Magsår

Orsakas oftast av en bakterie

Magsår kan uppstå i magsäckens eller tolvfingertarmens slemhinna. När man har magsår gör det oftast ont i övre delen av magen. Behandlingen av magsår har helt förändrats under de senaste åren. Stress anses inte längre vara huvudorsaken till magsår. I stället har forskning visat att en bakterie är den vanligaste orsaken. Om bakterien orsakat magsåret är chansen mycket stor att behandlingen gör att man blir botad en gång för alla.

En annan orsak till magsår är smärtstillande medicin som acetylsalicylsyra, ibuprofen och liknande. Man kan även ha magsår utan att det går att finna någon uppenbar orsak.

Många bär på magsårsbakterien helicobacter pylori, men endast några få som har bakterien får magsår. De flesta som har ont i magen har heller inte magsår, utan det är vanligare att man har funktionell dyspepsi eller IBS. Magsår kan vara farligt om det inte behandlas. Därför är det viktigt att man blir undersökt av läkare om man har symtom som tyder på magsår.

Slemhinnorna skyddas mot syra

Magsäcken rymmer ungefär en och en halv liter och är formad som en säck med två öppningar. En övre, som har förbindelse med matstrupen, och en nedre där magsäcken övergår i tolvfingertarmen. De båda öppningarna kallas övre och nedre magmunnen.

En vuxen person producerar ungefär två liter starkt sur magsaft i magsäcken varje dag. Magsaften består bland annat av slem, saltsyra och enzymet pepsin. I slemhinnan i övre delen av magsäcken finns celler som innehåller en så kallad protonpump. Den producerar saltsyra, som behövs för att pepsin ska kunna bryta ner proteinet i maten. Dessutom dör många bakterier i den starka syran.

Eftersom saltsyran är frätande skulle slemhinnorna i magsäcken förstöras om det inte fanns ett bra skydd. I slemhinnan produceras därför hormonet prostaglandin som skyddar mot syran. Slemhinnan skyddas också av ett slemskikt och av bikarbonat som produceras av slemhinnan. När magsäcksinnehållet når tolvfingertarmen har syran neutraliserats. Det finns alltså en balans mellan skadliga och skyddande ämnen i magsäck och tolvfingertarm. Om den här balansen rubbas kan en skada i form av ett sår uppstå i slemhinnan.

Magsårsbakterien H. pylori skyddar sig mot den starka syran i magsäcken genom att producera ett enzym, ureas, som bryter ned urea och bildar en buffert som skyddar den mot magsyran. Bakterien söker sig också ner i slemhinnan, där syran inte kommer åt den, och orsakar en inflammation som kallas gastrit.

Två olika sjukdomar

Magsår, som på latin heter ulcus, är egentligen två olika sjukdomar

• sår i magsäcken
• sår i tolvfingertarmen.

Sår i tolvfingertarmen är vanligast, och beror nästan alltid på magsårsbakterien. Även sår i magsäcken beror ofta på bakterien men kan också orsakas av smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel. Ett sår i magsäckens slemhinna kan ibland vara svårt att skilja från en cancer, men risken att det är fråga om cancer är liten. Cancer i tolvfingertarmen är mycket ovanligt. Därför utreds och behandlas de två typerna av magsår olika.

Vanligt att magsårsbakterien smittar inom familjen

Magsårsbakterien överförs troligen främst genom smitta inom familjen. Man får i sig bakterien via munnen, och det sker ofta redan i barndomen. Dålig hygien ökar risken för att bli smittad.

Magsår är lika vanligt hos kvinnor som hos män. Det är oklart varför endast vissa av alla som har bakterien får magsår.

Läkemedel kan orsaka magsår

Magsår kan även orsakas av vissa smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel, så kallade cox-hämmare. Ibland kallas en del av dessa läkemedel också för NSAID. Läkemedlen hämmar bildningen av prostaglandin som bildas i kroppen vid en infektion eller en vävnadsskada. Prostaglandin utgör också normalt ett skydd mot saltsyran i magsäcken. Om man tar cox-hämmare regelbundet finns därför risk att skyddet i magsäcken försämras så mycket att man får magsår.

Acetylsalicylsyra (som även kan tas som proppförebyggande), diklofenak, ibuprofen, nabumeton och naproxen är de verksamma ämnen som ingår i gruppen receptfria cox-hämmare. Det finns även receptbelagda cox-hämmare som används när man behandlas mot långvarig och inflammatorisk smärta, exempelvis reumatisk värk. Risken för magsår är lika stor för receptfria läkemedel som för receptbelagda.

Exempel på receptfria cox-hämmare som innehåller de olika verksamma ämnena är följande:

• acetylsalicylsyra - Albyl minor, Aspirin, Bamyl, Magnecyl, Magnecyl-Koffein, Treo och Trombyl.
• diklofenak - Eeze, Eezeneo, Diclofenac/Diklofenak och Voltaren T.
• ibuprofen - Alindrin, Burana, Ibumetin och Ipren.
• nabumeton - Relifexnaproxen - Pronaxen, Naprosyn och Naproxen.

Om man har eller har haft magproblem och behöver smärtstillande eller inflammationshämmande läkemedel bör man rådgöra med läkare först. Man bör inte ta flera av dessa läkemedel samtidigt eftersom det ökar risken för magsår ännu mer.

Rökning ökar risken för magsår

Rökning påverkar immunförsvaret och ökar risken för magsår. Dessutom förlängs läkningstiden om man röker. Även alkohol och kaffe kan bidra till att man får magsår. Vad man äter anses inte ha så stor betydelse. Men har man magsårsbesvär bör man ändå vara uppmärksam på vad man blir sämre av och undvika att äta det. Stress anses inte längre vara huvudorsaken till magsår. 

Okänd orsak
Man kan även ha magsår utan att det går att finna någon uppenbar orsak.

Magsår eller känslig mage?

Man kan ha känslig mage utan att ha sår, så kallad funktionell dyspepsi, med likartade besvär som vid magsår. Det går inte att utifrån besvären avgöra vad man har. Läkaren måste därför göra en utredning för att bedöma om det är magsår eller dyspepsi.

Funktionell dyspepsi är mycket vanligt och mer än var fjärde svensk har besvär av och till. Magsår är betydligt ovanligare, och antalet människor som får magsår minskar i västvärlden.

Ovanligt med komplikationer

Komplikationer vid magsår är ovanliga och endast en till två patienter av 100 drabbas. Komplikationer som kan uppstå vid ett magsår

• blödande magsår
• brustet magsår
• ärrbildning som ger förträngning av nedre magmunnen.

Blödande magsår

Om ett blodkärl i slemhinnan brister på grund av ett magsår kan man drabbas av en blödning i magsäcken eller tolvfingertarmen, så kallat blödande magsår. Blödningen gör att avföringen blir svart, och om man kräks ser det ut som kaffesump. Om man har ett litet blödande magsår är det inte säkert att man får några besvär utöver lätt illamående. En blödning som inte behandlas kan leda till blodbrist, och om det blir en stor blödning kan den vara livshotande. Blödande magsår drabbar endast ett fåtal av de som har magsår.

Brustet magsår

Brustet magsår kallas det om såret går tvärs igenom väggen på magsäcken eller tolvfingertarmen, så att innehållet kan komma ut i bukhålan. Ett brustet magsår är sällsynt och gör att man får mycket ont i magen. Det är ett livshotande tillstånd som, liksom blödande magsår, kan komma plötsligt utan att man känt så mycket innan. Både brustet och blödande magsår kräver att man vårdas på sjukhus.

Ärrbildning

Om man gång på gång får sår runt nedre magmunnen kan det bildas ärr när såren läker. Ärren kan göra att magmunnen blir trängre, och det bli svårare för magsäcken att tömma sitt innehåll. Man får lätt av kräkningar om magmunnen blir alltför trång. En operation för att vidga magmunnen kan då bli nödvändig. Förträngning av nedre magmunnen är ovanligt.

De flesta blir friska

Man ska inte behöva ha besvär av magsår under en längre tid eftersom det finns bra behandling att få. Om bakterien orsakat magsåret är chansen mycket stor att behandlingen gör att man blir botad en gång för alla. Om orsaken är smärtstillande eller inflammationshämmande läkemedel och man slutar ta medicinen läker slemhinnan lätt. Man brukar inte få allvarliga besvär av magsår om det inte är så att man drabbats av komplikationer.

Vart ska man vända sig?

I första hand tar man kontakt med sin vårdcentral. Där får man beskriva sina besvär för en sköterska eller läkare som utifrån det bedömer vilken åtgärden blir. Om man får mycket ont eller får besvär när vårdcentralen inte är öppen kan man behöva söka vård direkt på en akutmottagning. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Beskrivning av besvären räcker inte för diagnos

Det är ofta svårt för läkaren att avgöra om man har magsår eller inte. Magsår förekommer också utan att man har några besvär alls. Den som har känslig mage utan sår, så kallad funktionell dyspepsi, kan ha precis lika mycket besvär som den som har ett magsår.

Magsår eller dyspepsi?

Det går inte att utifrån besvären avgöra om man har magsår eller funktionell dyspepsi, men läkarens bedömning grundar sig på symtomen som följer nedan.

Det som kan tala för funktionell dyspepsi är att

• man har ont på en obestämd plats i översta delen av magen
• smärtan förändras från dag till dag
• besvären kommer oregelbundet
• man blir inte helt bra av läkemedel som minskar mängden saltsyra
• man har en stressande livssituation.

Det som kan tala för magsår är att

• det gör ont på en bestämd plats mitt i övre delen av magen
• man har perioder med besvär under flera veckor och är besvärsfri mellan perioderna
• man blir snabbt bra av läkemedel som minskar mängden saltsyra
• man har tidigare haft magsår.

Varningstecken

Vissa besvär kan vara tecken på att man har blödande eller brustet magsår. Besvären kan också vara symtom på annan allvarlig sjukdom. Exempel på sådana besvär är att

• man plötsligt får mycket ont i övre delen av magen
• man kräks och maginnehållet ser ut som kaffesump eller innehåller blod
• avföringen blir svart
• man går ner i vikt
• man har svårt att svälja.

Om man plötsligt får mycket ont kan det vara tecken på att man har ett brustet magsår. Kaffesumpsliknande kräkning och svart avföring kan betyda att man har ett blödande magsår. Svart avföring kan man även få om man tar järntabletter mot ett lågt blodvärde, men då är det inte tecken på att något är fel.

Om man har något av de här symtomen bör man snarast kontakta sjukvårdsrådgivningen för att få råd om hur man ska göra.

Allmänna tecken på magsår

Även om man inte har besvär från magen kan man ha andra tecken som tyder på magsår. Det kan till exempel vara svart avföring, viktnedgång, blodbrist eller andfåddhet. Den svarta avföringen beror på att en blödning i magsäcken färgas svart när den kommer i kontakt med saltsyran. En blödning från magsäcken kan också leda till blodbrist. Blodbrist kan i sin tur leda till att man blir trött och andfådd, eftersom blodbristen gör att blodet får sämre möjlighet att transportera syre. Då måste lungorna arbeta mer, speciellt vid ansträngning.

Gastroskopi används för att upptäcka magsår

Gastroskopi är en undersökning där man får en tunn slang med en liten kamera i änden införd genom munnen. Läkaren eller sjuksköterskan kan då undersöka matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen för att direkt se om det finns ett sår eller inte. Vid gastroskopin kan den som gör undersökningen också ta vävnadsprov för att avgöra om det finns cellförändringar i såret.

Ett sår i magsäcken måste alltid kontrolleras med gastroskopi efter behandling eftersom såret kan vara orsakat av cancer. Sår i tolvfingertarmen behöver däremot inte kontrolleras om man blir besvärsfri.

Bakterietester

Läkaren eller sjuksköterskan kan undersöka om man har magsårsbakterien H. pylori genom att vid gastroskopin ta prov från magsäcken för ett så kallat urea-test. Prov från magsäcken kan också tas om man får återfall av magsårsbakterien efter en behandling. 

Blodprov och andra tester

Ett annat sätt att upptäcka H. pylori är med hjälp av blodprov, som kan visa att kroppens immunförsvar har reagerat mot bakterien. Magsårsbakterien kan även upptäckas i avföringsprover.

Urea Breath Test, förkortat UBT, är ett utandningstest som man ibland får göra. Testet bygger på att bakterien H. pylori bildar ämnet urea, som tas upp av blodet och lämnar kroppen med utandningsluften. Om man har urea i utandningsluften tyder det på att man har bakterien i kroppen.

Förutom prov för bakterien kan man få lämna ytterligare blodprover.

Läkaren gör en bedömning

Oftast får man genomgå en utredning på en vårdcentral. Där får man beskriva sina besvär för en läkare, som utifrån det man berättar bedömer om man har magsår eller funktionell dyspepsi. Om man har symtom på magsår ska man alltid genomgå en utredning och få behandling om det behövs. Man ska informera läkaren om alla läkemedel man tar, speciellt smärtstillande och även receptfria sådana. Om man har haft en allergisk reaktion mot antibiotika, till exempel penicillin, ska man berätta det för läkaren.

Magsår ska alltid behandlas

Ett magsår kan läka av sig själv. Men eftersom magsår kan orsaka allvarliga tillstånd som blödning och hål på magsäcken eller tolvfingertarmen ska det alltid behandlas. Om orsaken till magsåren är något läkemedel ska man om möjligt sluta med det.

Om orsaken är bakterien H. pylori och man inte får behandling är risken stor att man får tillbaka magsåret. Det finns då en liten risk att återfallet startar med ett brustet eller blödande magsår utan andra besvär först. Därför får man läkemedelsbehandling som tar bort bakterierna.

Läkemedelsbehandling minskar saltsyran

Läkemedelsbehandlingen av magsår där orsaken inte är bakterien H. pylori går ut på att läka såret genom att minska mängden saltsyra i magsäcken. Den grupp läkemedel som oftast används och är mest effektiv kallas protonpumpshämmare. Andra läkemedelsgrupper med mindre effekt är antacida och Histamin 2-receptorblockerare.

Det är bara vissa av läkemedlen mot magsår som är subventionerade, det vill säga ingår i rabattsystemet på apoteket.

Protonpumpshämmare (PPI)

Protonpumpshämmare (PPI) går direkt in i cellen som producerar saltsyra och minskar saltsyraproduktionen. Det är ingen skillnad i effekt mellan de olika läkemedlen. Exempel är Lanzo, Nexium och Omeprazol. Om man inte har bakterien H. pylori tar man något av läkemedlen i två till åtta veckor för att läka ett magsår.

Det finns receptfria PPI, men de används i första hand om man har magsaftsreflux med sura uppstötningar och halsbränna. Man ska inte behandla magsårsbesvär själv med dessa läkemedel utan i stället söka läkare. Först därefter kan man rådgöra med läkaren om och i så fall när man kan använda receptfria PPI.

Eradikeringsbehandling

Om magsårsbakterien upptäcks i magsäcken eller tolvfingertarmen får man, förutom PPI, behandling med två sorters antibiotika som man tar under en vecka. Den här borttagningen av bakterien kallas eradikeringsbehandling. Ett magsår läker visserligen utan att bakterien tas bort, men risken för återfall är ganska stor om bakterien finns kvar. Ibland behöver man ta PPI längre tid än en vecka för att bli bra.

Eftersom ett sår i magsäckens slemhinna ibland kan vara svårt att skilja från en cancer så kontrolleras sårläkningen med gastroskopi. Det behövs inte om såret sitter i tolvfingertaremen eftersom cancer där är mycket ovanligt.

Utandningstestet Urea Breath Test visar om bakterien har försvunnit och används ibland som kontroll av att eradikeringsbehandlingen har varit framgångsrik. Även avföringsprov kan användas som kontroll efter behandling. 

Risker med behandlingen

Läkemedel som minskar saltsyran (PPI) har få eller inga biverkningar när det används under kortare kurer. Antibiotika kan ge allergiska besvär. Därför är det viktigt att man innan behandlingen berättar för läkaren om man råkat ut för sådant tidigare. 

Graviditet

Det verksamma ämnet omeprazol har studerats under graviditet och har inte visats sig ha skadliga effekter för fostret eller effekter på graviditeten. Exempel på läkemedel som innehåller omeprazol är Losec. De antibiotika som vanligtvis tar bort magsårsbakterien kan inte användas under graviditet och amning. När amningen är avslutad kan man få behandling för att ta bort bakterien.

Sjukhusvård behövs ibland

Om man fått ett brustet magsår måste man opereras akut på sjukhus. Det är nödvändigt att sy ihop såret för att inte magsäcksinnehållet ska komma ut i bukhålan och skada andra organ där.

Man kan också behöva behandlas akut på sjukhus om man har ett blödande magsår eller om blodvärdet är så lågt att det krävs blodtransfusion.

Övriga magsår kan behandlas utan att man behöver ligga på sjukhus. Det är viktigt att rådgöra med sin läkare om var, när och hur magsåret ska kontrolleras.

Återfallsrisken

Om orsaken till magsåret är magsårsbakterien och den tas bort, är det inte troligt att man drabbas av nya sår. Detsamma gäller om det är ett läkemedel som är orsaken till magsåret och man har slutat använda läkemedlet. Om man haft ett magsår och ändå måste ta något av dessa läkemedel är det mycket viktigt att man rådgör med sin behandlande läkare. Det kan behövas läkemedel som förebygger ett nytt magsår.

Vissa läkemedel mot magsår är receptfria men om man behöver större mängder under längre tid kan det ibland bli lite billigare att få recept utskrivet av en läkare.

Förr rekommenderades man en speciell diet för att slippa återfall i magsårsjukdomen. Det gäller inte längre om det är magsårsbakterien eller läkemedel som har orsakat magsåret, men alla som har magsår bör vara återhållsamma med tobak, alkohol, kaffe och te samt undvika vissa smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel.