Basalcellscancer - hudcancer

Basalcellscancer är oftast lindrig

Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Oftast får man en tumör i ansiktet eller på bröstkorgen. Till skillnad från andra cancertyper ger basalcellscancer i princip aldrig metastaser, så kallade dottersvulster. Skivepitelcancer och malignt melanom är andra former av hudcancer.

Film: Morgan Alling om att få hudcancer

Huden skyddar mot solen

Huden har många olika funktioner. Den skyddar bland annat mot den skadliga delen av solens strålning, så kallad ultraviolett strålning. Huden består av tre olika lager: överhuden, läderhuden och underhuden. Överhuden består av tätt packade celler, så kallade skivepitelceller och det djupaste skiktet av celler i överhuden kallas basalcellslagret. Basalcellerna delar sig hela tiden och bildar nya skivepitelceller som vandrar mot hudytan. I basalcellslagret finns också speciella pigmentceller som producerar melanin, ett skyddande pigment. När huden utsätts för solens ultravioletta strålning stimuleras bildningen av melanin. Pigmentcellerna överför melaninet till skivepitelcellerna, där det lägger sig som en "mössa" över cellkärnan och som skyddar från solljuset.

Tre olika typer av basalcellscancer

Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, var cancern sätter sig och utseende.

Ytlig basalcellscancer växer ytligt i överhuden som en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck. Vanligaste är att man får ytlig basalcellscancer på bröstet och ryggen, men den kan också sitta i ansiktet.

Knutformad basalcellscancer växer ner i läderhuden. Den märks som en välavgränsad hudfärgad eller svagt röd, lite genomskinlig knuta med små röda blodkärl i. Så småningom bildas en vallartad kant och sår samt skorpor kan uppstå i tumören. Den sitter oftast i ansiktet och på halsen, men kan också sitta på bålen.

Aggressivt växande basalcellscancer växer på ett djupare, mer diffust sätt. Det kan yttra sig som en hård, vitskimrande, ärrliknande, platt förändring i huden och kan vara svår att se med blotta ögat. Det är ofta svårt att avgöra exakt hur stor förändringen är. Ibland bildas ett sår i mitten. Tumörerna sitter oftast i ansiktet, runt näsan och ögonen.

Vanligast bland äldre

Risken att få basalcellscancer ökar när man blir äldre. Det är mycket sällsynt att ungdomar får sjukdomen och den är ovanlig före 40-årsåldern. Efter 50-årsåldern blir den vanligare. Medelåldern vid insjuknandet är cirka 60 år. Äldre personer med basalcellscancer tillhör de vanligaste patienterna på hudkliniker.

2008 fick över 30 000 personer i Sverige basalcellscancer. Det kan jämföras med malignt melanom, som ungefär 2800 personer får varje år. Eftersom man har större risk att få basalcellscancer när man blir äldre och medellivslängden blir allt högre, kommer sannolikt antalet fall av basalcellscancer att öka de kommande åren.

Celler skadas och växer okontrollerat

Solens ultravioletta strålar kan skada arvsmassan, DNA, i hudens celler, särskilt basalcellerna och melanocyterna. Oftast repareras skadorna av ett inbyggt reparationssystem. Men ibland klarar inte reparationssystemet att laga DNA-skadorna. Det kan leda till förändringar, så kallade mutationer, i arvsanlagen, generna. Vissa genmutationer gör att cellerna börjar dela sig okontrollerat. Då har det uppstått en hudcancer. När cancercellerna växer trängs normala celler undan och dör. Solens ultravioletta strålar är den största yttre riskfaktorn för basalcellscancer. Men det kan inte vara hela förklaringen eftersom man ibland får basalcellscancer på hudområden som normalt inte utsätts för solbestrålning. Det är också mycket ovanligt att man får denna typ av tumör på ovansidan av händerna, som ju utsätts för mycket sol.

Läs mer: Vad är cancer?

Ljus hy och ljus eller röd hårfärg ökar risken

Om man har ljus hy med dålig förmåga att bilda pigment och ljust eller rött hår ökar känsligheten för sol. Då har man också ökad risk för att få basalcellscancer. Eftersom ljus hy och rödhårighet delvis är ärftliga egenskaper är cancerrisken större i vissa släkter.

Läkemedel som ökar risken

Om man har genomgått en transplantation av ett organ och behandlas med immunhämmande läkemedel måste man skydda sig extra noga från solstrålning. Dessa läkemedel minskar immunförvarets angrepp på solskadade hudceller och då ökar risken för att få hudcancer

Minska risken genom solskydd

Det bästa sättet att minska risken att få basalcellscancer är att undvika långvarig solexponering och att bli bränd av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Man får en betydligt större soldos om man vistas på en öppen yta, som exempelvis en badstrand, jämfört med om man är omgiven av träd eller byggnader. På stranden reflekteras solljuset av sanden och vattnet och det förklarar varför man kan bli bränd även under ett parasoll på stranden. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken.

Skugga och solhatt

Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol direkt.

Solskyddskrämer skyddar förmodligen i viss mån mot basalcellscancer. Det är inte känt om risken för basalcellscancer ökar genom solning i solarium.

Undersök förändringar

Om man hittar nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om godartade förändringar, men det är viktigt att undersöka sig för att se om det rör sig om cancer.

Knuta eller rodnad vanligaste symtomen

Det vanligaste symtomet på basalcellscancer är att man fått en helt ny hudfärgad knuta eller rodnad fläck någonstans på huden, oftast i ansiktet eller på övre delen av bröstet och ryggen.

Hudcancern växer mycket långsamt. Med tiden uppstår det ofta sår som vanligen läker periodvis och man kan därför tro att problemet är över. Tumörerna brukar inte heller klia.

Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, var cancern sätter sig och utseende.

Ytlig basalcellscancer

Ytlig basalcellscancer

Ytlig basalcellscancer växer ytligt i överhuden som en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck.

Vanligaste är att man får ytlig basalcellscancer på bröstet och ryggen, men den kan också sitta i ansiktet.

Knutformad basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer växer ner i läderhuden. Den märks som en välavgränsad hudfärgad eller svagt röd, lite genomskinlig knuta med små röda blodkärl i. Så småningom bildas en vallartad kant och sår samt skorpor kan uppstå i tumören. Den sitter oftast i ansiktet och på halsen, men kan också sitta på bålen.

Aggressiv basalcellscancer

Aggressiv basalcellscancer Aggressivt växande basalcellscancer växer på ett djupare, mer diffust sätt. Det kan yttra sig som en hård, vitskimrande, ärrliknande, platt förändring i huden och kan vara svår att se med blotta ögat. Det är ofta svårt att avgöra exakt hur stor förändringen är. Ibland bildas ett sår i mitten. Tumörerna sitter oftast i ansiktet, runt näsan och ögonen.

Om man själv, en anhörig eller sjukvårdspersonal hittar nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om godartade förändringar, men det är viktigt att man undersöker sig för att se om det rör sig om cancer.

Ofta lätt att ställa diagnos

Läkaren börjar med att titta på knutan eller såret. På specialkliniker används också hudmikroskop för att få en mer detaljerad bild. Om läkaren är osäker tas först ett hudprov, en så kallad hudbiopsi, från förändringen innan han eller hon rekommenderar vilken behandling som behövs. Läkare som är vana att bedöma basalcellscancer kan ofta med ögat avgöra vilken typ av tumör man fått och väljer behandling utan att först ta prov på huden. Men i samband med behandlingen tar läkaren alltid prov för mikroskopisk undersökning.

Godartade hudförändringar

Man kan ha godartade hudförändringar som kan förväxlas med basalcellscancer.

Åldersvårta

Seborrhoisk keratos eller åldersvårta är en ljusbrun, brun eller gråsvart upphöjd förändring med tydlig kant och något fetglänsande yta.

Åldersvårtor kommer i medelåldern och de brukar bli fler ju äldre man blir. Oftast får man den här formen av vårtor i ansiktet och på bröst och rygg. Vårtorna kan inte övergå i cancer. De kan skrapas bort eller frysbehandlas.

Solkeratos

Solkeratos

Solkeratos är en ljusröd eller rödbrun fläck med otydlig kant och raspig yta som kan vara från någon millimeter upp till någon centimeter stor.

Den orsakas av solstrålning och sitter oftast i ansiktet eller på handens ovansida. Förändringen kan övergå i skivepitelcancer efter många år och bör därför behandlas.

Andra former av hudcancer

Malignt melanom

En allvarligare form av hudcancer är malignt melanom, som ibland uppstår i ett födelsemärke, men även kan börja som en ny fläck eller knuta. Fläcken eller knutan är oftast brun eller svart, men kan ibland även vara hudfärgad eller rödaktig.

Malignt melanom kan sprida sig, därför ska tumören alltid tas bort så fort som möjligt.


Skivepitelcancer är en Skivepitelcancercancer som uppstår i vanliga hudceller i överhuden. Det är huvudsakligen äldre människor som får sjukdomen och den är vanligare hos män än hos kvinnor. Man får oftast denna typ av tumör på handens ovansida eller i ansiktet. Den orsakas av att man utsatt huden för mycket solbestrålning. Denna cancer kan sprida sig och ge upphov till dottersvulster.

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral eller hudmottagning om man upptäcker nya knutor, hudförändringar som är röda eller sårigheter som inte går över av sig själv.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Ofta lätt att ställa diagnos

Läkaren börjar med att titta på knutan eller såret. På specialkliniker används också ett så kallat dermatoskop, eller hudmikroskop, för att få en mer detaljerad bild. Om läkaren är osäker tas först ett hudprov, en så kallad hudbiopsi, från förändringen innan han eller hon rekommenderar vilken behandling som behövs. Man får lokalbedövning när man gör en hudbiopsi  och undersökningen tar några minuter.

Läkare som är vana att bedöma basalcellscancer kan ofta med ögat avgöra vilken typ av tumör man fått och väljer behandling utan att först ta prov på huden. Men i samband med behandlingen tar läkaren oftast prov för mikroskopisk undersökning.

Ett svårt besked att få

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd. Om man inte är svensktalande har man alltid rätt att få information på sitt eget språk.

Vanligt men ändå skrämmande

Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer är en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som gör att de flesta blir friska. Dessutom kan många som inte blir helt friska ändå leva länge och bra med sjukdomen.

En tid av många frågor

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Man har många frågor, samtidigt som det kan gå tid mellan beskedet om cancer och till dess att man får veta mer om behandlingen. Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man ibland få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

Hjälp finns både inom och utom vården

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen. På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Man får hjälp på vårdcentral eller sjukhus

Många hudtumörer undersöks först av en allmänläkare, som ibland också opererar bort en misstänkt hudförändring själv. När den har opererats bort skickas ett hudprov för undersökning i mikroskop på laboratorium.

De flesta fall av basalcellscancer behandlas av hudläkare. Vid större ingrepp är ibland en plastikkirurg, öronläkare eller ögonläkare inblandad. Om man behöver få strålbehandling får man det på en cancerklinik, en så kallad onkologisk klinik.

Flera olika behandlingsmetoder

Basalcellscancer måste tas bort så att cancern inte växer och förstör huden runt omkring. Det finns olika behandlingsmetoder:

• Hudcancern skärs bort med skalpell. Hudbiten skickas då alltid till undersökning i mikroskop för att man ska få en säker diagnos och se om tillräckligt mycket har opererats bort. Om en stor bit av huden har tagits bort används hudplastik eller hudtransplantation för att täcka såret.
• Tumören skrapas bort. För att döda de cancerceller som kan finnas kvar bränns såret med el eller frysbehandlas. Den vävnad som skrapats bort kan skickas till ett laboratorium som fastställer om det verkligen var basalcellscancer.
• Tumören fryses bort med flytande kväve.
• Fotodynamisk behandling. En salva som ökar ljuskänsligheten hos tumörcellerna stryks på, därefter belyses tumören med rött ljus som dödar tumörcellerna.
• Vid ytlig basalcellscancer kan även en salva som stimulerar immunförsvaret att stöta bort cancern användas. Behandlingen pågår under cirka sex veckor.
• Hudcancern behandlas med radioaktiv strålning. I detta fall ges upprepade behandlingar med små doser strålning, ofta under några veckors tid.

De två första behandlingarna som nämns i ovanstående punktlista görs med lokalbedövning och man behöver inte stanna kvar på sjukhuset. Vilken typ av behandling som används beror på vilken typ av basalcellscancer man har och var på kroppen den sitter.

De flesta blir botade

De flesta blir botade av behandling. Risken för att man ska få återfall ligger mellan ett par och tio procent. Om man får återfall upprepas behandlingen eller så väljs en annan metod. Ibland får man gå på efterkontroller. Det avgörs av vilken typ av tumör det är, var den sitter och vilken behandlingsmetod som används. Vid kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud. Det förekommer i stort sett aldrig att basalcellscancer leder till döden.

Egenkontroller är viktiga

Om man har haft basalcellscancer tidigare är risken stor att man får nya tumörer på andra ställen. Det är i så fall helt nya förändringar och inte dottersvulster från en tidigare behandlad tumör. Därför är det viktigt att man själv kontrollerar ärret efter tidigare behandling och även hela den övriga kroppen.