Lithionit

Skriv ut (ca 4 sidor)
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Lithionit?

Lithionit är ett läkemedel som framför allt används för att förebygga återkommande perioder av mani och depression vid bipolär (manodepressiv) sjukdom. Lithionit används också för behandling av akuta maniska tillstånd. Ibland kan läkemedlet användas vid svårbehandlad depression, som tillägg till annan behandling.

Lithionit tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Det verksamma ämnet är litium.

Recept och högkostnadsskydd

Lithionit finns som långverkande så kallade depåtabletter i styrkan 42 milligram. Läkemedlet är receptbelagt.

Läkemedlet ingår i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad du har för läkemedel på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills du har betalat 2 200 kronor.

Så här fungerar läkemedlet

Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Om du har bipolär sjukdom är halterna av signalsubstanser i hjärnan förändrad.

Det är inte helt klarlagt hur litium verkar, men antagligen påverkar ämnet natrium- och kaliumbalansen i hjärnans nervceller. Då påverkas i sin tur halterna av signalsubstanser i hjärnan, och besvären vid bipolär sjukdom, det vill säga mani eller depression, dämpas.

Litium har en god förebyggande effekt mot återfall i mani eller depression vid bipolär sjukdom.

Vid behandling av akuta tillstånd tar det någon vecka innan du märker någon effekt. Om du får läkemedlet för att förebygga bipolär sjukdom tar det längre tid, ibland kan det dröja upp till två år innan du får full effekt.

Hur tar du läkemedlet?

Det verksamma ämnet är inbakat i ett slags plastskelett, inuti depåtabletten. Det gör att ämnet kommer ut i kroppen långsamt. På så sätt får du en jämn och långvarig verkan av läkemedlet, med så få biverkningar som möjligt. Det tomma plastskelettet faller oftast sönder i mag-tarmkanalen, men kan ibland synas i avföringen.

Depåtabletterna ska sväljas hela. Eftersom de är utformade för att ge en jämn och långvarig verkan får de inte delas, krossas eller tuggas, eftersom du då kan få i dig för mycket av det verksamma ämnet på en gång.

Du tar tabletterna med vatten. De glider ner lättare om du först dricker en klunk vatten och sedan sväljer dem tillsammans med ytterligare lite vatten.

Det kan vara en fördel att ta läkemedlet tillsammans med mat. På så sätt kan du minska eller undvika besvär från mage eller tarm.

Skillnaden mellan den mängd litium som ger önskad effekt hos en person och den dos som kan ge allvarliga biverkningar är liten. Därför är det viktigt att du tar tabletterna på fasta klockslag enligt läkarens ordination.

Dosering

När du har fått ett läkemedel utskrivet på recept är dosen anpassad till dig. Följ därför de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får du bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Dosen är olika från person till person, och den bestäms med hjälp av upprepade mätningar av mängden litium i blodet. Du får lämna blodprov med jämna mellanrum under hela behandlingsperioden för att kontrollera att du får rätt dos.

Dosen trappas gradvis upp tills läkemedlet börjar verka.

Om du glömt ta en tablett vid något tillfälle ska du inte ta fler tabletter vid nästa doseringstillfälle utan fortsätta som vanligt.

Viktigt

Du ska inte använda läkemedlet om du har vissa sjukdomar, till exempel njursjukdom, hjärt- kärlsjukdom eller rubbad salt- och vätskebalans i kroppen.

Du bör rådgöra med läkare om du har sjukdomar som till exempel epilepsi eller andra krampsjukdomar eller muskelsjukdomen myastenia gravis. Det kan till exempel ha betydelse för vilken dos du ska ta.

Du ska kontakta läkare för extra kontroll om du får sjukdomar med feber och svettningar eller om du får långvarig diarré eller kräkningar.

Du får inte ändra dina matvanor för mycket efter det att du tillsammans med läkaren provat ut rätt dos. Framför allt får du inte ändra mängden salt i maten, eftersom det kan påverka mängden litium i blodet. Mer salt kan öka kroppens utsöndring av litium och därmed minska mängden litium i blodet, och tvärtom. Stora mängder kaffe och te kan också försämra läkemedlets verkan genom att minska litiumhalten i blodet.

Om du har fått i dig för mycket litium kan du bland annat känna dig dåsig, känslig för ljus, svag i musklerna eller bli darrhänt. Då ska du kontakta läkare.

Även om du efter en tids medicinering känner dig bra eller bättre ska du inte sluta med läkemedlet utan att ha talat med din läkare. Om du slutar riskerar du att få återfall i sjukdomen.

Din förmåga att köra bil kan påverkas av läkemedlet. Olika personer reagerar olika och du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet. Läs mer om trafikfarliga läkemedel.

Om du tar andra läkemedel samtidigt

Om du tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att till exempel dosen kan behöva ändras. Fråga din läkare eller på ett apotek om att det går bra att ta andra läkemedel eller naturläkemedel samtidigt.

Du ska inte använda litium samtidigt med antipsykotiska läkemedel som innehåller sertindol, till exempel Serdolect.

Du ska inte använda litium samtidigt med vissa läkemedel mot smärta och inflammation, så kallade NSAID, till exempel Ipren, Voltaren och Magnecyl. NSAID minskar utsöndringen av litium i urinen. Det kan göra att du får för höga halter av litium i kroppen.

Du kan få sänkt halt av litium i kroppen om du tar Lithionit tillsammans med läkemedel som innehåller natriumbikarbonat, till exempel Gaviscon, Samarin eller vissa läkemedel mot förstoppning, till exempel Movicol och Laxido.

Biverkningar

En del personer kan bli mer törstiga och kissa mer än vanligt. Vissa kan bli svullna i kroppen eller gå upp i vikt. För att förhindra att du går upp i vikt bör du undvika kaloririka drycker och mat.

Några kan bli till exempel darrhänta och känna sig trötta i armar och ben. En del kan få magbesvär, som till exempel diarré, illamående eller magont, speciellt under de första veckorna av behandlingen. Magbesvär kan minska om du tar läkemedlet tillsammans med mat. Vissa kan få akneliknande utslag eller försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga.

Läkemedlet kan påverka hur sköldkörteln fungerar. Därför bör sköldkörteln kontrolleras regelbundet med hjälp av blodprover.

Flera av biverkningarna kommer i början av behandlingen. De försvinner ofta av sig själv efter ett tag. Om biverkningarna är långvariga och besvärliga ska du kontakta läkare.

Graviditet och amning

Du bör inte använda läkemedlet när du är gravid. Det verksamma ämnet kan påverka fostret och orsaka missbildningar.

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 4 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-05-28
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Staffan Hägg, läkare, professor, specialist i läkemedelslära och psykiatri, Linköpings universitetssjukhus