Tics

Skriv ut (ca 1 sida)

Om du har tics beror det på att du har svårt att styra och hålla tillbaka vissa rörelser eller ljud. Tics är vanligast hos barn i skolåldern, men förekommer även hos vuxna. Tics brukar gå över av sig själv, oftast inom ett år.

Skriv ut

Ticsen kan delvis kontrolleras med viljan, men det kan göra att du måste avreagera dig med ännu fler tics efteråt. Det är vanligt att få fler tics om du är spänd eller stressad, eller om du har varit mycket i rörelse och sedan slappnar av.

Tics förekommer vid Tourettes syndrom. Vissa mediciner mot koncentrationssvårigheter kan också ge tics.

Symtom

Symtom

Exempel på tics kan vara att du kastar med huvudet eller blinkar. Du kan även harkla dig eller grymta.

Ibland kan det hända att du säger opassande ord eller upprepar det du själv eller andra har sagt. Om du har svårare tics kan du till exempel härma andras rörelser.

Oftast brukar besvären gå över av sig själv.

Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

De allra flesta som har tics behöver inte söka vård. Om du är orolig eller har frågor kan du kontakta barn- och skolhälsovården, eller en vårdcentral.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Fäll ihop

Vad kan jag göra själv?

Vad kan jag göra själv?

Tics blir ofta värre om de uppmärksammas. Därför är det bra att försöka låta bli att reagera på sina egna eller andras tics. Minskad stress och ökad fysisk aktivitet kan vara bra för att motverka tics.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Du får sällan medicin mot tics, eftersom läkemedel som kan minska antalet tics också ger biverkningar som trötthet och sämre koncentration. 

Ibland kan du få behandling med en särskild form av psykoterapi som går ut på att ändra beteendet.

Om du har svåra och mycket störande tics kan du få så kallade neuroleptika, mediciner som påverkar olika ämnen i hjärnan och som används vid behandling av psykiska sjukdomar.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 1 sida)
Senast uppdaterad:
2015-09-22
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Katrin Hint, läkare, specialist i allmänmedicin och kirurgi, Stockholm