Ångest, fobier och tvångstankar hos barn

Skriv ut (ca 13 sidor)
Jönköpings län

Hit kan man vända sig för att få hjälp och stöd i Jönköpings län.

Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Ångest är starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång, och som hör till livet. Ångesten är vanligen kopplad till något obehagligt eller smärtsamt som man tror ska hända, kanske för att det har hänt tidigare i livet eller för att man har upplevt hur andra har råkat ut för det. Men man kan också få intensiv ångest utan att man riktigt förstår varför man mår så dåligt.

Den psykiatriska beskrivningen av ångest är, något förenklat, en stark rädsla för en fara som inte är verklig. Ett barn med ångest är ofta inte helt säkert på om det finns en verklig anledning till rädslan. Men trots att det inte finns något verkligt hot att slåss mot eller fly ifrån blir reaktionen vanligtvis väldigt obehaglig.

När dessa reaktioner blir så kraftiga och frekventa att de påverkar det vardagliga livet kallas det ångestsjukdom, och det är ganska vanligt bland barn och tonåringar. Ångestsjukdomar finns i sju huvudsakliga varianter:

  • Fobi, eller specifik fobi
  • Paniksyndrom
  • Social fobi
  • Separationsångest
  • Generaliserat ångestsyndrom
  • Tvångssyndrom
  • Posttraumatiskt stressyndrom

Det är ofta svårt att veta vad som ligger bakom en ångestsjukdom hos ett barn. Det finns också många olika situationer som kan utlösa sjukdomen, till exempel en separation mellan föräldrarna, en flytt eller att någon närstående avlider.

Symtom

Ångest brukar kännas tydligt i kroppen. Barn med ångest får ofta ont i magen, men precis som vuxna kan de också känna hur hjärtat slår snabbare, att de börjar svettas och att det blir tungt att andas. Symtomen är obehagliga och beror på att kroppens alarmsystem förbereder individen på att fly eller slåss, vilket gör att stresshormoner går ut i blodet.

Vilka psykologiska symtom barn och tonåringar får beror mycket på vilken ångestsjukdom det rör sig om. Symtomen kan också skilja sig mycket åt mellan olika individer och även mycket beroende på vad som utlöser ångesten.

Behandling

Den behandlingsmetod som är vanligast för barn och tonåringar är kognitiv beteendeterapi, KBT. Det är en form av psykoterapi där barnet arbetar aktivt med tankar och känslor från vardagen.

En del tonåringar, och även barn, behöver läkemedel och får det då främst i kombination med KBT.

När ska man söka vård?

Det är vanligt att barn och tonåringar känner stark rädsla för olika saker, exempelvis spöken i garderoben, spindlar och att tala inför klassen. För det mesta går rädslan över snart och då finns det ingen anledning att söka vård. Men om rädslan blir ett hinder i livet, försenar ett barns utveckling och håller i sig i flera månader bör man som förälder se till att få hjälp till sitt barn.

Då kontaktar man barnavårdscentralen, elevhälsan, barnläkarmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Visa mer

Vad är ångest?

Vad är ångest?

Det hör till livet att ibland ha ångest med känslor av rädsla och oro. Ångesten är olika stark hos olika barn och tonåringar, och var gränsen går mellan stark rädsla och ångest är väldigt svårt att avgöra som förälder.

Det är vanligt att barn och tonåringar, precis som vuxna, får ångest när något svårt i livet händer. Det kan vara att föräldrarna separerar, att man måste flytta och börja i en ny skola eller att någon närstående blir allvarligt sjuk eller avlider. Barn kan få intensiv ångest utan att de vet varför, även om föräldrar kan förstå vad som utlöser den.

Ångesten är ett naturligt alarmsystem som ser till att man snabbt kan samla kraft för att slåss eller fly från en fara. Systemet höjer beredskapen i kroppen; musklerna spänns, hjärtat slår snabbare och andningen blir mer intensiv. Det beror bland annat på att adrenalin och andra stresshormoner ökar i blodet. Ångestens fysiska symtom kan vara mycket obehagliga för barn och tonåringar, men de är inte farliga.

Ångest används i dagligt tal för att beskriva många typer av psykiskt obehag och lidande. En förenklad psykiatrisk definition är: När rädslan är överdriven och inte står i proportion till den verkliga faran handlar det om ångest.

En vuxen person som har ångest har oftast insikt i att reaktionen är överdriven men kan trots det inte lugna sig eller minska sin rädsla. Men när ett barn har ångest är det vanligt att de faktiskt inte är helt säkra på om deras rädsla har en verklighetsbaserad orsak.

Vanligt och behandlingsbart

Ångestsjukdomar kallas de tillstånd som innebär att ångesten en person upplever är så kraftig, och får sådana konsekvenser, att den påverkar personens liv.

Ångestssjukdomar är mycket vanliga och cirka tjugo procent av alla barn och tonåringar har någon gång symtom på en eller flera sådana sjukdomar. Det finns behandlingar som är både effektiva och skonsamma, och många barn som har ångestsjukdomar blir av med dem helt.

Olika ångestssjukdomar

Det finns sju varianter av ångestssjukdomar. De kan vara svåra att särskilja från varandra, framför allt hos barn och tonåringar.

Separationsångest

De flesta barn upplever då och då en rädsla för, eller ovilja mot, att bli lämnad av sina föräldrar eller någon annan närstående. Men riktig separationsångest är en ångestsjukdom som påverkar livet och vardagen negativt, ofta både för barnet och familjen.

Separationsångest innebär en stark ångest, ibland skräckartad känsla, inför att skiljas från närstående människor. Vanligast är barns ångest när de ska skiljas från föräldrarna, till exempel vid lämning på förskolan. Ångesten kan också visa sig när barnet ska gå till skolan, besöka en kompis eller lämnas vid någon annan aktivitet.

Många barn med separationsångest vill inte att föräldrarna lämnar dem ensamma hemma för att exempelvis gå och handla eller gå till tvättstugan. Det hjälper oftast inte att en barnvakt är med barnet. Rädslan kan också påverka barnet på natten, och innebära att det får svårt att sova i sin egen säng eller i ett eget rum.

Det som oroar barnet är att föräldrarna ska råka ut för till exempel en olycka, eller att barnet själv råkar ut för något dåligt när de är ifrån varandra. En del barn oroar sig för att deras föräldrar ska lämna dem och inte komma tillbaka igen.

Barnets rädsla visar sig ofta genom gråt, spändhet, magont och huvudvärk. Vissa barn kan bli arga och trotsiga i situationer där de står inför en separation. När väl separationen sker kan barnets ångest bli så stark att barnet får en panikattack.

Separationsångest är en av de vanligaste ångestsjukdomarna hos barn under tio års ålder. Hos tonåringar är det inte alls lika vanligt.

Fobi

Fobi, eller specifik fobi, är en stark, intensiv och oresonlig rädsla som väcks av till exempel åska, spindlar eller läkarbesök. Det är en rädsla som styrs av en typisk situation eller av ett speciellt objekt, och det finns många specifika fobier. Vanliga situationer och saker som barn kan utveckla en specifik fobi för är bland annat olika sorters djur, naturfenomen, trånga utrymmen, höga ljud, främmande människor och att kräkas.

Ett barn som har en specifik fobi upplever så stark rädsla för det specifika objektet eller situationen att livet och vardagen påverkas på ett negativt sätt.

Ungefär fem procent av alla barn och tonåringar utvecklar fobi. Rädslor för olika saker utvecklas i olika åldrar. Yngre barn har ofta fobi för djur, blod, sprutor och naturföreteelser. Däremot klaustrofobi, vilket innebär fobi för trånga utrymmen, får man vanligen först i tonåren.

Posttraumatiskt stressyndrom

Otäcka minnen från krig, våld och olyckor påverkar alla människor. Barn och ungdomar som har utsatts för sådant kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Även om de har varit passiva vittnen när någon annan har utsatts för något liknande kan de få posttraumatiskt stressyndrom.

PTSD karaktäriseras av påträngande, okontrollerade återupplevanden av traumat, det som brukar kallas för flashbacks. Man kan även få återkommande mardrömmar. Flashbacks upplevs som mycket obehagliga och kan få ett barn som har PTSD att göra mycket för att undvika saker som kan trigga igång dem. Det kan vara alltifrån att undvika platser som påminner dem om traumat till att undvika vissa ljud eller lukter som väcker obehagliga minnen.

Ungefär två procent av alla barn får PTSD. Flickor och yngre barn utvecklar oftare PTSD än pojkar och äldre barn.

Social fobi

De flesta barn och tonåringar är i perioder mer eller mindre blyga. Det finns ingen knivskarp gräns mellan blyghet och social fobi men som regel beskrivs social fobi som en starkare och mer intensiv rädsla som håller i sig över längre tid. Det är också avgörande hur mycket rädslan påverkar hur barnet fungerar hemma, med kamrater och i skolan.

Flertalet människor känner sig någon gång osäkra och otrygga i en viss social situation, men en del känner sig osäkra i de flesta sociala sammanhang. För ett barn eller tonåring som har social fobi innebär det en intensiv ångest för att stå i centrum för andras uppmärksamhet. De får en obehagskänsla av att bli iakttagna och granskade, och upplever ofta att de gör bort sig bland andra människor.

Social fobi har en stor påverkan på ett barns eller en tonårings tillvaro. Ibland är fobin så stark att man undviker de flesta sociala sammanhang. Det kan till exempel röra sig om att prata i telefon, tilltala främmande människor, äta tillsammans med andra, räcka upp handen i klassrummet, delta i idrottsaktiviteter eller umgås med flera människor samtidigt. Det barnet eller tonåringen är rädd för är ofta att rädslan och osäkerheten ska synas och att man därmed ska göra bort sig. Tankarna kretsar kring att andra kommer tycka att man är fånig, misslyckad eller dålig på något sätt, och att man därför ska bli bortvald och utanför.

De kroppsliga reaktionerna är oftast rodnad, svettningar, magont, darrningar, illamående och ibland yrsel.

Det är inte bra att släppa alla sociala krav. Barn behöver våga göra sådant de är lite rädda för, men som förälder måste man tänka på att utmaningarna ska vara rimliga för att framgång ska nås. Mycket blyga barn upplever det ofta som obehagligt att tvingas till sociala initiativ, så man bör vara försiktig med vilka initiativ barnen föreslås att ta.

Social fobi utvecklas som regel i skolåldern och ungefär vart tionde barn och tonåring får det i någon period. Det är betydligt vanligare bland flickor.

Paniksyndrom

De flesta människor får någon gång en panikattack, vilket innebär att man får en intensiv och plötslig ångestreaktion. De kroppsliga reaktionerna är bland annat hjärtklappning, yrsel, ökad andhämtning, ofta med en känsla av andnöd eller tryck över bröstet. Det är också vanligt att man får tunnelseende och en känsla av att man blir svagare.

Ett barn med paniksyndrom upplever, precis som vuxna, återkommande och plötsliga panikattacker och utvecklar en stark rädsla för nästa attack. Det är en rädsla som kan bli så stark att barnet börjar undvika alla situationer där det finns en risk att utsättas för en ny attack.

De kroppsliga symtom som uppstår vid en panikattack är alla en del av den så kallade kamp-flykt reaktionen. De är alltså en del av kroppens alarmreaktion och helt ofarliga. Ändå upplevs de ofta som oerhört obehagliga eftersom de dyker upp utan förvarning. Det är vanligt att barn som får panikattacker tror att de håller på att svimma, att de kommer att kräkas, att de har fått en allvarlig sjukdom eller till och med att de håller på att dö. Det är ofta de fysiska symtomen som får föräldrar till barn som upplever en panikattack att söka akut sjukvård för att få hjälp.

Panikattacker är vanligt förekommande och en mycket stor del av alla tonåringar har haft åtminstone en panikattack i sitt liv. Bara undantagsvis utvecklas detta till paniksyndrom. Panikattacker är ganska vanligt även för barn och tonåringar som har en annan ångestsjukdom.

Ungefär en av hundra barn och tonåringar får paniksyndrom, de flesta efter puberteten. Det är betydligt vanligare hos flickor än hos pojkar.

Agorafobi

Agorafobi kallades tidigare torgskräck, och innebär att man undviker vissa platser och situationer. De platser som barn undviker är ofta de som upplevs som långt från trygghet och hjälp om de skulle få en panikattack, ofta ställen som känns avlägsna hemmet och föräldrarna. Det kan vara varuhus, biografer, teatrar, kollektiva färdmedel, men det kan också innebära att barn och tonåringar undviker att besöka vänner eller den egna skolan.

Tvångssyndrom

Att barn ägnar sig åt "magiska tankar" är vanligt och en del av den naturliga utvecklingen. Ett sjuårigt barn kan till exempel tänka att om det trampar på alla a-brunnar på gångvägen betyder det tur. Men när handlingen är bunden till ångest och tvång, och barnet tänker att dåliga saker kommer att hända om det exempelvis trampar på sprickor i asfalten, har det blivit till ett symtom på ångestsjukdom.

Tvångssyndrom, eller OCD (obsessive compulsive disorder), består av tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar omfattar både tankar, impulser och inre bilder, alla med det gemensamma att de upplevs som påträngande, inte går att kontrollera med vilja och att de väcker känslor som obehag, rädsla, skam och äckel.

Tvångshandlingar är viljestyrda handlingar som man utför för att minska det obehag som tvångstankarna väcker. Tvångshandlingar kan vara osynliga och utföras som mentala ritualer, men de kan också vara synliga för omgivningen och bestå av tydliga fysiska handlingar.

Exempel på vanliga tvångstankar:

  • "Jag kanske rörde vid något som kan smitta mig med en sjukdom."
  • "Har jag stängt av alla apparater hemma?"
  • "Tänk om jag knuffar ner den där personen från perrongen."

Det är också vanligt att man får bilder med sexuellt innehåll i tankarna, eller att man får en känsla av oordning eller bristande symmetri.

Exempel på vanliga tvångshandlingar som är osynliga för andra:

  • Att upprepa vissa ord för sig själv.
  • Att räkna enligt ett speciellt mönster, till exempel baklänges i steg om tre.

Exempel på vanliga tvångshandlingar som är synliga för andra:

  • Att tvätta händerna och andra delar av kroppen ofta, intensivt och länge.
  • Att man måste röra vid vissa saker på ett visst sätt eller ett visst antal gånger.
  • Att man upprepade gånger och efter speciella rutiner måste kontrollera att dörrar och fönster är låsta liksom att lampor, elektriska apparater och kranar är avstängda.

Ett barn eller tonåring med tvångsyndrom ägnar sig åt tvångstankar eller tvångshandlingar minst en timme per dag, vilket starkt påverkar livet hemma, i skolan och med kompisarna. De flesta beskriver att tvångssyndromet upptar mycket mer tid än så.

Det finns två perioder i livet då tvångssyndrom ofta debuterar; dels i 10-årsåldern, dels i 20-årsåldern. Det förekommer, men är inte så vanligt, hos barn under tio år.

För vissa barn utvecklas tvångssyndrom väldigt snabbt medan det för andra är en mer långsam utveckling, ofta varvad av perioder fria från tvångshandlingar. Det är mycket vanligt att påfrestande händelser hänger samman med de perioder då tvångsmässigheten dyker upp.

Tvångssyndrom är vanligare hos pojkar än hos flickor.

Generaliserat ångestsyndrom

Oro som blir så stark och ofta förekommande att den mer eller mindre dominerar tillvaron kallas generaliserat ångestsyndrom, eller GAD (general anxiety disorder). Det man oroar sig för kan variera mellan olika individer och också för en enskild individ, men vanligt är oro för ens egen eller närståendes hälsa, att någon nära anhörig ska råka ut för någon form av olycka, familjens ekonomi eller katastrofer som krig och naturkatastrofer.

Utöver oro och ältande kan både barn och tonåringar få kroppsliga symtom som magont, spänningshuvudvärk, värk i axlar och nacke, trötthet, rastlöshet och svårigheter att somna. Koncentrationssvårigheter är också vanligt då oron upptar mycket tid och kraft och kan göra det svårt att fokusera på något annat.

Generaliserat ångestsyndrom är en av de vanligaste ångestsjukdomarna i tonåren, men förekommer också hos yngre barn.

Fäll ihop

Vad beror ångest på?

Vad beror ångest på?

Kunskaperna om varför vissa barn och tonåringar, såväl som vuxna, får en ångestsjukdom är begränsade. Men bland annat vet man att människor har en medfödd, nedärvd rädsla för vissa saker som kan vara hotfulla. Det gäller exempelvis naturfenomen som åska, vilda och giftiga djur som lejon och skorpioner, och vissa situationer, som att fastna i ett trångt utrymme. Förmodligen är det andra medfödda, sedan länge nedärvda, rädslor som gör att en del barn utvecklar ångest inför exempelvis att bli separerade från sina föräldrar eller att inte passa in i den sociala gemenskapen.

Det finns flera olika faktorer som kan utlösa en ångestsjukdom: Sjukdom eller dödsfall i familjen, egen sjukdom, en flytt, föräldrars separation och en otrygg kompissituation är exempel på kända utlösande faktorer som man kan observera i samband med att barnet utvecklar ångest. Men många gånger är det också svårt att förstå vad som utlöser ångesten, och man hittar ingen förklaring.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Man bör söka vård mot en ångestsjukdom när barnets eller tonåringens liv påverkas så att vardagslivet inte längre fungerar hemma, i skolan eller tillsammans med kompisar. Ofta handlar det om att barnet på grund av sin ångest inte törs eller kan göra saker som det egentligen skulle vilja göra, och börjar undvika saker som tidigare har varit viktiga.

Men det är också vanligt med övergående faser av stark rädsla för olika saker, exempelvis spöken under sängen, främmande människor, övernattningar utanför hemmet, mörker och att vara ensam. Går rädslan över relativt snart finns ingen anledning att söka hjälp, men blir den hindrande eller håller i sig lång tid bör man söka hjälp.

När ett barn eller en tonåring har haft en överdriven och oproportionerlig rädsla för en viss sak eller situation i sex månader bör man söka vård. Men om problemen gör att vardagen påverkas väldigt starkt, även för familjen, och man som förälder känner att situationen är väldigt svår att hantera kan man söka vård tidigare.

I första hand bör man som förälder vända sig till barnavårdscentralen, elevhälsan, barnläkarmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin, Bup. En tonåring kan på egen hand ta kontakt med Bup, en psykiatrimottagning eller elevhälsan.

Fäll ihop

Hjälp och stöd i Jönköpings län

Jönköpings län

Hjälp och stöd i Jönköpings län

Barn och unga

Om man som förälder eller närstående är orolig för ett barn som är under sex år kontaktar man barnhälsovård/familjecentral. Om barnet går i förskola eller förskoleklass kan man också kontakta skola/barnomsorg.

Är barnet äldre kontaktar man elevhälsan eller vårdcentralen. Man kan också kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, BUP. Går barnet i skolan kan man också kontakta skola/barnomsorg.

Är man ung kan man själv vända sig till

Barn- och ungdomshälsan tar emot barn och unga mellan 6 och 18 år som inte mår bra. Det finns två mottagningar i länet, en i Huskvarna och en i Nässjö.

Akut hjälp

Om läget är akut ska man söka hjälp direkt.

Telefonjourer och patient- och närståendeföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns många telefonjourer man kan ringa för att få rådgivning, både för barn, unga och vuxna.

Det finns också patient- och närståendeföreningar man kan kontakta.

Fäll ihop

Utredning och behandling

Utredning och behandling

KBT – aktivt arbete med tankar och känslor

Kognitiv beteendeterapi, KBT, är den psykoterapeutiska behandlingsmetod som idag har det starkaste vetenskapliga stödet när det gäller att på ett effektivt sätt behandla ångestsjukdomar hos både barn och ungdomar.

KBT är en psykoterapiform där barnet själv är med och arbetar med sina tankar, känslor, handlingar och kroppsliga reaktioner.

Samtal ger analys

Som regel inleds behandlingen med att psykoterapeuten pratar med barnet, och ofta även föräldrarna, om vilka rädslor som finns, och vilka svårigheter de skapar. Det görs en noggrann och utförlig kartläggning av det problem som barnet eller tonåringen vill ha hjälp med. Tillsammans pratar man om i vilka situationer det uppstår, försöker förstå varför problemet uppstår och hur det kommer sig att barnet inte blir av med det. Utifrån den analysen planerar psykoterapeuten sedan hur behandlingen ska läggas upp.

Behandlingen planeras individuellt för varje individ och är tydligt fokuserad på det aktuella problemet.

Gemensamt arbete

En psykoterapeut sköter behandlingen och samarbetar med barnet för att försöka hantera de problem som barnet får behandling för, och de två delar på ansvaret för det som görs. Hemuppgifter mellan besöken gör att behandlingsresultaten kommer snabbare och behandlingstiden kan kortas.

Behandlingstidens längd varierar för olika barn och olika typer av ångestsjukdomar. I en del fall kan det räcka med ett par behandlingstillfällen medan andra barn och tonåringar kan behöva behandling under flera års tid.

Besökens längd är som regel mellan 45 och 60 minuter, men de kan vara både längre och kortare beroende på vad som passar barnet och det psykoterapeutiska arbetet bäst. Oftast ses man en gång varje eller varannan vecka men olika perioder kan även tätare besök planeras in.

Behandling med läkemedel

SSRI-preparat är en grupp läkemedel som används mot depressioner och de dämpar även ångest. De verkar genom att öka halterna av signalsubstansen serotonin i hjärnan.

Behandling med läkemedel är vanligtvis en metod som används när annan behandling inte har gett önskad effekt. Det är vanligare att behandla tonåringar än barn med läkemedel, men det finns SSRI-preparat som kan ges till barn över sex års ålder.

Endast KBT, eller KBT i kombination med läkemedel, bör vara den behandling som i första hand erbjuds barn och ungdomar med ångestsjukdomar.

Fäll ihop

Att vara förälder till ett barn med ångest

Att vara förälder till ett barn med ångest

Starka känslor hos barn väcker starka känslor hos föräldrar, och ångest är en mycket stark känsla. Som förälder till ett barn som får en ångestsjukdom kan det kännas skrämmande när ångesten och fobierna blir starka och tvångshandlingarna börjar påverka livet på ett framträdande sätt. Man upplever ofta en maktlöshet och rädsla i att inte veta vad man ska göra.

Det första man kan göra som förälder för att hjälpa sitt barn och sig själv är att skaffa sig kunskap, vilket man bland annat kan få genom litteratur om ångestsjukdomar, och genom att prata med någon inom den psykiatriska vården.

Det är viktigt att man som förälder tar barnets problem på allvar från början och inte tvekar att söka professionell hjälp, helst i samråd med barnet. När kontakten med den psykiatriska vården är etablerad kan man skaffa sig större kunskaper om barnets specifika problem och vara ett ännu bättre stöd och hjälp när ångestattackerna inträffar.

Som förälder är det också viktigt att veta att ångest inte är onormalt, sällan farligt och mycket sällan beror det på ett dåligt föräldraskap.

När man mår dåligt som förälder

Många föräldrar blir frustrerade, kanske till och med arga, på att barnet inte vågar göra tillsynes vardagliga saker och att det hindrar resten av familjen. Även om ilska är en begriplig känsla är det viktigt att man kommer ihåg att det inte ger något positivt att bli arg på ett barn som redan känner rädsla.

En del förälder kan också känna skam och oroa sig för vad andra ska tycka om deras barn och deras familj. Den känslan blandas ofta med en skuldkänsla över att på något sätt ha orsakat barnets ångestsjukdom, kanske genom dålig uppfostran eller att man inte har gett barnet en trygg uppväxt.

Om frustration, skuldkänsla eller oro gör det svårt att klara av sin egen vardag kan det kan vara bra att prata med någon i sin nära omgivning om hur man ska hantera sina känslor. Det räcker ofta att prata med en vän eller någon i familjen för att man som förälder ska få ett bättre perspektiv på de problem som barnets sjukdom orsakar. Ofta får man tillgång till andras erfarenheter när man delar med sig av sina egna.

Det finns också anhörigföreningar och ideella föreningar, vars hemsidor kan fungera som ett bra första steg till ökad kunskap och en ingång till värdefulla kontakter, bland annat Svenska ångestsyndromsällskapet, Riksförbundet för social och mental hälsa och Föreningen för psykisk hälsa som också har en föräldratelefon.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Lästips:

  • Rädd, räddare, ångest - När barn och ungdomar mår dåligt
    Åsa Hanell, Kerstin Hellström & Lisa Liberman
    Prisma, 2003 
  • Mer än blyg - Om social ängslighet hos barn och ungdomar
    Liv Svirsky & UlrikaThulin
    Studentlitteratur, 2011
  • Rädslor, fobier och nedstämdhet hos barn och unga
    Liv Svirsky
    Gothia Förlag, 2012
  • Fobier
    Kerstin Hellström & Åsa Hanell
    Norstedts, 2002 
Fäll ihop
Skriv ut (ca 13 sidor)
Senast uppdaterad:
2012-12-27
Skribent:

Liv Svirsky, psykolog och psykoterapeut, Sthlm KBT, Stockholm

Redaktör:

Fredrik Lagerqvist, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anna Lundh, överläkare, Barn- och ungdomspsykiatrin, Stockholm


Jönköpings län
Tillägg uppdaterade:
2015-09-25
Redaktör:
Helena Pellnor, redaktör 1177 Vårdguiden, Region Jönköpings län
Skribent och redaktör:
Helena Pellnor, redaktör 1177 Vårdguiden, Region Jönköpings län
Granskare:
Signe Axelsson, utredare psykiatri, Region Jönköpings län