Behandlingen lindrar men botar sällan helt
Någon botande behandling, eller någon som påtagligt ökar hjärtats pumpkraft finns egentligen inte. Därför inriktas behandlingen på att minska riskfaktorer och att underlätta hjärtats arbete. Målen för behandling av hjärtsvikt är att
- minska symtomen
- öka livskvaliteten
- förbättra arbetsförmågan
- förebygga komplikationer
- minska behovet av sjukhusvård
- förlänga överlevnaden.
I ett fåtal fall kan till exempel en klaffoperation förbättra hjärtats pumpfunktion så att hjärtsvikten försvinner. Om hjärtsvikten beror på att sköldkörteln inte fungerar bra kan man få behandling med läkemedel så att problemet försvinner.
En så kallad bypass-operation eller ballongutvidgning som förbättrar blodcirkulationen i hjärtats kranskärl kan förbättra pumpfunktionen vid hjärtsvikt.
Man kan själv påverka
För att öka sina möjligheter att leva längre tid med sjukdomen och för att må bättre kan man
- sluta röka
- röra sig regelbundet om det är möjligt
- ta mediciner regelbundet och i rätt dos
- äta ett halvt kilo grönsaker och frukt dagligen
- minska mängden salt i maten
- undvika att dricka för mycket, både alkohol och annan vätska
- gå på regelbundna besök hos läkare och kanske också hos en hjärtsjuksköterska
- delta i speciell träning eller gymnastik i grupp som finns på många håll för personer med hjärtbesvär
- ta en vaccinspruta mot influensa varje höst och en grundvaccinering mot lunginflammation eftersom man lättare får komplikationer av influensa.
När ska man söka vård?
Om man misstänker att man har hjärtsvikt ska man söka vård på en vårdcentral. Får man de symtom som beskrivits och redan behandlas för högt blodtryck eller hjärtsjukdom ska man ta kontakt med den läkare som sköter behandlingen. Vid svår hjärtsvikt ska man söka vård direkt på en akutmottagning. Om man får svår andnöd ska man genast ringa 112 efter ambulans. Om man är tveksam kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart man ska vända sig.
Om man vet att man har hjärtsvikt bör man ta kontakt med sin behandlande mottagning om man får svårare att andas, går upp mer än 2-3 kilo i vikt inom en vecka eller blir påtagligt tröttare. Om man mår väldigt mycket sämre kan man behöva söka vård direkt på en akutmottagning eller ringa efter ambulans.
Bra att förbereda läkarbesöket
Man kan få ut mer av sitt läkarbesök om det är väl förberett, så att man verkligen får svar på allt som är oklart. Om man har svårt att uppfatta all information kan det vara bra att ta med en närstående. Några förslag på förberedelser:
- Skriv ner alla frågor och alla symtom. Använd listan som minnesanteckning vid läkarbesöket, eller lämna den direkt till läkaren.
- Det är också bra att ta med en aktuell medicinlista om man har det. Annars kan man skriva ner namnen på alla mediciner man tar med styrka och dos. Även receptfria och naturläkemedel ska tas med på listan.
- Det är inte ovanligt att man missförstår hur och när man ska ta sin medicin. Alltså är det bra om man frågar ordentligt om medicineringen. Se också till att ta reda på de vanligaste biverkningarna som medicinerna kan ge.
- Var inte rädd för att fråga en gång till om ett svar från läkaren är svårt att förstå. Be läkaren förklara de medicinska termer som används.
- Om man efter besöket känner att det finns någon fråga man inte fick svar på, kan man be mottagningssköterskan sätta upp en telefontid hos läkaren då man kan fråga mer.
Mediciner vid hjärtsvikt
Det finns flera grupper av läkemedel som används när man behandlas för hjärtsvikt. De vanligaste och viktigaste är
- ACE-hämmare alternativt angiotensinreceptorblockerare
- vätskedrivande medel, så kallade diuretika
- betablockerande läkemedel
- spironolakton
- digitalis
- nitrater.
Har man den allra lindrigaste formen av hjärtsvikt, som man inte själv känner av men som kan upptäckas med ultraljudundersökning, kan det räcka med en så kallad ACE-hämmare som behandling. Har man lite svårare hjärtsvikt med vätskeansamling i kroppen, som ger ankelsvullnad och andfåddhet, får man oftast även någon vätskedrivande medicin. Det underlättar hjärtats arbete. När man har hjärtsvikt försämras blodcirkulationen så att kroppens förmåga att driva ut vatten och salt genom njurarna försämras.
Efter instruktion från läkare eller sjuksköterska kan man själv lära sig hur länge man behöver fortsätta med behandlingen och när det är dags att sluta ta den vätskedrivande medicinen. Att väga sig ofta kan vara ett bra hjälpmedel för att se om kroppen samlar på sig vätska. Det blir allt vanligare att man själv får anpassa dosen medicin efter sin vikt och hur andfådd man är.
För att stabilisera hjärtsvikten brukar man få kombinera ACE-hämmare med ett betablockerande läkemedel. Behandling med både ACE-hämmare och så kallade betablockerare måste påbörjas med låg dos som långsamt ökas.
Om man trots denna medicinering har kvar symtom kan man behöva ytterligare några läkemedel. Dessa finns i genomgången nedan.
ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare
ACE-hämmare är kärlvidgande läkemedel som bland annat används mot hjärtsvikt. De används också vid behandling av högt blodtryck. De har i flera undersökningar visat sig förbättra överlevnaden, minska symtomen och behovet av inläggningar på sjukhus för personer med hjärtsvikt.
ACE-hämmare är basmedicinen vid hjärtsvikt som man nästan alltid får om det inte finns hinder, som till exempel dålig njurfunktion eller att man är allergisk mot medicinen. Biverkningar vid ACE-hämmare är främst torrhosta, som kan komma efter en tid. Andra är njurproblem, främst vid försämrad njurfunktion, och ändrad smakupplevelse. En del patienter får yrsel när de reser sig hastigt, speciellt i behandlingens början. Det beror på att blodtrycket sänks.
Om man får besvärande hosta kan de så kallade angiotensinreceptorblockerarna, ARB, som har en liknande verkan som ACE-hämmarna, vara ett bra alternativ. Exempel på sådana läkemedel är Candesartan, Atacand, Losartan och Cozaar.
Betablockerande läkemedel
Betablockerare är en typ av läkemedel som ger en positiv effekt både på symtom, antalet sjukhusinläggningar och överlevnad vid hjärtsvikt. Förbättringen gäller framför allt dem som redan tar både vätskedrivande medel och ACE-hämmare.
Betablockerare måste först tas i låg dos, som sedan höjs sakta till den högsta dosen man tål. Innan förbättringen hinner visa sig kan man tillfälligt må lite sämre, vara lite tröttare och känna viss yrsel. Exempel på betablockerare vid hjärtsvikt är Metoprolol, Seloken ZOC, Emconcor, Bisoprolol och Kredex.
Vätskedrivande medel – diuretika
När blodcirkulationen fungerar dåligt i njurarna samlas salt och vatten i kroppen. Därför behöver många med hjärtsvikt någon form av vätskedrivande medicin, även kallade diuretika. De vanligaste är Furosemid, Furix, Lasix Retard och Impugan. Man behöver ofta kissa extra mycket under några timmar efter det att man tagit medicinen.
Biverkningar som kan förekomma när man använder dessa mediciner är muskelsvaghet, trötthet och huvudvärk.
Om man själv eller någon närstående fått tillräcklig information kan man efter överenskommelse med läkaren ibland själv variera hur mycket vätskedrivande medicin man ska ta, eller om man ska hoppa över några dagar ibland. Det beror på hur andfådd man är och vad man väger. Har man blivit mer andfådd och gått upp några kilo i vikt kan man behöva mer vätskedrivande medicin. Har man gått ner lite, inte är andfådd men känner sig trött och yr kan man behöva minska. Är man osäker bör man tala med sin läkare.
Spironolakton
Spironolakton är ett äldre, svagt vätskedrivande verksamt ämne i läkemedel. Tidigare har det använts vid högt blodtryck och vätskeansamling i kroppen. En undersökning har visat att en låg dos ger både en ökning av överlevnaden och minskat antalet inläggningar på sjukhus vid medelsvår och svår hjärtsvikt.
Eplerenon (Inspra) är ett nyare läkemedel som liknar spironolakton i sin effekt. Vissa män får som biverkan av spironolakton lite tillväxt av bröstkörtlarna som även kan ömma. Då kan man byta till Eplerenon.
Digitalis
Digitalis från fingerborgsblomman har använts ända sedan slutet av 1700-talet mot hjärtsvikt. Idag används det i första hand för att lugna ner hjärtrytmen vid förmaksflimmer, som är en rubbning av hjärtrytmen då hjärtat slår ojämnt och oftast alltför fort.
Vid svårare hjärtsvikt används ibland digitalis även vid normal, regelbunden rytm, men då som ett tilläggspreparat till ACE-hämmare, betablockerare och vätskedrivande medel. Digitalis anses ha en viss stärkande effekt på hjärtmuskulaturen, men om hjärtrytmen är regelbunden är effekten liten. Det verkar också som att digitalis har en positiv effekt enbart på män. Exempel på digitalismedicin är Digoxin.
Biverkningar som kan förekomma vid för hög dos eller försämrad njurfunktion är till exempel dålig aptit, illamående och synrubbningar som dimsyn. För att rätt dos ska kunna ställas in kan man få lämna blodprov för att mäta digitaliskoncentrationen.
Nitrater
Nitrater vidgar blodkärlen, både venerna som för blod till hjärtat och artärerna som för blod från hjärtat. Detta kan avlasta hjärtat och förbättra hjärtats arbete. Nitrater kan därför användas som tilläggsbehandling vid kronisk hjärtsvikt, särskilt om man samtidig har kärlkramp.
Behandling av akut lungödem
Akut svår hjärtsvikt, lungödem, kan uppstå exempelvis om man får en akut hjärtinfarkt, rytmrubbning eller infektion. Lungödem måste behandlas på sjukhus. Man får syrgas i en mask och får sitta upp för att underlätta andningen och avlasta hjärtat. Genom en kanyl får man vattendrivande medel och morfin direkt in i blodet, och nitroglycerin i dropp eller som tablett under tungan. Man kan också få andra mediciner vid behov. Medicineringen avlastar hjärtat genom att genom att bland annat vidga kärlen, vilket minskar tryckbelastningen på hjärtmuskeln. Samtidigt syresätts blodet.
Vaccination mot influensa och lunginflammation
Om man har hjärtsvikt kan man bli mycket sämre och till och med dö av de påfrestningar som en influensa eller lunginflammation innebär för hjärtat. Man tillhör alltså en riskgrupp som rekommenderas att vaccinera sig årligen med influensavaccin och en gång grundvaccination mot lunginflammation.
Förbättring med speciell typ av pacemaker
Denna behandling kallas CRT eller "Resynkronisering med biventrikulär pacing". Det rör sig om en speciell form av pacemakerbehandling med impulsgivare i både höger och vänster hjärtkammare. Detta är en metod som kan förbättra tillståndet för vissa personer med svår hjärtsvikt. Pumpförmågan förbättras genom att sammandragningarna i hjärtats kammare samordnas tidsmässigt på ett fördelaktigt sätt.
Skydd mot livshotande rytmrubbning
En del personer med hjärtsvikt, som överlevt tidigare livshotande hjärtstopp, eller som löper stor risk att få livshotande störningar i hjärtrytmen, kan få en inopererad defibrillator, en så kallad ICD. Det är en batteridriven apparat som ser ut ungefär som en pacemaker. Om apparaten märker att hjärtat råkar in i en svår rytmrubbning löser den ut en stark strömstöt genom hjärtmusklen så att rytmrubbningen försvinner och hjärtat slår normalt igen.
Enstaka personer kan ha behov av både en CRT och en ICD. Då finns apparater med bägge funktionerna i samma dosa.
Hjärttransplantation och andra kirurgiska ingrepp
Jämfört med behandling med mediciner är kirurgiska ingrepp ovanliga vid hjärtsvikt.
Hjärttransplantation kan göras
- vid svår hjärtsvikt
- om man inte är för svag
- om chansen att överleva det närmaste året utan transplantation är liten.
Tekniskt är hjärttransplantation i dag ett rutiningrepp med goda resultat, men det är stor brist på donerade organ. Resultaten vid hjärttransplantation är betydligt bättre än de som uppnås med den bästa medicinska behandlingen vid riktigt svår hjärtsvikt. I mycket begränsad omfattning har försök startats med ”konstgjorda hjärtan”, en slags mekanisk hjälppump. Den kan stödja hjärtats arbete i väntan på transplantation. Men den här tekniken är fortfarande komplicerad och resurskrävande.
Efter en stor hjärtinfarkt kan ett försvagat och utbuktande parti, ett hjärtaneurysm, bildas på hjärtats vänsterkammare. Om man samtidigt lider av hjärtsvikt kan hjärtats funktion förbättras av ett kirurgiskt ingrepp som tar bort utbuktningen.
Om hjärtsvikten är orsakad av sjukdom i kranskärlen kan ibland så kallad by-passkirurgi eller ballongvidgning förbättra syresättningen till hjärtmuskeln. Då kan både symtomen och överlevnaden förbättras.
