Bloddialys – hemodialys

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Dialys är en behandling som man får när njurarna helt eller till största delen har slutat att fungera. Njurarnas huvudsakliga uppgift är att rena blodet från restprodukter och att avlägsna vatten ur kroppen. När man har njursvikt klarar njurarna inte av det, och skadliga ämnen och vatten stannar kvar i kroppen.

En dialysbehandling försöker ersätta njurarnas uppgift att rena blodet på restprodukter och avlägsna vatten. Det finns två former av dialys, påsdialys och bloddialys. Om man har bloddialys filtreras och renas blodet genom ett filter med hjälp av en speciell dialysmaskin. Man kan ha sin behandling på en dialysmottagning eller utföra den själv i sitt hem, efter att man har fått utbildning. Hur ofta man har dialysbehandling kan variera mellan två gånger i veckan till varje dag.

De flesta som börjar gå i dialys har bestående njurskador och behöver dialys resten av livet, eller tills de får en njurtransplantation. Ibland kan njursvikten vara tillfällig och man behöver dialys under en kortare tid.

Förberedelser

Ett blodkärl, oftast på underarmen, opereras för att bli större och för att blodflödet ska bli tillräckligt stort för att användas i en dialysbehandling.

Hur går behandlingen till?

Blodet leds ut från blodkärlet genom en dialysslang, renas på restprodukter i dialysmaskinen och leds tillbaka in i kroppen igen. Varje behandlingstillfälle tar ungefär fyra timmar, men det kan variera. Under tiden kan man sitta eller ligga i en speciell stol eller säng, samtidigt som man till exempel vilar, tittar på TV eller läser en bok.

Hur mår man efteråt?

Hur man mår efter varje dialysbehandling är olika för varje person och kan variera från dag till dag. Det är vanligt att man känner sig trött en stund efter behandlingen. Grundsjukdomen som har lett till att man behöver gå i dialys kan också göra att man känner sig piggare vissa dagar, och mår sämre andra dagar.

Visa mer

Varför får man bloddialys?

Varför får man bloddialys?

Njurarna renar blodet

Njurarnas främsta uppgift är att rena blodet från ämnen som kroppen inte behöver, så kallade restprodukter. Njurarna avlägsnar också överflödigt vatten och är viktiga för att blodtrycket ska ligga bra.

Blodet filtreras i små blodkärlsnystan i njurarna. Salter och andra livsviktiga ämnen stannar kvar i blodet, men restprodukter och överskottsvätska lämnar kroppen som urin.

Njursvikt

Om man har njursvikt klarar njurarna inte av att rena blodet som de ska. Då stannar ämnen som är skadliga för kroppen kvar i blodet. Det är också vanligt att man samlar på sig för mycket vatten, vilket kan leda till att man får högt blodtryck, blir svullen och andfådd.

Det kan finnas många olika orsaker till att man får njursvikt, men de vanligaste är diabetes, åderförkalkning eller allvarlig njurinflammation.

Med hjälp av medicin och ändrad kost kan njurarna rena blodet tillräckligt bra även om deras förmåga är kraftigt försämrad. Om njurarna endast fungerar till mindre än tio procent måste man däremot få dialysbehandling, eller genomgå en njurtransplantation. Det är behandlingar som krävs för att man ska kunna överleva när man har så allvarlig njursvikt.

Blodet renas i dialys

Dialys renar blodet från restprodukter och avlägsnar överflödigt vatten från kroppen. De flesta som påbörjar en dialysbehandling har haft besvär med njurarna i många år, så kallad kronisk njursvikt. Njurarnas funktion har då långsamt försämrats och man behöver regelbunden dialysbehandling, om man inte kan bli njurtransplanterad.

Om njurarna tillfälligt slutar fungera kan man behöva gå i dialys under en kortare tid. Det kallas för akut njursvikt och kan bero på till exempel förgiftningar eller någon tillfällig sjukdom som påverkar njurarna. Om man har akut njursvikt blir man oftast frisk när man har fått behandling för det som har orsakat besvären.

Varje år påbörjar cirka 1000 personer dialysbehandling i Sverige.

Två former av dialys

Bloddialys, som också kallas hemodialys, är den ena av två former av dialysbehandlingar. Den andra är påsdialys. I Sverige behandlas idag ungefär 3000 personer med bloddialys och knappt 800 med påsdialys. Vilken dialysbehandling som passar bäst för varje person är individuellt, och man kan växla mellan de båda behandlingarna.

Vid påsdialys används den egna bukhinnan som dialysfilter. Bukhålan fylls då med dialysvätska via en inopererad plastslang. Vätskan byts flera gånger om dagen.

Blodet renas utanför kroppen

När man har bloddialys renas blodet genom ett filter i en dialysmaskin. Blodet leds ut via ett blodkärl, renas i maskinens filter och leds tillbaka till kroppen igen.

Det vanligaste är att man har sin behandling på en dialysmottagning, som man åker till vanligtvis tre gånger i veckan. Varje behandlingstillfälle tar ungefär fyra till fem timmar.

Man kan också utföra behandlingen själv i sitt eget hem, efter att man har fått utbildning. De som har bloddialys i hemmet utför behandlingen fyra till sju gånger i veckan.

Utbildning för att klara behandlingen själv

Det blir allt vanligare att man utför behandlingen själv, antingen på en dialysmottagning eller i sitt hem. Då har man större möjlighet att påverka vilken tid dialysbehandlingen ska utföras, vilket kan göra att man känner sig mindre låst.

Om man ska ha bloddialys i hemmet får man först utbildning av specialutbildade sjuksköterskor. Utbildningen tar två till tre månader. Bland annat får man lära sig vilken funktion njurarna har i kroppen och vad som händer när man får njursvikt. Man får utbildning i hur behandlingen ska utföras och hur man kan leva ett så bra liv som möjligt trots att man behandlas med dialys.

När man går i dialys har man täta kontakter med dialyssjuksköterskor och en läkare som är specialist i njursjukdomar.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Dialysmottagning

Dialysmottagningar kan finnas på många ställen, inte bara på sjukhus. Oftast har man sin behandling under dagtid, men ibland kan den utföras på kvällen eller natten.

När man går i bloddialys kan man få sin behandling på andra dialysmottagningar, både inom Sverige och på andra håll i världen, så kallad gästdialys. Det innebär att man har stora möjligheter att resa, även om det kräver en del planering. Närmare information kan man få av sin dialyssjuksköterska.

En fistel skapas

När man ska gå i bloddialys behövs tillgång till blodbanan för att blodet ska kunna ledas ut ur kroppen. Det vanligaste är att en så kallad fistel skapas, oftast på underarmen. Det sker genom en mindre operation några månader innan dialysen ska påbörjas.

En fisteloperation innebär att en artär, som leder blodet från hjärtat ut i kroppen, kopplas ihop med en ven, ett blodkärl som för blodet tillbaka till hjärtat. Efter operationen ökar blodflödet i venen, och efter ett par månader har venen blivit större och tål de upprepade nålstick som krävs vid bloddialys.

Graft eller kateter

Om de egna venerna inte fungerar som fistel kan istället ett konstgjort kärl opereras in. Ett sådant kärl kallas för graft.

Istället för att en fistel skapas kan ibland en dialyskateter, en tunn slang, läggas in via ett blodkärl på halsen. Om den ska användas under en lång tid läggs den under huden en bit och kommer fram på bröstet. Vid akut dialys kan katetern också läggas in via ett blodkärl i ljumsken.

Nödvändig utrustning

För att kunna genomföra en bloddialys behövs

  • en dialysmaskin
  • filter och dialysslangar
  • två dialysnålar till en fistel eller en dialyskateter
  • dialysvätska.

Under behandlingen

När behandlingen pågår sitter man i en fällbar stol eller ligger i en säng. Under tiden kan man till exempel sova, läsa en bok, lyssna på musik eller se på TV. Om man har sin behandling på en dialysmottagning är man ofta flera som delar på ett rum.

Det är dialyssjuksköterskor som sköter behandlingen på en dialysmottagning, men man kan själv förbereda eller genomföra hela eller delar av den. Om man har bloddialys i hemmet sköter man behandlingen själv, men kan alltid ringa en dialyssjuksköterska för att få råd eller svar på frågor.

Blodet filtreras

Dialysfiltret i dialysmaskinen innehåller ett stort antal mycket tunna rör som blodet pumpas igenom. I motsatt riktning pumpas dialysvätska mellan rören. Det finns små hål, porer, i rören. Restprodukterna flyttar sig igenom de små hålen till dialysvätskan och avlägsnas på så sätt ur blodet. Viktiga och nyttiga ämnen som kroppen behöver stannar däremot kvar. Dialysvätskan tar också hand om det överskott av syror som dagligen bildas i kroppen.

Överflödigt vatten avlägsnas genom att en tryckskillnad skapas mellan blodet och dialysvätskan i filtret, så att vattnet kan tryckas ut. Om man inte har någon urinproduktion alls är det vanligt att två till tre liter vatten avlägsnas vid varje dialystillfälle.

Dialysvätskan

Dialysvätskan består av vanligt kranvatten som renas noga i ett stort reningsverk på dialysavdelningen, eller i ett litet reningsverk som är kopplat till dialysmaskinen om man har dialys i hemmet. När vattnet är renat tillsätts bikarbonat och vissa salter. Dialysvätskan värms av dialysmaskinen till kroppstemperatur eller något lägre. Den föbrukade dialysvätskan, med de skadliga restprodukterna, leds ut i avloppet.

Väger sig före behandlingen

Om man behandlas på en dialysmottagning får man träffa en dialyssjuksköterska. Före varje behandling berättar man för sjuksköterskan om hur man mår, till exempel om man känner sig svullen och har svårt att andas. Man får också väga sig för att se om man har gått upp i vikt sedan förra behandlingen, vilket kan vara ett tecken på att man har för mycket vatten i kroppen. Utifrån den informationen avgörs hur mycket vatten som ska avlägsnas från kroppen under behandlingen.

Om man har bloddialys i hemmet har man fått lära sig hur man ska förbereda sig inför varje behandling.

Behandlingen steg för steg

  • Först förbereds dialysmaskinen. Nytt filter och nya slangar sätts på och spolas igenom med ren koksaltlösning. Mellan behandlingarna desinficeras maskinen.
  • Dialysslangarna kopplas till fisteln via två dialysnålar, eller direkt till katetern om man har en sådan.
  • Dialysmaskinens pump startas och blod leds via den ena slangen genom dialysfiltret. I filtret renas blodet och vätska avlägsnas. Det renade blodet leds sedan tillbaka till kroppen genom den andra dialysslangen.
  • När behandlingen startar får man ett läkemedel som motverkar att blodet levrar sig, koagulerar, i slangar och filter. Ibland får man läkemedlet kontinuerligt under hela behandlingen.
  • På dialysmaskinen ställs in hur mycket vätska som ska avlägsnas och hur lång tid behandlingen ska pågå.

Man måste planera sitt liv efter behandlingen

Att gå i dialys innebär att man behöver ägna tid åt det som friska njurar sköter själva. Man måste planera sitt liv efter behandlingarna, och det tar en hel del tid att utföra varje behandling. Om man har andra sjukdomar påverkar de också hur man mår.

En del tycker att det är obehagligt med nålsticken som behöver göras för att koppla dialysslangarna till blodkärlet. Då brukar huden bedövas. Ofta kan man använda samma stickställe, vilket minskar eventuella obehag i samband med nålsticken. Ibland kan det bli förträngningar i dialysfisteln som kan behöva vidgas med en så kallad ballongkateter.

Bloddialysbehandling kan också ge en del kroppsliga besvär, som till exempel muskelkramper, blodtrycksfall och trötthet. Om man har en dialyskateter ökar risken för att man ska få en allvarlig infektion eller förträngning i stora blodkärl. Dessa besvär är inte vanligt förekommande med dagens moderna dialysbehandling.

Utformas efter varje person

För att man ska må så bra som möjligt utformas behandlingen efter varje person. Bland annat tas hänsyn till om njurarna fungerar till viss del. Dialys är en behandling som är livsnödvändig när man har svår njursvikt, och ska samtidigt minska symtomen av sjukdomen, som till exempel trötthet, illamående och klåda. Vätskebalansen och blodtrycket ska också ligga på en bra nivå.

En del personer behöver mer dialys än andra för att få den blodrening som krävs. Om man får behandling oftare och under längre tid avlägsnas mer restprodukter och överflödigt vatten ur kroppen. Det hjälper också till att hålla blodtrycket på en bra nivå.

Kost och motion

När man behandlas med dialys är det extra viktigt att äta bra och få i sig tillräckligt med energi och näringsämnen. Däremot kan man behöva undvika vissa livsmedel och ofta även begränsa hur mycket vätska man får i sig. Det är till exempel vanligt att man får för höga värden av kalium och fosfat i blodet när man har njursvikt, och därför behöver man undvika att äta vissa livsmedel som innehåller mycket av det. Man får träffa en dietist som ger kostråd.

Det är viktigt att röra på sig och hålla igång för att bibehålla sin muskelstyrka. Man kan få hjälp att planera sin träning av en sjukgymnast.

Hindrar inte samlivet

Behandlingen hindrar inte ett aktivt samliv. Däremot är det inte ovanligt att såväl fysiologiska som psykologiska faktorer i samband med njursjukdom och dialys påverkar både lust och sexuell förmåga. Vid problem ska man ta upp det med sjukvårdspersonal eftersom det finns hjälp att få. 

Råd och stöd

Om man har dialys i hemmet som man sköter själv har man alltid möjlighet att ringa en sjuksköterska dygnet runt för att diskutera sin behandling och ställa frågor. Man kan också rådfråga sin läkare som man går till på regelbundna kontroller.

Att få njursvikt som kräver dialysbehandling är en stor omställning i livet. En del klarar snabbt av att hantera sin nya situation, men för andra kan det ta längre tid. Man kan få träffa en kurator på sjukhuset för samtal och stöd. Från en patientförening kan man få tips och råd, och även komma i kontakt med andra som man kan dela sina erfarenheter med.

Även närstående påverkas och behöver få information, ställa frågor och ibland få stöd på annat sätt. Utöver träffar för både patienter och anhöriga som sjukvården och patientföreningen ordnar så kan man tala med sin sjuksköterska eller läkare.

Man mår snabbt bättre

När man börjar gå i dialys har kan man ha mått dåligt under en längre tid, eftersom njurarna inte har fungerat som de ska. När dialysbehandlingen har påbörjats mår de flesta bättre inom ett par veckor.

Påsdialys och bloddialys är rent medicinskt likvärdiga och tar oftast bort symtomen som beror på njursvikt, som till exempel klåda och illamående. Ett skäl till att man slutar att gå i dialys kan vara att man får en transplanterad njure.

Jönköpings län

Fysisk träning vid bloddialysbehandling - hemodialysbehandling

Fysisk aktivitet och träning är en viktig del i behandlingen av kronisk njursvikt. Fysisk träning har flera gynnsamma effekter på kroppen, som förbättrad kondition, starkare muskler och skelett samt en positiv påverkan på både blodtryck och blodfettnivåer.

Njursvikt leder bland annat till minskad muskelmassa och kraftigt nedsatt fysisk ork på grund av uttalad muskelsvaghet och lågt blodvärde. Blodvärdet höjs med läkemedlet erytropoetin och muskelsvagheten behandlas med fysisk träning.

Den fysiska kapaciteten kan minska med upp till 50 procent då man hamnar i dialysstadiet. Det kan motverkas genom regelbunden fysisk träning. Träningen ger en ökad muskulär styrka och/eller uthållighet och förbättrar syreupptagningsförmågan. Även den funktionella förmågan, till exempel trappgång, uppresning från stol, förmågan att ta sig upp från golvet, förbättras av regelbunden fysisk träning.

För att behålla muskelstyrka, uthållighet och kondition behöver personer med kronisk njursvikt träna 3 gånger/vecka.

Innan man börjar träna är det viktigt att blodtryck och hjärtstatus är under kontroll samt att du inte är för övervätskad och har inte samlat på dig mer vätska än vanligt.

Det är viktigt att man i tidigt skede får kontakt med sjukgymnast med specialkunskaper inom njurmedicin. Har du inte redan denna kontakt så kan du kontakta sjukgymnastiken på det sjukhus du tillhör.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-03-27
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Hans Furuland, läkare, specialist i njursjukdomar, Akademiska sjukhuset i Uppsala.


Jönköpings län
Tillägg uppdaterade:
2014-03-27
Skribent:
Frida Ulrikanäs och Anna Granström, sjukgymnaster, sjukgymnastiken, medicinkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Landstinget i Jönköpings län.
Celina Lupinska, sjukgymnast, samrehab, Värnamo sjukhus, Landstinget i Jönköpings län.
Redaktör:
Maija-Liisa Bernes, informatör, Jönköpings sjukvårdsområde, Landstinget i Jönköpings län.
Granskare:
Annelie Winström-Christersson, sjukgymnast, sjukgymnastiken, Länssjukhuset Ryhov, Landstinget i Jönköpings län.