Bruten underarm hos barn

Vanligt att barn ramlar och skadar underarmen

Det är vanligt att barn skadar underarmen när de faller och tar emot sig med handen. De flesta skador av den här typen drabbar den nedre delen av underarmen, inklusive handleden.

I underarmen finns två ben. Det är strålbenet, som går från armbågen ner till handleden på samma sida som tummen, och armbågsbenet, som går från armbågen ner till handleden på lillfingersidan. Vid skador mitt på underamen skadas oftast bägge benen, medan det är något vanligare att bara strålbenet skadas när skadan är nere vid handleden.

Barn får andra skador än vuxna

Både barn och vuxna drabbas av brutna armar och ben, så kallade frakturer, vid olycksfall. Men det växande barnskelettet och det vuxna, färdiga skelettet får olika typer av skador.

Några skillnader mellan barn och vuxna:

• Musklerna fäster på skelettet med senor. Hos barn är skelettet mjukare och mer poröst än senan och senfästet. När barn råkar ut för olycksfall går därför inte senan eller muskeln sönder, utan de får oftare en skelettskada än vuxna.
• På grund av att skelettet är mjukare får barn ibland skador där skelettet inte bryts av som hos vuxna, utan bara böjs. Dessa skador behandlas som vanliga frakturer.
• Barnen har tillväxtzoner i skelettet, som är mjukare och porösare än det övriga skelettet. Här kan barnet få ”förskjutningar”, så kallade epifysiolyser. Även dessa skador behandlas som vanliga frakturer.
• Barnets skelett bygger om sig när det växer. Därför behöver felställningar efter arm- och benbrott inte alltid opereras eller läggas tillrätta. Hos barn rättas felställningarna till av sig själva, medan vuxna som har samma felställningar oftast måste behandlas.
• Läkningen går mycket fortare hos barn än hos vuxna och därför är behandlingstiden kortare.

Svårt att förebygga den här typen av skador

Det är svårt att förebygga arm- och benbrott som inträffar när barnen leker. Det enda man kan göra är att försöka använda sitt sunda förnuft, och inte till exempel låta för små barn klättra i träd eller cykla. Lite större barn kan använda handledsskydd när de till exempel åker inlines eller snowboard.

Det gör ont och kan svullna

När barnet har brutit underarmen gör det ont att röra armen och ofta finns en svullnad där skadan är. Ibland kan skadan bryta igenom huden.

Barnet vill inte använda armen och brukar försöka hålla den stilla med hjälp av den sin andra arm.

När ska man söka vård?

Om barnet har mycket ont i underarmen eller inte använder armen ska man kontakta vården. Eftersom huden oftast är hel ser man inte hur allvarlig skadan är, och för att ta reda på det måste barnet undersökas. Man tar kontakt med en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan också ringa sjukvårdsrådgivningen för råd vart man ska vända sig.

Vad kan man göra själv?

För att lindra smärtan kan man linda underarmen och handleden med en elastisk binda, eller låta armen tillfälligt få vila i en så kallad mitella. En mitella kan man göra själv genom att vika till exempel en sjal till en trekant och knyta den bakom barnets nacke så att underarmen kan vila i tyget, strax ovanför midjan. Viktigast är att det känns bekvämt för barnet.

När barnet skadar underarmen måste det ofta sövas under behandlingen. Då är det viktigt att barnet är fastande eftersom det annars finns en risk att det kräks under narkosen och att innehållet i magsäcken hamnar i lungorna och orsakar andningsbesvär. Om barnet inte är fastande förlängs väntetiden till dess att läkaren kan göra något.

Trots att barnet ska vara fastande kan man ge receptfri smärtlindrande medicin, till exempel Alvedon, Panodil eller Pinex. Läkemedlen finns i olika former och dosen anpassas efter barnets vikt. Det finns anvisningar på förpackningen. Om man ger barnet vanliga smärtlindrande tabletter genom munnen ska de sköljas ner enbart med lite vatten.

Underarmen undersöks och röntgas

Läkaren som undersöker barnet känner på underarmen för att undersöka var det gör ont och om det är svullet.

Om läkaren misstänker skelettet är skadat görs en röntgenundersökning. Då får barnet lägga underarmen stilla på ett särskilt röntgenbord. Sedan tas minst två röntgenbilder, dels när barnet har handflatan nedåt och dels när det har handens lillfingersida mot bordet. På så sätt fås två bilder som visar om skelettet är skadat och om det har någon felställning. Därefter bestämmer läkaren vilken behandling som behövs.

Det gör inte ont att ta röntgenbilder. Däremot kan det göra ont när läkaren känner, böjer eller sträcker ut armen. Som förälder kan man vara med under hela undersökningen, men man måste ha ett skyddande förkläde eller gå ut ur rummet just när röntgenbilderna tas.

Ibland kan det vara en så liten spricka i skelettet att det inte syns på röntgen Om läkaren ändå misstänker att benet är brutet behandlas barnet som om skelettet vore skadat. Efter drygt en vecka får barnet komma tillbaka för en ny undersökning och först därefter fortsätter eller avbryter läkaren behandlingen beroende på vad den andra undersökningen visar.

Olika skador kräver olika behandlingar

Behandlingen av skador på underarmen beror på var skadan sitter och hur felställt benet är.

Ofta måste brottet läggas till rätta

Vid skador mitt på underamen går oftast bägge benen i underarmen sönder. Det inte ovanligt att det ena brutna benets två benpipor ligger omlott och att felställningen är sådan att skadan måste läggas till rätta. Det heter att brottet reponeras. Då brukar barnet oftast få narkos, det vill säga sövas.

Innan barnet sövs är det viktigt att magsäcken är så tom som möjligt så att barnet inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför man inte ska ge barnet något att äta eller dricka innan man åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtlindrande medicin.

Hur går det till när barnet sövs?

Först brukar barnet få bedövningssalva på huden i armvecket eller på handen på den oskadade armen. Salvan får verka i ungefär en timme. Därefter sätts en tunn slang in i ett blodkärl, antingen på handen eller i armvecket. Någon gång kan barnet ha så ont att det behöver smärtlindrande medicin i blodet genast. Då använder inte läkaren bedövningssalva innan, eftersom det tar för lång tid innan den verkar.



När barnet ska sövas sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in i den tunna plastslangen. Ibland sövs barnet genom att först andas in sömnmedel genom en andningsmask. Därefter sätts den tunna slangen in i armen så att mer sömnmedel kan ges. En förälder eller annan närstående får följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar. En narkosläkare och en sköterska kontrollerar att barnet mår bra och inte har ont under behandlingen. 


När barnet sover gott och inte längre känner smärta kan läkaren, som vanligen är en kirurg eller ortoped, rätta till felställningen på det skadade stället.



Ibland behövs metallpinnar

När skadan har lagts till rätta bedömer läkaren om läget på brottet känns stabilt eller om skadan också behöver stabiliseras med metallpinnar.

Om skadan måste stabiliseras med hjälp av metallpinnar gör läkaren gör ett litet hål i huden och för in metallpinnen och slår sedan in den så att den följer benets mjukare inre del förbi det skadade stället och på så sätt stabiliserar brottet. Ofta låter läkaren en liten bit av metallpinnen sticka ut genom huden vid handleden, så att det senare går lätt att dra ut den.

Operationen avslutas med att armen gipsas

När läget är stabilt får barnet ett gipsförband från handleden och upp till axeln. Armbågsleden ska vara böjd.

Först mäter läkaren först barnets arm för att se hur långt gipsbandage som behövs. Sedan läggs flera lager blöt gipsbinda på ett lager av vadd. Denna gipsskena läggs sedan på armen och hålls på plats av elastiska bindor.

När operationen och gipsningen är klar körs barnet i sin säng till en så kallad uppvakningsavdelning. Där får barnet ligga tills det vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. En förälder eller annan anhörig kan sitta bredvid sängen under tiden. En del barn kan må illa efter uppvaknandet.

Oftast kan man åka hem samma dag

Oftast kan man åka hem från sjukhuset några timmar efter operationen eller gipsningen. Ibland behöver barnet stanna på sjukhuset en natt efter en operation. Det är vanligt att en röntgenundersökning görs innan man får åka hem, om inte en kontroll med röntgen gjordes direkt i samband med operationen.

Efter att barnet har fått gips bör man som förälder vara lite uppmärksam på om barnet till exempel får svullna eller blåa fingrar. Det kan vara tecken på att gipset sitter för hårt. Då ska man ta kontakt med en läkare eller sjuksköterska. Personal på sjukhuset brukar ge mer information om vad man gör om detta händer.

Första dagarna efter operationen kan barnet känna obehag och ha ont. Då kan det vara bra att ge någon form av smärtlindrande medel med paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Det är också bra om barnet försöker sova med armen på en kudde de första nätterna.

Barnet kan behöva vara hemma några dagar efter en operation.

Barnet har förband i några veckor

Barnet brukar få ha gipsbandage dygnet runt i ungefär fyra veckor. Under den tiden brukar man få åka tillbaka till sjukhuset där barnet fick gipset och göra en röntgenkontroll för att se att skadan läker rätt.

Ibland får barnet ha en skena under dagtid i ytterligare någon vecka efter att gipset tagits av. Denna skena görs ibland kortare, och går från handleden upp till armbågen. Det beror på hur skadan har läkt.

Metallpinnen får oftast sitta kvar i ungefär fyra till fem veckor, sedan dras den ut. Det sker under narkos. När metallpinnen har dragits ut får barnet tillbaka sin gipsskena under ytterligare en till två veckor.

Det kan vara jobbigt att ha gips

Om barnet får ett gips kan det tycka att det är spännande under några dagar, men sedan kan det bli jobbigt. Efter ett tag kan det till exempel börja klia under gipset. Man kan låta barnet klia sig försiktigt med ett långt trubbigt föremål som till exempel en så kallad strumpsticka, men man måste vara försiktig så att den inte glider in och fastnar under bandaget. Gipset hindrar också rörligheten.

Förbandet måste skyddas mot vatten

Barn som har gips ska inte bada. Duscha går, men förbandet måste skyddas mot vatten eftersom gips luckras upp av vatten. Ett förband med ”plastgips” blir inte förstört av vatten, men vätan stannar kvar innanför förbandet och det gör att huden inte mår bra. Då finns risk för svampinfektion.

På apoteket finns speciella plastskydd som kan användas när barnet duschar. Man kan också använda en tät plastpåse.

Barnet kan behöva hjälp när det duschar eller för att komma åt alla ställen på överkroppen med till exempel en tvättlapp.

Om gipset går sönder

Om gipset går sönder när barnet till exempel har trillat brukar det lagas, så länge det inte bara är några dagar kvar på den tid barnet måste gå med gips. När gipset gått sönder och måste lagas bör man ta kontakt med det ställe där barnet behandlats och fått sitt gips.

Bra röra på fingrarna

Det är bra om barnet rör på fingrarna då och då under tiden som armen är gipsad, så att inte fingrarna svullnar och blir stela. Det kan annars försvåra tillfrisknandet när gipset tas av.

Vissa kan tycka att det är otäckt att ta bort gipset

En del barn kan uppleva det som otäckt att ta bort gipset. Om det handlar om ett gips som omsluter hela armen måste gipset sågas upp med en speciell såg. Det gör inte ont, men kan ge en vibrerande känsla och upplevas som lite skrämmande. När det tunga bandaget har tagits bort kan det kännas som om armen svävar upp i luften av sig själv.

Rörelseträning kan behövas när gipset tas av

När barnet får gipset borttaget undersöker läkaren om underarmen verkar ha läkt, om det behövs en ny röntgenundersökning, om det behövs fler återbesök, och hur länge barnet måste avstå från att idrotta.

Ibland kan barnet behöva avstå från aktiviteter där det riskerar att falla och ta emot sig med armen under ytterligare tre till fyra veckor. Annars finns en risk att skadan går upp igen.

Barnet kan inte alltid använda armen på en gång när gipset tas av. Det tar tid att vänja sig att vara utan gips och att böja och sträcka på lederna igen. Armbågen kan vara stel och det kan underlätta för barnet att komma igång med lek och idrott om den rörelsetränas. Då får barnet göra samma rörelser med armen som man gör när man simmar bröstsim. Träningen kan oftast göras utan hjälp av sjukgymnast.

Det brukar ta ungefär sex till åtta veckor från skadetillfället till dess att barnet kan vara med på idrottslektionerna i skolan igen.

I barnavdelningen på 1177.se kan man se en tecknad film om hur en röntgenundersökning går till. I filmen får man följa Gabriella Gnu när hon åker till sjukhuset och blir undersökt med röntgen.

Man kan även förbereda barnet innan det får bedövning med narkos och opereras. Se filmen om Oliver, som åker till sjukhuset efter att ha skadat armen.