Sänkningsreaktionen, SR eller sänkan, är ett gammalt prov. Det var faktiskt en svensk med namnet Fåhraeus, som uppfann det.
Det går till så att man tar ett blodprov och sätter till ett ämne som gör att blodet inte levrar sig. Sedan sprutas blodet in i ett 20 cm högt glasrör, som är ett par millimeter i diameter. Röret står alldeles lodrätt i en timme. Då delar innehållet i blodet upp sig och de röda blodkropparna sjunker ner på botten i röret. Efter en timme läser man av hur många millimeter blodplasma som finns högst upp i röret. Detta blir värdet på hur hög sänkan är. Det kan variera från någon millimeter till över 100 millimeter.
Det som avgör hur hög sänkan blir, är hur pass mycket de röda blodkropparna klumpar ihop sig. Klumpar de ihop sig mycket så blir sänkan hög. Det som bestämmer hur mycket blodkropparna klumpar ihop sig är framför allt sammansättningen av olika proteiner i blodplasman. Den kan variera på grund av olika sjukdomstillstånd, graviditet, p-piller med mera.
En låg, normal sänka behöver inte alltid innebära att man är frisk. Inte heller behöver en hög sänka alltid innebära att man har en allvarlig sjukdom, men kan många gånger göra det. Vid infektioner kan sänkan vara förhöjd beroende på hur allvarlig infektionen är. En vanlig virusförkylning kan till exempel ge en ganska beskedlig höjning, medan en lunginflammation ofta ger en betydligt högre sänka.
Vid andra inflammationer, som till exempel reumatiska ledinflammationer, är sänkan ofta kraftigt förhöjd och man kan säga att sänkan ganska bra visar hur intensiv inflammationen är.
Sänkan tas nog mindre idag än för tio år sedan, då det kommit modernare och bättre prover som visar ungefär samma sak. Vid infektioner, till exempel, tar vi nu oftare ett prov som heter CRP, som man kan få svar på efter ett par minuter. Det gör att man slipper vänta den timme som sänkan tar. CRP-värdet uppför sig ungefär som sänkan vid infektioner och andra inflammationer i kroppen.
