Krönika: När någon frågar "Hej hur är läget?"

Ewa Åkerlind

av Ewa Åkerlind

En vacker kväll, som nu

Förra året hälsade jag på min man varje dag
Efter middagen var han trött

Han följde mig till hissen
Vi kramades, sa god natt, med en kyss
Vi vinkade, log mot varandra

Han satt kvar där i rullstolen
när hissdörrarna slogs igen

Jag satte på mig solglasögonen

Nu kunde jag släppa ut tårarna
klockan var sju

På vägen hem
förbi fyllda trottoarserveringar

Det var en underbart ljummen kväll

Ett år tidigare, vid den här tiden
satt vi också där,
och tog ett glas vin
tänkte jag

Vad ska man svara?

Under min mans sjukdom för några år sedan var just frågan ”Hej, hur är läget?” något som jag tidvis inte stod ut med att höra. En enkel och säkert enbart välmenande artighetsfras, uttalad i förbigående, kändes i mitt fall helt och hållet provocerande. Vad skulle jag svara? ”Jo, tack, förutom att min man är döende är det toppen…”

För mig började det en dag på arbetet när min man precis hade blivit akut inlagd på sjukhuset. I korridoren mötte jag en kollega som frågade hur jag mådde. Jag gick in på toaletten och grät. Jag bad min närmaste chef att tala med kollegorna och berätta att min man fått en obotlig, troligtvis dödlig, cancersjukdom och att jag ville ha arbetet som en fredad zon där jag slapp prata om saken. Jag ville gå på lunch som vanligt, göra ärenden som alla andra. Få en liten respit från de malande tankarna, om så bara för en timme. Jag behövde få vara mitt gamla vanliga jag ibland.

Man kan svara utan att säga allt

Så småningom, efter att ha besökt en duktig KBT-terapeut ett par gånger, lärde jag mig att svara: ”Tack just nu är det bra. Jag är på jobbet nu.” eller ”Tack bra, jag kom just från mitt yogapass.” I det som var just precis nu var läget ganska bra. Man både kan och får ha trevligt och må bra i stunden, trots att man har en svårt sjuk närstående. Man behöver samla kraft för sig själv och för att orka vara stark och ett stöd till sin partner.

Att ta ledigt ibland

Om en väninna ringde, då både kunde och fick jag ta ledigt en kväll för att gå ut och äta och ta ett glas vin tillsammans med någon. Att få lyssna till andras ”i-landsproblem” kan vara skönt och avkopplande, och även att få prata om sina egna problem, om man själv vill.

En lördag blev jag bjuden på en tur ut i skärgården över dagen. Jag satt där vid vattnet och min väninna hade ordnat allt, pick-nick, filtar och kaffe. Jag behövde bara följa med. Ibland kan det vara vad man behöver bäst. Att bara få vara, utan att behöva svara på frågan ”Hur är läget?”.

Här och Nu

Inte stanna i mina minnen

Inte tänka på en oviss framtid

Jag är ju här

Stannar här

signatur

Senast uppdaterad:
2011-01-31
Skribent:

Ewa Åkerlind

Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden