Leukemi hos barn

Allmänt

Leukemi innebär att benmärgen börjar bilda ett stort antal sjuka vita blodkroppar som också kallas leukemiceller. De sjuka cellerna tränger undan den friska blodbildningen i benmärgen och leder därför ofta till lågt blodvärde, blåmärken och/eller infektioner. Så småningom sprider leukemicellerna sig även till andra organ i kroppen, till exempel levern, mjälten eller till det centrala nervsystemet.

Det finns huvudsakligen två typer av leukemi hos barn, akut lymfatisk leukemi (ALL) och akut myeloisk leukemi (AML). ALL är den allra vanligaste typen och utgör vart fjärde av alla fall av cancer hos barn. Ungefär 80 procent av alla barn med leukemi får ALL. Förutom ALL och AML finns också mer sällsynta leukemiformer, till exempel kronisk myeloisk leukemi, som ett par barn om året får.

Fler än åtta av tio barn som får ALL blir bra efter behandlingen, medan prognosen för barn med AML är lite sämre.

Symtom

Symtom som kan bero på leukemi är att barnet är blekt och känner sig trött under en längre period. Barnet kan också ofta få blåmärken och blödande sår. Andra symtom kan vara minskad aptit, magbesvär, feber eller att barnet ofta får infektioner. Ibland kan man känna att barnet har svullnader i ljumsken, i magen, på halsen eller i armhålorna. De flesta barn som har leukemi får också ont i skelett och leder.

Behandling

Det vanligaste är att barn med leukemi får cytostatika. Barn med ALL får först en inledande, intensiv behandling, och därefter en mindre kraftig dos av medicinen under en längre tid för att förhindra att sjukdomen kommer tillbaka. Totalt pågår behandlingen vanligen mellan två och två och ett halvt år. Under den sista delen av behandlingen brukar barnet kunna få medicinen i tablettform. Barn med AML behandlas vanligen under ungefär ett halvår med ungefär samma intensitet hela tiden.

Ibland kompletteras cytostatikabehandlingen med strålbehandling mot de delar av kroppen där cytostatika har mindre bra effekt, till exempel mot det centrala nervsystemet.

För en del barn räcker det inte med vanlig cytostatikabehandling, utan barnet kan behöva göra en stamcellstransplantation, något som tidigare kallades benmärgstransplantation.

Alla barn får gå på efterkontroller ganska ofta under flera år, dels för att upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka, dels för att se hur barnets kropp och utveckling fungerar efter behandlingen.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-09-16
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Hjorth, barnläkare, specialist i cancersjukdomar, Skånes Universitetssjukhus, Lund