Njurcancer

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Varje år får ungefär tusen personer diagnosen njurcancer i Sverige. De som får sjukdomen är oftast i 60–70-års åldern.

Njurcancer är en allvarlig sjukdom, men kunskapen om sjukdomen har ökat och behandlingarna har förbättrats de senaste åren.

Symtom

Det kan vara svårt att upptäcka njurcancer. Det vanligaste är att cancern upptäcks av en slump vid till exempel en röntgenundersökning för andra besvär. Symtom som man själv kan märka är blod i urinen. Andra symtom är en knöl i övre delen av magen eller smärta i sidan av ryggen. Man kan även känna sig sjuk med långvarig feber, vara ovanligt trött och gå ner i vikt. 

Behandling

Om man har fått njurcancer brukar man få hela njuren bortopererad. Om cancertumören är liten avlägsnas bara den del av njuren där tumören sitter. Kroppen kan fungera som vanligt med den friska njure som är kvar.

Om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen får man ofta ta mediciner som gör att cancertumören växer långsammare.

När ska man söka vård?

Njurcancer kan ge symtom som också är vanliga vid andra sjukdomar. Om man märker att urinen är röd, och man inte har ätit rödbetor och kan utesluta att det handlar om mensblod, ska man söka vård på en vårdcentral.

Om man får andra symtom som gör att man blir orolig för att man har njurcancer kan man också kontakta vårdcentralen.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad är njurcancer?

Vad är njurcancer?

En cancertumör bildas

Om man får njurcancer har det bildats en cancertumör i njuren. Att få cancer i båda njurarna är sällsynt.

I kroppen ligger de två njurarna djupt in, nära ryggraden. De ligger lite högre upp än navelns nivå. Njurarnas uppgift i kroppen är att rena blodet från ämnen som inte behövs, främst restprodukter från ämnesomsättningen. Genom urinen som bildas i njurarna kan restprodukterna lämna kroppen.

Om sjukdomen upptäcks sent kan cancern ha spridit sig till andra delar av kroppen och bildat metastaser, även kallat dottertumörer.

Bild på njurar och urinledare hois kvinnan respektive mannen Njurens uppgift är att rena blodet från ämnen som inte behövs. Genom urinledarna kan ämnena lämna kroppen.

Cancer är skadade celler

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig och blir till två celler. Då har en exakt kopia av den första cellen skapats.

Ibland uppstår skador vid celldelningen. Oftast klarar cellens arvsmassa, DNA, av att reparera skadan. Men någon gång kan cellen få en skada som den inte kan reparera, och den tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör. Om man har njurcancer har man fått en sådan cancertumör i njuren.

Bättre behandlingar

Njurcancer är en allvarlig sjukdom, men idag finns det mer kunskap om sjukdomen och under de senaste åren har behandlingarna också blivit bättre.

Hur det kommer att gå beror mycket på i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Om cancern är begränsad till njuren och man får den bortopererad blir man oftast fri från cancern, även om det finns risk för återfall. Drygt nio personer av tio som har fått cancer begränsad till njuren lever fortfarande efter fem år.

Om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen minskar chanserna att man blir fri från sjukdomen. Men trots att sjukdomen då är mycket allvarlig kan man ofta leva i flera år. Det finns möjligheter att bromsa upp sjukdomen med hjälp av olika behandlingar, och man får specialiserad vård för att kunna leva så länge och så bra som möjligt.

Vanligare hos män

Njurcancer är dubbelt så vanligt hos män som hos kvinnor. De som får njurcancer är oftast i 60–70-årsåldern. Det är ovanligt att man får sjukdomen om man är under 40 år. Ungefär tusen personer får diagnosen njurcancer varje år i Sverige.

Wilms tumör och njurbäckencancer

Den är mycket ovanligt att barn får njurcancer. Den form av njurcancer som kan drabba barn och ungdomar är främst Wilms tumör. Den upptäcks hos 10-15 barn i Sverige varje år. Vuxna får sällan den formen av njurcancer.

Det finns också en helt annan cancerform som heter njurbäckencancer, men då utvecklas inte cancertumören i njuren utan i den del av urinledaren som leder bort från njuren.

Fäll ihop

Vad beror njurcancer på?

Vad beror njurcancer på?

Rökning ökar riskerna

Det är till stor del okänt varför man får njurcancer, men det är klarlagt att rökning ökar risken. Ungefär en tredjedel av dem som har njurcancer har fått det på grund av att de röker eller har rökt. Även övervikt och förhöjt blodtryck ökar risken att få sjukdomen.

Ärftlig njurcancer mycket ovanligt

Det är ovanligt att njurcancer är ärftligt. Det beräknas att ungefär fem procent av alla som får njurcancer får det på grund av ärftliga orsaker.

Von Hippel-Lindaus sjukdom är den vanligaste ärftliga sjukdomen som kan ge njurcancer. Den innebär att man har ett ärftligt så kallat tumörsyndrom, som gör att man har en större risk att utveckla tumörer i olika delar av kroppen. Det kan vara både ofarliga, godartade tumörer eller cancertumörer. En person som är bärare av arvsanlaget för sjukdomen blir ofta sjuk före 40-årsåldern och får vanligtvis tumörer i båda njurarna.

Om man bara har en anhörig som har fått njurcancer, och den personen var äldre än 60 år vid insjuknandet, är risken låg att cancern är ärftlig.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Blod i urinen ett av symtomen

Det vanligaste är att man inte har några symtom alls, utan att njurcancern upptäcks av en slump vid till exempel en röntgenundersökning för andra besvär.

Ett av de vanligare symtomen som man kan märka själv är blod i urinen. Andra symtom är en knöl i magen eller smärta i sidan av ryggen. Man kan känna sig sjuk, ha långvarig feber eller vara ovanligt trött. Man kan också gå ner i vikt utan att ha ändrat på sina matvanor. Alla dessa symtom kan man ha även vid andra sjukdomar.

Fäll ihop

När ska man söka vård?

När ska man söka vård?

Kontakta vårdcentralen

Njurcancer kan ge symtom som också är vanliga vid andra sjukdomar. Om man är orolig för att man har njurcancer kan man kontakta en vårdcentral.

Man ska alltid söka vård om man

  • märker att urinen är röd, och man inte har ätit rödbetor och kan utesluta att det handlar om mensblod
  • är så trött att man inte klarar av sin vardag eller om tröttheten håller i sig ett par veckor
  • går ner i vikt utan att man har ändrat sina vanor
  • känner en knöl i magen
  • har ont i sidan.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Flera undersökningar behövs

Det är vanligt att man får gå igenom olika undersökningar innan läkaren kan ställa en diagnos. På vårdcentralen brukar läkaren göra en kroppsundersökning. Man får också lämna blodprov och sedan genomgå olika röntgenundersökningar, som oftast genomförs på sjukhus.

Remiss till specialister

Om läkaren efter undersökningarna misstänker att man har njurcancer får man en remiss till närmaste urologklinik, där läkare är specialiserade på sjukdomar i njurar och urinvägar.

När urologkliniken har fått remissen bör man få en läkartid inom några veckor. Om man inte får komma till urologkliniken inom den här tidsramen bör man tala med sin läkare. Finns det inte möjlighet att få en tid tillräckligt snabbt kan man be att få en remiss till ett annat sjukhus.

På sjukhuset får man träffa den läkare som fortsätter utredningen.

Cystoskopi

Om man har synligt blod i urinen får man göra en cystoskopi. Då undersöker läkaren insidan av urinröret och urinblåsan med hjälp av ett smalt instrument som förs in i urinröret. Instrumentet används som en slags kikare eller till att överföra bilder till en bildskärm.

Undersökningen görs för att se om det finns någonting i urinblåsan som ger blod i urinen. Ofta kan cell- och vävnadsprover från urinblåsan tas på samma gång. Cellproven tas från den vätska som spolas in i urinblåsan under undersökningen, och som antingen töms ut genom cystoskopet eller som man kissar ut efter undersökningen.

Just när instrumentet förs in i urinröret kan det kännas obehagligt så man brukar få bedövning. Efter undersökningen är det vanligt att det svider i urinröret under det första dygnet. Ibland får man också en blödning, men den brukar snabbt gå över. Det brukar gå bra att gå hem direkt efter undersökningen.

Datortomografi

Om njurarna inte har röntgats innan man kommer till urologkliniken så får man gå igenom en datortomografiundersökning. Då tas detaljerade bilder av kroppen. Vid undersökningen får man ligga ner på en brits, som sakta förs genom en öppning på en stor apparat under tiden som bilder tas. Undersökningen brukar ta fem till tjugo minuter och gör inte ont.

Om njurcancer upptäcks brukar man även få genomgå en datortomografi av lungorna.

Att få svar kan ta några veckor

Svaren på undersökningarna vägs samman. Det kan ta upp till några veckor innan alla undersökningar är klara och man får svar på vad de visat. Om man har en tumör vet läkaren nu hur stor den är, var den sitter på njuren och om det finns misstanke om att den spridit sig i kroppen. Utifrån detta rekommenderas en behandling.

Man träffar läkaren igen för att få all information om sin njurcancer. Ofta används en indelning av sjukdomens utveckling i olika stadier för att beskriva hur stor tumören är och om sjukdomen har spridit sig. Man får också information om de olika behandlingar som föreslås.

Ny medicinsk bedömning

Om du har fått diagnosen njurcancer och känner dig osäker på om du får den vård och behandling som är bäst för dig, kan du få en ny medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Då träffar du en annan läkare, oftast vid en annan specialistvårdsmottagning. Fråga din läkare om du vill veta mer om hur du kan få en ny medicinsk bedömning.

Fäll ihop

Att få ett cancerbesked

Att få ett cancerbesked

Vanligt men ändå skrämmande

Varje dag får över 100 människor i Sverige ett cancerbesked. För en del innebär ordet cancer samma sak som döden, trots att de flesta som får cancer blir friska. Nya behandlingsmetoder utvecklas hela tiden, och även om inte alla blir helt friska så finns det goda möjligheter att leva med sjukdomen under en lång tid.

Ofta behöver man gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal efter att man fått ett cancerbesked. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan fungera som ett stöd och hjälpa till att minnas vad som sagts. Om man inte är svensktalande har man rätt att få information på sitt eget språk.

Hjälp finns både inom och utom vården

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Om man behöver prata med någon kan man få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända. Nästan alla sjukhus har särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan stötta.

Läs mer: Hjälp och stöd vid cancer

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Behandlingen beror på hur cancertumören utvecklats

Den behandling man får beror på hur stor cancertumören är, var i njuren den sitter och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen.

Om tumören inte har spridit sig blir man oftast opererad. Antingen tas hela njuren bort eller bara den del som innehåller tumören. Det avgörs av storleken på tumören och var i njuren den sitter. Oftast kan kroppen fungera som vanligt med den friska njure som är kvar.

Så går njuroperationen till

Ofta opereras cancertumören bort genom ett snitt i buken. Men man kan också bli opererad med titthålskirurgi. Tumören tas då ut med hjälp av ett titthålsinstrument, ett tunt metallrör med en lampa och en liten videokamera som förs in i kroppen via flera små hål.

En operation kan ta olika lång tid beroende på hur stor tumören är och hur lätt det är att komma åt den. Oftast tar operationen ett par timmar. En operation med titthål brukar ta lite längre tid än en operation med snitt.

Om ett snitt görs brukar det bli tio till tjugo centimeter långt. Vid operation med titthålskirurgi görs istället flera små snitt på ett par centimeter och ett större genom vilket njuren tas ut ur kroppen.

Förberedelserna inför operationen skiljer sig inte metoderna emellan.

Förberedelser

Det är bra att vara i så god kondition som möjligt när det är dags att opereras. Man kan försöka vila ordentligt och äta nyttigt. Ibland behöver man ändra sin medicinering eller annan behandling om man har andra sjukdomar.

Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en operation. Såren läker snabbare, man återhämtar sig snabbare och risken minskar för infektioner i operationssåret och lunginflammation.

Före operationen får man medicin mot blodpropp, eftersom stora operationer ökar risken för blodpropp. Man får även träffa en narkosläkare för att prata om hur man ska sövas och vilken smärtlindring som behövs.

Från midnatt kvällen före operationen ska man inte äta eller dricka någonting.

Efter operationen

Om man opereras genom ett snitt i buken sövs man genom narkos och får även ryggbedövning, då hela området för operationen bedövas. Ibland får man bara ryggbedövning och är då vaken under operationen, men känner ingen smärta.

Efter operationen får man fortsatt smärtlindring så att man kan röra sig ganska obehindrat. Det som brukar kännas är just när man ska sätta sig upp eller när man ska stiga upp ur sängen. Oftast får man lära sig av sjukgymnasten på vilket sätt man ska stiga upp ur sängen för att minska värken.

När man har en ryggbedövning känner man inte när man är kissnödig. Därför får man ha en urinkateter så länge som ryggbedövningen fortfarande verkar. En urinkateter är en tunn, mjuk slang som förs in i urinröret, upp i urinblåsan och som tömmer urinen i en uppsamlingspåse.

Efter cirka en vecka på sjukhuset brukar man få åka hem. Då får man ett rent förband över operationssåret. Det ska man byta om det lossnar eller ser kladdigt ut. Efter ungefär två veckor tas stygnen bort hos distriktssköterskan. Ibland används metallklamrar när såret sys ihop, även dessa tas bort av distriktssköterskan efter ett par veckor. Såret kan även ha sytts med stygn som försvinner av sig själv.

Ofta tar det drygt en månad innan man har återhämtat sig. Efter titthålskirurgi brukar återhämtningen gå lite snabbare. Man ska inte lyfta tungt den första månaden efter operationen, men annars kan man leva som vanligt.

En till tre månader efter operationen blir man kallad till ett läkarbesök hos den som opererat. Då går man igenom tillsammans om det behövs fortsatt behandling och hur täta kontroller man behöver gå på. Det kan även då vara bra att ha med en närstående vid samtalet.

Ibland kan man inte bli opererad

Om man har andra allvarliga sjukdomar kan riskerna med en operation bli för stora. Då får man i stället gå på regelbundna kontroller.

Om man inte kan bli opererad, men har en stor tumör som ger mycket besvär, kan man få gå igenom en behandling som kallas embolisering. Det görs för att minska tumörens storlek. Då för läkaren in en tunn plastslang i blodkärlen som går till njuren, och genom att spruta in läkemedel blockeras blodflödet till njuren. Det brukar göras på en röntgenavdelning.

Fäll ihop

Om cancern har spridit sig

Om cancern har spridit sig

Behandlingar kan bromsa sjukdomen

Om njurcancern har spridit sig är sjukdomen mycket allvarlig, men det finns möjligheter att bromsa sjukdomen med hjälp av olika behandlingar. Det är vanligast att cancern sprider sig till lungorna. Men den kan även spridas till levern, hjärnan eller skelettet.

Flera specialister brukar då samarbeta i beslutet om vilken behandling som blir bäst. Ibland opereras cancertumören i njuren bort, men inte alltid. Finns det några enstaka metastaser i lunga, lever eller hjärna kan de också i vissa fall opereras bort.

Målinriktade läkemedel

Om cancern har spridit sig till flera ställen i kroppen kan man få en ny typ av läkemedel som kallas målinriktade. Det finns flera olika slags målinriktade läkemedel, de vanligaste kallas för tyrosinkinashämmare. De stör cancercellernas förmåga att växa och dela sig. De minskar även blodflödet till cancercellerna. På så sätt kan tumörerna krympa eller växa långsammare.

Man tar medicinen i form av tabletter varje dag, ofta under fyra veckor. Man kan även få medicinen som spruta en gång i veckan. Efter kuren på fyra veckor görs ett uppehåll i två veckor. Sedan börjar en ny behandlingskur. Hur länge behandlingen pågår beror på hur kroppen svarar på behandlingen och hur besvärliga biverkningar man får. Har behandlingen ingen effekt på cancertumören så kan en annan medicin hjälpa.

Man får läkemedlet i samråd med cancerläkare, antingen på en urologklinik eller en onkologklinik. Även om behandlingen inte gör att man blir av med cancern kan den göra att man mår bättre och kan leva längre med sjukdomen.

Vanliga biverkningar

De målinriktade läkemedlen kan ge biverkningar som diarré, trötthet och illamående. Ibland kan man få eksemliknande förändringar på handflator och fotsulor. Blir biverkningarna för besvärliga kan man få mediciner för att dämpa dem. Det går också att minska dosen eller göra uppehållet mellan kurerna längre. Biverkningarna försvinner när man slutar med medicinen.

Hur läkemedelsbehandlingen påverkar njurcancern kontrolleras med regelbundna röntgenundersökningar.

Strålbehandling

Man kan få strålbehandling för att lindra de smärtor som metastaser kan ge. Strålbehandling är annars i regel inte effektiv mot själva njurcancern.

När sjukdomen inte längre går att bromsa

Sjukdomen kan få ett så allvarligt förlopp att det inte längre går att bromsa cancern. I det läget finns många olika behandlingar för att lindra smärtan och andra besvär. Ofta vårdas man hemma. Det finns även speciella kliniker i landet där man kan vårdas av personal som specialiserat sig på att ta hand om personer med svår cancer i livets slutskede.

Fäll ihop

Hur påverkas livet av cancer?

Hur påverkas livet av cancer?

Regelbundna kontroller

När man har fått behandling för njurcancer, till exempel operation, brukar man få gå på regelbundna kontroller. Hur ofta och hur länge beror på hur omfattande och svår njurcancern är.

Om man inte har haft problem med njurarna tidigare i livet så brukar kroppen kunna fungera som vanligt, även om den ena njuren opererats bort. Man kan leva som tidigare men måste vara försiktig med att använda mediciner som kan påverka eller skada den friska njure som man har kvar.

Att återhämta sig psykiskt

Det finns många olika händelser och situationer i livet som kan leda till att man psykiskt känner stora påfrestningar, till exempel om man går igenom en svår sjukdom. På olika sätt kan man försöka återhämta sig psykiskt. Vissa vill kanske diskutera sjukdomen ofta med sina vänner, andra vill hålla detta till en trängre krets. Men man måste få återhämta sig på det sätt som stämmer med vem man är som person. För många innebär sjukdomen och tiden av behandling att man stannar upp, omvärderar och förändrar saker i sitt liv.

Människor i ens närhet är ofta ett bra stöd, men det kanske inte alltid räcker. Det kan också vara så att man inte har någon att prata med. Man ska aldrig tveka att ta kontakt med vården om man känner att man behöver hjälp.

Man kan vända sig till den klinik där man har fått vård eller en vårdcentral för att få hjälp att komma vidare, till exempel till en kurator. En del kliniker och vårdcentraler har även psykologer som man kan få träffa för samtal. Man kan också kontakta Cancerfonden, Cancerupplysningen eller sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Här på Tema cancer kan man ta del av andras erfarenheter i krönikor, filmer och reportage. Man kan även läsa fakta om till exempel rehabilitering under rubriken Stöd och hjälp.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-12-19
Redaktör:

Anna Dahllöv, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Börje Ljungberg, läkare och professor, specialiserad på njurar och urinvägar, Umeå universitet

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge