plastslangen. Ibland sövs barnet genom att först andas in sömnmedel genom en andningsmask. Därefter sätts den tunna slangen in i armen så att mer sömnmedel kan ges. En förälder eller annan närstående får följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar. En narkosläkare och en sköterska kontrollerar under operationen att barnet mår bra och inte har ont.

När barnet sover gott och inte längre har ont kan läkaren, som vanligen är en kirurg eller ortoped, börja med att rätta till felställningen på det skadade stället.

Ibland behövs metallstift

När skadan lagts tillrätta bedömer läkaren om läget på brottet känns stabilt eller om skadan också behöver stabiliseras med metallstift.

Om det behövs slås metallstift in i benet genom ett litet snitt i huden. Stiften slås då in genom frakturen från två håll. En liten del lämnas kvar utanför huden, så att stiften senare lätt kan dras ut.

Operationen avslutas med att barnet får samma typ av gipsförband som beskrivs ovan, men oftast får det sitta någon vecka längre efter en operation.

Oftast kan man åka hem samma dag

När operationen och gipsningen är klar körs barnet i sin säng till uppvakningsavdelningen. Där får barnet ligga tills det vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. En del barn kan må illa efter uppvaknandet. En förälder eller annan anhörig kan sitta bredvid sängen under tiden.

Oftast kan man åka hem från sjukhuset några timmar efter operationen eller gipsningen. Ibland måste barnet stanna på sjukhuset en natt efter en operation. Det är vanligt att en röntgenundersökning görs innan man får åka hem, om inte en kontroll med röntgen gjordes i samband med operationen.

Efter att barnet har fått gips bör man som förälder vara lite uppmärksam på om barnet till exempel får svullna eller blåa fingrar. Det kan vara tecken på att gipset sitter för hårt. Då ska man ta kontakt med en läkare eller sjuksköterska. Personal på sjukhuset brukar ge mer information om vad man gör om detta händer.

Första dagarna efter operationen kan barnet ha ont och behöva någon form av smärtstillande medel med paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Det är också bra om barnet försöker sova med armen på en kudde de första nätterna.

Barnet kan behöva vara hemma några dagar efter en operation.

Barnet har förband i några veckor

När barnet har fått ett gipsbandage utan att ha opererats brukar bandaget få sitta i tre till fyra veckor utan att tas av. Beroende på hur stor felställningen är tas ibland en eller två röntgenkontroller under tiden som barnet har gips.

När barnet har opererats brukar gipsförbandet få sitta kvar i ungefär fyra veckor. Sedan tas det bort och eventuella metallstift dras ut. Därefter brukar barnet få tillbaka gipset i ytterligare ungefär en vecka. Det gör vanligtvis inte speciellt ont att dra ut metallstiften. Det kan göras utan bedövning.

Det kan vara jobbigt att ha gips

Om barnet får ett gips kan det tycka att det är spännande under några dagar, men sedan kan det bli jobbigt. Efter ett tag kan det till exempel börja klia under gipset. Man kan låta barnet klia sig försiktigt med ett långt trubbigt föremål som till exempel en så kallad strumpsticka, men man måste vara försiktig så att den inte glider in och fastnar under bandaget. Gipset hindrar också rörligheten.

Förbandet måste skyddas mot vatten

Barn som har gips ska inte bada. Duscha går, men förbandet måste skyddas mot vatten eftersom gips luckras upp av vatten. Ett förband med ”plastgips” blir inte förstört av vatten, men vätan stannar kvar innanför förbandet och det gör att huden inte mår bra. Då finns risk för svampinfektion.

På apoteket finns speciella plastskydd som kan användas när barnet duschar. Man kan också använda en tät plastpåse.

Barnet kan behöva hjälp när det duschar eller för att komma åt alla ställen på överkroppen med till exempel en tvättlapp.

Om gipset går sönder

Om gipset går sönder när barnet till exempel har trillat brukar det lagas, så länge det inte bara är några dagar kvar på den tid barnet måste gå med gips. När gipset gått sönder och måste lagas bör man ta kontakt med det ställe där barnet behandlats och fått sitt gips.

Bra röra på fingrarna

Det är bra om barnet rör på fingrarna under tiden som armen är gipsad, så att inte fingrarna svullnar och blir stela. Det kan annars försvåra tillfriksnandet när gipset tas av.

Vissa kan tycka att det är otäckt att ta bort gipset

En del barn kan uppleva det som otäckt att ta bort gipset. Om det handlar om ett gips som omsluter hela armen måste gipset sågas upp med en speciell såg. Det gör inte ont, men kan ge en vibrerande känsla och upplevas som lite skrämmande. När det tunga bandaget har tagits bort kan det kännas som om armen svävar upp i luften av sig själv.

Rörelseträning kan behövas när gipset tas av

När barnet har fått gipset borttaget undersöker läkaren armen och beslutar om armbågen känns läkt, om det behövs en ny röntgenundersökning, om det behövs fler återbesök, samt hur länge barnet måste avstå från att idrotta.

När gipset har tagits bort är armbågen till en början stel och behöver rörelsetränas. Då får barnet göra samma rörelser med armen som man gör när man simmar bröstsim. Träningen kan oftast göras utan hjälp av sjukgymnast.

Ibland, om skadan på armbågens mjukdelar varit stor, kan barnet senare få något svårare att sträcka ut den skadade armen helt, jämfört med den friska. Den skadade armen kan komma att sakna den sista förmågan till utsträckning. Detta brukar dock inte leda till några besvär.

Det brukar ta ungefär sex till åtta veckor från skadetillfället till dess att barnet kan vara med på idrotten i skolan igen.

Barnfilmer

I barnavdelningen på 1177.se kan man se en tecknad film om hur en röntgenundersökning går till. I filmen får man följa Gabriella Gnu när hon åker till sjukhuset och blir undersökt med röntgen.

Man kan även förbereda barnet innan det får bedövning med narkos och opereras. Se filmen om Oliver, som åker till sjukhuset efter att ha skadat armen.