Urticaria pigmentosa eller mastocytos är ovanligt. Det är en sjukdom där en speciell sorts celler, mastceller, ansamlas i huden. De här cellerna innehåller olika ämnen, framförallt ett ämne som heter histamin. Mastceller är "lättretbara" och frisätter histamin vid tryck på huden, till exempel om man kliar på den. Detta ger en svullnad och rodnad i huden, så kallade nässelutslag eller urtikaria. Histaminet stimulerar också pigmentbildningen så därför får man mörka fläckar spritt på hela huden.
Mastceller kan också finnas i ansamlingar inne i kroppen, speciellt i mag-tarmkanalen. För att ta reda på det måste man undersöka om det finns ett ökat antal även inne i kroppen, vilket görs genom att mäta ett speciellt ämne i urinen. Det var därför du fick samla urin för analys.
Problemet med mastocytos i tarmen är att det kan leda till att tarmväggen inte tar upp näringsämnen tillräckligt effektivt. Då kan man ibland behöva behandling med kortisontabletter.
Om ett vanligt antihistaminpreparat, som exempelvis Clarityn, Aerius eller Zyrlex, inte ger tillfredsställande effekt kan det löna sig att pröva ett annat inom samma grupp, respektive pröva att öka dosen flerfaldigt.
I de fall inte någon av dessa mediciner ger besvärsfrihet kan man ibland lägga till en helt annan typ antihistamin, som normalt används för behandling av magbesvär, såsom Ranitidin eller Zantac. Ett alternativ som kanske är ännu effektivare är så kallade leukotrienantagonister, en medicin som motverkar leukotrien som är ett annat irriterande ämne som mastcellen frisätter. Singulair som egentligen är en astmamedicin är en sådan leukotrienantagonist.
Om klådan stör nattsömnen kan man även pröva att nattetid ta ett antihistamin som ger en viss dåsighet, exempelvis Atarax, eller Tavegyl. Om man har mycket svåra besvär finns det andra läkemedel som kan prövas, men då är det också större risk för biverkningar. I första hand kan kortisontabletter i hög dos med långsam nedtrappning till lägsta möjliga dos användas.
