Äggstockscancer

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Det är vanligt med förändringar i eller på äggstockarna och de flesta är ofarliga. Om man har cancer har cellerna börjat dela sig okontrollerat, så att en cancertumör bildats. Äggstockscancer börjar ofta på äggstockens yta, men kan sprida sig. Ofta upptäcks sjukdomen lång tid efter att tumören bildats.

De flesta som får äggstockscancer är över 50 år. Orsakerna till sjukdomen är oklara, men antalet ägglossningar har betydelse. Tillstånd som innebär att ägglossningen hämmas, till exempel graviditet, amning och användning av kombinerade p-piller, minskar risken för äggstockscancer. Om någon i familjen haft äggstockscancer är risken att själv få det något ökad.

Att få äggstockscancer och att behandlas för det innebär att livet förändras. Men många kan idag leva länge med cancer och ha god livskvalitet.

Symtom

Om man har äggstockscancer kan de första symtomen vara

  • svullen mage
  • diffusa magbesvär, till exempel illamående, värk, tyngdkänsla och sura uppstötningar
  • att man behöver kissa ofta
  • ett tryck mot ändtarmen.

Inget av symtomen behöver betyda att man har cancer, det kan finnas många andra anledningar till besvären.

Behandling

Om läkaren misstänker att man har äggstockscancer blir man nästan alltid opererad, eftersom det krävs ett vävnadsprov från äggstocken för att ställa diagnosen. Det finns flera olika typer av äggstockscancer, och därför varierar behandlingen. Den sjuka äggstocken opereras bort, och beroende på hur stor cancertumören är och på om den spridit sig bestäms hur mycket mer som opereras bort

Ofta får man efterföljande behandling med cytostatika. I vissa fall kan hormonbehandling bli aktuellt. Efter behandlingen får man gå på återbesök under flera år.

När ska man söka vård?

Om man har nytillkomna symtom från buken som håller i sig mer än 2-3 veckor eller om man är orolig för att ha äggstockscancer, ska man kontakta en vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig. 

Visa mer

Vad är äggstockscancer?

Vad är äggstockscancer?

Hur cancer uppstår  

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats och den första cellen dör. Oftast fungerar celldelningen eller så klarar cellens arvsmassa, DNA, själv av att reparera den skada som uppstått. Men någon gång kan cellen få en skada som den själv inte kan reparera, och den tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör, men det finns också cancerformer där cellerna inte bildar tumörer.

 Läs mer: Vad är cancer?               

Äggstockarna producerar ägg och utsöndrar hormoner 

Äggstockarna är en del av kvinnans inre könsorgan. Man har två äggstockar som är fästa på varsin sida av livmodern. De är mandelformade och ungefär tre till fyra centimeter långa. Äggstockarnas huvuduppgift är att producera ägg och utsöndra de hormoner som styr ägglossningen, östrogen och progesteron, så kallat gulkroppshormon. När man kommer i klimakteriet minskar äggstockarnas aktivitet och storlek succesivt.

I äggstockarna finns ägg i olika utvecklingsstadier. De ligger i vätska i så kallade äggblåsor. Förutom äggblåsorna består äggstockarna av olika cellgrupper, som till exempel stödjevävnad, blodkärl, lymfkärl och nerver. Äggstockarna täcks av det cellskikt som kallas bukhinna, som också täcker andra organ i buken.

Vanligt med cystor på äggstockarna

Äggstockarna är aktiva under den period i livet som man menstruerar, och under de åren är det vanligt med förändringar på dem. Det är oftast godartade så kallade cystor, som har med äggstockarnas normala funktion att göra. Cystor är vätskefyllda blåsor, som oftast försvinner av sig själv.        

Olika former av äggstockstumör 

Det finns flera olika former av cystor som kan uppstå i eller på äggstockarna. Om man är ung brukar en cysta vara helt ofarlig och det brukar räcka med att läkaren följer cystans utveckling med en gynekologisk undersökning och ultraljud. Ungefär tre fjärdedelar av cystorna försvinner utan någon behandling. Om en cysta inte försvinner eller om ultraljudsundersökning visar förändringar i den, kan den opereras bort.

Förutom cystor och cancertumörer finns också en tredje grupp, som brukar kallas borderlinetumörer. Troligen är borderlinetumörer en helt annan sjukdom än äggstockscancer. De är oftast godartade, och det finns bra behandling mot dem.               

Äggstockscancer kan sprida sig 

Cancer sprider sig genom att bilda dottertumörer, så kallade metastaser. Metastas innebär att cancerceller sprider sig och bildar ny tumör på andra platser i kroppen.

Om äggstockscancern sprider sig gör den det först via bukhinnan, cellskiktet som täcker de andra organen i bukhålan. Den kommer till den andra äggstocken, äggledarna, vidare till livmodern, bukhinnan i bäckenet och sedan till övre delen av buken.

Cancercellerna kan senare också sprida sig till andra delar av kroppen genom lymfan och blodet, till exempel till lungorna eller levern.         

Vanligast hos äldre kvinnor 

Äggstockscancer har blivit mindre vanligt i Sverige, och är idag den nionde vanligaste cancerformen bland kvinnor. Drygt 700 får sjukdomen varje år.

De flesta som får äggstockscancer är över 50 år, och det är allra vanligast i åldern 60 till 70. Det är mycket ovanligt att man får sjukdomen före 40 års ålder.

Fäll ihop

Vad beror äggstockscancer på?

Vad beror äggstockscancer på?

Mindre risk om man haft färre ägglossningar 

Orsaken till äggstockscancer är inte helt klarlagd. Men antalet ägglossningar har stor betydelse; ju fler ägglossningar man har haft i livet desto högre risk har man att få äggstockscancer.

Det betyder att sannolikheten för att man ska utveckla sjukdomen är mindre om man har fått sin första mens sent eller kommit i klimakteriet tidigt, eller om man fött många barn. Under graviditeten har man inte någon ägglossning, och vanligtvis inte heller under tiden man ammar.

Risken blir också mindre om man använder eller har använt så kallade kombinerade p-piller, om man är steriliserad, eller om livmodern har tagits bort. Kombinerade p-piller blockerar ägglossningen, och det har betydelse hur lång tid man använder det. Efter fem års användning minskar risken nästan med hälften. Den skyddande effekten finns kvar flera år efter att man har slutat med preventivmedlet.

Större risk om någon i familjen haft sjukdomen 

Det finns vissa faktorer som kan leda till att man lättare utvecklar äggstockscancer. Störst betydelse har det om någon i familjen har eller har haft sjukdomen. Om man har en mamma, syster eller dotter som har eller har haft äggstockscancer löper man större risk att själv få det.

Om man har svåra klimakteriebesvär och behandlas med hormoner för dem under en lång tid är det sannolikt att risken ökar något. Det gäller också barnlöshet och resultatlös hormonbehandling mot barnlöshet, samt om man har så kallade polycystiska ovarier, PCO, eller endometrios. Övervikt och fetma, särskilt om man har det före klimakteriet, ökar troligen också risken för äggstockscancer något. Det är oklart varför.

En del äggstockcancer är ärftlig 

En liten del, tio procent, av all äggstockscancer orsakas av ärftliga anlag. I familjer där en viss typ av DNA-förändringar, så kallade mutationer, finns får flera kvinnor antingen äggstockscancer eller både bröst- och äggstockscancer.

Även män för över förändringar till nästa generation, men får själva inte någon sjukdom av det. Om ärftlighet i en släkt utreds kan det därför vara bra att komma ihåg att berätta om någon släkting på pappans sida har haft äggstockscancer.

Om man får den ärftliga typen brukar sjukdomen komma i lägre ålder, runt 50 år, jämfört med äggstockscancer som inte är ärftlig, som oftast kommer efter 60 års ålder. Om man bär på arvsanlaget är risken hög för att man ska utveckla äggstocks- eller bröstcancer. Om man vet att man gör det, eller om flera i familjen har haft äggstockscancer kan man ta kontakt med en cancergenetisk mottagning, som finns vid varje universitetsklinik. De kan ge råd och svara på frågor. Det är också där ärftlighet i en släkt utreds.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Svår att upptäcka

Äggstockarna ligger fritt i buken och där kan en cancertumör växa och bli stor innan man känner av den. Det är oftast metastaser som ger symtom.

Vanliga första symtom är:

  • svullen mage och olika diffusa besvär i magen, som illamående, värk, tyngdkänsla och sura uppstötningar
  • att man behöver kissa oftare än vanligt
  • att man känner ett tryck mot ändtarmen

Andra symtom som ibland kan vara symtom på äggstockscancer är:

  • blödningsrubbningar
  • förändrade flytningar från underlivet
  • att man kan känna en knöl eller ojämnhet i magen
  • svår trötthet och kraftig viktnedgång.

Det är viktigt att komma ihåg att många andra sjukdomar och även godartade cystor kan ge liknande symtom.

Upptäcks ofta sent

På grund av de vaga symtomen upptäcks äggstockscancer ofta sent. Många av dem som blir sjuka får diagnosen när tumören redan har spridit sig till andra organ i buken. Om man har diffusa bukbesvär eller måste kissa oftare än vanligt och besvären håller i sig mer än 2-3 veckor ska man kontakta en vårdcentral för undersökning.

Man kan också vända sig till en gynekolog för att få göra en undersökning, om man känner sig orolig att man har äggstockscancer.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

När ska man söka vård? 

Om man har nytillkomna symtom från buken som håller i sig mer än 2-3 veckor eller om man är orolig för att ha äggstockscancer, ska man kontakta en vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Undersökningar 

Om läkaren misstänker att man har äggstockscancer får man först göra en gynekologisk undersökning, och i samband med den en ultraljudsundersökning via slidan. Med hjälp av en speciell så kallad ultraljudsgivare, ett smalt instrument, som förs in i slidan undersöks livmoder, äggledare och äggstockar. Det brukar inte upplevas som mer obehagligt än en vanlig gynekologisk undersökning.

Ibland kan man få lämna blodprover och genomgå olika typer av röntgenundersökningar. Det finns inte någon enkel undersökning för att upptäcka äggstockscancer, och oftast kan läkaren ge en definitiv diagnos först efter en operation.

Ny medicinsk bedömning

Om du har fått diagnosen äggstockscancer och känner dig osäker på om du får den vård och behandling som är bäst för dig, kan du få en ny medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Då träffar du en annan läkare, oftast vid en annan specialistvårdsmottagning. Fråga din läkare om du vill veta mer om hur du kan få en ny medicinsk bedömning.

Fäll ihop

Att få ett cancerbesked

Att få ett cancerbesked

Ett svårt besked att få 

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd. Om man inte är svensktalande har man alltid rätt att få information på sitt eget språk.

Vanligt men ändå skrämmande 

Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer är en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som gör att de flesta blir friska. Dessutom kan många som inte blir helt friska ändå leva länge och bra med sjukdomen.

En tid av många frågor 

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Man har många frågor, samtidigt som det kan gå tid mellan beskedet om cancer och till dess att man får veta mer om behandlingen. Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man ibland få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

Hjälp finns både inom och utom vården 

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen. På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Äggstockscancer opereras nästan alltid

Om läkaren misstänker att man har äggstockscancer opereras man nästan alltid. Det krävs ettt vävnadsprov från äggstocken för att läkaren säkert ska kunna säga om det är äggstockscancer.

Eftersom det finns många olika former av äggstockscancer skiljer sig också behandlingen mellan personer med sjukdomen. Det som först och främst brukar göras är att den sjuka äggstocken tas bort. Beroende på om cancern bara finns på ena äggstocken eller om den har spridit sig bestäms om mer måste opereras bort, och hur mycket. All vävnad som tas bort under operationen undersöks med mikroskop för att läkaren ska få en så bra uppfattning som möjligt om cancern och utbredningen.

Operation

Operationen innebär ett snitt på magen, vanligtvis nedanför naveln. Man är sövd under operationen. Om läkaren redan vid operationen upptäcker att cancern börjat sprida sig i buken opererar hon eller han bort all tumör som är synlig. Det kan innebära att det blir en stor operation. Äggstockarna, äggledare, livmoder, en del av bukhinnan och närliggande lymfkörtlar kan behöva opereras bort.

Ibland kan en del av tarmen behöva opereras bort. När man opereras i tarmen kan det leda till att man får stomi, det vill säga att tarmen tas ut genom en liten öppning snett nedanför naveln och man får en så kallad påse på magen.

Om man redan har passerat klimakteriet opereras nästan alltid hela äggstocken med äggledaren bort, även om tumören bedöms vara godartad.

Godartade äggstockstumörer sprider sig inte i kroppen, och därför räcker det ofta med ett mindre ingrepp där endast själva tumören eller ena äggstocken tas bort. Ofta görs detta genom laparoskopi, så kallad titthålskirurgi. Det brukar inte behövas någon efterföljande behandling eller kontroller. Om man vill bli gravid går det bra även om man bara har en äggstock.

En borderlinetumör som varken är en godartad tumör eller cancertumör utan något mitt emellan, sprider sig oftast inte i kroppen och prognosen är god. Men om man har kommit i klimakteriet brukar man få genomgå en liknande operation som vid äggstockscancer det vill säga äggstockarna, äggledare, livmoder och en del av bukhinnan opereras bort.

Om man vill ha kvar möjligheten att bli gravid diskuteras behandlingen med läkare och det kanske kan göras ett ingrepp där endast själva tumören eller ena äggstocken tas bort. Risken för återfall ökar något om man har kvar äggstocksvävnad men det kan kompenseras genom att man går på regelbundna kontroller.

Efter en operation av borderlinetumör görs en noggrann värdering av hur stor risk det är att sjukdomen kommer tillbaka. Vissa kan bli kallade till regelbundna kontroller efteråt men oftast anses man som färdigbehandlad och blir inte kallad till kontroll.

Bra att sluta röka

Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en operation. Såren läker snabbare, blodcirkulationen och konditionen förbättras så att man fortare återhämtar sig. Man bör helst sluta röka helt, men om det inte lyckas så är det bra om man kan avstå från rökning före operationen och även de första veckorna efteråt. Om man behöver hjälp att sluta röka kan läkaren berätta vilket stöd som finns att få.

Man får stanna på sjukhuset i några dagar

Efter operationen får man stanna kvar på sjukhuset några dagar, tills kroppen har återhämtat sig. Ofta är man mycket trött efter operationen. Det finns hjälp och behandling att få om man har ont.

Ibland opereras man i förebyggande syfte

Om man har ärftliga anlag för äggstockscancer och läkare bedömer att man har stor risk att utveckla sjukdomen, föreslås ibland att äggstockarna opereras bort utan att någon tumör har upptäckts. Man får själv ta beslutet om en sådan förebyggande operation, och man ska få tänka igenom saken ordentligt. Det kan göra att man måste planera sådant som man kanske inte tänkt så noga kring, som att skaffa barn. Man kan få vänta med operationen tills efter man har fött det antal barn man planerar.

Att få äggstockarna bortopererade skyddar inte helt mot cancer, eftersom cancertumörer kan uppkomma i andra delar av bukhinnan. Men det är ovanligt, och risken är mycket liten jämfört med före en operation.

Behandling med cytostatika

Ibland räcker det med operation som behandling, men ofta behövs också andra metoder. Det vanligaste är att man behandlas med medicin som bromsar cellens delning, cytostatika. Vanligtvis används en kombination av cytostatika. Exakt vilka olika sorter som används beror på vilka celler cancertumören består av och hur resten av kroppen orkar med behandling.

Ibland kan en andra operation behövas innan cytostatikabehandling påbörjas, till exempel om det är svårt för läkaren att avgöra hur mycket cancertumören har spridit sig, eller när hela tumören inte kunnat opereras bort. Ibland kan man istället få cytostatikabehandling först, och sedan en ny operation där resten av cancertumören tas bort. En cancertumör som från början inte är möjlig att operera bort kan genom behandling med cytostatika skrumpna så att operation blir möjlig. Vilken behandling man föreslås beror alltid på situationen och på hur läkaren bedömer cancertumören.

Om sjukdomen spridit sig, eller om man får återfall, får man också ofta cytostatika.

Minskade biverkningar av cytostatika

Tidigare var det vanligt att man blev illamående och kräktes i samband med cytostatikabehandling. Men numera finns bra motmedel, så det är sällan man får sådana problem.

Vid behandling med cytostatika kan de vita blodkropparna minska i antal, vilket gör att man kan bli mycket trött och känslig för infektioner. Man kan också tappa håret av vissa cytostatika. I så fall kan man få en peruk utskriven under behandlingsperioden. När behandlingen är avslutad kommer håret att växa ut igen.

Vissa cytostatika kan hos en del personer ge domningar och stickningar i händer och fötter. Om besvären blir stora kan ibland mängden cytostatika behöva minskas.

Hormonbehandling med höga doser av progesteron, gulkroppshormon, kan också fungera bra vid tumörer i äggstockarna och eventuella metastaser. Man får oftast hormonbehandlingen som tabletter eller ibland som sprutor.

Om man har någon annan allvarlig sjukdom kan det vara olämpligt med både operation och cytostatikabehandling. Då kan hormonbehandling användas som enda behandling.

Kontrollbesök efter behandlingen 

Efter avslutad behandling för äggstockscancer får man gå på kontroller enligt ett schema som kan se olika ut beroende på var i landet man bor. Det vanligaste är att man får gå tre eller fyra gånger per år under de två första åren, och därefter glesnar antalet besök. Man brukar fortsätta att gå på kontroller under åtminstone fem år.

Kontrollerna är till för att upptäcka om sjukdomen skulle komma tillbaka samt för att se hur man mår och om man fått några biverkningar av behandlingen. Vid kontrollerna får man göra en gynekologisk undersökning, blodprover tas och ibland kan det behövas en lungröntgen eller datortomografi.

Risken för återfall är störst i början 

De första åren efter behandlingen går man på flest kontrollbesök eftersom risken för att sjukdomen ska komma tillbaka är störst då.

Om cancern skulle komma tillbaka beror behandlingen återigen på vilken sorts tumör det är, var i kroppen den är, om den har spridit sig, och hur man mår i övrigt. Mot en del nya cancertumörer hjälper cytostatikabehandling mycket bra. Ju längre tid som har gått mellan att man blir opererad och cancern kommer tillbaka, desto bättre verkan har samma cytostatikabehandling som användes första gången. Utbredd äggstockscancer behandlas ibland också med hormoner.

Det är inte alltid cancern försvinner helt av medicineringen. Men även om man inte blir helt botad kan man idag leva länge med cancer. Cancertumörer kan hållas under kontroll, och cytostatika eller hormonbehandling kan lindra symtom under lång tid. Många kan leva med cancer och ha god livskvalitet.

Fäll ihop

Hur påverkas livet av äggstockscancer?

Hur påverkas livet av äggstockscancer?

Olika för alla

Äggstockscancer och behandlingen av sjukdomen kan innebära stora förändringar i livet. Vilka de blir beror på vilken behandling cancertumören kräver, men också på hur man mår i övrigt och om man har andra sjukdomar.

För kvinnor som ännu inte kommit i klimakteriet innebär förlusten av äggstockarna stora hormonella förändringar, som gör att kroppen kommer snabbt in i klimakteriet. Om man får svåra klimakteriebesvär, till exempel svettningar och värmevallningar, kan man få östrogen som lindrar besvären.

För en del yngre kvinnor innebär förlusten av äggstockarna och kanske livmodern, och vetskapen att de inte kan föda barn, en stor sorg. Man har rätt att få prata med en kurator eller psykolog om sin sorg eller oro. Det finns också särskilda stödföreningar för kvinnor med gynekologisk cancer.

Trots att det ofta kan kännas tungt och att mycket kan bli annorlunda, kan många återfå en god livskvalitet efter behandlad äggstockscancer. 

Bra att diskutera sexuella problem 

Behandling av äggstockscancer kan leda till sexuella problem. Orsakerna kan vara både kroppsliga och psykologiska. Ett vanligt problem är att man känner sveda och blir torr i slidan. Besvären brukar bli mycket mindre om man får behandling med östrogen, i form av kräm eller slidpiller. Att använda östrogen på det här sättet har ingen påverkan på cancern.

Man ska inte tveka att ta upp och diskutera sexuella problem med sin läkare. 

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-12-19
Skribent:

Janusz Marcickiewicz, läkare, Centrum för Gynekologisk Tumörkirurgi, Kvinnokliniken, Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg

Redaktör:

Karin Lignell, 1177.se

Granskare:

Ulrika Ottander, läkare, Kvinnokliniken och Gynekologen Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge