Rädda Barnens terapeut: Om att skiljas

Inger Ekbom arbetar som socionom och legitimerad psykoterapeut på Rädda Barnens centrum för barn och ungdomar i kris. Hon är också författare till boken ”Skilda världar – när mamma och pappa flyttar isär”.

Hur berättar man för barnen att man ska skiljas?

Många föräldrar som står inför en separation bävar inför hur de ska berätta det för barnen. Inger Ekbom råder dem att säga som det är.

- Det är inte nödvändigt att föräldrarna berättar precis samma sak. Den ena föräldern kan ha en bild, den andra en annan. ”Jag tycker att vi bråkar så mycket” kanske en säger. ”Vi är inte kära i varandra längre” tycker den andra. Barnen klarar av det, menar Inger Ekbom. Det som är viktigt är att man berättar på ett sätt som barnet kan förstå och det blir tydligt att skilsmässan inte beror på barnet. Det kan underlätta för barnet att man som förälder försöker beskriva och berätta hur man själv tänker och vill.

- Ofta är det så att man behöver upprepa för barnet att det inte är hans eller hennes fel att föräldrarna flyttar isär.

Inger Ekbom betonar att barnen är egna personer, att de är kapabla och har egna resurser och ett eget liv.

- Och de blir mer kompetenta om de begriper vad som pågår omkring dem.

Det är också viktigt att man inte blandar in barnen i de vuxnas konflikter för att få deras stöd, menar hon.

- Det är okej att gråta och vara ledsen som förälder, men det är inte barnen som ska trösta och stötta den vuxne.

Hålla ihop för barnens skull?

- De vuxna måste bestämma vilket liv de vill leva, säger Inger Ekbom. Man måste också komma ihåg att det inte behöver vara bara negativt, varken för de vuxna eller för barnen, att föräldrarna flyttar isär.

Visst finns det föräldrar som bestämmer sig för att fortsätta att leva ihop för barnens skull.

Men som förälder har man har rätt att känna efter var den egna gränsen går. Om man gör våld på sig själv för barnens skull, finns det ju risk för att alla i familjen mår dåligt av det.

Hitta en form för överlämningarna

Inger Ekbom tycker att det är bra att ha i åtanke att det ibland kan vara jobbigt för barnen med själva överlämningen mellan föräldrarna. Då gäller det att hitta en bra form och tänka efter vad barnet behöver för att det ska bli så bra som möjligt.

- Kanske har barnen ett behov av att dra sig tillbaka på sitt rum när de just har kommit, och vara ifred ett tag. Eller att sura och vara vresiga. Och det är viktigt att respektera.

Man kanske inte heller genast måste gå till badhuset eller muséet när barnet kommer, eller hitta på något för att avleda eller visa vilken bra förälder man är. Om det är besvärligt för barnet med överlämningarna får man försöka vara lyhörd, stå ut och försöka prata om det, råder hon.

Barns reaktioner

Barn kan reagera på många olika sätt när föräldrarna flyttar isär. En del blir oroliga och ledsna, på andra märks ingenting, det verkar vara precis som vanligt. Några kan börja drömma mardrömmar eller dra sig tillbaka och vilja vara ifred.

- ”Jag förstår att det är tufft” kan man säga till barnet. Men man ska inte börja prata illa om den andra föräldern, eller bara släta över allt och stressa vidare råder Inger Ekbom. Man har allt att vinna på att bekräfta barnets reaktioner och att prata om det vid ett lämpligt tillfälle.

Varför tror en del barn att de är orsak till skilsmässan?

Barnen behöver höra många gånger att de inte är orsak till skilsmässan. De kan ha fått för sig det om de t ex hört föräldrarna bråka om barnen många gånger eller över saker som barnet gjort. Då kan barnet dra slutsatsen att det är ”jag” som är orsak till att föräldrarna är osams och vill skiljas.

Barnet försöker förstå vad som händer omkring dem. Om de inte får hjälp med att förstå skapar de egna förklaringar, utifrån sin egen utvecklingsnivå, säger Inger Ekbom.

Det gäller särskilt små barn, som fortfarande lever i föreställningen att världen snurrar kring dem. Men även små barn kan ha frågor och funderingar som är viktiga svara på.

- Tyckte de om varandra när de gjorde mig? Ville de ha mig? De behöver få sin egen historia, berättad på ett sätt som de kan ta till sig. Det är viktigt att hitta en förtrolighet med barnen, där de blir bekräftade och känner att de kan sätta ord på sådant som de funderar över.

Även om barnet kommer att leva mest hos den ena föräldern, är det viktigt att de får information och kunskap om hela sin släkt. Barnet behöver känna att det är okej att prata om och ställa frågor om alla i släkten. Där har man ett ansvar som förälder, att hjälpa barnet att få kunskap om sin egen historia.

Hur ska man göra sedan, när man har flyttat isär?

Ett viktigt råd som Inger Ekbom vill ge alla föräldrar som ska flytta isär och börja sitt nya liv som skilda föräldrar är: ha inte för bråttom. Man behöver inte bestämma med detsamma var barnet ska bo och hur de kommande åren ska se ut. Man är i kris – då är det bäst att ta ett litet steg i taget.

- Just nu bor vi så här, kan man resonera. Man måste få vardagen att börja fungera. Det är inget bra tillfälle att fatta stora beslut om barnets hela framtid. Låt det ta tid.

Man får också som förälder acceptera att den andre förälderns vardagsliv med barnet ser annorlunda ut än vad man kanske önskar sig, att de har andra regler och vanor hos den andra föräldern. Det kan vara svårt och smärtsamt att som förälder släppa kontrollen.

- Man kan stå för att man har olika åsikter, men man kan inte kontrollera hur allt går till i den andres nya familj.

Om man som förälder behöver hjälp med att hitta lösningar eller prata kan man vända sig till familjerådgivningen eller få hjälp genom samarbetssamtal som varje kommun ska kunna erbjuda.

Hitta en struktur för vardagen

Inger Ekbom menar att det gäller att skapa en fungerande struktur kring sin nya vardag. Ett exempel på det är att hitta ett praktiskt sätt när det gäller hur man ska kommunicera med den andra föräldern.

- Hur vill jag ha kontakt med mitt ex? Kan vi prata normalt? Eller funkar det bättre för oss att mejla? Var också lyhörd för hur mycket kontakt barnen behöver och vill ha med sin andra förälder. De kan behöva prata i telefon om det går tid innan de kan träffas.

Man ska också se till att man själv har någon att prata med, om man har behov av det, råder hon. Det finns en risk för att separationen och konflikterna dominerar det nya livet för mycket, även barnets. Då kan man som förälder behöva hjälp och stöd.

En del föräldrar kan berätta om att de kan uppleva krav från omgivningen på att man ska börja göra saker, som att fira jul eller födelsedagar, tillsammans med den andra föräldern. Om det inte känns okej har man rätt att säga nej, även om det är svåra beslut att fatta. Det tar tid att skapa rutiner i vardagen och när något ska firas efter en separation. Och det måste få ta tid!

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2010-11-22
Skribent:

Mia Faber, frilansjournalist