Gikt

Lederna blir inflammerade

Gikt är en ledsjukdom som oftast gör att man plötsligt får ledinflammationer som kommer utan förvarning och gör mycket ont. Oftast inflammeras bara en enstaka led. Mest vanligt är att stortåns inre led blir inflammerad och det brukar kallas "portvinstå" eller podager.

Inflammationen brukar minska efter några dagar och gå över helt inom någon eller några veckor.

Gikt är vanligare bland män och äldre personer

För män över 40 år är gikt den vanligaste orsaken till ledsjukdom med inflammation, det vill säga att leden blir öm, röd och svullen. Män får gikt betydligt oftare än kvinnor.

Risken att få gikt ökar med åldern eftersom halten av urinsyra i blodet stiger när man blir äldre. Kvinnor har mindre urinsyra än män fram till klimakteriet, därefter ökar halten, och gikt blir vanligare även hos kvinnor. Ungefär 10-20 år efter att menstruationerna har upphört är kvinnorna uppe i samma halt som männen.

Kristaller bildas i lederna

Inflammationen beror på att det har bildats kristaller av urinsyra i leden. Urinsyra bildas normalt i kroppen när kroppen bryter ner en grupp ämnen som kallas för puriner. Dessa ämnen ingår bland annat i arvsmassan i kroppens alla cellkärnor, och i andra viktiga funktioner i cellerna. Puriner finns även i proteinrik mat.

Om halten av urinsyra blir för hög kan det bildas kristaller framförallt i lederna. Kristallerna kan liknas vid små vassa nålar och orsakar inflammation i den led där de bildats. Det gör oftast att man får plötslig och kraftig ömhet, svullnad, rodnad och smärta i leden.

En annan ganska vanlig plats i kroppen där kristaller kan bildas är urinvägarna, i form av njursten.

Hur mycket urinsyra som finns i blodet beror dels på hur mycket som bildas i kroppen och dels på hur mycket av detta som försvinner ut med urinen.

Mycket urinsyra behöver inte orsaka gikt

Det är ganska vanligt att man har för mycket urinsyra i blodet men det behöver inte betyda att man kommer att få gikt. Av alla som har förhöjd halt av urinsyra är det bara någon enstaka som utvecklar gikt. Det är enbart om man får besvär som man behöver behandling.

Alkohol ökar risken för giktattacker

Alkohol är en viktig orsak till att man får för hög halt av urinsyra i blodet. Alkoholhaltiga drycker, framför allt öl, innehåller puriner som gör att det bildas mer urinsyra. Alkohol gör dessutom att man kissar ut mindre urinsyra.

Purinrik mat och ökad vikt

Ju mer man ökar i vikt, desto mer urinsyra bildas i blodet. En kost som innehåller mycket puriner kan bidra till att halten av urinsyra höjs. Särskilt mycket puriner finns i kött, inälvsmat, ärtor, bönor, sardiner, sill och ansjovis.

Andra sjukdomar kan vara bidragande orsak

Det är vanligare att man drabbas av gikt om man har någon annan sjukdom, till exempel högt blodtryck eller höga halter av blodfetter. Då brukar man ofta ha mycket urinsyra vilket gör att kristaller lättare kan bildas i lederna.

Även sjukdomar som innebär att kroppens celler omsätts snabbare än normalt påverkar halten av urinsyra. Några exempel är psoriasis och olika typer av blodcancer.

Läkemedel kan öka urinsyran i blodet

Vissa läkemedel kan öka halten av urinsyra i blodet:

• Vätskedrivande mediciner som används vid framför allt högt blodtryck och hjärtsvikt är den vanligaste sortens läkemedel som ökar mängden urinsyra.
• Acetylsalicylsyra, som finns i till exempel Aspirin och Trombyl, kan redan i låga doser höja urinsyrahalten.
• Cytostatika som används för behandling av cancersjukdom i blodet kan göra att halten av urinsyra höjs kraftigt. För att motverka detta får man samtidigt medicin som sänker urinsyran.

Ärftliga faktorer kan ha betydelse

Ärftlighet spelar en viss roll för om man ska drabbas av gikt eller inte. Hur urinsyra bildas i kroppen och utsöndras i urinen styrs nämligen av våra gener.

Stress och alkohol kan utlösa giktattacker

Giktattacker kan lättare utlösas i samband med hög påfrestning på kroppen, till exempel vid en operation eller en kraftig infektion.

En giktattack kan utlösas av att man äter mycket, särskilt proteinrik mat, och samtidigt dricker stora mängder alkohol.

Man kan själv förebygga och lindra sjukdomen

Det finns några saker som man kan göra själv för att lindra sina giktbesvär.

• Om man har besvär med återkommande giktattacker är det bra om man kan gå ner i vikt. Men det är viktigt att man går ner i vikt i lagom takt eftersom alltför kraftig bantning kan utlösa ett giktanfall.
• Dricka måttligt med alkohol - särskilt i samband med att man äter mycket. Man ska framför allt undvika öl.
• Mängden puriner i kosten påverkar i viss mån halten av urinsyra i blodet. Det är svårt att påverka urinsyranivån genom att hålla en speciell diet, men man bör undvika mycket proteinrik mat, framför allt tillsammans med alkohol.
• Det är bra att få i sig mycket vätska om man redan har besvär med gikt. Men om man har en hjärtsjukdom bör man alltid diskutera med sin läkare hur mycket man ska dricka.

Giktattacken kommer ofta plötsligt på natten

Vid en giktattack brukar besvären komma plötsligt och ofta starta på natten. En led, ofta stortåns inre led, blir snabbt öm, röd och svullen. Smärtan ökar under några timmar och leden blir mycket känslig för beröring. Ett lätt tryck från exempelvis lakanet kan ge våldsamma smärtor. Ofta kan man få lite feber och känna sig sjuk och frusen.

När inflammationen börjar gå tillbaka, vilket den brukar göra efter några dagar eller någon vecka, kan huden över leden börja fjälla.

Av de personer som får gikt har nio av tio någon gång haft inflammation i stortån.

Flera leder kan drabbas

Det är vanligast med gikt i stortån. När det är andra leder som inflammeras kan det vara svårare att avgöra vad som är orsaken. Vanligtvis drabbas fotled, knäled eller handled. Man kan också få en inflammation runt hälsenan eller i en slemsäck över armbågens sträcksida, på utsidan av armbågen. Typiskt för alla giktattacker är att inflammationen kommer snabbt, är mycket kraftig och sedan läker ut helt inom någon eller några veckor.

Vart ska man vända sig?

För att få behandling för sina giktbesvär ska man i första hand vända sig till sin vårdcentral.

Om man har kraftiga besvär, eller om det är första gången man drabbas av anfall och inte vet säkert att det är gikt, kan man behöva en akut bedömning på en akut- eller jourmottagning.

Vid behov kan man få en remiss till en reumatolog som är specialist på inflammatoriska ledsjukdomar.

Leden undersöks

Om en läkare undersöker det område som ömmar och är rött, till exempel stortåns inre led, brukar det vara ganska lätt att ställa diagnosen gikt. Leden är då öm och har en kraftig inflammation med intensiv rodnad.

Kontroll av blod och ledvätska

Om läkaren misstänker att det är gikt brukar man ofta få lämna ett blodprov, så kallat S-urat, för att kontrollera halten av urinsyra i blodet. Men det går inte att använda enbart blodprovet för att läkaren ska kunna ställa en säker diagnos. Detta beror på att hälften av alla med gikt inte har för höga urinsyrahalter, att en del kan ha höga halter utan att ha gikt och att urinsyrahalten kan variera en hel del. De flesta personer med förhöjd halt av urinsyra får inte några giktattacker.

Därför kan man också ibland få genomgå en provtagning av ledvätskan, åtminstone den första gången man har en misstänkt giktattack. Läkaren suger då ut vätska ur leden med en nål och vätskan undersöks i mikroskop. Har man gikt syns det tydligt, som kristaller formade som små nålar.

Om diagnosen inte är helt säker brukar läkaren göra en odling på ledvätskan. Odling innebär att ledvätska placeras i en miljö som gynnar bakterietillväxt. Normalt ska det inte finnas några bakterier alls i ledvätskan, men vid en odling kan eventuella bakterier upptäckas. Även antalet vita blodkroppar och sockerhalten i ledvätskan brukar mätas.

Röntgenundersökning

Om man har haft gikt under flera år kan lederna så småningom förändras på ett typiskt vis, vilket syns vid röntgenundersökning av lederna.

Cox-hämmare vid enstaka attacker

Om man bara har någon enstaka giktattack brukar man få mediciner som dämpar inflammationer och lindrar smärta. Dessa mediciner kallas cox-hämmare eller NSAID-preparat. Exempel på cox-hämmare är Ipren och Ibumetin som innehåller ibuprofen, och Naproxen och Pronaxen som innehåller naproxen. Dessa mediciner har ofta snabb effekt vid gikt.

Acetylsalicylsyra, som finns i till exempel Magnecyl, brukar inte fungera bra när man har gikt. Urinsyrahalten i blodet kan snarare höjas redan vid låga doser acetylsalicylsyra om man använder medicinen länge. Låg dos acetylsalicylsyra brukar vanligen tas som skydd mot blodproppar vid hjärt-kärlsjukdom. Om man får upprepade giktattacker, kan den behandlande läkaren behöva väga nyttan med acetylsalicylsyra mot risken för ytterligare giktbesvär.

Medicin skräddarsydd för gikt

Om man inte kan ta cox-hämmare, till exempel på grund av biverkningar eller allergi, kan man ta mediciner som innehåller kolkicin, som lindrar inflammationen vid gikt.

Läkemedlet hjälper sällan på andra inflammationer än gikt och falsk gikt, som är mindre vanlig än gikt och orsakas av ett annat ämne i ledvätskan som kan ge kristallbildning. Om smärtan inte lindras tillräckligt är det viktigt att tänka på att man absolut inte får öka dosen mer än vad läkaren har ordinerat.

Det är vanligt att man får biverkningar från magen i form av diarréer och illamående, vilket kan göra det svårt att ta medicinen.

Kortisonspruta lindrar effektivt

Ett annat alternativ till cox-hämmare är att man kan få sprutor med kortison som ofta verkar snabbt och bra. Man kan även få kortison i tablettform, men då krävs högre doser och effekten är inte lika snabb som när man får en spruta direkt i leden.

Ibland behövs ingen behandling

Ibland behöver man ingen behandling alls, eftersom giktattackerna även kan läka av sig själva. Det vanligaste är att besvären lättar efter en till två veckor, men det kan ta upp till en månad innan man är helt bra.

Förebyggande behandling

När det finns en risk att lederna ska få bestående skador av återkommande giktattacker bör man använda mediciner som sänker urinsyrahalten i blodet. Då måste det vara klarlagt att det är gikt som man lider av. De här medicinerna är enbart förebyggande och man kan inte ta dem när besvären är akuta.

Eftersom de urinsyresänkande medicinerna kan ge en del biverkningar ska man inte börja använda dem efter några enstaka giktattacker, eller om attackerna bara kommer någon gång om året.

Mediciner som sänker urinsyrahalten

Det finns flera receptbelagda mediciner som sänker urinsyran i blodet.

Läkemedel som oftast används är de som innehåller det verksamma ämnet allopurinol, till exempel Allupurinol och Zyloric. Medicinen sänker halten av urinsyra genom att hämma ett äggviteämne som behövs när kroppen bildar urinsyran. Allopurinol är även lämplig när det har bildats njursten på grund av urinsyra, eftersom den förhindrar att nya njurstenar bildas.

Man ska inte starta en behandling med medicin som innehåller allopurinol under en pågående giktattack eftersom det kan förvärra besvären. Det är viktigt att ta medicinen regelbundet för att undvika svängningar i urinsyrekoncentrationen, vilket kan framkalla giktattacker och njurstensanfall. Man ska inte avbryta en behandling om man får akuta giktbesvär.

De vanligaste biverkningarna av allopurinol är hudutslag. Man kan även må illa och kräkas. I ovanliga fall kan man få en allvarlig form av blodbrist. Det är framför allt äldre personer som får biverkningar. I dessa fall bör behandlingen omprövas.

Probecid, som innehåller det verksamma ämnet probenecid, är ett alternativ till allopurinol och gör att man kissar ut mer urinsyra. Nackdelen med detta läkemedel är att det ökar risken för njursten. Probenecid används framför allt om man är överkänslig mot allopurinol. Den vanligaste biverkan är illamående.

Kronisk gikt

Om man får en kronisk giktsjukdom kan det bildas kristaller av urinsyra även i kroppens mjuka vävnader. Det syns som små gulvita knottror, så kallade tofi (ett tofus, flera tofi), på till exempel fingrar, tår eller ytterörat.

Om man har kronisk gikt kan man dessutom få en mer omfattande ledsjukdom. Men denna form av gikt tar många år att utveckla och är numera ovanlig.

Ovanligt att njurarna skadas

Kronisk gikt kan också leda till att kristaller av urinsyra bildas i njurarna så att de fungerar sämre. Men risken för att njurarna ska ta skada av enbart gikt är liten. Ofta har man andra njurskadande sjukdomar samtidigt, till exempel diabetes eller högt blodtryck.