För tidigt födda barn

Sammanfattning

Sammanfattning

Oftast pågår en graviditet mellan 37 och 42 graviditetsveckor, men ibland kan barnet komma för tidigt. Ett barn som föds före 37:e graviditetsveckan räknas som för tidigt fött.

Det finns många orsaker till att barn föds för tidigt. Vanligast är att förlossningen av någon anledning startar för tidigt. Det kan antingen vara att värkarbetet börjar utan någon uppenbar anledning. Ibland kan det vara vattnet som går, och efter hand kan ett förlossningsarbete starta. Det är vanligt att barn föds för tidigt vid tvilling- och trillinggraviditeter. Det kan också vara olika komplikationer vid graviditeten, till exempel havandeskapsförgiftning, som orsakar den tidiga födelsen.

Prognosen för de allra flesta för tidigt födda barn är idag mycket god, och majoriteten växer upp med samma förutsättningar som fullgångna barn. Vården av nyfödda barn anpassas så mycket som möjligt efter barnets behov och som förälder får man hjälp att delta i omsorgen av barnet.

Som förälder är det en omtumlande upplevelse att få ett barn för tidigt men det finns mycket stöd att få.

Hur tidigt är för tidigt?

Ett barn som föds i graviditetsvecka 35 eller 36 kan många gånger vårdas på vanlig BB-avdelning och komma hem en kortare tid efter förlossningen. Barn födda i graviditetsvecka 34 och tidigare behöver i stort sett alltid vara kortare eller längre tid på en neonatalavdelning, en avdelning där för tidigt födda barn vårdas. Barn födda före ungefär graviditetsvecka 32 behöver nästan alltid någon form av intensivvård till en början. Ett barn kan överleva om det föds redan i graviditetsvecka 23.

Ibland vet man att barnet kommer för tidigt

Om man har för tidiga värkar eller någon annan graviditetskomplikation som gör att man riskerar att föda för tidigt ser förberedelserna lite olika ut. Vid mycket för tidig förlossning kan man ibland få mediciner för att minska värkarbetet och på så sätt skjuta upp förlossningen. Man kan också få kortison, vilket gör att barnets lungor utvecklas snabbare. Det bestäms också om barnet ska födas med kejsarsnitt.

Ibland kan man behöva flytta till ett annat sjukhus före förlossningen för att barnet ska få den vård det behöver.

Som förälder får man prata med personalen på neonatalavdelningen före förlossningen så att man vet vad som kommer hända med det nyfödda barnet.

Visa mer

Vid förlossningen

Vid förlossningen

När barnet kommer ut

Hur det nyfödda barnet tas omhand beror på hur mycket för tidigt fött barnet är och på hur sjukt barnet förväntas vara. Om barnet bara är ett par veckor för tidig kan det ofta få komma direkt upp på mammans mage. Även barn som är födda tidigare, runt vecka 32 – 34 kan många gånger få komma upp på mammans mage, men då är ofta personal från neonatalavdelningen med.

Om barnet inte mår bra, eller om det är ett mycket för tidigt fött barn, tas det omhand på ett speciellt bord där all utrustning finns för att hjälpa barnet. Ibland finns bordet i förlossningsrummet och ibland finns det i ett annat rum i närheten.

Hjälp att hålla värmen

Ett mycket för tidigt fött barn har svårt att hålla värmen och därför finns det en värmelampa eller värmemadrass på bordet. På de allra minsta barnen träs ofta en påse av plast över kroppen, bara huvudet sticker ut. På så sätt minskar avdunstningen av vätska från kroppen, och barnet håller värmen bättre. Barnet kopplas också till övervakningsutrustning som visar hur hjärtat slår och hur barnet syresätter sig.

Komma igång att andas

Ibland behöver barnet få hjälp med andningen. För att få luft i lungorna kopplas en blåsa till en mjuk mask som sätts över barnets näsa och mun. Oftast klarar barnet att andas själv efter några få inblåsningar. De allra mest för tidigt födda barnen kan behöva fortsatt hjälp med att andas och då förs ett plaströr, en så kallad tub, ner i luftstrupen på barnet. Tuben kopplas sedan till en respirator.

Hud mot hud

Om barnet kommer igång med andningen själv kan det ofta ligga hud mot hud hos sin mamma eller pappa. Om barnet är mycket för tidigt fött eller fortfarande behöver hjälp med andningen, får det ligga i en kuvös och flyttas sedan över till neonatalavdelningen.

Luftfuktigheten är viktig

I kuvösen får barnet rätt temperatur och fuktighet i luften. De allra mest för tidigt födda barnen har väldigt tunn hud som släpper igenom stora mängder vätska från kroppen. Därför är luftfuktigheten hög i kuvösen för de minsta barnen. Efter hand blir huden tätare och luftfuktigheten kan minskas i kuvösen.

Hur får barnet medicin?

För att kunna ge barnet mediciner sätts en venkateter, en tunn slang av plast, in i ett ytligt blodkärl. Är barnet mycket litet eller allvarligt sjukt får det oftast katetrar i de blodkärl som finns i naveln. Ofta har då barnet två katetrar, en för mediciner och näringsvätskor, och en som kan användas för blodprovstagning och för att mäta barnets blodtryck.

Ibland måste barnet flyttas

Ibland sker förlossningen på ett sjukhus som saknar neonatalavdelning eller neonatal intensivvård, till exempel om förlossningen gick så snabbt att man inte hann bli förflyttad. Det kan också hända att barnet visar sig sjukare än förväntat. I så fall flyttas barnet till ett sjukhus som har större resurser för vård av nyfödda. Vid transporten, som kan ske med ambulans, helikopter eller flygplan, får barnet ligga i en speciell transportkuvös.

Fäll ihop

Olika komplikationer

Olika komplikationer

Många barn behöver hjälp med andningen

Lungorna hos ett för tidigt fött barn har ofta outvecklade lungblåsor och brist på ett ämne som heter surfactant, vars uppgift är att hålla lungblåsorna öppna. När lungblåsorna inte öppnas kommer syret inte ut i blodet och det blir svårt för barnet att andas. Det här tillståndet kallas Respiratory Distress Syndrome, RDS. Risken för att få sjukdomen ökar ju tidigare barnet har fötts.

Barnets andning kan underlättas med hjälp av något som kallas CPAP, Continous Positive Airway Pressure. Genom att sätta en liten mask på näsan får barnet andas mot ett övertryck, det blir som att andas i motvind. Luften som kommer är blandad med extra syrgas. Barnet andas själv, men övertrycket gör att lungblåsorna öppnas. Om barnet blir bättre brukar det räcka med några dagars CPAP och sedan kan masken tas bort.

Ibland räcker det inte med CPAP för att barnet ska få tillräckligt med syre. Då förs en tub ner i luftstrupen och tuben kopplas till en respirator. I tuben kan surfactant, som finns framställt som medicin, sprutas ner direkt i lungorna. Ofta blir barnets lungor snabbt bättre. Ibland kan effekten vara så bra att tuben kan tas bort nästan direkt och sedan kan barnet få CPAP igen. De allra minsta barnen behöver ofta respirator under lång tid, ibland flera veckor.

Hos de flesta barn läker lungorna på några dagar eller någon vecka.

Ovanlig komplikation vid respiratorbehandling

En ganska ovanlig komplikation är så kallad pneumothorax, det betyder att luft från lungan har läckt ut i den säck som omger lungan. Då faller lungan ihop och barnet får svårt att andas. Det händer oftast hos barn som ligger i respirator. För att lungan ska kunna fyllas med luft igen sätts en slang genom huden innanför bröstkorgen och via den sugs luften ut. Lungsäcken läker ofta inom några dagar, och då tas slangen bort.

Bronkopulmonell dysplasi, BPD

För de allra tidigast födda barnen finns risk för en mer långdraget tillstånd som kallas för bronkopulmonell dysplasi, BPD. Det beror på att barnet använder sina lungor alldeles för tidigt och det stör lungans normala utveckling. Ibland kan det bli svårt att ta bort respiratorn. För det allra mesta förbättras situationen, men ibland kan det behövas syrgas under flera veckor. Ibland kan barnet få syrgas i hemmet.

Korta andningsuppehåll

Ett vanligt problem hos för tidigt födda barn är korta andningsuppehåll, så kallade apnéer. Det beror på att funktionen som reglerar andningen hos barnet inte är tillräckligt utvecklad. Barnet kan då få använda en CPAP och få medicin som stimulerar andningen. Som förälder kan det vara dramatiskt att se sitt barn sluta andas, men personalen är van vid att hantera det.

Barnets blodtryck

Mycket för tidigt födda barn som är sjuka får ofta lågt blodtryck. Det kan leda till att olika organ i kroppen inte får tillräckligt med blod. Barnet får då blodtryckshöjande mediciner eller blodtransfusioner. Ett mycket för tidigt fött barn kan behöva flera blodtransfusioner under tiden på sjukhuset. Det beror på att barnet har svårt att själv tillverka nya blodkroppar men också på att den mängd blod som tas i blodprover måste ersättas.

Ductus - ett blodkärl som ska stängas

Under graviditeten får fostret syre från moderkakan och inte från lungorna. Därför har fostret ett blodkärl som heter ductus som leder blodet förbi lungorna, direkt ut i kroppens stora blodomlopp. Blodkärlet stängs vanligtvis inom några få dygn hos det nyfödda barnet. Ibland stängs inte blodkärlet som det ska hos mycket för tidigt födda barn. Effekten blir en extra belastning på barnets lungor och hjärta. Risken ökar också för att barnet ska få bronkopulmonell dysplasi, BPD. Om ductus inte sluter sig får barnet medicin som hjälper till att stänga blodkärlet. Ibland går det inte att använda medicin, eller så hjälper den inte. I så fall kan det bli aktuellt att operera för att stänga blodkärlet.

Inflammation i tarmen

En sällsynt komplikation som en del mycket för tidigt födda barn får kallas för nekrotiserande enterokolit, NEC. Det är en inflammation i tarmen. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men troligen leder försämrad blodförsörjning av tarmen till en skada i tarmväggen som gör att bakterier tar sig in där. Barnet kan bli allvarligt sjukt och få blodförgiftning. De kan även få rejält ont i magen och då får barnet smärtstillande medicin. Sjukdomen behandlas med antibiotika, och barnet får ingen näring som passerar tarmen.

Det är mycket ovanligt, men ibland kan det gå hål på tarmen. Barnet får då opereras och sy igen hålet på tarmen och ibland måste en bit tarm tas bort. Barnet kan då under en tid behöva påse på magen.

Gulsot behandlas med ljus

Hos nyfödda barn har de röda blodkropparna kort livslängd. När blodkropparna bryts ner bildas ett ämne som kallas bilirubin och som i sin tur ska brytas ner i levern. Hos det nyfödda barnet kan det bli så mycket bilirubin att levern inte hinner bryta ner det. Bilirubin kommer då ut i vävnaderna och barnets hud blir gulfärgad. Det här tillståndet kallas gulsot. Om mängden bilirubin blir för hög går det över till hjärnan och kan skada den.

Hos för tidigt födda barn är gulsot vanligare eftersom deras lever är omogen. Deras hjärna är också känsligare för gulsot och därför behöver barnet ofta ljusbehandling. Det betyder att barnet får ligga stunder i en ljuskälla med blå-grönt ljus. Ljuset gör att bilirubinet som finns i huden bearbetas så det kan utsöndras med urinen. På så sätt blir mängden bilirubin inte för hög och barnets hjärna skadas inte. Det är vanligt att för tidigt födda barn behöver ljusbehandling, ibland under flera veckor. Det är inte obehagligt men barnets ögon täcks över så att det inte störs av ljuset.

Handsprit förebygger infektioner

Infektionsförsvaret hos för tidigt födda barn är omoget och de får lätt infektioner. Det viktigaste sättet att förhindra infektioner är god handhygien. Därför måste alla, både personal och föräldrar, använda handsprit.

Ibland kan för tidigt födda barn få infektioner i samband med förlossningen. Det kan till exempel vara en infektion som satte igång värkarbetet, och den infektionen kan då även barnet få. Många för tidigt födda barn får katetrar i blodkärlen som finns i naveln. Även om det utförs sterilt, finns det en liten risk att bakterier kommer in i blodet. På grund av infektionsriskerna får barnet ofta antibiotika även om det inte är säkert att det har en infektion.

De mest för tidigt födda barnen riskerar att få infektioner även senare under vårdtiden. En vanlig infektion orsakas av en bakterie som kallas koagulasnegativa stafylokocker, KNS. Bakterien ingår i de flesta människors normala bakterieflora på huden. För friska människor är den helt ofarlig. Men om infektionsförsvaret är nedsatt, vilket det är hos de mest för tidigt födda barnen, kan bakterien komma in i blodet och ge blodförgiftning.

Barnets ögon undersöks regelbundet

Mycket för tidigt födda barn kan få förändringar på blodkärlen i ögats näthinna. Tillståndet kallas Retinopathy of Prematurity, ROP. Alla barn födda före graviditetsvecka 31 – 32 undersöks av ögonläkare när de är några veckor gamla för att se om det finns tecken på sjukdomen. Om allt ser normalt ut upprepas undersökningarna varje eller varannan vecka tills ögats näthinna har utvecklats färdigt. Om det finns några förändringar görs undersökningarna tätare.

Vid undersökningen får barnet först ögondroppar som vidgar pupillen och sedan används en lampa eller kamera för att lysa in i barnets ögon.

Sjukdomen delas in i stadier beroende på hur allvarlig den är. Om barnet har en lindrig form läker ögonen av sig själva. De mer allvarliga formerna kan behandlas med laser. På så sätt kan det nästan alltid undvikas att näthinnan lossnar och att barnet får nedsatt syn.

Risken att få den form av sjukdom som måste behandlas är störst för de mest för tidigt födda barnen. Men även hos dem är det sällsynt att sjukdomen leder till att barnet förlorar synen.

Blodkärl kan brista i hjärnan

När ett barn föds för tidigt pågår fortfarande en snabb utveckling av hjärnan. Även blodkärlen är under utveckling och kan lättare brista. Det innebär en liten ökad risk för att mycket för tidigt födda barn får en blödning i hjärnan. En hjärnblödning hos ett för tidigt fött barn behöver inte få samma konsekvenser som hos en vuxen. Det beror på att barnet i viss mån kan utnyttja friska delar av hjärnan för uppgifter som egentligen skulle ha skötts i det skadade området. De barn som får en hjärnblödning får ofta det någon gång under den första levnadsveckan.

För att upptäcka en blödning i hjärnan undersöks de mycket för tidigt födda barnen flera gånger med ultraljud.

Kan barnet påverkas i framtiden?

Hur hjärnblödningen påverkar barnet i framtiden beror på var den sitter och hur den sprider sig. Om blödningen är liten behöver den inte ha någon betydelse för framtiden. Den allvarligaste formen av hjärnblödningar som för tidigt födda barn kan få är när blödningen har trängt in i hjärnvävnaden. De större blödningarna kan leda till framtida funktionsnedsättningar för barnet.

Risken för funktionsnedsättningar ökar också om barnet har försämrad blodförsörjning av hjärnan på grund av att det är allvarligt sjukt efter födseln.

Det för tidigt födda barnet kan både före och efter förlossningen utsättas för infektioner, näringsbrist, smärta och stress som på olika sätt kan påverka hjärnans utveckling. Genom att följa barnets utveckling kan funktionsnedsättningar som till exempel koncentrations- och inlärningssvårigheter upptäckas och behandlas.

Fäll ihop

Bröstmjölk, donerad mjölk och näringsdropp

Bröstmjölk, donerad mjölk och näringsdropp

Barnet får bröstmjölk i en sond

Den bästa näring ett för tidigt fött barn kan få är bröstmjölk. Många barn orkar inte själva suga, och det kan vara svårt att lära sig suga och sedan svälja. Barnet får då en så kallad sond, en tunn slang som går genom näsan eller munnen till magsäcken. Med en spruta får barnet bröstmjölk eller modersmjölksersättning genom sonden. Ofta får barnet i början små mängder bröstmjölk, som sedan ökas efter hand. Även de mest för tidigt födda barnen brukar kunna få lite bröstmjölk genom sonden vid några timmars ålder. Det är då väldigt små mängder åt gången, kanske 0,5 – 1 milliliter bröstmjölk varannan timme. Ibland får barnet bröstmjölk kontinuerligt med hjälp av en pump. Det är ofta svårt för de minsta barnen att ta emot maten. De kan till exempel få besvär med förstoppning eller att magen blir uppblåst.

Eftersom barnet inte själv kan suga, får mamman lära sig att pumpa ut bröstmjölken. Om man mår bra och orkar ska den första pumpningen helst göras inom sex timmar efter förlossningen. Man får sedan fortsätta att pumpa flera gånger per dygn fram till att barnet själv klarar av att suga från bröstet.

Donerad bröstmjölk

Innan mammans mjölkproduktion har kommit igång får barnet bröstmjölk som donerats av andra kvinnor. Av många olika skäl kan det också vara så att den egna bröstmjölken inte räcker till för att barnet ska få den näring det behöver, och då får barnet också donerad bröstmjölk. Denna mjölk har testats noggrant och är dessutom pastöriserad.

Barnet får tidigt börja träna på att suga på bröstet. Även mycket för tidigt födda barn kan ibland ligga hud mot hud hos en förälder. I början ligger barnet och luktar på bröstet. Senare börjar barnet suga i sig små mängder mjölk som efter hand blir allt större. Det finns exempel på barn som ammas fullt ut redan i graviditetsvecka 33, men de flesta barn är mellan 35 – 40 veckor. Mamman får hjälp av personalen så att amningen fungerar så bra som möjligt.

Barnet kan också få näringsdropp

De mycket för tidigt födda barnen klarar inte till en början av att ta emot tillräckliga mängder näring. De får därför också näringsdropp som innehåller kolhydrater, proteiner, fett, salter och mineraler.

Fäll ihop

Så vårdas barnet

Så vårdas barnet

Familjen är viktigast

Livmodern är en mycket bra miljö för barnet under graviditeten. Att födas för tidigt innebär att barnet utsätts för en mängd sinnesintryck som till exempel ljud, ljus, beröring och ingrepp som kan göra ont. Mycket av barnets energi går åt till att reagera på allt som händer runt omkring. Men även de mest för tidigt födda barnen kan med små förändringar i sitt beteende visa känslor av till exempel välbefinnande, stress eller ansträngning. Alla landets neonatalavdelningar arbetar efter en filosofi som syftar till att på bästa sätt stödja barnets utveckling. Denna filosofi baseras på att familjen är de viktigaste personerna för det nyfödda barnet. Dessutom ska vården anpassas till barnets individuella behov. På så sätt blir barnet aktivt och delaktigt i sin egen utveckling. Som förälder får man hjälp att lära känna sitt barns signaler och att delta i omsorgen så att barnet känner sig lugnt och tryggt.

Miljön anpassas till barnet

Miljön anpassas till barnet på många sätt. Kuvösen bäddas så att barnet får stöd för armar och ben och kan ligga i en hopkrupen ställning, ungefär som barnet skulle ha legat i livmodern. Ofta täcks kuvösen för att skydda mot ljus och alla talar med dämpade röster. Ljudnivån på övervakningsutrustning och larm är inställd på så låg nivå som möjligt, men ändå med bevarad säkerhet. Om barnet sover försöker personalen undvika att väcka det. Barnet hålls varsamt när det tas upp ur kuvösen.

Kängurumetoden

Så fort det är möjligt får barnet komma till en förälder och vårdas hud mot hud enligt den så kallade kängurumetoden. Barnet ligger då med bara en blöja och eventuellt en mössa direkt på förälderns bröstkorg. Barnet får en filt över sig och hudkontakten hjälper barnet att hålla värmen. Även barn som har respirator kan ligga hud mot hud och ofta mår de bättre då. Det svåra kan vara när barnet ska flyttas från kuvösen till föräldern. Det måste finnas gott om tid så att barnet kan stanna hos föräldern i några timmar, därför är det bra om man har ätit, druckit och kissat innan man sätter sig med barnet. De mest för tidigt födda barnen kan ibland behöva vänta några veckor innan kängurumetoden är möjlig, eftersom de förutom värmen även är beroende av luftfuktigheten i kuvösen. Om barnen mår bra och är friska får de ligga hud mot hud redan under de första dagarna.

Lindra smärta

Även de mest för tidigt födda barnen känner smärta. Därför görs så lite smärtsamma ingrepp som möjligt, men tyvärr går de inte att undvika helt och då är det bra att miljön är så trygg som möjligt. Barnet kan också få en liten mängd sockerlösning i munnen, det har en smärtstillande effekt. Barn som har smärtsamma tillstånd får även smärtstillande läkemedel.

Hemsjukvård

I slutet av sjukhusvistelsen brukar det enda barnet behöver ha hjälp med vara att få näring i sond. På en del sjukhus kan man som förälder få lära sig hur man sköter sonden och sedan få hemsjukvård istället. Det innebär att det kommer hem sjuksköterskor som ser till barnet och hjälper till med övergången från sondmatning till amning eller flaskuppfödning.

Fäll ihop

Vilket stöd kan man få?

Vilket stöd kan man få?

Att vara förälder på sjukhus

Det är ofta en omtumlande upplevelse att bli förälder. Om barnet endast är lite för tidigt fött och mår bra, brukar det inte skilja sig så mycket från när fullgångna barn föds. Men om barnet är mycket för tidigt fött kan dagarna på sjukhuset pendla mellan glädje över små framsteg och oro över bakslag om barnet försämras. Ibland kanske barnet måste vårdas långt hemifrån, med de praktiska svårigheter det kan medföra. Plötsligt är man borta från arbetet. Det kan vara svårt att hitta en bra balans mellan att ta hand om äldre syskon och att vara med det nyfödda barnet. Det är viktigt att man som förälder inte glömmer bort sina egna grundläggande behov, som att sova och äta bra så att man orkar ta hand om sitt barn.

Om barnet vårdas långt hemifrån brukar det finnas möjlighet att bo i närheten av avdelningen. På ett fåtal neonatalavdelningar i landet kan föräldrarna bo tillsammans med sitt barn på avdelningen.

Som förälder hamnar man i en mycket ovan miljö på en neonatalavdelning. Barnet kanske ligger i en kuvös, det kan vara fullt med sladdar och slangar och en mängd monitorer som larmar för olika saker. Även om det finns mycket personal som är van att ta hand om för tidigt födda barn är föräldrarna de allra viktigaste personerna för barnet. Som förälder stöttas man därför av personalen så att man kan ta hand om sitt barn i den främmande miljön.

Man kan få stöd av en kurator eller psykolog

Förutom läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor finns det personal som inte är direkt inblandade i vården av barnet som man kan få stöd av. Kuratorn kan vara en samtalspartner som man kan prata med under hela vistelsen på neonatalavdelningen. Kuratorn kan också hjälpa till med information om annat stöd som man kan få och om föräldraförsäkringen. Ibland kan det finnas tillgång till en psykolog som kan hjälpa till att bearbeta den kris det ofta är att få ett för tidigt fött barn. Ibland kan krisen komma efter att man har skrivits ut från sjukhuset och då kan man alltid vända sig till barnavårdscentralen för att få stöd.

Tillfällig föräldrapenning

När barnet vårdas på sjukhus har man både som mamma och partner möjlighet att få tillfällig föräldrapenning samtidigt. Målsättningen är att vanlig föräldrapenning inte ska användas under sjukhusvistelsen eftersom den behövs när barnet kommer hem.

Uppföljningen av barnet

Om barnet endast är lite för tidigt fött behöver det ingen annan uppföljning än den som görs på barnavårdscentralen. Barn som är mycket för tidigt födda följs upp av specialiserade uppföljningsteam vid barnkliniken. Där bedöms barnets utveckling men också om barnet behöver stöd till exempel vid måltiderna eller om barnet behöver extra näring för att gå upp i vikt. Enstaka barn kan även ha problem med lungorna som kräver speciell behandling. Ibland följs barnen upp till ett och ett halvt års ålder, ibland ända upp till fem eller sex års ålder.

När utvecklingen hos för tidigt födda barns bedöms används begreppet korrigerad ålder. Det är den ålder barnet skulle ha haft om det föddes i fullgången tid. När korrigerad ålder används kommer de allra flesta för tidigt födda barn att till exempel lära sig sitta och gå när de förväntas göra det. På sätt och vis har ett för tidigt fött barn två åldrar. Dels barnets verkliga ålder, den ålder då man firar födelsedag, dels den korrigerade åldern som används vid bedömning av utvecklingen.

Fäll ihop
Publicerad:
2011-06-16
Skribent:

Bo Selander, överläkare, Barn- och Ungdomskliniken, Centralsjukhuset i Kristianstad

Redaktör:

Elin Åkerblom, 1177.se

Granskare:

Uwe Ewald, överläkare, professor, Neonatalkliniken
Akademiska sjukhuset i Uppsala